16

Motion

1983/84:2980

Margareta Palmqvist

Svenskundervisning för vuxna invandrare (prop. 1983/84:199)
Inledning

Den invandringspolitik vi vill genomföra förutsätter gemensamt ansvarstagande
för att de människor som kommit hit får möjlighet att lära sig vårt
språk - en grundförutsättning för delaktighet i vårt samhälle.

Behovet av grundläggande kunskaper i det svenska språket måste vara det
avgörande skälet till rätt att få del av svenska för invandrare (sfi). Detta
oavsett om det gäller en nyinvandrad person eller en invandrare som har
befunnit sig en längre tid i landet. Propositionen siktar in sig på de
nyinvandrade och andas vilja att ge dem goda kunskaper i det svenska
språket. För de tidigare invandrade föreslås fem år med övergångsbestämmelser.

Invandringen på 1970-talet medförde att många människor från
främmande kulturer och med en klen eller ingen skolgång alls, sökte sig till
Sverige. De kom till Sverige i den fasta övertygelsen att med sina händers
hjälp kunna försörja sig och sina familjer. Många har läst svenska på olika
nivåer och klarar sig nu mycket bra. Det är dock fortfarande så att en stor
grupp invandrare med några års vistelse i landet klarar sig mycket dåligt. De
har mycket bristfälliga kunskaper i det svenska språket och utvecklingen på
arbetsmarknaden har lett till att dessa människor har allt svårare att få
arbete.

Frågan är om samhället har råd att prisge denna grupp invandrare till
förmån för de nyinvandrade. Varken humant eller nationalekonomiskt är
detta ett acceptabelt handlande.

Propositionens förslag innebär en klar ansvarsfördelning mellan staten och
kommunerna. Staten skall ange målen för verksamheten och ansvara för
kostnaderna medan kommunerna skall ansvara för genomförandet av
grund-sfi. I propositionen understryks vikten av att utnyttja hittills uppbyggda
resurser i studieförbunden.

Påbyggnads-sfi skall tillgodoses inom AMU och studieförbunden.

Det är positivt att riksdagen nu får möjligheter att godkänna de principer
för sfi som skall vara utgångspunkt för det fortsatta arbetet med vissa
organisatoriska och lagtekniska frågor. Kommuner och övriga inblandade
parter får härmed möjlighet att planera för eventuella ändringar.

I propositionen beskrivs både nya och gamla invandrares behov av och rätt
till sfi. Men den nya organisationen och resurserna är avsedda för nya
invandrare. S. k. gamla invandrare erbjuds motsvarande utbildning under

Mot. 1983/84:2980

17

fem år. När beslut om rätt till ledighet för 240 timmar svenskundervisning
trädde i kraft beräknades ca 100 000 vara berättigade. Sedan dess har ca
200 000 tillkommit.

Enligt SÖ:s beräkningar har ca 75 000 deltagit i sfi via AMU och ca 25 000
via studieförbunden. Förutom att utbildningen visat sig otillräcklig för en del
av dem som deltagit, är det många som över huvud taget inte fått någon
utbildning i svenska.

Med anledning av vad som här anförts synes det angeläget att undersöka
hur stort det verkliga behovet av sfi är hos dem som hittills har invandrat.
Först då kan en rimlig bedömning göras av vilka resurser som behövs för att
tillgodose behov av grundkunskaper i svenska språket.

Kommunerna bör ansvara för genomförandet av en inventering av
sfi-behovet bland invandrare. Det måste ske i samverkan med pastorsämbetet,
fackföreningar, studieförbund och arbetsmarknadsmyndigheter.

Eftersom invandrares motivation, möjligheter och förmåga att tillgodogöra
sig teoretisk utbildning varierar avsevärt är det nödvändigt att de kan
erbjudas utbildning i olika former. Mycket talar för att kommuner med
många invandrare kommer att behöva en sfi-organisation som fungerar
kontinuerligt för både nya och gamla invandrare. Det skulle innebära
trygghet för såväl invandrare som planerare och lärare.

Den organisationskommitté som regeringen avser att tillsätta bör få i
uppdrag att utarbeta lämpliga former för inventering av invandrares behov
av sfi - t. ex. någon form av test som kan erbjudas invandraren.

Barnomsorg

I propositionen föreslås att behovet av barnomsorg i samband med sfi skall
tillgodoses inom ramen för kommunens barnomsorg. Eftersom möjlighet till
barnomsorg är en förutsättning för att många invandrarkvinnor med
småbarn skall kunna delta i sfi bör hänsyn till dessa kostnader tas vid
beräkning av ersättning till kommunerna för sfi-verksamhet för de s. k. gamla
invandrarna. Kommuner som tar emot nya invandrare får högre
schablonbelopp för barn än för vuxna, bl. a. med hänsyn till kommunens
kostnad för barnomsorgen. Samma princip borde avse barnomsorgskostnader
i samband med sfi för s. k. gamla invandrare.

Finansiering

Statens ekonomiska ansvar för sfi-verksamheten bör innefatta resurser till
information, uppsökande och genomförande av sfi för såväl nytillkommande
som s. k. gamla invandrare. Vissa enskilda människor och vissa grupper ställs
annars utanför både arbetsmarknad och övrigt samhällsliv. Flänvisade till en
tillvaro utan möjlighet till egen försörjning och tvingade att leva på
samhällets bidrag blir de betraktade som samhällsparasiter och möts av

Mot. 1983/84:2980

18

förakt från starkare grupper - en farlig grogrund för rasism. Barnen växer
upp i ett samhälle, som framstår som obegripligt och hotfullt för föräldrarna.
För små resurser till sfi leder till ökade kostnader för bl. a. socialhjälp.

Att arbetsgivare bidrar med viss del av kostnaden för sfi är, enligt min
mening, rimligt och bör kunna övervägas.

Den mycket besvärliga ekonomiska situationen för statens del kräver
återhållsamhet även med ytterligt angelägna utgifter. Jag vill dock
understryka vikten av att regeringen i kommande budgetarbeten prioriterar
medel till utökad sfi så snart den ekonomiska situationen kan medge detta. I
avvaktan på dessa möjligheter bör förberedelser för den i motionen
föreslagna inventeringen påbörjas.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställer jag

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behov av sfi för s. k. gamla invandrare m. m.

Stockholm den 6 juni 1984

MARGARETA PALMQVIST (s)