Mot. 1983/84
2949-2953
Motion
1983/84: 2949
Ulf Adelsohn m. fl.
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1984/85,
m. m. (kompletteringsproposition) (prop. 1983/84:150)
Många barnfamiljer har i dag en besvärlig ekonomisk situation. I den
moderata partimotionen 1983/84:2445 redovisades detta ingående. Det
framgick
O att den ekonomiska utjämningen mellan olika stadier i en familjs liv
(mellan år med resp. utan barn) inte fungerar,
O att allt fler barnfamiljer för sin existens blir beroende av socialbidrag
trots att de anses ha förmåga att betala 30000-40000 kr. i skatt. Detta
gäller inte bara familjer med en inkomst, utan allt oftare också familjer
med två inkomsttagare,
O att allt fler barnfamiljer hamnar i den s.k. fattigdomsfällan genom att
vaije ytterligare höjning av skatter och inkomstprövade bidrag urholkar
möjligheten att genom förvärvsarbete stärka familjens ekonomi,
O att det offentliga stödet till olika barnomsorgsformer är mycket orättvist
fördelat.
Barnfamiljernas utsatta läge kan förefalla obegripligt för personer som
inte själva har barn. De bidrag som utgår kan på papperet förefalla imponerande.
I verkligheten täcker emellertid bidragen inte ens den överbeskattning
som nära nog alla barnfamiljer utsätts för genom att ingen hänsyn tas
till antalet barn i familjen eller till nödvändiga barntillsynskostnader.
De kraftiga skattehöjningarna under 1983 och 1984 har tillsammans med
devalveringens prishöjande effekter allvarligt försämrat barnfamiljernas
ekonomi. Enligt konsumentverkets beräkningar ökade levnadskostnaderna
för en tvåbarnsfamilj med 11000 kr. under 1983. I år beräknas
kostnaderna stiga med ytterligare 5 600 kr.
Många familjer har mot denna bakgrund tvingats använda sina besparingar
för den löpande konsumtionen. Flera har också tvingats låna av
släktingar och vänner. Den kraftiga ökningen av barnfamiljer som söker
socialbidrag visar att smärtgränsen i många fall nåtts. Barnfamiljernas
utsatta situation är säkerligen också en väsentlig anledning till att hushållens
sparkvot i Sverige förra året gick ned till noll, något som är internationellt
unikt.
Kommunernas olika normer för socialbidrag ligger i de flesta fall ännu
klart under konsumentverkets beräkningar för en skälig konsumtion. Enligt
domstolsutslag skall dessa beräkningar läggas till grund för socialbidra
I Riksdagen 1983/84. 3 sami. Nr 2949-2953
Mot. 1983/84:2949
2
gen. I den mån normerna räknas upp kan efterfrågan på socialbidrag
komma att öka mycket drastiskt.
Den socialdemokratiska familjepolitiken har således blivit förödande för
barnfamiljernas möjligheter att ta ansvar för sina barn på ett sätt som
skapar trygghet och ger självkänsla.
Standard i olika livssituationer
Ett exempel på hur den ekonomiska standarden förändras vid olika
livssituationer har givits av ekonomen Gunnar du Rietz:
”Tabellen visar hur levnadsnivån förändras när en genomsnittsman med
100000 kronor i lön först lever ensam, sedan gifter sig med en heltidsarbetande
kvinna med 80000 kronor i årslön. Kvinnan börjar arbeta sextimmarsdag
efter det att första barnet anlänt och fortsätter med detta t. o. m.
andra barnet.
Efter det tredje barnet anlänt går hon ner till halvtid och i och med det
fjärde barnet antas kvinnan bli hemmaarbetande. Därefter går det en tid
och mannen pensioneras. Familjens disponibla inkomst i förhållande till
för riket genomsnittlig socialbidragsnivå (här kallad 1,00) blir då som
följer:
Tabell I
Ekonomisk standard i olika livssituationer:
(Anger familjens disponibla inkomst i förhållande till socialbidragsnivån.)
Ogift |
0 barn |
1,77 |
Gift |
0 barn |
2,20 |
1 ” |
1,51 |
|
2 ” |
1,30 |
|
3 ” |
1,05 |
|
Pensionär |
4” |
1,00 |
(Gift, hustrun tjänar 80000 kr.) |
2,04 |
|
Pensionär, ensamstående |
1,57 |
Parets levnadsnivå mer än halveras alltså när tredje barnet anlänt jämfört
med situationen utan barn. Som pensionär placerar sig mannen däremot
långt över konsumentverkets norm för skälig levnadsnivå. Är detta skatt
efter bärkraft, solidaritet, jämlikhet?”
(Ur SAF-tidningen 13/1984)
Barnfamiljernas svåra situation beror bl. a. på följande:
O Vid beskattningen tas ingen hänsyn till hur många som skall leva på en
hushållsinkomst. Familjer med samma inkomst betalar lika mycket i
skatt oavsett hur många barn de har.
Mot. 1983/84: 2949
3
O Skatten blir högre ju mera ojämnt inkomsterna är fördelade mellan
föräldrarna. Skillnaden i skattebelastning kan uppgå till 30-50%. Samtidigt
blir kort deltid eller hemarbete på heltid allt vanligare ju fler
barnen blir.
