11

Motion

1983/84:2940

Per Unckel m. fl.

Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1984/85,
m. m. (kompletteringsproposition) (prop. 1983/84:150)

I utbildningsdepartementets bilaga till kompletteringspropositionen
(prop. 1983/84:150) föreslår regeringen fortsatta stimulansbidrag till
lärlingsutbildning men inga ytterligare utbildningsplatser. Därutöver
föreslås vissa ytterligare insatser för att bereda arbetslösa ökade möjligheter
till utbildning. I fråga om flertalet förslag har vi en annan mening än den
regeringen redovisar.

Lärlingsutbildning

I propositionen anför regeringen att det visat sig svårt att fylla de
lärlingsplatser riksdagen beslutat om. Under innevarande år har således
endast en del av de anvisade platserna kunnat besättas trots att ett extra
stimulansbidrag om 5 000 kr. per lärlingsplats utgår. Regeringen drar av
detta slutsatsen at det inte finns skäl att anvisa ytterligare platser i enlighet
med vad riksdagen tidigare uttalat sig om. Däremot bör stimulansbidraget,
anser regeringen, utgå också under nästkommande budgetår.

Vi har ingenting att invända mot att ett stimulansbidrag används under
ytterligare någon tid. Bidraget bör enligt vår mening i första hand förlängas
intill den 1 januari 1985. Härefter bör andra åtgärder kunna medföra att
behovet av ekonomiska stimulansåtgärder bortfaller.

Att regeringen nu nödgas konstatera att lärlingsutbildning inte anordnas i
den utsträckning riksdagen tidigare menat vara angeläget är enligt vår
mening inte förvånande. Regeringen har under de år lärlingsutbildning åter
kommit till användning inom det svenska skolsystemet intagit en påfallande
njugg inställning till hela lärlingsföreteelsen. Under sådana omständigheter
kan inte det nödvändiga engagemanget i företagen skapas.

Den viktigaste orsaken till att lärlingsutbildningen inte expanderar på det
sätt vi finner önskvärt sammanhänger emellertid med regelsystemet. Så
länge lärlingsutbildning är reserverad till, vad statsrådet Lena Hjelm-Wallén
i annat sammanhang benämnt, udda och spretiga yrken, kommer antalet i
teorin möjliga lärlingsplatser alltid att vara begränsat.

Vi vill för vår del föreslå ett helt annat och mera vitt syftande lärlingssystem
än det regeringen förespråkar. Förslaget har tidigare presenterats i motion
1983/84:2016 och bygger på följande principer:

- Lärlingstiden varieras mellan 2 och 4 år. Största delen av utbildningstiden

förläggs till företag. En till två dagar undervisas eleven i skolan i framför

Mot. 1983/84:2940

12

allt allmänna ämnen, men också t. ex. i fackteori och arbetsteknik.

- Särskilda utbildningsplaner upprättas för varje yrke. Riksdagen fastställer
de allmänna riktlinjerna. Stor lokal frihet att utforma lärlingsutbildningen
medges. Särskilda lärlingsråd etableras lokalt.

- Lärlingar har rätt att genomgå mer än en lärlingsutbildning. Eleverna

erhåller betyg och bevis över genomgången utbildning.

- Företag och andra arbetsgivare som engageras i lärlingsutbildningen har
arbetsgivaransvar för lärlingarna.

- Lärlingarnas lön sätts med utgångspunkt från att de befinner sig under
utbildning. Lönen höjs successivt i takt med att den produktiva
arbetsinsatsen ökar.

- Arbetsgivaren betalar lönen och de sociala kostnaderna. Det offentliga

står för först och främst de utbildningskostnader som belastar

gymnasieskolan.

- Enskilda företag som vill inrätta lärlingsplatser skall godkännas.
Möjligheter till en kortare handledarutbildning öppnas.

Vi förordar att riksdagen fattar beslut i enlighet med detta förslag.

Det är samtidigt uppenbart att det kommer att ta viss tid innan ett mera
omfattande lärlingssystem av ovan beskrivet innehåll kan introduceras. I
avvaktan på att detta kan ske är emellertid övergångsanordningar möjliga
och angelägna. Den enklaste av dessa är att riksdagen omedelbart fattar
beslut om att avlägsna den restriktion för lärlingsutbildning som ligger däri
att sådan inte får arrangeras inom yrkes- eller utbildningsområden som
motsvaras av utbildningslinjer i gymnasieskolan. Avlägsnas denna
begränsning kommer det antal platser som vi tidigare förespråkat för
nästkommande budgetår -10 000 - med stor sannolikhet att kunna fyllas. Vi
förordar att riksdagen fattar ett beslut av nyss angivet innehåll.

KOMVUX och folkhögskolan

Regeringen föreslår att KOMVUX och folkhögskolan skall få ytterligare
möjligheter att erbjuda utbildning för arbetslösa. Regeringen avser att
utnyttja tidigare givna bemyndiganden härför.

Vi vill för vår del anföra följande:

Det är självklart att utbildning för många arbetslösa är den mest
meningsfulla formen av sysselsättning under arbetslöshetstiden. Härigenom
kan kunnandet förbättras och den enskildes ställning på arbetsmarknaden
förstärkas.

