Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion
1983/84:2921

Einar Larsson m. fl.

Vissa frågor rörande jordbruksprisregleringen, m. m. (prop. 1983/
84:191)

I propositionen föreslår regeringen bl. a. att en avgift tas ut av tillverkare
för stärkelse eller stärkelseprodukter som erhålls ur annan vara än potatis.

Spannmål har de två tre senaste åren blivit aktuell som råvara för
framställning av en rad nya produkter inom energi-, industri-, foder- och
livsmedelsområdena. Spannmålsstärkelse, framför allt ur vete, är en ny
sådan produkt. Stärkelse, nativ eller modifierad, har tre huvudanvändningsområden,
nämligen teknisk stärkelse, livsmedelsstärkelse och som
råvara för olika sötningsmedel.

Importen av stärkelseprodukter har kraftigt ökat. 1983 importerades
91 826 ton stärkelseprodukter.

Import av stärkelseprodukter

1000 ton

	Nativ, ren stärkelse	Modifierat derivat	Totalt
1978	39,9	10.0	49.9
1979	44,2	14,8	59,0
1980	42,5	20,2	62,7
1981	39,8	22,0	61.8
1982	33.9	31,9	65.8
1983	55,3	36,5	91.8

Kulta: SCB

Enligt samfällda bedömningar kommer en fortsatt marknadstillväxt att
äga nim, och eftersom fabrikspotatisodlingen av ekonomiska skäl inte
kommer att öka innebär det att hela marknadstillväxten måste täckas in
genom en ytterligare ökad import. Detta tycker vi är helt oacceptabelt mot
bakgrund av att vi har ett inhemskt spannmålsöverskott.

I själva verket innebär regeringens förslag att avgiften kommer att gynna
importen.

Jordbruksprisregleringen bör vara så utformad att den inte försvårar
utvecklingen av nya produkter och inte försvårar införandet på marknaden.
Det måste få råda konkurrensneutralitet mellan olika inhemska jordbruksråvaror.

Mot denna bakgrund bör riksdagen avslå den föreslagna avgiften. Tillverkningsavgift
bör inte få tas ut på stärkelse framställd av inhemsk spannmål,
potatis eller annan inhemsk råvara.

Mot. 1983/84:2921

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om borttagande av
stärkelseavgiften på potatis.

Regeringen föreslår i propositionen också en rad förändringar av frökontrollverksamheten.
Det gäller bl. a. statsplomberingssystemet. Det nuvarande
statsplomberingssystemet innebär att endast en godkänd vara har
försetts med plomberingsbevis - en märksedel, där utsädets viktigaste
egenskaper deklarerats enligt analyser gjorda antingen vid statens utsädeskontroll
eller en lokal frökontrollanstalt. Detta plomberingssystem ger
köparen en hög grad av säkerhet för varans kvalitet och ger honom möjlighet
att t. ex. rätta såmängden efter partiets verkliga grobarhet. Nackdelen
med systemet är att man måste invänta resultatet av slutanalysen — ett par
veckor - innan slutlig plombering sker och partiet kan levereras ut.

Det föreslagna systemet - s. k. modifierat danskt system - innebär att
utsädet kan levereras ut omedelbart efter rensningen, endast försett med
en identifieringsmärkning och uppgifter om vilka minimivärden som gäller
för den aktuella plomberingsklassen.

Systemet har dock betydande nackdelar.

Det svenska system som hittills tillämpats har fungerat bra och har
efterhand anpassats till förändrade villkor. Köparen har stort förtroende
för varan. Den vinst man kan göra på den snabbare hanteringen i det
föreslagna systemet går troligen förlorad i den sämre säkerheten i det
föreslagna systemet och i avsaknaden av aktuella analysvärden. Det kan
f. ö. nämnas att modellandet Danmark är på väg att överge sitt system. Vi
Finnér därför inte skäl att nu förändra statsplomberingssystemet.

Regeringens förslag att nu göra statsplomberingen av utsäde till en
helstatlig verksamhet anser vi också vara mindre välbetänkt. Regeringens
förslag är den lösning som medger minst möjligheter till rationaliseringar i
själva utsädeshanteringen, vilket är den tyngsta posten i utsädeskalkylen
frånsett råvarukostnaden.