O Skatten på en viss hushållsinkomst blir således normalt högre ju fler
barn som finns i familjen tvärtemot målsättningen om ”skatt efter
bärkraft”.
O I takt med att skatterna har höjts kraftigt har de orättvisa skattereglerna
gett allt svårare effekter för de enskilda familjerna.
O Utformningen av bostadsbidragen förstärker effekten av den orättvisa
beskattningen. Bostadsbidragen prövas nämligen mot familjens bruttoinkomst,
inte mot vad familjen disponerar efter skatt. Detta missgynnar
ytterligare de hushåll som är hänvisade till i stort sett en enda
inkomst.
O Ordnar familjen själv sin barnsomsorg kan dess ekonomi försämras
ytterligare, eftersom barntillsynen måste betalas med redan beskattade
pengar. En familj med en hyra på 2000 kr./mån. och inkomster på
90000 kr. och 55000 kr. hamnar således under socialbidragsnivån om
barntillsynen kostar mer än 4 å 5 kr. i timmen per barn.
O Ju större behov en barnfamilj har av en inkomstförstärkning, desto
mindre får den i allmänhet behålla. Detta beror främst på de kraftiga
marginaleffekter som bostadsbidragens avtrappningsregler för med sig.
I en trebarnsfamilj släpar dessa stora marginaleffekter med upp till hushållsinkomster
på tillsammans 175000 kr., för en fembarnsfamilj ända
upp till drygt 225 000 kr.
O Reglerna om existensminimiavdrag är tänkta att fungera som ett sista
skyddsnät mot överbeskattning av flerbarnsfamiljerna. 1 den mån dessa
regler över huvud taget fungerar - boende i småhus eller ett ”frivilligt”
val att själv ta hand om sina barn diskvalificerar i allmänhet från rätten
till sådana avdrag - ger de i princip marginaleffekter på 100% i mycket
breda inkomstskikt. För en fembarnsfamilj med en inkomst som medgivits
existensminimiavdrag spelar det ingen roll om inkomsten är 80000
kr. eller kanske 240000 kr. Standarden förblir densamma.
O Den kommunala barnomsorgen - som tar i anspråk den ojämförligt
största andelen av det familjepolitiska stödet — utnyttjas främst av
välutbildade familjer i storstäder med få barn. Flerbarnsfamiljer, arbetarfamiljer
och familjer i glesbygd får minst andel av stödet.
O Föräldraförsäkringen ger mest för det första barnet, successivt mindre
för de följande, till följd av att förvärvsverksamheten normalt avtar med
barnantalet. Garantibeloppet för dem med de lägsta förvärvsinkomsterna
har kraftigt urholkats, vilket försvårar möjligheterna att klara
familjeekonomin även under barnens första levnadsår.
tl Riksdagen 1983/84. 3 sami. Nr 2949-2953
Mot. 1983/84:2949
4
Regeringen: Höjda bidrag, höjda skatter — mera rundgång
De familjepolitiska förslag som återfinns i kompletteringspropositionen
bygger anmärkningsvärt nog inte på någon analys av vad som verkligen
orsakat barnfamiljernas ekonomiska problem. Det finns heller inget resonemang
om vilka långsiktiga åtgärder som krävs för att varaktigt skapa
rättvisa för barnfamiljerna. Mot den bakgrunden är det naturligt att det
föreliggande förslaget präglas av socialistisk ideologi snarare än medvetenhet
om vilka åtgärder som nödvändigtvis måste vidtas.
Regeringen föreslår ökade barn- och bostadsbidrag. Detta finansieras
genom höjda skatter, som framför allt drabbar barnfamiljerna själva genom
att förvärvsavdraget slopas.
Barnfamiljernas beroende av generella och inkomstprövade bidrag ökar
ytterligare. Möjligheterna att kunna leva på de egna inkomsterna minskar.
Redan hårt pressade barnfamiljer som bor i småhus eller bostadsrätt får
dessutom ökade boendekostnader om den aviserade fastighetsskatten genomförs.
Förbättringarna av bostadsbidragen är tämligen marginella men leder till
att allt fler drabbas av stora marginaleffekter. De inkomstskikt där en
inkomstökning i familjen leder till en extra ”marginalskatt” på 22% genom
bortfallande bostadsbidrag vidgas ytterligare.
Vid normala löneantaganden innebär detta mycket höga marginaleffekter
genom avtrappade bostadsbidrag till följd av ökade inkomster upp
till ca 123 000 kr. för enbarnsfamiljer, 140000 kr. för tvåbarnsfamiljer,
180000 kr. för trebarnsfamiljer, drygt 196000 kr. för fyrabarnsfamiljer och
nära 235000 kr. för familjer med fem barn.
Möjligheterna för barnfamiljerna att genom eget arbete förbättra sin
ekonomi urholkas således ytterligare. Regeringen har heller inte i något
avseende beaktat den djupt orättvisa utformningen av bostadsbidragen,
som med skärpa påtalades av bostadsbidragskommittén (SOU 1982:58).
