Motion
1983/84:2886
Börje Stensson och Lars Ernestam
Ändring i lagen (1980:894) om jaktvårdsområden, m.m. (prop.
1983/84:170)
Regeringen föreslår i propositionen två ändringar av 10 § lagen
(1980:894) om jaktvårdsområden. Dessa bägge förändringar avser att stärka
jaktvårdsområdesföreningarnas möjligheter att påverka upplåtelserna
av jakträtter. I motsvarande mån sker inskränkningar i de enskilda jaktvårdsinnehavarnas
möjlighet att förfoga över jakten. 1 ett historiskt perspektiv
är det intressant att notera att de enskilda jordägarna (bönderna) i
väsentliga avseenden har förlorat den jakträtt de efter århundraden av
kamp fick sig tillerkänd genom Gustav III:s säkerhets- och föreningsakt.
Dessförinnan var jakten förbehållen frälset. I våra dagars alltmer reglerade
jakt har inflytandet över jakten i avgörande delar hamnat hos jakt vårdsområdesföreningarna.
Jakträttsinnehavarnas upplåtelse eller överlåtelse av jakt
Regeringsrätten har i ett antal domar slagit fast att vaije fastighetsägare i
ett jakt vårdsområde anses ha rätt att genom upplåtelse av sin jakträtt sätta
annan person i sitt ställe för utövande av den honom tillkommande jakträtten
på samma villkor som gäller för honom själv.
Folkpartiet känner stor sympati för den princip regeringsrätten genom
sina domar fastslagit. Emellertid har framkommit att enskilda jakträttsinnehavares
upplåtelse av sin jakträtt i vissa fall får negativa konsekvenser
som är betydande för den gemensamma jakten inom ett jaktvårdsområde.
Det har från Svenska jägarförbundet framförts farhågor för att bildandet av
nya jaktvårdsområden kommer att avstanna och befintliga jaktvårdsområden
kan komma att upplösas om inte delägarnas rätt att upplåta jakträtt
kan begränsas. Detta torde särskilt gälla områdesföreningar med många
jakträttsinnehavare och där fastigheterna är relativt små.
Av vad som sålunda har framkommit finner folkpartiet att de fördelar för
jaktvården som jaktvårdsområdenas bildande har inneburit eventuellt kan
komma att äventyras med den princip som regeringsrätten fastslagit. Detta
leder oss till att, efter stor tveksamhet, acceptera den föreslagna ändringen
av 10 §, andra stycket, 1 punkten. Genom att ändringen kan komma att
drabba enskilda fastighetsägare negativt i ekonomiskt hänseende, när de
inte får rätt att hyra ut på bästa villkor, måste verkningarna av lagen noga
följas.
I Riksdagen 1983184. 3 sami. Nr 2886-2892
Mot. 1983/84:2886
Jaktvårdsområdesförenings rätt till upplåta jakträtt
Vår principiella tveksamhet att överlåta all beslutanderätt över de enskilda
fastighetsägarnas jakträtt till jaktvårdsområdesföreningarna medför
att vi inte kan tillstyrka föredragandens förslag att ge föreningarna rätt att
upplåta jakträtt. Ett minimum vad gäller den enskilde fastighetsägarens
rätt att förfoga över sin jakträtt måste vara att han skall ha möjlighet att
bestämma om denna rätt skall utnyttjas eller ej. Förslaget verkar i första
hand syfta till att bereda fler personer tillfälle att jaga samt att ge områdesföreningarna
intäkter vilka annars förblev outnyttjade.
Några praktiska konsekvenser får förslaget inte för den fastighetsägare
som avstår från att jaga. Redan i dag får han finna sig i att hans fastighet
utnyttjas för jakt om områdesföreningen så har bestämt. 1 dessa fall kan
jakträtten därför närmast beskrivas som en rätt av ideell karaktär.
Även om förslaget alltså inte i praktiken kan anses medföra några
negativa konsekvenser för någon enskild fastighetsägare kan vi inte acceptera
principen att områdesföreningarna skall ges rätt att i strid mot enskilda
fastighetsägares vilja utnyttja deras jakträtt och tillgodogöra sig intäkterna
av denna. Tillspetsat uttryckt ges områdesföreningarna rätt att under förutsättning
av att gemensam områdesjakt bedrivs konfiskera de jakträtter
som inte utnyttjas. Detta kan självfallet folkpartiet inte medverka till.
Vi vill i detta sammanhang citera naturvårdsverkets yttrande i samband
med behandlingen av jakt- och viltvårdsberedningens betänkande (SOU
1983:21):
Ibland fattas dock tyvärr tvivelaktiga beslut inom jaktvårdsområdena
som medför allvarliga inskränkningar i den enskilde delägarens jakt. Om
den föreslagna inskränkningen därför innebär möjlighet för föreningen att
upplåta jakt på marker utan att de berörda medlemmarna frivilligt förklarat
sig vilja låta sina marker disponeras för sådana upplåtelser, kan naturvårdsverket
inte biträda det.
Länsstyrelsen i Västmanland anför vid samma tillfälle:
Förslaget strider mot principen om jakträttens anknytning till jordäganderätten.
Det skulle också leda till att många ägare till mindre fastigheter
inte ville ansluta sig till ett jaktvårdsområde med en sådan föreskrift i
stadgarna. Förslaget skulle kunna medföra svårigheter att få till stånd den
ökning av antalet jaktvårdsområden som är önskvärd. Det avstyrks av
nämnda skäl.
Som föredraganden anför är även flertalet av övriga remissinstanser
negativa till förslaget.
Mot. 1983/84:2886
3
Hemställan
Med anledning av vad vi ovan anfört hemställer vi
att riksdagen beslutar att avslå proposition 1983/84: 170 i den del
som ger jaktvårdsområdesförening rätt att upplåta jakt (10 §,
3 st).
Stockholm den 12 april 1984
BÖRJE STENSSON (fp) LARS ERNEST AM (fp)