2

Motion
1983/84:2932

Allan Åkerlind

Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1984/85,
m. m. (kompletteringsproposition) (prop. 1983/84:150)

I regeringens proposition 1983/84:150, bil. 2, föreslås stöd till barn som
adopterats av ensamstående motsvarande gällande bidragsförskott. Bidragsförskott
har enligt gällande regler inte kunnat utgå till barn som
adopterats av ensamstående. Förutsättningarna för bidragsförskott saknas
i och med att någon underhållsskyldig inte funnits i förhållande till vilken
bidragsförskott kunnat lämnas. Även i de fall när barnafadern av någon
anledning förblivit okänd har bidragsförskott utgått såvida inte modern
motsatt sig att medverka till fastställande av faderskapet. Det rättsliga
sambandet mellan båda föräldrarna och barnet har funnits kvar även i
dessa fall.

När det gäller adoptivbarn är förhållandet annorlunda. I och med adoptionen
bryts det rättsliga sambandet mellan adoptivbarnet och dess biologiska
föräldrar. I stället kommer det rättsliga bandet att gälla mellan
adoptivföräldrarna (adoptivföräldern) och adoptivbarnet.

Enligt gällande rätt kan man eller kvinna som fyllt 25 år med domstols
tillstånd adoptera. Adoption av utländska barn kan även ske i barnets
hemland men skall i sådant fall godkännas av Nämnden för internationella
adoptioner (NIA). Det är nästan uteslutande kvinnor som adopterar som
ensamstående. Inställningen i barnens hemländer begränsar i praktiken
urvalet till kvinnor i vissa yrkeskategorier som anses ha särskild erfarenhet
av barn. t. ex. lärare, sjuksköterskor, läkare, missionärer. Makar får i
princip endast adoptera gemensamt. Samboende icke gifta får däremot inte
adoptera gemensamt.

Totala antalet ensamstående adoptivföräldrar med barn under 18 år är ca
300. Antalet barn är ca 350 eftersom ett mindre antal ensamstående adoptivföräldrar
har mer än ett barn.

Bidragsförskottet är tänkt som en garanti för det bidrag som skall komma
från en förälder som åtminstone teoretiskt kan återfinnas. Här kan inte
adoptivbarnen infogas. Den grundläggande förutsättningen för bidragsförskott.
nämligen änknytningen till existerande underhållsskyldighet, saknas.

Nu föreslås i propositionen ändå att ”bidragsförskott” skall betalas till
ensamstående adoptivföräldrar. Detta sker utan redovisning av konsekvenserna.

När frågan behandlades i ensamförälderkommittén så uttalade sig utredningens
majoritet också för ett sådant bidrag. Men inte heller denna utredning
gick in på konsekvenserna.

Mot. 1983/84:2932

3

Som ledamot i utredningen avgav jag reservation mot förslaget.

1 reservationen anförde jag bl. a. följande:

”För det första anser jag att det skall finnas starka skäl om man skall
utöka antalet bidrag i rådande ekonomiska läge.

För det andra uppstår frågan varför just barn som adopterats av ensamstående
skall ha särskilt stöd. Gränsen för vilka som skall ha detta bidrag
måste alltid sättas någonstans. 'Varför inte vi?’ kan två makar som adopterat
fråga. Då kan man fråga: 'Varför inte alla barn?’ Då kommer man
återigen in på behovet av en relativt stor skattefri vårdnadsersättning för
alla barn.

Dessutom är det fullständigt fel att stimulera ensamstående till att adoptera
genom att ge dem särskilt bidrag! Barn bör helst växa upp tillsammans
med far och mor, alltså med två föräldrar. Att barn växer upp med en
förälder måste även i fortsättningen ske undantagsvis när det av olika, ofta
tragiska omständigheter blir på det viset.”

När bidragsförskottet nu föreslås utökat till denna nya grupp så saknas
någon som helst analys av vilka konsekvenser som förslaget för med sig
framför allt i förhållande till andra grupper.

Vad blir t. ex. konsekvenserna för inseminationsbarnen om denna nya
grupp får bidragsförskott. Skall inseminationsbarn automatiskt ha bidragsförskott
såvida inte make adopterar barnet?

Om en ensamstående som adopterat ett barn sedan gifter sig och maken
inte adopterar hennes barn så skall hon fortfarande ha bidragsförskott,
men en annan familj där två makar gemensamt adopterat ett barn får inte
något bidragsförskott därför att de måste adoptera gemensamt. På det
sättet kommer två föräldrapar att behandlas helt olika trots att förhållandena
är nästan lika.

Dessa och andra konsekvenser har inte på något sätt belysts, vare sig i
utredningen eller i propositionen.

Att utvidga bidragsförskottsinstitutet till ett helt nytt område utan att ha
konsekvenserna klara är inte rimligt.

Kostnaderna för förslaget är beräknade till 3 milj. kr. per år.

För ca 350 barn och med administrationskostnader torde kostnaderna i
nuläget bli närmare 4 milj. kr. per år. Med den snabba ökning som skett när
det gäller ensamstående som adopterat under de senaste åren, så kan man
räkna med en fortsatt snabb ökning av antalet om de ensamstående som
adopterar kan räkna med bidragsförskott. Därmed kommer kostnaderna
för detta att snabbt stiga under följande år.

Många skäl talar alltså för att förslaget bör avslås av riksdagen.

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställs

att riksdagen beslutar att avslå förslaget i proposition 1983/84:150
att införa ett stöd motsvarande bidragsförskott till ensamstående
adoptivföräldrar.

Stockholm den 10 maj 1984
ALLAN ÅKERLIND (m)

11 Riksdagen 1983/84. 3 sami. Nr 2931 -2933