Att höja de inkomstprövade bostadsbidragen är ett mycket farligt sätt att
försöka förbättra barnfamiljernas situation. Som tidigare nämnts stjälper
detta deras möjligheter att av egen kraft förbättra sin ekonomi. Man bör i
stället inrikta sig på åtgärder som inte leder till sådana marginaleffekter, i
första hand en beskattning som tar hänsyn till familjernas lägre skatteförmåga.
Vi avvisar därför regeringens förslag vad gäller höjda barn- och
bostadsbidrag, höjd statsskatt och slopat förvärvsavdrag.
Moderat familjepolitik
Familjen utgör grunden för vår samhällsordning. Samhället måste formas
på de enskilda familjernas villkor. Politiskt betingade kollektiva lösningar
kan aldrig ersätta den kärlek, värme och omtanke som utvecklas i
familjekretsen.
Mot. 1983/84:2949
5
Föräldrarna skall ha det främsta ansvaret för sina barn och för varandra.
Varje familj måste själv kunna få välja den arbetsfördelning och den
livsform som passar den bäst i olika stadier i livet. Familjepolitiken skall
utformas så att den inte styr familjernas val av arbetsfördelning eller
barnomsorg. Den ekonomiska situationen skall inte hindra människor att
skaffa flera barn.
O Familjerna skall kunna leva på sina inkomster
Såväl barnfamiljer som andra skall normalt kunna leva på sina inkomster.
De måste också av egen kraft kunna förbättra sin standard.
Inkomstbeskattningen måste därför utformas så att hänsyn tas till försörjningsbördan.
De samlade marginaleffekterna bör inte vara större för
barnfamiljer än för andra familjer. Behovet av inkomstprövade bidrag
bör därför begränsas så långt möjligt.
Det är bättre att ta hänsyn till försörjningsbördan redan vid beskattningen
än att höja skatten för att finansiera ökade bidrag.
O Valfrihet i barnomsorgen
Det offentliga stödet till olika barnomsorgsformer måste utformas så
neutralt som möjligt, så att familjerna får en verklig valfrihet. Vård och
fostran av egna barn är lika värdefullt som förvärvsarbete. Även för
flerbarnsfamiljerna bör det vara möjligt att kombinera förvärvsarbete
med vård och tillsyn av de egna barnen.
Utgångspunkter för en reformerad familjebeskattning
Som tidigare redovisats innebär inkomstbeskattningens nuvarande utformning
orättvisor mellan olika familjer. Genom progressiviteten i statsskatteskalan
leder olikheter i fördelningen av inkomster mellan två makar
till stora variationer i skatteuttaget. Det drabbar framför allt flerbarnsfamiljerna
som mer än andra är hänvisade till att leva på en inkomst.
Problemet kan bara lösas genom en övergång till en mera proportionell
inkomstskatt. På sikt bör den statliga inkomstskatten avskaffas helt utom
för de högsta inkomsterna. Vid inkomstbeskattningen tas heller inte någon
hänsyn till hur stor försörjningsbördan är.
De problem som följer av inkomstbeskattningens utformning har ytterligare
skärpts genom den skattepolitik som förts av socialdemokraterna
sedan valet 1982. Ett flertal olika skatter, inte minst inkomstskatten, har
skärpts med nominellt 23 miljarder kronor. Detta motsvarar i genomsnitt
ca 6 500 kr. per hushåll.
Problemet med den särskilt hårda beskattningen av barnfamiljer måste
få en lösning som passar in i den allmänna inriktning av skattepolitiken
som redovisades av moderata samlingspartiet under den allmänna
motionstiden i motion 1983/84: 747 samt i den ekonomisk-politiska motion
som väckts med anledning av kompletteringspropositionen.
Mot. 1983/84:2949
6
Skatt efter försörjningsbörda
Familjer med olika antal barn har olika förmåga att betala skatt eftersom
de totala kostnaderna beror på antalet barn. Därför måste en reformerad
inkomstbeskattning i syfte att skapa rättvisa för barnfamiljer innebära att
den beskattningsbara inkomsten skall reduceras med ett belopp som motsvarar
kostnaderna för barnen.
Den finansiering som i nuvarande budgetläge är nödvändig måste utformas
på ett sådant sätt att marginalskatterna inte skärps och strävan att
minska de totala marginaleffekterna inte motverkas.
Mot den bakgrunden, och med hänsyn till att moderata samlingspartiet
på sikt vill avskaffa den statliga inkomstskatten, bör skattereformen gälla
den kommunala inkomstbeskattningen, som för flertalet barnfamiljer också
utgör den tyngsta belastningen.
Grundavdrag för barn
En genomgripande reformering av inkomstbeskattningen bör genomföras
enligt den modell moderata samlingspartiet presenterade i partimotionen
1983/84:747. Det innebär:
O Grundavdrag för barn med 15 000 kr. per hemmavarande barn upp till 18
års ålder införs vid den kommunala beskattningen. Avdragsrätten skall
också omfatta hemmavarande barn mellan 18 och 20 år som uppbär
studiestöd.
O Skattebortfallet för kommunerna motverkas genom att det nu utgående
allmänna grundavdraget minskas med 4 500 kr.
