Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1983/84:2941

Motion
1983/84:2941

Karin Söder m. fl.

Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1984/85,
m. m. (kompletteringsproposition) (prop. 1983/84:150)

Innehåll

I Den internationella utvecklingen 2

II Den ekonomiska utvecklingen i Sverige efter regeringsskiftet
3

II. 1 Devalveringsstrategin 3

11.2 Export och produktion har ökat — 4

11.3 ... men inflationstrycket består 5

11.4 ... och den totala arbetslösheten ökar trots

högkonjunkturen 7

11.5 Budgetunderskottet sjunker på grund av höjda

löner och högkonjunktur 8

III Kompletteringspropositionen 8

IV Centerns ekonomisk-politiska inriktning 9

IV. 1 Inledning 9

IV.2 Arbetsmarknadspolitikens inriktning II

IV.3 Skattepolitikens inriktning 14

IV.4 Familjepolitiken 15

IV.5 Bostadspolitiken 17

IV.6 Kommunernas ekonomi 18

IV.7 Budgetpolitiken 18

V Hemställan 19

1 Riksdagen 1983184. 3 sami. Nr 2941

Mot. 1983/84:2941

Den ekonomiska politiken
1 Den internationella utvecklingen

Efter den andra oljechocken 1979 drabbades världsekonomin åren
1980-1982 av den värsta lågkonjunkturen sedan 1930-talet. Arbetslösheten
steg kraftigt i så gott som alla länder.

Den långa och djupa nedgången orsakades inte bara av oljeprishöjningar
utan också av att vissa ekonomiskt dominerande länder i industrivärlden
konsekvent satsade på att bryta den höga inflation som rått under hela
1970-talet. Dessa länder förde därför en mycket restriktiv politik inriktad
på en låg ökningstakt i penningmängden.

Sedan slutet av 1982 har dock en klar uppgång skett i den internationella
konjunkturen. Bakgrunden är dels vissa oljeprissänkningar hösten 1982,
dels att främst USA men även Västtyskland och Storbritannien lättat på
penningpolitiken när inflationen i dessa länder pressats ned till 1960-talsnivåer.
Den genomsnittliga inflationstakten i industriländerna underskred
1983 5%.

Konjunkturförbättringen startade i USA. Lättnaderna i penningpolitiken
förenades där med en expansiv finanspolitik bl. a. i form av stora skattesänkningar.
Resultatet blev en stark ökning av den privata konsumtionen
under förra året. Den amerikanska industrins investeringar har dessutom
börjat öka ovanligt tidigt i konjunkturuppgången. I år väntas de fasta
investeringarna öka med drygt 10%. BNP steg under loppet av 1983 med
hela 6%. Under första kvartalet i år har produktionen visat en fortsatt
stark tillväxt. Den kraftiga tillväxten i den amerikanska ekonomin kombinerad
med den höga dollarkursen har inneburit en kraftfull draghjälp för
andra industriländer. Detta framgår inte minst av att den amerikanska
bytesbalansen 1983 gav ett underskott på drygt 40 miljarder dollar (dvs. ca
320 miljarder svenska kronor).

Denna starka amerikanska importökning har som sagt gett draghjälp till
bl. a. de västeuropeiska industriländerna, men uppgången har hittills varit
betydligt mer dämpad här än i USA. Under de senaste månaderna har
emellertid en ljusning skett av konjunkturutsikterna även för de västeuropeiska
ekonomierna. Det är framför allt Västtyskland som bidrar till den
mer positiva utvecklingen. Produktionsförväntningarna och orderingången.
inte minst från exportmarknaderna, i den västtyska industrin har
förbättrats.

Den brittiska konjunkturen har också förstärkts. Produktionsförväntningarna
för industrin steg kontinuerligt under loppet av 1983. samtidigt
som den tidigare negativa ordersituationen på såväl export- som hemmamarknaden
successivt blev bättre.

Frankrike utgör ett undantag från den ljusare situationen i Europa. Såväl
produktionsförväntningarna som ordersituationen har fortsatt att försämras.

Mot. 1983/84:2941

Sammantaget räknar EG-kommissionen nu med en tillväxt på 2% under
1984 för EG-länderna. Detta är en upprevidering jämfört med i höstas.
Orsaken till revideringen är framför allt den snabbare utvecklingen i USA
och en kraftigare världshandelsexpansion (+ 5%). Utöver exporten bidrar
i huvudsak investeringarna till efterfrågeökningen. Utsikterna för dessas
utveckling har förbättrats i samtliga EG-länder. Det är huvudsakligen
maskin- och utrustningsinvesteringar som förväntas öka.

En koncentration av tillväxten till länder som Västtyskland och Storbritannien
och ett kraftigt inslag av investeringsuppgång i dessa länder måste
betraktas som gynnsamt ur svensk exportsynvinkel.

Även för u-länderna har möjligheterna att ta del i den ekonomiska
återhämtningen förbättrats. Även om finansiella problem tyvärr fortfarande
håller tillbaka tillväxten i åtskilliga länder, har dock de anpassningsåtgärder
som skett under senare år nu lett till betydligt reducerade bytesbalansunderskott
för de icke oljeproducerande u-länderna sammantagna.
Den samlade tillväxten i u-länderna väntas således öka från omkring 1 %
1983 till ca 4% i år.

Sannolikt kommer världskonjunkturen att fortsätta att vara god under
hela 1984 och även in på 1985. Mot senare delen av 1985 eller under 1986
finns däremot en påtaglig risk att konjunkturen vänder nedåt. Efter presidentvalet
i november 1984 kommer troligen den ekonomiska politiken i
USA att stramas åt. För detta talar både landets stora underskott i handelsbalansen
och i statsbudgeten. Eftersom USA fungerat som ”loket” i
uppgången kan det också bli ”bromsen”. Det är osäkert om Västeuropa i
så fall orkar ta över dragfunktionen.

Vilka slutsatser leder då den internationella utvecklingen till för den
ekonomiska politiken i Sverige? Med hänsyn till att förbättringen av såväl
bytesbalansen som industriproduktionen väntas fortsätta, finns det ali
anledning att ta tillfället i akt att komma till rätta med landets strukturella
obalanser. Detta gäller inte minst den i förhållande till landets industriella
bas alltför omfattande offentliga sektorn. En klar åtstramning bör därför nu
ske av de offentliga utgifterna. Om detta inte sker nu kommer de strukturella
problemen obönhörligt att tränga sig på när den internationella konjunkturen
vänder.

II Den ekonomiska utvecklingen i Sverige efter regeringsskiftet

II. 1 Devalveringsstrategin

När den socialdemokratiska regeringen tillträdde hösten 1982 hade man
en trestegsstrategi för sin ekonomiska politik. Steg 1 bestod av en kraftig
devalvering för att förbättra den svenska industrins internationella konkurrensläge.
Steg 2 avsågs bli att pressa ned den svenska inflationen till
samma nivå som i våra viktigaste konkurrentländer. Lyckades steg 2
+ 1 Riksdagen 1983184. 3 saini. Nr 2941

Mot. 1983/84:2941

skulle devalveringsfördelarna kunna bli bestående, och i så fall fanns det
förutsättningar att i steg 3 förbättra sysselsättningssituationen och minska
statens budgetunderskott.

