Motion
1983/84:2976
Lars Werner m. fl.
Svenskundervisning för vuxna invandrare (prop. 1983/84:199)
I propositionen framläggs förslag om omfattning, organisation och finansiering
av undervisning i svenska för vuxna invandrare (sfi). Förslagen är i
väsentliga avseenden oacceptabla. Vi kan konstatera att om de antas av
riksdagen så är det endast de arbetsgivare som i dag enligt den s.k.
240-timmarslagen får bekosta anställdas svenskundervisning som vinner en
fördel. Svenska arbetsgivareföreningen torde stödja regeringens förslag med
entusiasm. Däremot kommer kritiken från elever och lärare att bli förödande.
Enligt propositionen skall kommunerna få ett lagstadgat ansvar för att en
första allmän svenskundervisning som kallas för grund-sfi kommer till stånd.
Detta anser vpk vara riktigt. Däremot delar vi inte uppfattningen att
studieförbunden skall anlitas för att utföra uppgiften. Den argumentering
som i propositionen ges för denna ordning är också utomordentligt svag. Den
går i stort sett ut på att eftersom en så stor del av svenskundervisningen redan
ligger på studieförbunden så bör den ligga kvar där. Det kunde ha funnits
anledning att i sammanhanget göra en utvärdering av hur verksamheten har
fungerat. Enligt många uppgifter har kvalitén varit mycket skiftande och i
åtskilliga fall direkt undermålig.
Regeringen för emellertid ett helt korrekt resonemang om vad svenskundervisningen
betyder för invandrarnas möjligheter att leva och fungera i det
svenska samhället. Man säger bl. a.: ”Goda kunskaper i svenska har blivit
nödvändiga inte endast för att få ett arbete utan även för att kunna behålla
det eller för att klara en yrkesutbildning eller en grundläggande teoretisk
utbildning.” Härmed har man definierat svenskundervisningen för invandrare
som en grundläggande utbildning och sådan skall skötas av det allmänna
skolväsendet och inte av studieförbund.
I propositionen föreslås att sfi skall omfatta dels 400 timmar grund-sfi och
dels 200 timmar påbyggnads-sfi, av vilka den senare skall vara kopplad till
yrkesutbildning. Man säger vidare att för de invandrare som går vidare till
AMU kan man få nöja sig med 300 timmar sfi. Förslaget innebär i det
närmaste en halvering av den svenskundervisning som majoriteten invandrare
får i dag. De som i dag antas till svenskundervisning vid AMU får 600
timmar och har i allmänhet dessförinnan fått 300 timmar, t. ex. vid
flyktingförläggning eller studieförbund, sammanlagt således 900 timmar.
Propositionen är på den här punkten oantagbar. Målsättningen med
svenskundervisningen skall vara att invandrarna skall kunna hävda sig på den
svenska arbetsmarknaden, att de skall klara sig i det dagliga livet och att de
1 Riksdagen 1983184.3 sami. Nr2976-2985
Mot. 1983/84:2976
2
skall kunna tillgodogöra sig viktig information på svenska. Förutsättningarna
bland invandrarna att tillägna sig det svenska språket är av språkliga,
utbildningsmässiga och kulturella skäl mycket olika. Det är dålig politik och
dålig ekonomi att avbryta en undervisning som bara har hunnit halvvägs
därför att den pågått i stipulerat antal timmar. Man bör se till att
målsättningen med undervisningen uppfylls. Vi anser därför att någon övre
gräns för antal timmar sfi ej bör sättas. Som ett rent budgettekniskt
hjälpmedel för att kunna beräkna medelsåtgången bör ett beräknat genomsnitt
av 600-700 timmar användas. Senare uppföljning bör ge ett säkrare
beräkningsunderlag.
Vi motsätter oss också den uppdelning i grund-sfi och påbyggnads-sfi som
föreslås men vill markera att vi anser det självklart att när invandrare erhåller
yrkesutbildning, bör det samtidigt ges yrkesrelevant språkundervisning, när
det bedöms erforderligt. Detta bör ingå som en naturlig del i yrkesutbildningen.
Vi delar uppfattningen att sfi bör vara ett led i mottagandet av invandrare.
Det måste emellertid finnas möjligheter även för den som vistats en längre tid
här att få svenskundervisning. Regeringen säger i propositionen att det
kvardröjande behovet av svenskundervisning, bl. a. som en följd av arbetsgivarnas
underlåtenhet att följa 240-timmarslagen, bör vara tillgodosett inom
fem år sedan det nya systemet har införts. Det är en rimlig målsättning men
får enligt vår mening inte tolkas så att rätt till svenskundervisning därefter
upphör. Det får inte heller tolkas så att nytillkommande invandrares rätt till
sfi upphör efter fem år. Om en sådan tolkning görs är risken uppenbar att
stora grupper kvinnor från vissa länder kan komma att utestängas från
svenskundervisning.