O Den statliga inkomstskatten sänks planmässigt så att den övervägande
delen förvärvsarbetande kompenseras fullt ut för den kommunala skatteökning
som blir följden av ett minskat allmänt grundavdrag.
O Pensionärer med låg inkomst kompenseras särskilt inom ramen för de
regler som gäller pensionärernas beskattning. Studerande som arbetar
för att finansiera studier bör kunna kompenseras inom ramen för studiemedelssystemet.
O De som har så låga inkomster och/eller så många barn att de inte kan
utnyttja grundavdraget för barn fullt ut kompenseras genom ”negativ
skatt”. Detta innebär att ett belopp motsvarande nettoeffekten av den
inte utnyttjade delen av grundavdraget utbetalas kontant. Därigenom
kommer alla, oavsett inkomstförhållanden och antal barn, att kunna
utnyttja avdragets effekter fullt ut.
O Inom ramen för den kommunala skatteutjämningen sker en utjämning
av skatteunderlag mellan kommuner med olika andel barn.
Denna reform bör genomföras i tre steg med början den 1 januari 1985
och är således fullt genomförd den 1 januari 1987.
Mot. 1983/84:2949
7
Genom den förödande kostnads- och skatteutveckling som är en följd av
regeringens politik är den ekonomiska situationen särskilt allvarlig för
flerbarnsfamiljerna. Det är emellertid inte möjligt att införa grundavdraget
för barn snabbare för flerbarnsfamiljerna. Därför föreslår vi att flerbarnstillägget
ökas 1985 med 750 kr. för tredje barnet och med 1 500 kr. för fjärde
barnet och barn därutöver. Beloppen halveras 1986 och de försvinner helt
1987, när den av oss föreslagna familjebeskattningsreformen är fullt genomförd.
Med tanke på flerbarnsfamiljernas akuta ekonomiska problem
bör det höjda flerbarnstillägget införas redan den 1 juli 1984.
De förslag som redovisas ovan innebär att inkomstbeskattningen i fortsättningen
utformas så att hänsyn tas till försörjningsbördan. Därmed
minskar barnfamiljernas behov av såväl generella som inkomstprövade
bidrag. Vägen bort från den ständigt ökande rundgången genom höjda
bidrag och höjda skatter inleds.
I tabell 2 nedan redovisas effekterna av förändringarna inom den kommunala
beskattningen och det kompletterande flerbarnstillägget. Till dessa
effekter kommer sedan den sänkta statliga inkomstskatten.
Som framgår av tabellen leder vårt förslag till att skatten sänks mest för
de familjer som har flera barn och för de familjer där en av makarna svarar
för den samlade inkomsten.
Tabell 2
Förändring av barnfamiljernas disponibla inkomst enligt det moderata
förslaget om grundavdrag och flerbarnstillägg (utan hänsyn till sänkt statlig
inkomstskatt).
1985: |
1986: |
1987: |
||
Familj med en |
1 barn |
+ 1050 |
+ 2100 |
+ 3150 |
inkomsttagare |
2 ” |
+2550 |
+ 5100 |
+ 7650 |
o. ensamstående |
3 ” |
+4800 |
+ 8475 |
+ 12150 |
4 ” |
+7800 |
+ 12225 |
+ 16650 |
|
Familj med två |
1 barn |
+ 600 |
+ 1200 |
+ 1800 |
inkomsttagare |
2” |
+2100 |
+ 4200 |
+ 6300 |
3 ” |
+4350 |
+ 7575 |
+ 10800 |
|
4 ” |
+7350 |
+ 11325 |
+ 15300 |
Av tabell 3 framgår förslagets fördelningseffekter i form av det procentuella
uttaget av kommunalskatt vid olika inkomster och barnantal.
Tabell 3
Kommunalskatt i procent av inkomster vid ett grundavdrag på 15000 kr.
per barn och ett grundavdrag i övrigt på 3000 kr. (Kommunal utdebitering
30 kr.)
Mot. 1983/84:2949
8
Antal barn |
Inkomst |
Inkomst |
80000 kr./år |
150000 kr./år |
|
1 |
23% |
26% |
2 |
18% |
23% |
3 |
12% |
20% |
Felaktig kritik
När vi först presenterade vårt förslag om en reformerad familjebeskattning
möttes det mycket positivt i den allmänna debatten. Det har emellertid
framförts viss kritik mot förslaget, framför allt i vissa tekniska avseenden.
Denna kritik skjuter högt över målet, vilket framgår av det följande.
I bilaga 2 till proposition 1983/84: 150 hävdar föredragande statsrådet att
studerande och andra som saknar eller har låg förvärvsinkomst skulle
ställas utanför vårt förslag. Som vi redovisat ovan är så inte fallet. Genom
införande av ett system med negativ skatt kommer alla att tillgodogöras
samma nettoeffekt per barn.
De administrativa problem som kan uppstå i samband med införandet av
grundavdraget för barn överdrivs kraftigt. Grundavdraget tillgodogörs
skattebetalarna genom en förändring av preliminärskatteuttaget till följd av
nu föreliggande uppgifter. Deklarationsarbetet för den enskilde kommer
inte att kompliceras.
