3

Motion

1983/84:2935

Margareta Hemmingsson m. fl.

Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1984/85,
m. m. (kompletteringsproposition) (prop. 1983/84:150)

I bilaga4, littera B, Sysselsättningsskapande åtgärder, beskriver
arbetsmarknadsministern en ansökan från Västerås kommun om statsbidrag
för arbetslivspraktik för ungdomar i åldern 201, o. m. 22 år samt en ansökan
från Örebro kommun om statsbidrag för ungdomsarbete upp till 24 år.

Statsrådet förordar att försöksverksamhet endast skall få bedrivas i Örebro
kommun.

Motiveringen är följande:

Mitt val av Örebro kommun grundar sig bl. a. på att det där sedan lång tid
tillbaka finns en fungerande organisation för att handha ungdomsfrågor och
också en betydande erfarenhet av att hantera projekt för arbetslösa
ungdomar. Det finns också ett väl upparbetat samarbete mellan kommunen
och högskolan i Örebro om dessa frågor.

Västeråsmodellen

1. Bakgrund

Västerås kommun har i sin regi bedrivit beredskapsarbeten (innehållande
en stor del arbetsvärd) sedan 1959. Verksamheten har sedan fortsatt
kontinuerligt under drätselkammarens (och sedermera kommunstyrelsens)
direkta ledning. På detta sätt har man hela tiden kunnat ta hänsyn till denna
verksamhet vid budgetplanering samt planering av personalbehov.

Denna medvetna planering och denna kontinuitet i verksamheten under
25 år torde vara unik i Sverige. Kommunen har troligen också - i förhållande
till sin folkmängd - haft landets största volym av beredskapsarbeten.

En samarbetsorganisation för beredskapsarbeten utvecklades tidigt för att
effektivt kunna behandla de särskilda problem, som är förknippade med en
verksamhet av detta slag. En total samordning inom kommunen har varit
nödvändig, samtidigt som organisationen haft hög flexibilitet och varit lätt att
anpassa till behovet.

Kommunen har också tidigt angripit de speciella problemen med
ungdomsarbetslöshet. Redan 1971 anordnades arbeten för svårplacerad
ungdom. Denna verksamhet har sedan fortgått utan avbrott. Beredskapsarbeten
för arbetslös ungdom började man anordna inom kommunala
förvaltningar i Västerås redan 1972.

Under hela den tid, som kommunen ägnat sig åt dessa frågor, har ett intimt

Mot. 1983/84:2935

4

samarbete bedrivits med länsarbetsnämnden. Kommunen har alltid sökt
tillmötesgå de förslag, som kommit från denna myndighet.

2. Nuvarande verksamhet

F. n. sysselsätts ca 600 personer med olika former av beredskapsarbete
inom kommunens förvaltningar. Med ungdomslagens tillkomst har
ytterligare ungefär 500 ungdomar beretts arbete enligt dess bestämmelser.
Verksamheten är av många slag och spridd över de flesta av kommunens
förvaltningar. Dessutom pågår ett tiotal särskilda projekt, exempelvis
”tågservice” (kaffeservering på järnvägslinjerna till Stockholm och Örebro)
och ”hunddagis”. Samtidigt försöker man naturligtvis också diskutera och
utveckla nya objekt.

Den totala kostnaden för kommunens beredskapsverksamhet uppskattas i
1984 års budget till ca 79 milj. kr., varav kommunens andel utgör ungefär 27
milj. kr.

Tillkomsten av ungdomslagen har medfört en stor utökning av
verksamheten. Nuvarande organisation för beredskapsarbeten måste
anpassas till denna ökning. Därför pågår en översyn av organisationen.

3. Västerås kommuns ansökan om statsbidrag till arbetslivspraktik för
ungdomar i åldern 20-22 år

Västerås kommun ansökte den 24 november 1983 om statsbidrag till
arbetslivspraktik för ungdomar i åldern 20-22 år. Ansökan riktades enligt
överenskommelse direkt till arbetsmarknadsdepartementet. ”Bristen på
arbetstillfällen måste mötas med nya former för ungdomarnas introduktion i
arbetslivet och ersätta arbetslöshet och sociala bidrag”, skrev kommunen i
sin ansökan.