Utvecklingen av en devalvering brukar emellertid inte vara speciellt
upplyftande. Visserligen ger en devalvering definitionsmässigt lägre exportpriser
och därmed förstärkt internationell konkurrenskraft och ökad
export. Den ökade exporten leder självfallet till förbättrad bytesbalans och
höjd produktion. En viss ökad sysselsättning brukar därför också följa på
en devalvering. Därigenom minskar statens utgifter för industristöd och
arbetsmarknadspolitik vilket har positiv påverkan på budgetsaldot. Men
problemet med en devalvering är att konkurrensfördelarna vanligen förbrukas
på några år genom att ökad export ger högre vinster i näringslivet,
vilket lockar till stora löneökningar och därmed högre inflation än omvärlden.
Kan inte denna händelsekedja brytas förbyts snart de inledande
positiva effekterna på export, bytesbalans, produktion och sysselsättning i
än större problem än landet hade före devalveringen.

På den nuvarande regeringens tillträdesdag den 8 oktober 1982 devalverades
den svenska kronan med 16%. Hur har utvecklingen sedan blivit?

II.2 Export och produktion har ökat...

1982 års devalvering hade så att säga i ryggen mittenregeringens devalvering
på 10% ett år tidigare. När dessa båda devalveringar kombinerades
med en rejäl internationell högkonjunktur, som böljade just hösten 1982, är
det föga förvånande att den svenska exporten tog bra fart. Under 1983 blev
således exportökningen 12%. Exportutvecklingen i konjunkturuppgången
motsvarade därmed ungefär vad som skedde i förra uppgången 1978—1979
efter 1977 års devalvering (se fig. 1 i diagrambilagan). Den uppgången bröts
dock som bekant av den andra oljechocken vintern 1979/80 och arbetskonflikten
våren 1980. Såvitt man nu kan bedöma har den nuvarande uppgången
chans att bli mer långvarig.

Exportökningen har under 1982 medfört en förbättring av bytesbalansen
med 14 miljarder kronor och en ökning av industriproduktionen med drygt
5%. Som framgår av fig. 2 är emellertid industriproduktionsökningen
hittills något lägre än i de två senaste konjunkturuppgångarna. Den svenska
industriproduktionens ökning motsvarar rätt väl genomsnittet för
OECD (fig. 3), men ligger högre än för övriga Västeuropa, där konjunkturuppgången
inte förstärkts av kraftiga devalveringar.

Som brukligt är efter en devalvering har export- och produktionsökningen
lett till klart ökade vinster inom näringslivet. Därför finns det nu, när
åtskilliga exportföretag börjar nå kapacitetstaket, anledning att räkna med
att investeringarna i näringslivet skjuter fart.

Mot. 1983/84:2941

II.3 ... men inflationstrycket består ...

Efter den andra oljechocken steg inflationen kraftigt i såväl Sverige som
i hela OECD-området. Därefter började emellertid en successiv nedtrappning.
Från en notering på 14% sommaren 1981 sjönk den svenska inflationstakten
till under 8% vid regeringsskiftet i oktober 1982. Den svenska
inflationstakten var ungefär densamma som för OECD i sin helhet från
årsskiftet 1981-1982 fram till regeringsskiftet.

I och med devalveringen fokt. 1982) och momshöjningen (jan. 1983)
ökade den svenska inflationen kraftigt samtidigt som inflationen i resten av
västvärlden fortsatte att sjunka. Resultatet blev att inflationen under 1983
blev minst dubbelt så hög i Sverige (9,4%) som i våra viktigaste konkurrentländer.

Inflationstaktens utveckling under loppet av 1983 är anmärkningsvärd.
Efter en viss minskning under perioden januari till mars, då devalveringseffekten
klingade av, ökade inflationen sakta men säkert under hela våren
och sommaren för att därefter envist bita sig fast kring 9-procentsnivån (se
fig. 4).

Någon säker tendens till minskad inflation har vi alltså ännu inte sett.
Tvärtom är inflationstakten något högre i denna konjunkturuppgång än vid
de två senaste (fig. 5). Först i och med andra oljechocken drevs 1978/79 års
inflationstakt upp i högre nivåer än den nuvarande.

Avgörande för devalveringsstrategins framgång är att bryta den vanliga
devalverings-inflationsspiralen. I den reviderade finansplanen 1983 lade
därför regeringen fast ett inflationsmål på 4% för år 1984 och uttalade att
lönekostnadernas utveckling var det som skulle få utslagsgivande betydelse.
(Notera i fig. 4 att inflationstakten ännu inte sjunkit något på det år som
gått sedan regeringen lade fast sitt inflationsmål.)

För att försöka påverka LO att gå ut med måttliga lönekrav i 1984 års
avtalsrörelse föreslog regeringen dels en ytterligare urgröpning av marginalskattereformen,
dels införande av kollektiva löntagarfonder. Regeringens
huvudargument för löntagarfonderna var just att löntagarorganisationerna,
trots vinstökningarna i näringslivet, skulle begära låga löneökningar
mot att de fick ökad makt över företagen. Löntagarfonderna avsågs därför
bli den hävstång varmed den socialdemokratiska regeringen skulle lyckas
bryta upp devalverings-inflationsspiralen.

I finansplanen 1984 tog regeringen ytterligare ett steg för att försöka
påverka avtalsrörelsens utfall. Man angav då 6% lönekostnadsstegring
som den ram som var förenlig med inflationsmålet. I realiteten innebar
detta ett avtalsutrymme på ca 1,5% eftersom överhänget från 1983 var

1.5 % och en trolig löneglidning ca 3 %.

Under årets tre första månader presenterades tre tunga rapporter om
den svenska ekonomin. 1 alla tre underströks hur avgörande inflationsutvecklingen
var för det fortsatta ekonomiska skeendet.

Mot. 1983/84:2941

Industrins utredningsinstitut (IUI) menade att Sverige har en möjlighet
att skaffa sig en god ekonomisk plattform inför andra halvan av 1980-talet
om inflationen nedbringas väsentligt under 1984 och 1985 samtidigt som
tillväxten svänger över från den offentliga till den privata sektorn. Om
däremot inflationen ligger kvar på ca 10% per år förutspådde IUI att
devalveringseffekten skulle vara urholkad redan mot slutet av 1984 och en
ny devalvering framtvingas under 1985.

OECD-sekretariatets Sverige-rapport ansåg att framgången för regeringens
ekonomiska strategi i avgörande grad hängde på om man kunde få
kontroll på inflationen och samtidigt avhjälpa det stora budgetunderskottet.
Sekretariatet ansåg att det omedelbara problemet var att vinstökningarna
i näringslivet inte fick motivera höga löneökningar i den då förestående
avtalsrörelsen. Regeringen fick också rådet att spela riktkarl i avtalsrörelsen
genom att lägga sig på en låg nivå vad gällde löneökningar för den
offentliga sektorn.