Regeringen anför som motiv för den helstatliga organisationen att statsplombering
av utsäde skulle vara en myndighetsuppgift av i princip samma
slag som den officiella provning som enligt lagen om riksprovplatser sker
vid sådana provplatser. Detta är svårförståeligt eftersom sådan provning
som regel avser stickprovskontroll av olika produkter. I andra sammanhang
har man under senare år i stället sökt lägga över ansvaret för olika
typer av provning på berörda delar av näringslivet, visserligen med insyn
från statliga myndigheter. Inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde
har detta t. ex. nyligen skett beträffande fårkontrollen. Det bör observeras
att statsplomberingen görs på alla utsädespartier som handelsförs
och därvid utgör ett skydd för konsumenten av utsäde. Den lösning som nu
föreslås innebär ett steg i rakt motsatt riktning. En väl fungerande verksamhet
vid de lokala frökontrollanstalterna bringas att upphöra. Dessa har
visat god effektivitet under senare år och är även ledande när det gäller att
utveckla nya metoder för utsädeskontrollen.

Mot. 1983/84:2921

Med den nya tekniska utformningen av statsplomberingen som regeringen
föreslagit kommer behovet av kapacitet för slutanalyser att vara lägre.
Men samtidigt ökar behovet av analyser totalt sett genom att ökad vikt
måste läggas vid produktionsanalyser hos utsädesföretagen. Många utsädesföretag
är så små att de rimligen inte själva kan bygga upp sådana
analysenheter utan de blir beroende av att köpa dessa tjänster utifrån.
Samtidigt är det också en stor fördel att ha analyskapaciteten för såväl
produktionsanalyser som slutanalyser på inte alltför stort geografiskt avstånd
från utsädesföretaget. Enligt vår mening finns inte skäl för att de tre
lokala frökontrollanstalterna inte skall få utföra statsplombering. De bör
således också i fortsättningen få utföra denna uppgift. Därigenom bortfaller
behovet av att trätfa ett avtal mellan staten och Skaraborgs läns
hushållningssällskap om övertagande av den lokala anstalten i Skara.
Däremot bör som föredragande departementschefen föreslår verksamheten
vid enheten i Solna avvecklas och SUK:s ledning och kansli omlokaliseras
till Lund.

Regeringen har även föreslagit att den allmännyttiga verksamheten vid
SUK till drygt hälften skall finansieras med höjda avgifter i uppdragsverksamheten.
Den allmännyttiga verksamheten omfattar ledningsfunktioner,
rådgivning och upplysning, tillsyn av efterlevnad av lagar och förordningar,
uppbörd av växtförädlingsavgifter och internationellt samarbete. Man
medverkar även i biståndsverksamhet. Det kan knappast anses motiverat
att den här typen av uppgifter i fortsättningen skall belasta det statsplomberade
utsädet med kostnader. Andelen handelsfört, statsplomberat utsäde
har successivt minskat under senare år och uppgår nu till ca 60 % av
utsädesbehovet. Det är ett allmänt samhälleligt intresse, liksom ett intresse
för jordbruket, att denna andel kan hållas på åtminstone oförändrad nivå.
Vi föreslår därför att till anslaget F 7. Bidrag till statens utsädeskontroll
anvisas ett reservationsanslag på 4,5 milj. kr. för budgetåret 1984/85.

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att avvisa vad regeringen anfört beträffande
avgift på stärkelse eller stärkelseprodukt från annan vara än
potatis,

2. att riksdagen beslutar att begära att regeringen återkommer med
förslag om att avskaffa avgiften på stärkelse eller stärkelseprodukter
från potatis,

3. att riksdagen beslutar att avslå vad regeringen anfört beträffande
nytt statsplomberingssystem för utsädeskontrollen,

4. att riksdagen beslutar att avslå vad i propositionen anförts beträffande
organisation av utsädeskontrollen och i enlighet med
vad i motionen anförts,

Mot. 1983/84:2921

5. att riksdagen beslutar anvisa ett reservationsanslag på 4,5 milj.
kr. för budgetåret 1984/85 till anslaget F 7. Bidrag till statens
utsädeskontroll.

Stockholm den 2 maj 1984
EINAR LARSSON (c)

KERSTIN ANDERSSON (c) AGNE HANSSON (c)

LENNART BRUNANDER (c) BERTIL JONASSON (c)