För familjer som har för låga inkomster eller för många barn för att
kunna utnyttja grundavdraget fullt ut krävs enbart en ansökan om negativ
skatt motsvarande en ansökan om skattejämkning. (Jämkningsansökan
lämnas i dag bl.a. av flertalet familjer som bor i småhus.) Den negativa
skatten fastställs därefter och bör utbetalas månadsvis i likhet med barnbidraget.
Grundavdrag eller skattereduktion?
1 den allmänna debatten och vid de familjepolitiska överläggningarna
mellan riksdagspartierna har det framförts förslag om införande av s. k.
skattereduktion för barn i stället för det av oss föreslagna avdraget från den
taxerade inkomsten. Denna skattereduktion, som avsågs få mindre omfattning
än vårt föreslagna grundavdrag, tänktes finansierad genom höjd statlig
inkomstskatt.
En skattereduktion som motsvarade storleken av vårt grundavdrag skulle
leda till en kraftig skärpning av den statliga inkomstskatten och av
marginalskatterna. Enligt vår uppfattning bör det långsiktiga målet i stället
vara att avskaffa den statliga inkomstskatten utom för de allra högsta
inkomsterna.
Mot. 1983/84:2949
9
En genomgripande omläggning av inkomstbeskattningen i syfte att ta
hänsyn till försörjningsbördan utan en åtföljande skärpning av marginalskatterna
bör därför genomföras genom förändringar inom ramen för den
kommunala beskattningen.
Sänkt statlig inkomstskatt kompensation för de barnlösa
Som tidigare nämnts föreslår vi att den statliga inkomstskatten skall
sänkas planmässigt. Detta leder till att barnlösa, och de vars barn inte
längre berättigar till avdrag, kompenseras för den skärpta kommunalskatten
genom sänkt statlig inkomstskatt.
Vi föreslår en statlig inkomstskatteskala för 1985 i enlighet med vad som
förordats i motion 1983/84:747. Den återfinns också i tabell 4 nedan.
Tabell 4
Förslag till statlig inkomstskatteskala 1985.
Beskattningsbar |
Inkomstskikt 1985' |
Skattesats inom %: |
0- 1 |
- 8200 |
0% |
1- 4 |
8200- 32800 |
3% |
4- 9 |
32800- 73800 |
4% |
9-10 |
73 800- 82000 |
13% |
10-12 |
82000- 98400 |
18% |
12-18 |
98400-147600 |
20% |
18-19 |
147600-155800 |
25% |
19-24 |
155800-196800 |
30% |
24-30 |
196800-246000 |
40% |
30 |
246000 |
45% |
' Vid en basenhet på 8 200 kr.
Den som inte har barn under 18 år får härigenom liksom barnfamiljerna
redan på kort sikt fördelen av lägre marginalskatter och fullt inflationsskydd
för den statliga inkomstskatten.
Vidare skapas skattemässiga fördelar genom att kostnaderna för kommunernas
socialbidrag och barnomsorg blir avsevärt lägre än vad som
annars skulle bli fallet.
Jämförelse mellan regeringens förslag och det moderata förslaget
De sammantagna effekterna av regeringens förslag till höjda barn- och
bostadsbidrag och finansieringen genom höjda skatter redovisas för några
familjetyper i tabell 5 nedan. De jämförs också med effekterna av de i
Mot. 1983/84:2949
10
denna motion redovisade förslagen till ändrade regler för grundavdragen
vid kommunal beskattning, flerbarnstillägg och ändrad skatteskala för
statlig inkomstskatt 1985. Dessutom redovisas hur vårt förslag om grundavdrag
utfaller när det är fullt genomfört. Härvid har inte medtagits effekterna
av den fortsatta planmässiga sänkning av statsskatten som vi föreslår
och som kommer att kompensera flertalet barnlösa för den förändrade
kommunalbeskattningen. Detta beror bl. a. på svårigheterna att bedöma
inflationsutvecklingen och därmed inflationsskyddets inverkan på skatteskalan.
Tabell 5
Förändring av den disponibla inkomsten enligt regeringens resp. moderata
samlingspartiets förslag
Rege ringens förslag: |
(m) förslaget 1985: |
(m) förslaget fullt |
||
Ensamstående |
0 barn |
- 234 |
+ 198 |
— |
(80000 kr./år) |
1 ” |
+ 746 |
+ 1698 |
+ 3 150 |
2 ” |
+2246 |
+3198 |
+ 7650 |
|
3 ” |
+4736 |
+5448 |
+ 12150 |
|
4 ” |
+7736 |
+8448 |
+ 16650 |
|
Familj med en |
0 barn |
- 234 |
+ 666 |
|
inkomst |
1 ” |
+2186 |
+2166 |
+ 3150 |
(100000 |
2 ” |
+3686 |
+ 3666 |
+ 7650 |
kr./år) |
3 ” |
+6176 |
+5916 |
+ 12150 |
4 ” |
+9176 |
+8916 |
+ 16650 |
|
Familj med två |
0 barn |
- 468 |
+ 244 |
|
inkomster |
1 ” |
+ 352 |
+ 1744 |
+ 1800 |
(100000 kr |
2 ” |
+ 1852 |
+ 3244 |
+ 6300 |
+45000 kr./år) |
3 ” |
+4822 |
+5494 |
+ 10800 |
4 ” |
+7822 |
+8494 |
+ 15 300 |
|
Familj med två |
0 barn |
- 468 |
+ 864 |
|
inkomster |
1 ” |
+ 32 |
+2 364 |
+ 1800 |
(100000 kr |
2 ” |
+ 1532 |
+3864 |
+ 6300 |
+80000 kr./år) |
3 ” |
+4942 |
+6144 |
+ 10800 |
4 ” |
+7942 |
+9114 |
+ 15300 |
1 Hänsyn har inte tagits till den statliga inkomstskattesänkning som skall kompensera
de barnlösa och som leder till ytterligare sänkt skatt för även barnfamiljerna.