Det är beklagligt att regeringen i propositionen undviker att diskutera
lärarfrågan på ett seriöst sätt. Man hänvisar dels till de kompetenskrav som
finns för AMU-anställda sfi-lärare, dels till vad som från olika håll sagts om
att en ny organisation bör bygga på nu verksamma lärare.
Om det första är att säga att kompetenskraven inom AMU har mycket litet
att göra med kompetens för undervisning i svenska som främmande språk.
De har i själva verket lett till att, vid ett minskande behov av svensklärare,
lärare som på ett väsentligt sätt har bidragit till att bygga upp svenskundervisningen
till vad den är i dag har slagits ut från sina jobb av personer som har
vissa akademiska meriter men som helt saknar kunskaper om och erfarenheter
av svenskundervisning för invandrare. Härigenom har redan, på grund av
att man från statens sida icke har tagit itu med den här frågan, en betydande
kunskapsbas förötts.
Om det andra bör sägas att den nya organisationen förvisso bör bygga på
de lärare som finns. Det betyder emellertid inte att dessa lärare i alla
avseenden fyller de krav som bör ställas. Det behövs en utvecklad utbildning
av lärare i svenska som främmande språk. Nuvarande kurser har en ojämn
standard, och kapaciteten är otillräcklig. Det bör vara en målsättning att de
Mot. 1983/84:2976
3
som nu tjänstgör som lärare i svenska som främmande språk skall kunna få
kompletterande utbildning så att en enhetlig kompetens uppnås. Regeringen
bör utarbeta förslag till utbildningsväg för lärare i svenska som främmande
språk. Förslaget bör avse utbildningens omfattning och dimensionering,
liksom en plan för hur man genom ett fortbildningsprogram skall ge nu
verksamma invandrarlärare i svenska möjlighet att uppnå formell kompetens.
Med det förslag till finansiering av det nya sfi-systemet som regeringen
lägger fram kommer vissa nya utgifter att läggas på stat och kommuner.
Däremot befrias företagen från de kostnader som följer av tillämpningen av
240-timmarslagen.
Från vpk har vi sedan länge ansett att man borde ändra finansieringen av
svenskundervisningen för invandrare. Kostnaderna har utgjort skäl för
företagen att inte anställa invandrare och att på olika sätt smita undan sina
skyldigheter. Det har man också gjort på ett framgångsrikt sätt. Det vore
stötande att efter dessa försumligheter och lagbrott belöna företagen genom
att helt avlasta dem kostnaderna. Vi anser att vpk:s tidigare förslag om att
finansiera svenskundervisningen för invandrare genom en kollektiv arbetsgivaravgift
fortfarande äger giltighet. Det skulle också ge möjligheter att
använda statliga och kommunala medel för andra angelägna uppgifter på
invandrarpolitikens område.
Med hänvisning till det anförda och med ändring i proposition 1983/84:199
föreslås
1. att riksdagen beslutar att undervisningen i svenska för invandrare
skall bedrivas inom ramen för det kommunala skolväsendet,
2. att riksdagen uttalar att något tak för högsta antal timmar den
enskilde har rätt till svenskundervisning för invandrare ej bör
anges,
3. att riksdagen uttalar att uppdelning i grund- och påbyggnads-sfi ej
bör ske samt att yrkesrelevant svenskundervisning för invandrare
bör vara ett självklart moment i yrkesutbildning,
4. att riksdagen uttalar att någon tidsram varefter rätt till svenskundervisning
för invandrare upphör ej bör anges,
5. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag om utbildning
av lärare i svenska som främmande språk i enlighet med vad som
anförs i motionen,
6. att riksdagen uttalar att undervisningen i svenska för invandrare
bör finansieras genom en arbetsgivaravgift.
1* Riksdagen 1983/84.3 sami. Nr 2976-2985
Mot. 1983/84:2976
4
Stockholm den 5 juni 1984
LARS WERNER (vpk)
BERTIL MÅBRINK (vpk) NILS BERNDTSON (vpk)
C.-H. HERMANSSON (vpk) EVA HJELMSTRÖM (vpk)
JÖRN SVENSSON (vpk) ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk)
MARGO INGVARDSSON (vpk)