Finansdepartementets egen långtidsutredning (LU 84) drog slutsatsen
att om 1970-talets pris- och lönebildning förblev rådande åren 1984—1987
med 7-9% inflation och 8—10% löneökningstakt och inga egentliga budgetbesparingar.
skulle uppgången 1982-1984 komma av sig och förbytas i
en produktionsdämpning. Kunde i stället inflationen pressas ned till ca 4%
i genomsnitt och lönekostnadsökningarna till 5-7% samtidigt som årliga
budgetförstärkningar skedde med 6 miljarder kronor trodde LU 84 att det
var möjligt att få ekonomin i balans framemot 1990.

Hur avlöpte då denna enligt många bedömare så avgörande avtalsrörelse?
Jo. regeringen lät återigen precis som vid katastrofavtalet 1975 den
offentliga sektorn gå före och det på ca 2% högre nivå än det tak regeringen
själv angivit två månader tidigare. Dessutom innehöll avtalen just
sådana följsamhets- och löneglidningsklausuler, som regeringen hårt fördömt
bl. a. i 1983 års reviderade finansplan. Efter denna inledning var det
knappast förvånansvärt att resten av avtalsrörelsen utvecklade sig till rena
huggsexan. En ungefärlig prognos för kostnadsökningen i industrin under
år 1984 pekar nu mot 8—9%.

För Västtyskland som är svensk industris viktigaste konkurrent beräknas
timkostnaderna i industrin öka med ca 3% i år. 1983 ökade svensk
industris timlönekostnader med drygt 9% mot 3% i Västtyskland. De två
avtalsrörelser som genomförts efter 1982 års devalvering har alltså ökat
Sveriges relativa timlönekostnader med 12% jämfört med Västtyskland.
Sedan 1980 har de svenska lönekostnaderna ökat med 17% mer än i
Västtyskland (fig. 6). De två devalveringarna har visserligen sänkt de
svenska relativkostnaderna så att de fortfarande ligger 7% under de västtyska
om man har 1980 som utgångsår. Med ett år till med samma skillnad i
löneutfallet i de båda länderna är hela devalveringseffekten från såväl 1981
som 1982 förlorad gentemot Västtyskland.

Jämfört med vissa andra industriländer har Sverige lyckats bevara de

Mot. 1983/84:2941

valveringsfördelarna bättre på grund av att vi haft en relativt god produktivitetsutveckling
under 1983. Men när nu många exportföretag börjar närma
sig kapacitetstaket får Sverige svårare att även 1984 kompensera en
högre löneutveckling än andra länder med en bättre produktivitetsutveckling.

Regeringens motdrag när den insåg att hela dess ekonomiska strategi
höll på att kapsejsa var att införa pris- och hyresstopp. Ett otal vetenskapliga
studier över hela världen har visat att prisstopp är en meningslös
åtgärd som inte kan hindra inflationen, utan enbart tjänar till att vilseleda
allmänheten. När kostnadstrycket väl är skapat angriper ett prisstopp inte
grundproblemet utan bara symtomen. Regeringens egentliga motiv för
prisstoppet kan bara ha varit att ge intryck av handlingskraft för att
därigenom försöka dölja att just det inträffat som finansplanerna, IU1,
OECD-sekretariatet och LU 84 varnat för. Den socialdemokratiska regeringens
speciella verktyg, de kollektiva löntagarfonderna, hade visat sig
totalt verkningslösa i försöket att bryta upp devalverings-inflationsspiralen.

En konsekvens av regeringens handfallenhet under avtalsrörelsen kan
bli att regeringen kan komma att tvingas till kraftiga pålagor under hösten.

Regeringens försök att genom ”rundabordssamtai” med arbetsmarknadens
parter uppnå samförstånd om stabiliseringspolitiken är ett mer konstruktivt
grepp än prisstopp. ”Rundabords”-modellen för att öka samsynen
på vad ekonomin tål rekommenderades redan 1975 av riksdagen.

Centern har sedan ett år tillbaka haft en inflationsprognos för 1984 på 6—
1%. Vi finner fortfarande ingen anledning att revidera den bedömningen.

11.4 ... och den totala arbetslösheten ökar trots högkonjunkturen

Socialdemokraterna framställde sig före valet 1982 som garant för en
snabb förbättring av sysselsättningen. Man kritiserade hårt mittenregeringens
sysselsättningspolitik trots att när den långa och djupa lågkonjunkturen
1980-1982 dramatiskt ökade arbetslösheten i andra länder (10-12 %
blev vanliga arbetslöshetstal) så lyckades Sverige hålla nere arbetslösheten
på ca 3%.

Under 1983 ökade den öppna arbetslösheten med ca 15000 personer.
Samtidigt ökade också omfattningen av olika former av beredskapsarbete
(se fig. 7). Den minskning av den öppna arbetslösheten med ca 11000
personer som skett i år beror på att 25 000-30000 ungdomar beretts arbete
i ungdomslag.

Det totala antalet människor som står utanför den reguljära arbetsmarknaden
har i den här konjunkturuppgången hittills utvecklats betydligt
ogynnsammare än i de två närmast föregående konjunkturuppgångarna (se
fig. 8). När ungdomar som omfattas av ungdomslagen inräknas i den

t2 Riksdagen 1983184. 3 sami. Nr 2941

Mot. 1983/84:2941

”totala” arbetslösheten, visar det sig att denna ökat de två senaste kvartalen.

Även om regeringens bedömning att arbetslösheten skall minska något
under 1984 slår in, är detta tyvärr inget säkert tecken på alt devalveringsstrategin
lyckats. Närden internationella konjunkturen vänder kan arbetslösheten
snabbt åter stiga om vi förbrukat våra devalveringsfördelar.

II.5 Budgetunderskottet sjunker på grund av höjda löner och högkonjunktur

Under mittenregeringens år 1981/82 blev budgetunderskottet 68 miljarder
kronor. Socialdemokraternas första regeringsår gav ett budgetunderskott
på 87 miljarder kronor. Trots stora skattehöjningar ökade alltså
underskottet med nästan 20 miljarder kronor på ett år. Förklaringen var att
man drev upp utgifterna med över 40 miljarder kronor. Den utgiftsökningen
var större än hela den statliga inkomstskatten för såväl fysiska som
juridiska personer.

För innevarande budgetår pekar den senaste prognosen på ett budgetunderskott
på ca 78 miljarder kronor. Minskningen beror för det första på att
budgetunderskottet tilläts öka så dramatiskt förra budgetåret, för det andra
på att högkonjunkturen gör att industristödet kunnat skäras ned radikalt
och för det tredje på att löneantagandena skrivits upp för 1984. Några mera
omfattande utgiftsbegränsningar har inte skett annat än på pensionsontrådet.

lil Kompletteringspropositionen

Årets kompletteringsproposition består till stor del av redovisning av
aktuell ekonomisk statistik. Däremot har regeringen mycket litet att säga
om den ekonomiska politikens inriktning, trots att avtalsrörelsen onekligen
gett oss en ny ekonomisk situation jämfört med när budgetpropositionen
presenterades i januari. De enda förslag regeringen har för att hantera den
aktuella situationen är erkänt illusoriska som pris- och hyresstopp.

De siffror som redovisas i den reviderade finansplanen för export, bytesbalans
och produktion är visserligen goda men, som visats ovan, knappast
sensationella för en konjunkturuppgång. Den ekonomiska utvecklingen är
rätt typisk för vad som sker när en devalvering sammanfaller med en
högkonjunktur.

