Mot. 1983/84
2942-2948
Motion
1983/84:2942
Rolf Dahlberg m. fl.
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1984/85,
m. m. (kompletteringsproposition) (prop. 1983/84:150)
Regeringen har i sin proposition 1983/84: 150 lämnat förslag till reviderad
finansplan. De större principiella frågorna berörs i moderata samlingspartiets
partimotion 1983/84:2933.1 bilaga 5 i propositionen berörs bostadsdepartementets
område där regeringen bl. a. föreslår ett införande av hyresstopp
och att medel anvisas för s. k. sysselsättningsskapande åtgärder. Vi
vill med anledning av propositionen anföra följande.
Hyresstopp
Att införa ett hyresstopp är liksom att införa ett prisstopp endast en
kosmetisk åtgärd. Det går inte att förbjuda inflation. Kostnadsstegringarna
för fastighetsägarna är en realitet för vilka de måste kompensera sig. Kan
inte detta ske genom hyreshöjningar är enda sättet att eftersätta underhållet,
vilket är oacceptabelt inte minst ur de boendes synvinkel. Att vänta
med hyreshöjningar en tid ökar både behovet och storleken av dem. På
bostadsmarknaden har ett hyresavtal träffats mellan hyresgäster och
hyresvärdar långt innan ett hyresstopp blev aktuellt. Avtalet innehåller en
klausul om att hyran skall höjas om prisutvecklingen blir högre än 5,5%
under perioden juli 1983-juni 1984. Den inflationsnivån uppnåddes redan
under mars månad.
Att regeringen på detta sätt vill ingripa i ett avtal som träffats mellan två
parter bådar inte gott. Det är ett första steg mot en statlig inkomstpolitik
där ingen behöver ta ansvar för sina handlingar.
Det kan i sammanhanget påpekas att avtal ännu inte slutits för 1984 på
alla platser. För de fastighetsägare som får leva med 1983 års hyror
accentueras problemet med eftersatt underhåll ytterligare.
SABO-företagens hyressättning sker efter självkostnadsprincipen. Ett
hyresstopp innebär att de inte längre får full kostnadstäckning utan måste
drivas med underskott. Med den dåliga ekonomi många av dessa företag
har måste pengar från annat håll t. ex. kommunala skattemedel tillskjutas.
Är detta regeringens avsikt?
Vänsterpartiet kommunisterna har under en följd av år krävt införande
av hyresstopp. Detta har alltid avvisats av utskottet. I betänkande 1980/
81:6 s. 17 anförde sålunda ett enigt civilutskott:
”Även bortsett från frågan huruvida sociala problem i vissa bostadsföretags
förvaltning skall mötas med samhälleliga driftbidrag är det uppenbart
1 Riksdagen 1983/84. 3 sami. Nr 2942 -2948
Mot. 1983/84:2942
2
orimligt att staten resp. Je enskilda fastighetsägarna skulle ta på sig ett
generellt betalningsansvar för vissa uppkomna och tiven framtida kostnadsökningar
inom hyreshussektorn.''
Enligt vår uppfattning äger detta argument fortfarande full giltighet.
Vi yrkar avslag på införandet av ett hyresstopp.
Stöd till sysselsättningsskapande åtgärder
I våra motioner 1983/84: 1981 och 1983/84: 1982 ansåg vi att stödet till
förbättringar av boendemiljön resp. stödet till allmänna samlingslokaler
skulle avvecklas. Vi hänvisar till dessa motioner vad gäller vår inställning
till dessa bidrag.
Att som regeringen under en högkonjunktur använda pengar till s. k.
sysselsättningsskapande åtgärder vilka inte kan annat än bidra till att
ytterligare öka inflation och löneglidning måste vara fel. Vi yrkar därför att
regeringens förslag till utvidgning av ramarna för 1983/84 avslås och aktualiserar
i tillämpliga delar våra yrkanden i motionerna 1981 och 1982.
Höjning av bostadsbidrag för barnfamiljer
Denna fråga berörs i partimotion 1983/84:2949.
Åtgärder för att begränsa prisökningen inom bostadsbyggandet
Regeringen meddelar i propositionen också att den tänker besluta att
uppräkningen av den s. k. tidskoefflcienten begränsas till 3% under 1985.
Tidskoefficienten mäter de faktiska kostnaderna i efterhand. För dessa
faktiska kostnadsökningar får byggföretagen kompensation (högre pris).
Tidskoefflcienten är alltså inte i sig inflationsdrivande, åtminstone inte på
kort sikt. Att begränsa höjningarna av en mätare på den faktiska kostnadsutvecklingen
är lika oklokt som att införa prisstopp. Analogt med detta
skulle regeringen kunna bestämma en maximal ökning av konsumentprisindex
som en inflationsdämpande åtgärd och därmed låta sig nöja. 1 stället
för en begränsning av tidskoefflcienten bör man i stället välja en sådan
konstruktion att man vid det preliminära lånebeslutet vet hur stor den
obelånade och osubventionerade delen blir, även när projektet är färdigt.
Den osäkerhet som dagens konstruktion medför bör undanröjas. En lösning
skulle kunna vara att det preliminära beslutet räknas upp med hjälp av
normal entreprenadindex, förslagsvis baserat på det mellan beställare och
entreprenör nyligen fastställda entreprenadindex H 84. Denna uppräkning
skall också gälla låneunderlag och pant värde.
Ett system enligt denna skiss medför att statsmakterna kan avgöra hur
stora subventioner man skall lämna, och hur följsam till kostnadsutvecklingen
man skall tillåta de statliga lånen att vara, samtidigt som beställaren/
byggherren får kännedom om detta redan i ett preliminärt beslut. Bestäl
Mot. 1983/84:2942
3
laren kan därvid avgöra om projektet skall igångsättas eller inte. Under
byggtiden är beställaren garanterad att beräkning av låneunderlag och
pantvärde sker på ett sätt som motsvarar vad beställaren får lämna i
kompensation till entreprenören.
Den osäkerhet som finns med nu gällande system blir därmed undanröjt
utan att statsmakterna behöver betala ut mer pengar i form av räntebidrag
eller lån än vad man de facto bestämmer sig för. Det enda som har skett är
att avgörande beslut tvingas fram redan vid ställningstagande till det preliminära
lånebeslutet i stället för att som nu tvinga beställaren att leva under
stor osäkerhet under hela byggtiden.
Hemställan
Mot bakgrund av vad som ovan anförts hemställs
1. att riksdagen avslår förslaget till lag om hyresstopp,
2. att riksdagen avslår förslaget till höjning av beloppet för bidrag
till förbättring av boendemiljön fr. o. m. budgetåret 1983/84,
3. att riksdagen beslutar att statens stöd till förbättring av boendemiljön
skall avvecklas fr. o. m. budgetåret 1984/85,
4. att riksdagen beslutar att det statliga stödet till samlingslokaler
skall avvecklas,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts i fråga om tidskoefficienten.
Stockholm den 10 maj 1984
ROLF DAHLBERG (m)
BERTIL DANIELSSON (m)
GÖTE JONSSON (m)
STEN STURE PATERSON (m)
JAN-ERIC VIRGIN (m)
KNUT BILLING (m)
MARGARETA GARD (m)
ERIK OLSSON (m)