Vi har mot denna bakgrund ingen invändning mot principen att en större
del av sysselsättningsåtgärdema för arbetslösa tar formen av utbildning. Vi
kan däremot inte acceptera den metod regeringen förordar för att uppnå
detta syfte. Det är enligt vår mening av central betydelse att skolans egna
resp. arbetsmarknadsmyndigheternas krav på utbildningsväsendet också i
fortsättningen hålls isär. Att på det sätt regeringen nu förordar expandera

Mot. 1983/84:2940

13

skolans normala intagningskapacitet för att bereda plats för arbetslösa är mot
den bakgrunden mindre lämpligt.

Vi vill för vår del förorda ett system varigenom arbetsmarknadsmyndigheterna
ges möjlighet att upphandla utbildning för arbetslösa som bedöms
behöva sådan för att bli konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden. Sådan
upphandling kan ske inom KOMVUX och folkhögskolan men också hos
andra utbildningsanordnare. Vi vill i detta sammanhang påminna om vad vi i
motion 1983/84:916 framhållit om organisationen av arbetsmarknadsutbildningen.

Den volym utbildning som arbetsmarknadsverket kan finna skäl att
upphandla efter dessa riktlinjer är svår att bedöma. Riksdagen har heller
ingen anledning att uttala sig härom. Av det anslag som riksdagen tilldelar
arbetsmarknadsverket för insatser för att lindra konsekvenserna av
arbetslöshet bör det stå verket fritt att avgöra hur stor del som bör utnyttjas
för utbildningsändamål.

Vad vi här har framhållit bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

Studiestöd

En större andel arbetslösa i utbildningsformer som först och främst vänder
sig till andra studerandekategorier aktualiserar de olikartade ekonomiska
villkor som olika gymnasiestuderande kommer i åtnjutande av. Det är i
längden knappast möjligt att utan betydande spänningar låta olika
studerandekategorier studera samma sak men med vitt skilda ekonomiska
stödinsatser från statsmakternas sida.

Vad det först och främst är fråga om är det särskilda vuxenstudiestödets
resp. utbildningsbidragets förhållande till dels studiebidraget, dels det i
övrigt i princip lånebaserade studiefinansieringssystemet.

Vi är för dagen inte beredda att föreslå en konkret lösning på detta
dilemma. Riksdagen bör i stället ge regeringen i uppdrag att utreda de frågor
som här har berörts och återkomma till riksdagen med förslag. I avvaktan
härpå är vi inte beredda att acceptera den ökning av antalet särskilda
vuxenstudiestöd för arbetslösa som regeringen förordar.

I vår partimotion 1983/84:2445 om familjepolitiska åtgärder föreslås att ett
grundavdrag för barn upp till 18 års ålder skall införas vid den kommunala
beskattningen. Det skall också gälla för hemmavarande barn mellan 18 och
20 år som uppbär studiestöd. Med hänvisning till detta avslås i partimotionen
regeringens förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349) vad avser
2 kap. 1 § samt 3 kap. 6 §.

Med anledning av att utbildningsbidraget för arbetsmarknadsutbildning
föreslås höjt med 20 kr. per dag finner föredraganden det skäligt att också
höja utbildningsbidraget för doktorander med samma summa. I en annan
motion med anledning av kompletteringspropositionen förordar vi att

Mot. 1983/84:2940

14

bidraget till arbetsmarknadsutbildningen bibehålls oförändrat.

Vad gäller utbildningsbidraget för doktorander vill vi påminna om vad vi
framhållit i motion 1983/84:2634. Studiestödet för doktorandstudier bör ligga
på en sådan nivå att inte extraarbete vid sidan av studierna krävs för en
dräglig försörjning. Studiefinansieringen måste också anordnas så att
doktorandstudier framstår som ett konkurrenskraftigt alternativ till
förvärvsarbete. Vi menar att doktorandtjänsterna uppfyller dessa krav. Inte
minst viktigt är att sådana tjänster ger ett fullgott försäkringsskydd, vilket
inte utbildningsbidragen gör.

Mot denna bakgrund anser vi att utbildningsbidragen successivt bör
ersättas med doktorandtjänster. Vi föreslår att den summa regeringen nu vill
anvisa för att höja utbildningsbidraget i stället används för att omvandla
drygt 280 utbildningsbidrag till doktorandtjänster. Alternativt kan drygt 125
nya doktorandtjänster inrättas.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan framhållits hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lärlingssystem i
enlighet med vad som i motionen anförts,

2. att riksdagen beslutar om förändringar rörande de utbildningsinriktningar
som får komma i fråga för lärlingsutbildning i enlighet
med vad som i motionen anförts,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om upphandling av utbildning för
arbetslösa,

4. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om höjning av
utbildningsbidraget till doktorander beslutar om inrättande av
doktorandtjänster i enlighet med vad som i motionen anförts,

5. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om höjning av
vuxenstudiestödet hos regeringen hemställer om en översyn av
studiestödsreglerna i enlighet med vad som i motionen anförts.

Stockholm den 10 maj 1984

PER UNCKEL (m)
RUNE RYDÉN (m)
GÖRAN ALLMÉR (m)
BIRGER HAGÅRD (m)

BIRGITTA RYDLE (m)
GUNNAR HÖKMARK (m)
OLLE AULIN (m)

ANN CATHRINE HAGLUND (m) LARS AHLMARK (m)

minab/gotab 78580 Stockholm 1984