De grundläggande problemen i ekonomin kvarstår alltså, vilket också
antydningsvis medges i den reviderade finansplanen, där det sägs att den
närmaste tiden kommer att avgöra om devalveringen skall ge bestående
resultat eller om dess effekter bara skall bli av kortsiktig natur.

Även om den reviderade finansplanen alltså innehåller vissa varningar är

Mot. 1983/84:2941

det helt dominerande intrycket en mycket glättad bild. Resultatet har blivit
ett markant sänkt krismedvetande hos svenska folket, vilket allvarligt
kommer att försvåra att i framtiden ta itu med den svenska ekonomins
strukturella problem.

Statens kassamässiga budgetunderskott för 1984/85 bedöms enligt
kompletteringspropositionen bli 67 miljarder kronor. Sänkningen jämfört
med januari har åstadkommits främst genom kraftigt ökade skatteinkomster
på grund av att avtalsrörelsen givit större löneökningar än väntat.
Dessutom har summan engångsförstärkningar i budgeten höjts ytterligare,
bl. a. på grund av förändrade rutiner för skatteinbetalningar. Det minskade
budgetunderskottet beror således helt på ökade inkomster. Utgifterna för
statsskuldräntor skrivs i propositionen ned med 4,5 miljarder kronor. Den
senaste tidens utveckling av dollarn och den amerikanska räntan innebär
ett klart hot att denna utgiftsminskning inte kommer att förverkligas.
Några utgiftsminskningar i form av besparingar föreslås inte.

Sammantaget måste man således konstatera att de grundläggande problemen
kvarstår även på budgetområdet. Såväl långtidsutredningen (LU
84) som den nu presenterade långtidsbudgeten (se fig. 9; högalternativet)
visar att den nuvarande löne- och prisstegringstakten visserligen kan komma
att ge en temporär minskning av budgetunderskottet, men efter några
år medför ett drastiskt stegrat underskott. Regeringen medger själv i den
reviderade finansplanen att löneutvecklingen för 1984 i stort sett ligger i
nivå med långtidsbudgetens högalternativ. Desto mer anmärkningsvärt är
det därför att regeringen i samma andetag drar slutsatsen att de nuvarande
beräkningarna för 1984/85 inte motiverar några omedelbara budgetpolitiska
åtgärder.

Kompletteringspropositionens förslag på det familjepolitiska området
och på sysselsättningsområdet och på det familjepolitiska området kommenteras
under avsnitten IV. 2 Arbetsmarknadspolitikens inriktning och
IV. 4 Familjepolitiken.

IV Centerns ekonomisk-politiska inriktning
IV. 1 Inledning

De dagsaktuella besluten på det ekonomiska området måste fogas in i en
långsiktig strategi för den ekonomiska politiken. Därför måste dagens
beslut utformas så att vår generation inte förbrukar resurser på sådant sätt
att det drabbar kommande generationer. I det längre perspektivet är därför
ekologi- oph ekonomifrågorna nära sammanbundna med varandra. Vi har
fått en särskild påminnelse om detta genom att vårt lands viktigaste naturresurs,
skogen, som under lång tid utgjort ryggraden i vårt näringsliv, nu
hotas på grund av den kraftigt ökade försurningen. Sammankopplingen av

Mot. 1983/84:2941

det korta och långa perspektivet galler också budgetpolitiken. Det är
nödvändigt att vi nu minskar de offentliga utgifterna för att inte överlämna
en ohanterlig statsskuld till nästa generation.

Centern har en grundläggande tro på den enskilda människans initiativförmåga,
möjlighet att ta ansvar och frihet att göra egna val. Därför
förespråkar centern ett marknadsekonomiskt system, men detta måste
vara förenat med bestämda ramar vad gäller fördelnings- och miljöpolitiken.
En väl fungerande marknadsekonomi måste till sin karaktär vara
decentralistisk. Den mångfald marknadsekonomin bygger på är i sig också
en förutsättning för pluralism på andra samhällsområden. Den ekonomiska
politiken bör därför inriktas på att bevara och stärka marknadsekonomin.

Det mest akuta hotet mot marknadsekonomin är införandet av kollektiva
löntagarfonder. Löntagarfonderna syftar till att koncentrera makten över
näringslivet till de fackliga topporganen, vilket på sikt medför socialisering.
Centern har tillsammans med folkpartiet och moderata samlingspartiet
förbundit sig att avveckla löntagarfonderna så snart det finns
parlamentariska förutsättningar för detta.

Den övergripande ekonomiska politiken bör kombineras med en näringspolitik
särskilt inriktad på de mindre och medelstora företagen, en
regionalpolitik som ger alla delar av landet möjlighet att utvecklas och en
arbetsmarknadspolitik som bl. a. underlättar för ungdomar att komma in
på arbetsmarknaden. Att de små och medelstora företagen arbetar under
goda förutsättningar är viktigt eftersom ny sysselsättning inom den privata
sektorn främst uppkommer i dessa företag. Detta kräver emellertid en
politik som karaktäriseras av generositet och inte misstänksamhet gentemot
företagsamheten.

Skattepolitiken måste utformas så att den stimulerar till arbete och
investeringar och därigenom blir ett stöd för den ekonomiska politiken och
näringspolitiken.

I ett läge där staten tvingas till en stram finanspolitik ställs särskilt stora
krav på en rättvis fördelningspolitik. Centern har alltid hävdat grundtrygghetens
princip. Det har bl. a. tagit sig konkreta uttryck i pensionstillskott,
vårdnadsersättning, flerbarnsstöd och kommunal skatteutjämning.

Olika former av omfördelningar av inkomster är en nödvändig del i en
rättvis ekonomisk politik.

Besparingar i de offentliga utgifterna har ofta i den politiska debatten
satts i motsatsställning till en rättvis fördelningspolitik. Man har då jämfört
effekterna av utgiftsnedskärningar med ett läge där ingenting alls görs åt
budgetproblemen. Detta är självfallet en helt orealistisk jämförelse om
man förenar ett kort- och ett långsiktigt perspektiv. På längre sikt skulle en
politik utan begränsningar av de offentliga utgifterna fördjupa de ekonomiska
problemen och därför innebära ett direkt hot mot välfärden. Självfallet
måste fördelningspolitiska synpunkter tillmätas stor vikt vid valet
mellan olika besparingsåtgärder men besparingspolitiken i sig står inte i

Mot. 1983/84:2941

strid med en rättvis fördelningspolitik utan är i stället en förutsättning för
att en sådan uthålligt skall kunna bedrivas.

Under åren 1980-1982 utarbetades i de dåvarande regeringarna en strategi
för hur samhällsekonomiskt ansvar kan förenas med en rättvis fördelningspolitik.
Sparåtgärder som riktade sig mot mera generellt utgående
bidrag kombinerades därför med särskilda insatser för utsatta grupper.