Hänsyn har heller inte tagits till effekterna av andra moderata skattesänkningsförslag
(hyreshusskatt, löneskatt etc.) som får effekt för de enskilda.
Mot. 1983/84:2949
1)
Det orättvisa stödet till barnomsorgen
Samhällets stöd till olika barnomsorgsformer är mycket orättvist fördelat.
Det är så gott som uteslutande riktat till den kommunala barnomsorgen.
Föräldrar som väljer en annan barnomsorgsform genom att själva ta
hand om barnen i hemmet eller genom andra lösningar av barntillsynsfrågan
erhåller knappast något stöd alls. Kommunal barnomsorg i institutionsform
är den dyraste formen av barnomsorg.
Också när det gäller barntillsynen fortsätter regeringen — denna gång
genom att föreslå särskilda anordningsbidrag - att ensidigt gynna den
vårdform som främst kan utnyttjas av välutbildade familjer i tätortsområden
med få barn. Ändå ger alla undersökningar vid handen att småbarnsfamiljerna
själva önskar ett rättvisare utformat stöd.
Socialdemokraterna har hittills kategoriskt motsatt sig ett sådant. I en
interpellationsdebatt nyligen hävdade socialministern att barnfamiljerna
var bäst betjänta av en snabb utbyggnad av barnsomsorgen ”till full
behovstäckning. Under tiden (vår kurs.) skall vi ge barnfamiljerna, också
dem som väljer att själva ta hand om sina barn, allt det stöd vår ekonomi
orkar med.”
Uppenbarligen tror sig regeringen kunna rätta till de mest iögonenfallande
bristerna i familjepolitiken genom att satsa mer på bostadsbidragen.
Dessa skulle ”under tiden” kunna ses som ett slags inkomstprövat vårdnadsbidrag.
Men ju mer socialdemokraterna höjer skatterna — och dessa har som
nämnts redan ökat med i genomsnitt 6500 kr. per hushåll sedan valet och
ju mer barnfamiljerna blir beroende av inkomstprövade bostads- och socialbidrag,
desto fler låses in i den ”fattigdomsfäila” där föräldrarna varken
har råd att förvärvsarbeta eller att själva ta hand om barnen. Regeringen
bortser också helt från att, trots den kraftiga utbyggnaden av daghemmen,
den ständigt lika långa kön är en självklar följd av att alla andra
alternativ långsamt men säkert stryps.
Bidragen till den kommunala barnomsorgen motsvarar redan i dag omkring
20000 kr. per barn, om de skulle slås ut på alla barn mellan 1 och 9
års ålder. Skall den nuvarande kön ”byggas ikapp” beräknas kostnaderna
(Ds Fi 1983:30) minst fördubblas, vilket skulle motsvara ca 40000 kr.
utslaget på alla barn. Detta skulle kräva ytterligare höjda kommunalskatter
och därigenom göra det ännu svårare för de familjer som vill eller måste
ordna barnomsorgen själva.
Socialdemokraterna vill ensidigt satsa på den kommunala barnomsorgen
med allt högre skatter, allt längre köer och en allt mer oacceptabel fördelningspolitik
som följd.
Om man önskar ett system som är mer neutralt i förhållande till andra
omsorgsformer kan en möjlighet vara att kraftigt höja föräldraavgifterna
inom den kommunala barnomsorgen. Detta skulle dämpa efterfrågan, men
Mot. 1983/84:2949
12
hjälper i sig föga dem som har svag ekonomi. Enligt den ovan nämnda
rapporten till finansdepartementets expertgrupp för studier i offentlig ekonomi
(ESO) skulle genomsnittstaxan behöva tredubblas för varje barn
under 3 år, där varje daghemsplats kostar ca 70000 kr. om året och
fördubblas för barn över 3 år.
Vårt alternativ är att minska klyftan i stöd genom att också underlätta
andra omsorgsformer — inte bara privata daghem utan också föräldrarnas
egen vård av barnen och sådan barntillsyn som föräldrarna själva ordnar.
Kostnaderna blir inte bara för det mesta betydligt lägre än för den kommunala
barnomsorgen. Barntillsynen kan dessutom lättare skräddarsys för
familjer med speciella behov som flerbarnsfamiljer och familjer med obekväma
arbetstider som många LO-familjer har.