Det är realistiskt att räkna med fortsatta svårigheter för ungdomar att få
anställning direkt efter skolan. Inte heller beredskapsarbeten med anspråk
på att motsvara arbetsanställning kan skapas i en utsträckning som motsvarar
behovet av sysselsättning. Det är därför nödvändigt att införa en form av
arbetslivspraktik som kan ge alla ungdomar möjligheter att få praktiska
erfarenheter och lämplig kompletterande utbildning och samtidigt få en
inkomst som i huvudsak ersätter bidrag i olika former.

Kommunens huvudmotiv är att i egen regi kunna ge ungdomarna lämplig
arbetslivspraktik (praktik varvad med arbetsmarknadsanpassad utbildning).
Detta är nödvändigt, då en stor del av Västerås industri är av avancerad art
och stora utbildningskrav därför ställs på den personal som skall anställas.

Arbetslivspraktiken planeras omfatta i medeltal 20 timmar praktik och 15
timmar utbildning per vecka. Avtalsenlig lön enligt beredskapsavtalet
förutsätts tillämpas för praktikdelen. Under utbildningstiden ersätts
ungdomarna med vad som motsvarar utbildningsbidraget.

Mot. 1983/84:2935

5

Målsättningen är att verksamheten på längre sikt skall omfatta alla
ungdomar i åldern 20-24 år.

Kommunens ansökan, som kompletterades den 28 december 1983, gällde
800 ungdomar i åldern 20-22 år. Detta var det antal arbetslösa i denna
åldersklass, som enligt arbetsförmedlingens statistik skulle finnas. Det har
emellertid senare visat sig, att denna statistik måste justeras, varvid antalet
ungdomar i gruppen ändrades till 400. Kommunens ansökan anpassades till
detta antal i en förnyad version av den 7 mars 1984.

Som tidigare nämnts har även Västerås sedan lång tid erfarenhet av såväl
beredskaps- som ungdomsarbetslöshetsfrågor samt har dessutom en väl
fungerande organisation för att handha dessa frågor. Det är märkligt, att
departementet inte uppmärksammat detta.

Västerås kommun har också en lång erfarenhet av samarbete med
högskolor och forskningsinstitutioner i olika frågor. Kommunen är, och har
varit, en av landets ledande på många områden, och detta förhållande har
också visat sig vara av intresse för forskare i olika branscher.

Det bör dessutom noteras, att kostnaden för genomförande av ett försök
enligt Västeråsförslaget är lägre än kostnaden för Örebroförslaget eller 14,7
milj. kr. per år, varav kommunens andel blir 5,1 milj. kr. (till detta kommer
också vissa materialkostnader etc.).

Ett viktigt faktum är också att Västerås och Örebro har olikartad
industriell struktur. I Västerås dominerar verkstadsindustrin, ofta av
högteknologisk art. Industrin i Örebro är av annan karaktär.

Även i fråga om kommunal organisation uppvisar Västerås och Örebro
stora olikheter, enär Örebro bl. a. redan arbetar med kommundelsnämnder.

Starka skäl talar för att genomföra försöksverksamhet både i Västerås och
Örebro - två ungefär lika stora kommuner men med olikartad organisation
och med olika industriell struktur. Man får då en möjlighet att studera denna
form av arbetslivspraktik och dess värde gentemot olika typer av
arbetsmarknad.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en försöksverksamhet med arbetslivspraktik i
Västerås kommun.

Stockholm den 10 maj 1984

MARGARETA HEMMINGSSON (s)
ROLAND SUNDGREN (s) i

THURE JADESTIG (s)

BERIT OSCARSSON (s)

OLLE GÖRANSSON (s)
KARL-GUSTAF MATHSSON (s)