IV.2 Arbetsmarknadspolitikens inriktning

Arbetsmarknadspolitiken bör inriktas mot arbetstillfällen som långsiktigt
kan finansiera sig själva. Det gäller att såväl förbereda arbetskraften
för näringslivets behov som att ge näringslivet bättre möjligheter att ta
emot det tillgängliga utbudet av arbetssökande. Det är angeläget att de
resurser som satsas på förmedlingsarbete, utbildning, beredskapsarbete,
ungdomslag osv. ges en sådan inriktning. Stödet måste vidare vara så
utformat att det ej missgynnar redan utsatta regioner och orter genom att
vara en stimulans till en omfattande geografisk rörlighet. Det är däremot
väsentligt att arbetskraften i utsatta regioner är beredd till en ökad yrkesmässig
anpassning om en fungerande arbetsmarknad skall kunna upprätthållas.

Arbetsmarknadsservice

Arbetsmarknadsinformation

Det är tillfredsställande att AMS försöker omfördela resurser mellan
central, regional och lokal nivå till förmån för arbetet på förmedlingarna.
De medel som föreslås anvisade för att höja servicenivån inom verket bör
därför anvisas.

Geografisk rörlighet

Regeringen föreslår att starthjälpen (flyttningsbidraget) för flerpersonshushåll
bör höjas från 6000 kr. till 15000 kr. - dvs. med 150%. Vidare
föreslås att starthjälpen till s.k. nyckelpersoner som flyttar till stödområdet
höjs med 5000 kr. Slutligen föreslås även att ett särskilt bidrag till
arbetsgivare för anställning av medflyttande införs. Bidraget skall utgå
med 50% av lönekostnaden under sex månader, dock högst med 35000 kr.
för en sexmånadersperiod.

Förslagen till åtgärder i syfte att öka den geografiska rörligheten är ett av
flera exempel på hur den aktiva regionalpolitik som bedrevs fram till valet
1982 nu förbytts i sin motsats. De grundläggande balansproblemen i vår
ekonomi kan inte lösas om viljan saknas att försöka ta till vara produktionsförutsättningar
i form av mänskligt kunnande, råvaror och andra
naturtillgångar, samhällsinvesteringar etc. i alla delar av landet. En effektiv
politik måste därför vara inriktad på att skapa jobb i orter och regioner
där arbetslösheten är som störst. Centerpartiet kan aldrig acceptera en

Mot. 1983/84:2941

återgång till den flyttningspolitik som regeringen nu förespråkar. Denna
politik löser inga problem utan skapar bara nya i form av familjesplittring
och rotlöshet. Befolkningskoncentrationen till storstadsregionerna riskerar
att ta ny fart med drastiska befolkningsminskningar i många glesbygdskommuner
som följd.

Centern avvisar bestämt förslaget om höjd starthjälp/flyttningsbidrag.
Förslaget om höjning av starthjälpen för s. k. nyckelpersoner förefaller
vara ren kosmetika. Ett företag som rekryterar sådana personer är självfallet
också berett att betala deras flyttningskostnader. Ett stöd på 5000 kr.
har i ett sådant fall ingen märkbar betydelse.

Däremot kan vi från centerns sida biträda förslaget om ett särskilt bidrag
till den arbetsgivare som anställer medflyttande, då denna åtgärd inte
primärt kan anses vara rörlighetsstimulerande, utan motiverad utifrån en
strävan att undvika familjesplittring. Totalt innebär detta att kostnaderna
för arbetsmarknadsservice enligt vårt förslag uppgår till 35 milj. kr.

Arbetsmarknadsutbildning

Det är enligt vår mening tillfredsställande att regeringen anvisar ytterligare
resurser för arbetsmarknadsutbildning. Utbildning är en väg att komma
till rätta med den höga arbetslöshet som f. n. finns. Vi vill dock betona
att utbildningen sker på ett sådant sätt att den kommer näringslivet till
godo och är utformad så att insatserna på sikt är självfinansierande. I detta
sammanhang vill vi även understryka att de medel för särskilda studiekurser
på dataområdet vilka avses anordnas i samarbete mellan AMU och
studieförbunden utformas och disponeras på ett sådant sätt att de kommer
samtliga studieförbund till godo förutsatt att en godtagbar kurs har presenterats.

Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag

I propositionen föreslås att det högsta dagpenningbeloppet som kan utgå
vid arbetslöshetsersättning höjs från 280 kr. till 300 kr. Totalt anges kostnaderna
för de förändrade ersättningsreglerna till drygt 518 milj. kr. Dessa
kostnader föreslås täckas genom en höjning av arbetsmarknadsavgiften
med 0.16%. Därutöver föreslås en ytterligare höjning av arbetsmarknadsavgiften
med 0,14% beroende på förväntad hög arbetslöshet.

Vi ställer oss bakom förslaget om en höjning av dagpenningen till 300 kr.
Däremot kan vi inte godta förslaget om en höjning av arbetsmarknadsavgiften
med 0,16%. Lönebasen har under 1983 ökat med ca 8%, vilket
mer än väl täcker ett ökat avgiftsuttag på 20 kr.

Vi förutsätter att den aviserade propositionen om en förändring av
finansieringen av arbetslöshetsersättningen vad gäller fördelningen mellan
anslagsmedel och avgiftsmedel lägger förslag om en större självrisk för den
enskilde.

Det förefaller som om regeringen räknar med en fortsatt hög och ökande

Mot. 1983/84:2941

arbetslöshet. Det är sannolikt korrekt om regeringens defensiva och passiva
näringspolitik fullföljs. Vi har i annat sammanhang påtalat denna
passivitet och redovisat ett stort antal förslag i syfte att stärka näringslivets
utveckling. Med vår politik torde därför arbetslösheten komma att sjunka.
Vi avvisar därför även höjningen av arbetsmarknadsavgiften med 0.14%.

Beredskapsarbeten

I propositionen föreslås även att de medel som anvisades för en förstärkt
arbetsförmedling för att lindra omställningen för den övertaliga personalen
vid Kockums varv dras in. Enligt AMS mening borde medlen ges en
alternativ användning.

Enligt vår mening bör dessa medel kunna användas för sysselsättningsskapande
åtgärder i Malmöregionen. Det är därför rimligt att utvecklingsfonden
i Malmöhus län tillförs dessa medel i syfte att förstärka fondens
insatser för ungdomsföretagande.

Bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet

Det är bra att regeringen följer upp tidigare förslag från centern i syfte att
förbättra möjligheterna för arbetslösa att starta egna företag. Denna väg är
att föredra framför rent arbetslöshetsunderstöd. Vi har heller inget att
erinra mot att Örebro kommun får genomföra en försöksverksamhet med
ungdomsarbete för ungdomar som fyllt 20 men ej 25 år. Kommunen bör
även ha möjlighet att placera ungdomar inom den enskilda sektorn.

Ungdomslagen

Den grundläggande idén till ungdomslagen väcktes i en centermotion
1982. vilken vann riksdagens bifall. Det regeringsförslag som lades hösten
1983 var emellertid behäftat med vissa brister. Enligt vår mening borde
verksamheten bl. a. avse åtta timmars arbetsdag. Arbete i ungdomslag
borde också kunna anvisas inom den enskilda sektorn. Den kompromiss
som träffades tillgodosåg i vissa delar dessa krav. I den nu föreliggande
propositionen föreslås ändringar i reglerna så att ungdomar under vissa
förutsättningar skall kunna få arbete på heltid i ett ungdomslag. Detta är
enligt vår mening ett steg i rätt riktning, och vi ser med tillfredsställelse att
regeringen successivt ansluter sig till våra krav. Det är dock nödvändigt att
tillämpningen av lagen överensstämmer med intentionerna i kompromissen
och att arbeten i ungdomslag i större utsträckning än f. n. anvisas inom
den enskilda sektorn.

Särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa

Det särskilda vuxenstudiestödet för arbetslösa föreslås ökas med 100
milj. kr. Detta stöd har hittills destinerats till län med de största sysselsättningsproblemen
totalt sett. Vi vill peka på behovet av att stödet fördelas så
att även kommuner eller andra mindre delar av ett län med traditionellt

Mot. 1983/84:2941

större arbetslöshet än länet i övrigt kan få tillgång till stödformen. Riksdagen
bör ge regeringen till känna vad vi anfört om en mer flexibel utformning
av föreskrifterna för medlens användning och fördelning.

IV.3 Skattepolitikens inriktning

Utgångspunkten för centerns skattepolitik är att skatt skall betalas efter
bärkraft. Det är enligt vår uppfattning nödvändigt att den som har stora
förutsättningar att bidra till den offentliga servicens finansiering också får
göra det i större utsträckning än den som har små ekonomiska resurser.

Målsättningen om skatt efter bärkraft uppnås inte i önskvärd omfattning
i dag. De som har de största inkomsterna och förmögenheterna har givetvis
också de största möjligheterna att genom skatteplanering kraftigt minska
sin skattebelastning. För en normalinkomsttagare med en inkomst på
80000 kr. blir genomsnittsskatten ca 33%. Härav utgör statsskatten 6%
och kommunalskatten 27%. Ett flertal exempel har redovisats där inkomsttagare
i miljonklassen endast betalar 10% eller mindre av sin inkomst
i skatt. Detta framstår som stötande för en bred allmänhet och
luckrar upp skattemoralen.

Som framgår av exemplet ovan är det kommunalskatten som för det
stora flertalet är mest betungande. För 80000-kronorsinkomsttagaren utgör
kommunalskatten således över 80% av den totala skattebördan. Med
nuvarande utdebiteringsskillnader på ca 8 kr. får den kommunala beskattningen
djupt orättvisa konsekvenser. Centern har som mål att ge kommunerna
likvärdiga ekonomiska arbetsförutsättningar. Detta arbete bedrivs
framför allt genom skattekraftsutjämningen. Denna har även stor betydelse
för att utjämna skatteuttaget från olika individer med samma inkomst.

Centern har föreslagit en omfördelning av statens bidrag till kommunsektorn
från specialdestinerade bidrag till ett generellt bidrag med skatteutjämnande
effekt. Detta skulle radikalt utjämna skillnaderna mellan högoch
lågskattekommuner.

Det hårda skattetryck som vi har i Sverige gör att de snedvridningseffekter
som alla skatteformer i sig själva medför blir oacceptabelt stora. För
att någorlunda klara dessa följder måste vi eftersträva många olika skatteformer
och därigenom undgå att skattesatserna inom var och en blir för
höga. Därigenom minskar också incitamenten att undgå skattebelastning.
Skatteplaneringen blir mindre lönsam.

Vi anser att en ytterligare höjning av det totala skattetrycket inte löser
några problem, snarare skapar nya. Därför avvisar vi regeringens förslag
om en höjning av inkomstskatten med 1 % i de fyra lägsta inkomstskikten.

Inkomstskattesystemet kan inte ensamt åstadkomma en tillfredsställande
fördelningspolitik. Det sociala trygghetssystemet bör i ökad omfattning
formas för fördelningspolitiska målsättningar och för att komplettera skattesystemet.

Mot. 1983/84:2941

När det gäller inriktningen av skattepolitiken på sikt, har centern förespråkat
ett utgiftsskattesystem. En offentlig utredning har tillsatts, och
denna är i färd med att utarbeta ett konkret förslag. Det är viktigt att
utredningens arbete påskyndas så att förslag presenteras som kan ligga till
grund för lagstiftning under nästa mandatperiod.

Utgiftsskatten har en klart sparstimulerande effekt och dessutom andra
positiva styreffekter. Det gäller t. ex. att produktiva investeringar gynnas,
att självfinansiering i företag underlättas, att kringgående av skatt försvåras,
att det lönar sig bättre att arbeta om en del av inkomsten sparas, att
konsumtionen dämpas, att inflationen motverkas, att alla inkomster behandlas
lika och att skatteneutralitet mellan olika investeringar uppnås.

Centern har också motionerat om privata investeringskonton. Dessa
skulle bygga på utgiftsskattens principer och i stort sett fungera som ett
skogskonto. De insättningar som görs på ett särskilt bankkonto eller i
speciella aktiesparfonder skall enligt förslaget berättiga till en femtioprocentig
skattereduktion, som dock måste återbetalas när penningmedlen
lyfts från kontot resp. fonden. På sikt bör systemet kunna byggas ut till att
omfatta sparande i direktägda aktier, bostad, eget företag, jordbruk m. m.

IV.4 Familjepolitiken

Inledning

Barnen är vår framtid och vårt samhälles främsta tillgång. De familjepolitiska
stödåtgärderna måste utformas så att alla barn garanteras en god
och stimulerande uppväxtmiljö. Detta kan ske genom ett samhällsstöd som
utformas så att det ger barnen och deras föräldrar goda ekonomiska,
sociala och kulturella möjligheter att skapa en framtid.

Centern har i den familjepolitiska motionen 1983/84:2109 dragit upp
riktlinjer för vilka insatser som måste ingå i det totala familjepolitiska
stödet. Dit hör bl. a. barnbidrag och flerbarnstillägg, vårdnadsersättning,
skattereduktion för familjer med endast en inkomst, rimliga regler för
skattereduktion vid existensminimum m. m.

Centern beklagar att regeringen avstår från att presentera förslag som
stödjer barnfamiljerna innevarande år. Detta är anmärkningsvärt eftersom
klara fakta redovisar krympande konsumtionsutrymme för gruppen barnfamiljer.

Barnbidrag och flerbarnstillägg

Centern tog initiativet till införande av det allmänna barnbidraget på
1940-talet. Under den tid centern var i regeringsställning ökades barnbidraget
successivt från 1 800 kr. per barn och år till 3000 kr. per barn och år.
Detta är ett tydligt bevis på centerns grunduppfattning att barnbidraget
utgör stommen i det familjeekonomiska stödet. Barnbidraget bör enligt vår
mening successivt byggas ut.

Mot. 1983/84:2941

Trots motstånd från socialdemokraterna lyckades mittenregeringen få
majoritet i riksdagen för ett särskilt stöd till flerbarnsfamiljerna, ett stöd
som kopplades direkt till det allmänna barnbidraget. Dess bättre har socialdemokraterna
sedermera ändrat uppfattning om flerbarnsstödet och deltagit
i dess uppbyggnad.

F.n. utgår flerbarnstillägg till familjer med tre eller fler barn. Tillägget
medför ett värdefullt tillskott för dessa familjer vilket bl. a. redovisas i
utredningen "Barn kostar ..(SOU 1983: 14). Enligt vår mening är det
angeläget att barnfamiljer med mer än ett barn får del av det utökade
flerbarnsstödet.