Mot denna bakgrund avvisar vi regeringens förslag om tillfälligt bidrag
för anordnande av daghem och fritidshem. Vi föreslår i motion 1983/
84: 2445 införande av en vårdnadsersättning, skyndsam utredning och avdragsrätt
för barntillsynskostnader och förändrade regler för utbetalning
av statsbidrag till barnomsorgen.
Vårdnadsersättning
För att snabbt minska orättvisorna mellan de familjer som får och de
som inte får kommunal barnomsorgsplats, för att öka småbarnsfamiljernas
valfrihet samt för att minska behovet av de mycket dyra småbarnsplatserna
vid daghemmen bör en obeskattad vårdnadsersättning på 6000 kr.
per år införas för alla barn mellan 1 och 3 år.
En sådan ersättning, som skulle ”kosta” omkring 5% av dagens stöd till
den kommunala barnomsorgen, bör finansieras inom ramen för statsbidraget
till denna. Vårdnadsersättningen skall införas den 1 januari 1985.
Vårdnadsersättningen kan användas som ett tillskott till familjens ekonomi
om föräldrarna väljer att helt eller delvis vårda barnet i hemmet. Det
kan också användas till att betala för valfri barnomsorg (enskild eller
kommunal). Föräldraavgifteriia i den kommunala barnomsorgen måste
självfallet höjas för barn med vårdnadsersättning med exakt motsvarande
belopp. Detta är möjligt med tanke på att vårdnadsersättningen är obeskattad.
Ersättningsbeloppet påverkas inte av föräldrarnas inkomst och blir
därför lika för alla som blir berättigade till vårdnadsersättning.
Med vårdnadsersättning kan småbarnsföräldrar välja andra former av
barnomsorg än den kommunala. De kan välja efter barnens speciella behov
och egna önskemål. De kan lättare betala en privat dagmamma eller slå sig
ihop med andra föräldrar för att anställa en barnvårdare eller starta ett
föräldrakooperativ. Föräldrarna kan också lättare minska sin arbetstid för
att själva ta hand om barnen helt eller delvis.
Genom införande av en vårdnadsersättning minskar trycket på kommunal
barnomsorg för mindre barn. Det blir då lättare att få en kommunal
Mot. 1983/84:2949
13
småbarnsplats för den som så önskar. Genom att småbarnsplatser inte
behöver inrättas i så stor omfattning som i dag frigörs allmänna medel i
betydande omfattning.
Avdragsrätt för barntillsynskostnader
I motion 1983/84:2445 framför moderata samlingspartiet krav på skyndsam
utredning om avdragsrätten för barntillsynskostnader. Regeringen
föreslår för sin del att det nuvarande förvärvsavdraget slopas. Det bör
enligt vår mening vara naturligt att betrakta nödvändiga barntillsynskostnader
som en avdragsgill utgift för inkomstens förvärvande på samma sätt
som t. ex. utgifter för resor till och från arbetet. För att avdrag skall kunna
medges måste kostnaderna styrkas och avdragsrätten maximeras till vissa
belopp.
Genom ett system med avdragsrätt för barntillsynskostnader kan föräldrar
betala mer än vad som nu är möjligt för barnomsorg i enskild regi. Det
medverkar till att göra s. k. ”svart” barnomsorg till ”vit”. Därmed får de
som svarat för ”svart” barnomsorg en social trygghet som de i dag går
miste om.
Vid avdragsrätt för barntillsynskostnader kan föräldrar också betala mer
för den kommunala barnomsorgen. Detta minskar behovet av statligt stöd
till den kommunala barnomsorgen. Dessutom blir det möjligt att utnyttja
enskild omsorg i större utsträckning.
Valfrihet inom barnomsorgen
Sammanfattningsvis är det för att åstadkomma valfrihet för barnfamiljerna
nödvändigt att förändra familjebeskattningen och att införa en vårdnadsersättning
kompletterad med avdragsrätt för barntillsynskostnader.
Moderata samlingspartiet anser att föräldrarna har huvudansvaret för
barnen och att de därmed också har rätten att välja barnomsorgsform. Mot
den bakgrunden skall alternativ barnomsorg som tas upp i kommunens
barnomsorgsplan kunna berättiga till statsbidrag på samma grunder som
kommunal barnomsorg.
Ensamföräldrar och underhållsskyldiga
De förslag som vi fört fram är alla ägnade att underlätta såväl för
ensamföräldrar som för tvåföräldrafamiljerna. Det är enligt vår mening
också viktigt att den underhållsskyldiges möjligheter att bidra till sina
barns försörjning inte urholkas.
Ensamförälderkommitténs majoritet har emellertid i betänkandet Ensamföräldrar
och deras barn (SOU 1983:51) föreslagit att skattelättnader
som förvärvsbidrag och skattereduktion skall slopas och ersättas av ett
Mot. 1983/84:2949
14
ökat bidragsberoende. Dessutom föreslås att den redan begränsade rätten
till avdrag för underhållsbidrag tas bort. Liknande förslag har lagts av
skatteförenklingskommittén. Avdraget för underhållsbidrag är i dag 3000
kr. per barn samtidigt som underhållsbidraget normalt fastställs till ca 8500
kr. eller högre. Den föreslagna ändringen skulle kraftigt urholka de underhållsskyldigas
möjligheter att bidra till sina barns försörjning och även
psykologiskt kunna få allvarliga följder.
