Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1983/84:2979

Kerstin Göthberg m. fl.

Svenskundervisning för vuxna invandrare (prop. 1983/84:199)

I motion från vårt håll under den allmänna motionstiden har centerns
grundläggande syn på invandrarpolitiska frågor redovisats (mot. 1983/
84:2531 av Karin Andersson m. fl.). I denna motion lämnades bl. a.
redogörelse för centerns krav i fråga om undervisning i svenska för
invandrare.

Bakgrund

Redan hösten 1981 avlämnade utredningen om svenska för vuxna invandrare
sitt slutbetänkande. Den dåvarande regeringen satte en kort remisstid
på betänkandet som omedelbart sändes ut till ett stort antal myndigheter,
organisationer och andra som kunde förväntas ha intresse av frågan. Den
dåvarande regeringens uttryckliga ambition var att så skyndsamt som möjligt
kunna lägga fram ett förslag till reformer på området. Detta bedömdes som
ytterst angeläget främst mot bakgrund av att den svenskundervisning som
hitintills bedrivits i form av försöksverksamhet allmänt ansetts ha betydande
brister. Förberedelsearbetet bedrevs i sådan takt att ett utkast till proposition
fanns klart vid regeringsskiftet i oktober 1982. Förutsättningar hade således
funnits att fatta de nödvändiga riksdagsbesluten redan före årsskiftet
1982-1983. Ett ikraftträdande vid halvårsskiftet 1983 hade varit fullt möjligt.

Vi konstaterar nu att regeringen har förhalat frågan. Senast i oktober 1983
lovade invandrarministern att en proposition skulle komma efter årsskiftet.
När propositionsförteckningen lämnades i januari framgick det att propositionen
skulle komma i maj, dvs. så sent att något riksdagsbeslut inte kunde
fattas under vårriksdagen. Detta trots att riksdagen uttalat att det var ytterst
angeläget att snarast få frågan löst. Invandrarverket har i sin petita också
understrukit vikten av ett skyndsamt ställningstagande till frågan om
svenskundervisningen för invandrare.

Ofullbordat förslag

När regeringen nu efter ett långt dröjsmål äntligen framlägger ett förslag är
det mycket ofullständigt. Med viss välvilja kan man möjligen karakterisera
det som ett principförslag.

På framför allt två väsentliga avsnitt saknas konkreta förslag i propositionen.
Det gäller för det första hela frågan om ekonomi och finansiering. Hela
frågan om statsbidragsutformningen till såväl kommuner som studieförbund

Mot. 1983/84:2979

är obesvarad. Ett slutligt ställningstagande till dessa frågor torde exempelvis
kräva ingående överläggningar med Svenska kommunförbundet.

För det andra saknas också förslag till lagstiftning på ett så viktigt avsnitt
som studiestöd och rätt till ledighet. Dessa utgör så väsentliga delar av hela
reformen att hela dess karaktär är beroende därav.

Den fortsatta handläggningen

Enligt vår bedömning är det mot den ovan angivna bakgrunden omöjligt
för riksdagen att ta slutlig ställning till hela denna reform på grundval av det
underlag som regeringen har presenterat. Detta är självfallet djupt olyckligt
eftersom regeringen redan har åstadkommit en förhalning av frågan som får
allvarliga konsekvenser. Det går emellertid enligt vår mening inte att fatta
beslut i denna typ av fråga utan ett samlat förslag. Det finns exempelvis ett
nära samband mellan anslagsfrågor, eventuell ledighetslagstiftning och
reformens totala ambitionsnivå. Enligt vår mening är det nu absolut
nödvändigt att riksdagen under hösten 1984 får möjlighet att ta ställning till
ett fullständigt förslag. Riksdagen bör så snart som möjligt under höstsessionen
genom ett uttalande göra detta klart för regeringen. Ytterligare
förhalningar kan inte accepteras. Detta krav torde innebära att regeringen
får utarbeta en helt ny proposition. Vi yrkar därför avslag på propositionen i
det skick den nu föreligger.

Några principer för en fullständig reform

Målsättningen med utbildningen måste vara att ge invandrarna en
lyckosam start i svenskt arbets- och samhällsliv. Kunskaperna i svenska
måste därför vara så goda att de möjliggör för invandraren att gå vidare till
arbetslivet eller fortsätta en utbildning i det svenska utbildningsväsendet.
Undervisningen i svenska bör ha som mål att detta blir möjligt.