I motsats till regeringen vill centern ta fasta på behovet av ekonomiska
förstärkningsinsatser för barnfamiljerna från första möjliga tidpunkt, dvs.
fr. o. m. den 1 juli 1984. Regeringen vill avvakta till efter årsskiftet. Det
finns enligt centerns mening inga godtagbara skäl för detta dröjsmål.

Centern yrkar således att barnbidraget höjs fr. o. m. den 1 juli 1984 med
600 kr. för det första barnet och 1 000 kr. för följande barn.

Vårt förslag innebär ett ökat konsumtionsutrymme för gruppen barnfamiljer
under budgetåret 1984/85 med 1 225 milj. kr., vilket vi även anvisat
finansiering för.

Skattereduktion

Skattesystemet är f. n. utformat med ringa hänsyn tagen till de enskilda
familjernas försörjningsbörda. Centern hävdar i motion 1982/83:517 att
skattesystemet måste utformas så att ökad hänsyn tas till antalet inkomster
i familjen och familjens totala försörjningsbörda.

Skattesystemet måste således utformas med särskild hänsyn tagen till
familjer med endast en inkomst. Vi anser att detta bäst sker genom en
successiv höjning av skattereduktionen till barnfamiljer med hemmamake
och ensamföräldrar. På sikt bör skattereduktionen återställas till den reala
nivå den hade när den infördes. Vi föreslår att reduktionen i ett första
skede höjs från I 800 kr. till 4000 kr.

Effekterna av centerförslagen i dessa delar framgår av följande tabell:
(siffrorna inom parentes avser gällande regler; övriga siffror centerns förslag
till tillskott).

	Barnbidrag	Flerbarnstillägg	Skattereduktion
1 barn, 1 inkomst	(3 300)+ 600		(I800)+2200
2 barn. 1 inkomst	(6600)+1 200	+400	(1800)+2 200
3 barn. 1 inkomst	(9900)+1800	(1650)+800	(1 800)+2 200
2 barn. 2 inkomster	(6600)+! 200	+400	—

Anordnings bidraget

I propositionen föreslås ett tillfälligt anordningsbidrag för daghems- och
fritidshemsutbyggnad i områden med sysselsättningsproblem inom byggnadssektorn.
Anordningsbidrag har prövats under 1970-talet. Effekterna

Mot. 1983/84:2941

av detta manar inte till efterföljd. Systemet har visat sig driva upp byggnadskostnaderna
på ett oacceptabelt sätt. Centern vill dessutom påtala det
angelägna i att daghems- och fritidshemsutbyggnaden liksom hittills sker i
takt med den lokala efterfrågan av barnomsorg. Propositionens förslag om
anordningsbidrag bör därför avvisas av riksdagen.

1 den familjepolitiska motionen aktualiserar centern ånyo kravet om ett
rättvisare statsbidragssystem till den kommunala barnomsorgen. Införandet
av ett sådant skulle ge de utrymmen för en stimulans av barnomsorgsutbyggnaden
som åsyftas i propositionen. Detta kan ske i de former som de
enskilda kommunerna bäst kan nyttja.

IV. 5 Bostadspolitiken

Hyresstopp

På grund av lönerörelsens utfall har regeringen bl. a. föreslagit en lag om
hyresstopp. Ett hyresstopp kommer att medföra ytterligare svårigheter för
fastigheternas ekonomi — inte minst för de allmännyttiga bostadsföretagen.
Kraven på kostnadstäckning kommer att tvinga fram stora hyreshöjningar
1985. Hyresstoppet innebär därför bara en tidsförskjutning av
hyreshöjningarna. Vi avvisar därför förslaget till lag om hyresstopp.

Bidrag till förbättring av boendemiljön
Genom lån och bidrag har en rad bostadsområden kunnat förbättra sin
miljö. Ökningen av antalet tomma lägenheter har kunnat bromsas. Regeringen
begär nu utökade ramar för denna verksamhet.

Centern har i sammanhanget i tidigare motioner föreslagit att ett alternativ
kan vara att bostadsföretag med problemfastigheter eller problemområden
borde avyttra vissa fastigheter - i första hand till bostadsrättsföreningar.
Om så erfordras skulle staten medverka till reducering av statens
lånefordran. Motionsförslagen har hittills avvisats av riksdagen. I kommunerna
har emellertid en sådan utveckling mot försäljning av problemfastigheter
påbörjats. Mycket goda resultat rapporteras. Vi föreslår att riksdagen
ger regeringen till känna vad som i motion 1982/83:1632 anförts om
försäljning av fastigheter som en bland många åtgärder för att minska
antalet fastigheter med uthyrnings- och miljöproblem.

Statligt stöd till allmänna samlingslokaler
Centern har i skilda sammanhang arbetat för förbättrat stöd till allmänna
samlingslokaler. Vi tillstyrker regeringens förslag om förhöjda ramar.

Höjning av bostadsbidragen till barnfamiljer

Centerpartiet har i motionen om familjepolitiken (1983/84:2109) föreslagit
omedelbara och effektiva åtgärder för att förbättra barnfamiljernas
ekonomiska situation. Vi har bl. a. föreslagit höjda barnbidrag, förbättrat

Mot. 1983/84:2941

flerbarnsstöd och väsentligt utbyggd vårdnadsersättning. Vi anser därför
att förändringar av bostadsbidragen bör anstå i avvaktan på bostadskommitténs
översyn.

Detta bör även gälla regeringens förslag att avskaffa det inkomstprövade
tillägget till studiehjälpen. I proposition 1983/84:127 s. 16 anför föredragande
statsråd: ”En förändring av reglerna för det inkomstprövade tillägget
bedömer jag vara mindre lämplig f. n. Skälet är att tillägget är samordnat
med det statliga bostadsbidragssystemet. Detta är f. n. föremål för
översyn inom bostadskommittén (Bo 1982:02) vilken enligt vad jag har
erfarit överväger att föreslå vissa ändringar i bostadsstödets konstruktion.
En eventuell förändring av det inkomstprövade tillägget bör enligt min
mening anstå tills resultat av kommitténs arbete föreligger.” Riksdagen
anslöt sig till regeringens förslag. Inget i sak har ändrats som motiverar ett
ändrat ställningstagande.

IV.6 Kommunernas ekonomi

Centern har utvecklat sin syn på den kommunala ekonomin i en partimotion
i anslutning till regeringens proposition om kommunalekonomiska
frågor inför år 1985.

Därutöver kan nu konstateras att de 900 milj. kr. som regeringen drog in
från kommunerna genom att minska grundgarantin i skatteutjämningssystemet
med 1 % inte återförts som sysselsättningspengar till kommunerna
som utlovades i propositionen. De har i stället i sin helhet använts som
delfinansiering av den föreslagna barnbidragshöjningen.

Centern avvisar i en särskild motion den av regeringen på grund av
avtalsrörelsens utfall föreslagna likviditetsindragningen från kommuner
och landsting på ca 2 miljarder kronor. Som följd därav finner vi inte
anledning höja det extra skatteutjämningsbidrag^.