Vi tar bestämt avstånd från förslagen som skulle innebära att principen
skatt efter förmåga ytterligare frångås. I stället bör övervägas att underhållsbidrag/bidragsförskott
vid den kommunala beskattningen tas upp som
inkomst och kvittas mot en del av det av oss föreslagna grundavdraget för
barn. De skattelättnader som följer av detta avdrag bör också komma de
underhållsskyldiga till del. Skattereglerna för ensamföräldrar och andra
barnfamiljer med underhållsbidrag/bidragsförskott resp. för övriga barnfamiljer
skulle då stämma bättre med varandra.
Garantibeloppet
Garantibeloppet i föräldraförsäkringen har urholkats kraftigt. Om en
uppräkning sker för att återställa garantibeloppets värde behöver det höjas
till ca 55 kr. per dag. Regeringens förslag om en uppräkning till 48 kr. är
därför otillräckligt. Vi vidhåller vårt förslag i motion 1983/84:2445 om en
höjning till 55 kr.
Barnbidrag vid längre utlandsvistelse
Som framgår av proposition 1983/84:150 förordade riksdagen att en
översyn skulle göras av reglerna om barnbidrag vid längre vistelse utanför
Sverige. Socialutskottet skrev: ”Utskottet anser mot bakgrund av det
anförda att det finns skäl att göra en förutsättningslös översyn av hithörande
regler i lagen om allmänna barnbidrag i syfte att skapa större enhetlighet
och bättre samordning i förhållande till andra sociala förmåner, här och
utomlands. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.”
Någon översyn redovisas inte i propositionen. Likväl föreslås förändrade
regler som ger olika effekter beroende på anställningsförhållandena.
Då konsekvenserna av förslaget inte kan överblickas och den av riksdagen
begärda översynen inte skett bör den föreslagna ändringen avslås. Vi
utesluter emellertid inte att reglerna behöver ändras. Regeringen får då
återkomma till riksdagen efter att ha fullföljt riksdagens beslut.
Månadsutbetalning av barnbidrag m. m.
I propositionen föreslås en övergång till utbetalning av barnbidrag varje
månad. Vidare föreslås ändrade regler vad gäller åldersgränsen för bi
Mot. 1983/84:2949
15
dragsförskott och att stöd till barn som adopterats av ensamstående skall
införas.
Vi tillstyrker dessa förslag.
Höjning av åldersgränsen för statliga bostadsbidrag för studerande ungdom
Som framgått ovan avstyrker vi förslaget i propositionen beträffande
höjningar av det inkomstprövade bostadsbidraget. Vi har emellertid inget
att erinra mot att åldersgränsen för det statliga bostadsbidraget för studerande
ungdom höjs till 20 år.
Finansiering
Som framgår av motionen finansieras det av oss föreslagna grundavdraget
för barn inom den kommunala beskattningen. Vårdnadsersättningen
föreslår vi finansieras inom ramen för statsbidraget för den kommunala
barnomsorgen. De sänkningar av den statliga inkomstskatten som föreslås
finansieras genom besparingar i enlighet med vad som framförts i motion
1983/84:747. Övriga åtgärder som förordas i denna motion kan kostnadsmässigt
beräknas till ca 250 milj. kr. netto och finansieras med de medel vi i
vårt budgetalternativ i motion 1983/84:2031 avsatt för åtgärder i syfte att
förbättra de mest utsatta barnfamiljernas situation.
Det bör ankomma på berört utskott att utforma erforderlig lagtext.
Hemställan
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställer vi
1. att riksdagen avslår proposition 1983/84:150, bilaga 2, vad avser
punkterna 1, 6 och 9,
2. att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1984/85
anvisar ytterligare förslagsanslag av 190000000 kr.,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om den långsiktiga inriktningen av familjepolitiken,
4. att riksdagen beslutar höja det s.k. flerbarnstillägget från den 1
juli 1984 med 750 kr. per år för tredje barnet och I 550 kr. per år
för ljärde och följande barn,
5. att riksdagen beslutar ändra reglerna för flerbarnstilläggen för
kalenderåren 1986 och 1987 enligt vad som i motionen anförts,
6. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag om vårdnadsersättning
till småbarnsföräldrar utformat och finansierat i
enlighet med vad som anförts i motionen och med ikraftträdande
den 1 januari 1985,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till nya statsbidrags
Mot. 1983/84: 2949
16
regler för barnomsorgen med samma statsbidragsrätt för enskilda
förskolor som för kommunala och som även i övrigt uppfyller
i motionen anförda krav.
Stockholm den 10 maj 1984
ULF ADELSOHN (m)
LARS TOBISSON (m)
INGEGERD TROEDSSON (m)
CARL BILDT (m)
STAFFAN BURENSTAM LINDER (m)
ROLF DAHLBERG (m)
L. ARNE ANDERSSON
i Ljung (m)
H. BERTIL LIDGÅRD (m)
PER PETERSSON (m)
ANDERS BJÖRCK (m)
NILS CARLSHAMRE (m)
ROLF CLARKSON(m)
INGRID SUNDBERG (m)