Det erbjuder vissa svårigheter att omvandla det av oss formulerade
utbildningsmålet till en bestämd utbildningsinsats uttryckt i timmar. Vår
bedömning är dock att det krävs en mer omfattande insats i fråga om
grund-sfi än vad regeringen föreslår. För att uppnå målsättningen med
undervisningen anser vi det nödvändigt att ge förutsättningar för 500 timmar i
grund-sfi, dvs. en utökning med 100 timmar i förhållande till propositionens
förslag. Vi kan också tänka oss att systemet utformas så att denna gräns får
överskridas exempelvis för invandrargrupper som kommer från språk- och
kulturområden som väsentligt skiljer sig från förhållandena i vårt land. I vissa
fall torde det också kunna förekomma att undervisningen innehåller ett
alfabetiseringsmoment som kan vara mycket tidskrävande och som bör
föranleda längre undervisningstid i den mån det inte ges annan form.
Självfallet bör det också vara möjligt att genomföra utbildningen på kortare
tid om utbildningsmålet därigenom kan nås.

Mot. 1983/84:2979

Som ovan nämnts har inte propositionen något samlat finansieringsavsnitt.
Enligt vår bedömning bör det emellertid vara möjligt att erbjuda denna mer
omfattande utbildning inom ramen för ett rimligt ekonomiskt åtagande.
Därutöver anser vi, i likhet med regeringen, att en kostnadsfri påbyggnadsutbildning
om 200 timmar bör ske i studiecirkelform på fritid eller genom
AMU. Självfallet skall möjlighet till ytterligare utbildning efter grund-sfi och
påbyggnads-sfi kunna erbjudas på sedvanliga folkbildningsvillkor.

I fråga om huvudmannaskapet konstaterar vi att regeringen följer en linje
som inte har fått ett särskilt omfattande stöd bland remissinstanserna. Det
mest naturliga hade varit att föreslå ett kommunalt huvudmannaskap utan att
peka ut för kommunerna att de skall genomföra det genom att i första hand
anlita annan utbildningsanordnare, nämligen studieförbunden. Den modell
utredningen föreslår, nämligen att invandrarundervisningen skall organiseras
på samma sätt som grundvux, bör ligga till grund för reformen. Ett
kommunalt huvudmannaskap hindrar naturligtvis inte att kommuner, i
likhet med vad vi tidigare föreslagit i fråga om bl. a. utbildning i datafrågor,
engagerar studieförbunden på orten för att utnyttja deras erfarenheter samt
lärår- och lokalresurser. Naturligtvis måste därvid alla studieförbund som är
villiga att följa fastställda läroplaner erbjudas samma möjligheter. Vi vill
också fästa uppmärksamheten på den stora resurs som folkhögskolorna utgör
i detta sammanhang. Folkhögskolornas erfarenheter från invandrarundervisning
bör tas till vara också när det gäller sfi-undervisning.

I en särskild proposition till riksdagen (prop. 1983/84:115) har regeringen
lagt förslag rörande preparandkurser vid universitetsorterna för gäststuderande.
I motion från vårt håll (1983/84:2584 av Bertil Fiskesjö m. fl.) har
krävts att dessa preparandkurser skall vara öppna också för flykting- och
invandrarstudenter. Vi står kvar vid denna uppfattning.

Det är självfallet ytterst angeläget att bidragssystemet får en sådan
utformning att det ger kommunerna full kostnadstäckning. 1 propositionen
framgår inte klart att detta är ambitionen.

Det är nödvändigt att ytterligare belysa kvalitetsfrågorna i undervisningen.

I en fullständig reform måste lärarnas kompetens, grundutbildning och
fortbildning preciseras. Forskning kring och utveckling av lämpliga pedagogiska
metoder måste uppmärksammas. Här lämnar propositionen föga
vägledning.

Beträffande reformens ikraftträdande finner vi det angeläget att det kan
ske redan den 1 juli 1985. Det bör, trots de ändrade riktlinjer vi föreslagit,
vara möjligt att åstadkomma detta genom ett kraftfullt och engagerat
beredningsarbete i regeringskansliet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1983/84:199,

Mot. 1983/84:2979

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs rörande skyndsam beredning av en samlad
reform,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs rörande riktlinjerna för en samlad reform.

Stockholm den 6 juni 1984

KERSTIN GÖTHBERG (c)
KARL BOO (c)

STINA GUSTAVSSON (c)
PÄR GRANSTEDT (c)
INGER JOSEFSSON (c)
SIGVARD PERSSON (c)

RUNE BACKLUND (c)
LARZ JOHANSSON (c)
ULLA TILLANDER (c)
JAN HYTTRING (c)