IV.7 Budgetpolitiken

Det stora budgetunderskottet är det allvarligaste hotet mot den svenska
ekonomin. Budgetunderskottet ökar inflationsrisken, driver upp räntenivån
och minskar utrymmet på kapitalmarknaden för industrins investeringar.
Det sistnämnda kan bli ett akut problem om den nuvarande högkonjunkturen
leder till att industriinvesteringarna börjar öka.

Ett centralt mål för den ekonomiska politiken under 1980-talet måste
därför vara att avveckla det strukturella budgetunderskottet genom att
kraftigt minska de offentliga utgifterna. Skattehöjningar är inte någon
framkomlig väg för att sanera statsfinanserna.

Det är nu, när Sverige har draghjälp av en internationell konjunkturuppgång.
som de offentliga utgifterna måste dras ner radikalt. Sker det kan
räntenivån pressas ner så att investeringar blir mer lönsamma. Därmed

Mot. 1983/84:2941

ökar möjligheterna att trygga exportframgångar och sysselsättning även i
nästa konjunkturavmattning.

En kraftfull besparingspolitik blir av sysselsättnings- och stabiliseringsskäl
betydligt svårare att föra när konjunkturen vänder nedåt igen. Då ökar
också oundvikligen statens utgifter för sysselsättningspolitiken.

Enligt långtidsutredningen bör budgetbesparingar ske med i genomsnitt
6 miljarder kronor de närmaste åren framöver. I den nuvarande högkonjunkturen
bör följaktligen besparingarna vara betydligt större än 6 miljarder
kronor.

Centerns budgetförslag innebär, med de förändringar som skett sedan
januari (militära försvaret, u-hjälpen) och som nu sker i anslutning till
kompletteringspropositionen (familje- och arbetsmarknadspolitiken), att vi
redovisar ett 9 miljarder kronor bättre budgetsaldo än regeringen.

V Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som förordas i motionen,

2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen
som förordas i motionen,

3. att riksdagen godkänner vad som i motionen anförts om
arbetsmarknadspolitikens inriktning,

4. att riksdagen beslutar avslå proposition 1983/84: 150 i de delar
som rör ändringar i regler för flyttningsbidrag i enlighet med vad
som anförts i motionen,

5. att riksdagen beslutar att till Arbetsmarknadsservice för budgetåret
1984/85 under tionde huvudtiteln utöver vad som har föreslagits
i proposition 1983/84: 100 bil. 12 anvisa ett förslagsanslag
om 35 milj. kr.,

6. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om formerna för anordnandet av särskilda kurser
inom dataområdet,

7. att riksdagen beslutar avslå upprättat förslag till ändring i lagen
om socialavgifter,

8. att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om finansieringen av arbetslöshetsersättningen,

9. att riksdagen beslutar att utvecklingsfonden i Malmöhus län tillförs
5,5 milj. kr. för ökat företagande bland ungdomar i enlighet
med vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen
anförs om föreskrifter för användning och fördelning av vuxenstudiestöd
för arbetslösa,

Mot. 1983/84:2941

11. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till 1 % skattehöjning
i inkomstskikten 1 -4 basenheter,

12. att riksdagen beslutar höja barnbidraget fr.o.m. den 1 juli 1984
med 600 kr./år för det första barnet,

13. att riksdagen beslutar höja barnbidraget fr. o. m. den 1 juli 1984
med 1 000 kr./år för andra barnet och därefter följande barn,

14. att riksdagen beslutar avslå förslaget om Bidrag till anordnande
av daghem och fritidshem,

15. att riksdagen beslutar avslå förslaget till lag om hyresstopp,

16. att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad som i
motion 1982/83:1632 anförts angående avyttring av vissa problemfastigheter,

17. att riksdagen beslutar att — i avvaktan på bostadskommitténs
översyn — avslå regeringens förslag om höjda bostadsbidrag till
barnfamiljer,

18. att riksdagen beslutar avslå förslaget om ändring i studiestödslagen
1 kap. 2 §,

19. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att anvisa ytterligare
45 milj. kr. till extra ”skatteutjämningsbidrag till kommunerna”.

Stockholm den 10 maj 1984

KARIN SÖDER (c)

OLOF JOHANSSON (c)
RUNE GUSTAVSSON (c)
GUNNEL JONÄNG (c)
ARNE FRANSSON (c)
ANDERS DAHLGREN (c)
TAGE SUNDKVIST (c)
STIG JOSEFSON (c)
GUNNAR BJÖRK (c)

GUNILLA ANDRÉ (c)
NILSG. ÅSLING (c)
EINAR LARSSON (c)

BERTIL JONASSON (c)
KARL BOO (c)

KJELL A. MATTSSON (c)
BERTIL FISKESJÖ (c)

BRITTA HAMMARBACKEN (c)

i Gävle

Mot. 1983/84:2941

D1AGRAMB1LACA

Kig. 1

Irviex

Total exportvolym

120

115

110

105

100

72:1

78:2

82:2

Källa: SCB

73:3

79:4

83:4

Mot. 1983/84:2941

Fig. 2

Index

Industriproduktion

110

105

73:3

72:1

78:2

82:2

79:4

83:4

Mot. 1983/84:2941

Fig. 3

A. Industriproduktion

MnWC>lOO

t»

115

4fl

T374 1975 1976 1977 1978 1979 1900 1961 196? 1903 1904

Industriproduktionen stiger och nlrmir lif 1960 Irs nivi

Källa: PK-banken

Fig. 4 Inflationstaktens utveckling under perioden mars 1983 t. o. m. mars 1984
("Rullande tolvmånadersperioder”)

Procent

10.

176

1M2

9176

1N3

1/7

1M2

»0/6

1M1

1*6»

M/3

tnt

Källa: SPK

Mot. 1983/84:2941

Fig. 5

112

loe

106

104

102

100

J«n-72

**-78

*>r-82

Dac -73
Hara-00
Ntrt-14

Konsumentprisutvecklingen de 23 första månaderna av resp. konjunkturuppgång i
Sverige sedan början av 1970-talet.

Källa: SCB.

Mot. 1983/84:2941

Fig. 6

IrvVx 1980 - 100

•elatlv Iflntkoctivkdsu
tverling
Matler* 11
valut*

12S

115

105

100

•dativ Ifinatua»
tnadautvaok ling
OanensM
valuta

•0

1) preliminärt

2) prognos

Sveriges relativa lönekostnadsutveckling samt växelkursutveckling gentemot Västtyskland.

Tillverkningsindustri.

Kallur: US Dept of Labor, OECD samt SAF

Fig. 7

C. Art>etemarttn»dslÄflet I Sverige
Arta'perexw I prooen ev dan tett»

1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1962 1963 1964

Över 7 % av arbetskraften saknar reguljärt arbete.
Källa: PK-banken

Fig. 8

Arbetslöshet (+AMS )

73:4

72:1

78:2

82:2

80:1

84:1

* Här ingår även personer som omfattas av ungdomslagen.
Källa: SCB

Fig. 9. Budgetsaldo budgetåren 1978/79-1988/89 enl. långtidsbudgeten

t»

MO'

Källa: Reviderade finansplanen 1984

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984