3

Motion
1983/84: 2881

Jörgen Ullenhag m. fl.

Kommunal och statlig utbildning för vuxna (prop. 1983/84:169)

Den utbildning som erbjuds genom grundutbildning för vuxna (grundvux),
kommunal vuxenutbildning (komvux) och utbildningen vid statens
skolor för vuxna (SSV) har kommit att få ökad betydelse allteftersom
arbetsmarknadens krav på utbildad arbetskraft blir högre. För många
människor är dessa utbildningsformer dessutom den första chansen att
tillgodogöra sig kunskaper som samhället betraktar som elementära.

Flexibilitet

Vuxenutbildningen vänder sig till en heterogen grupp människor. Där
finns ungdomar med god skolunderbyggnad från grundskolan som vill ha
behörighetskompletterande utbildning på gymnasienivå. Där finns vidare
den alltför stora grupp som i stället lämnat grundskolan utan tillräckliga
kunskaper i basämnena för att ha en chans på arbetsmarknaden. Inom
vuxenutbildningen finns också en stor grupp av invandrare med skilda
behov av utbildning.

De olika elevkategorier som finns inom vuxenutbildningen ställer höga
krav på en flexibel utbildningsorganisation. Det skall finnas möjligheter att
tillgodose olika utbildningsbehov från såväl presumtiva studerande som
hos avnämarna. Även lokala utbildningsbehov måste tillgodoses. Detta
kräver bl. a. en decentraliserad beslutsstruktur och ett organiserat samarbete
med arbetsmarknadsmyndigheterna.

Flexibiliteten inom vuxenutbildningen innebär att resurser måste kunna
flyttas mellan de skilda utbildningsformerna, framförallt mellan komvux
och grundvux. Det är inte rimligt att de mycket stora resurser som under
förhållandevis kort tid byggdes upp inom komvux skall vara oförändrade
oberoende av att utbildningsbehoven förändras. I detta sammanhang måste
också utbildningssektorn ses i sin helhet och omfördelningar kunna
göras inte bara inom vuxenutbildningen utan också mellan denna och
andra sektorer inom utbildningsväsendet.

Prioritering

En viss prioritering av de resurser som står till vuxenutbildningens
förfogande måste göras för att samhället på bästa sätt skall kunna tillgodose
de utbildningsbehov som redan finns och de som kan förväntas i framtiden.

11 Riksdagen 1983184. 3 sami. Nr 2880-2885

Mot. 1983/84:2881

4

Prioriteringen måste göras utifrån önskemålet att i första hand ge de allra
sämst utbildade en kunskapsbas som gör det möjligt för dem att fungera i
samhället. Enligt beräkningar lämnar 5000 elever grundskolan varje år
utan att ha tillfredsställande kunskaper i svenska och matematik. Dessa
elever måste i praktiken omedelbart börja om grundskolan men nu med en
fördem mer anpassad pedagogik inom ramen förgrundvux. Det är oacceptabelt
att en så pass betydande grupp som det dess värre handlar om skall
lämna utbildningsväsendet utan att få adekvat utbildning. Grundvux är
också av stor betydelse för de invandrare som kommer hit som analfabeter.

Inom vuxenutbildningen tillhör grundvux den utbildningsform vilken
bör få särskilt hög prioritet. Prioritet bör också ges gymnasieutbildningar
inom komvux. Gymnasiekompetensen är av mycket stor betydelse såväl
för dem som önskar fortbilda sig som för dem som behöver behörighet för
vidare högskolestudier. Utan en väl utbyggd gymnasieorganisation inom
komvux riskerar många att aldrig få chans att läsa vid högskolan. Detta
vore inte bara orätt mot enskilda individer utan också ett dåligt tillvaratagande
av samhällsresurser.

SSV

SSV är för många den enda tänkbara undervisningsformen, eftersom
den bedrivs som distansundervisning. Därigenom finns det inga geografiska
hinder och möjligheten att studera i hemmet är också tilltalande för
många. SSV har kommit att ersätta korrespondensinstituten och därmed
den uppgift som exempelvis Hermods och NK.I tidigare fyllde.

Det är angeläget att man inom vuxenutbildningen behåller och i mån av
behov vidareutvecklar möjligheten till distansundervisning. SSV måste
därför ses som ett viktigt komplement till vuxenutbildningen inom framför
allt komvux.

Betyg

Vi avvisar föredragandens förslag att avskaffa den nuvarande femgradiga
betygsskalan.

Föredraganden anför att det faktum att eleverna i dag får betyg inom
komvux och SSV utgör ett hinder för rekryteringen. Vi är inte övertygade
om att detta resonemang är korrekt. Det är inte rädslan för betygen som i
första hand hindrar någon från att börja läsa utan snarare en allmän ängslan
inför studier.

Vi tycker det är ett rättvisekrav mot såväl eleverna inom komvux som
inom den ordinarie grundskolan att de har samma betygssystem för att
därmed bli bedömda på likvärdig grund. Komvux kan skilja sig från grundskolan
genom en annan uppläggning av studierna och en annan pedagogik
men inte genom skilda betygssystem.

Mot. 1983/84:2881

5

En ordning som innebär att bara ”betygen” godkänd och icke godkänd
används tenderar att leda till att kraven för godkänd sätts mycket lågt.
Informationen till den studerande och eventuella avnämare blir därigenom
mycket trubbig och inte sällan direkt missvisande. Föredragandens förslag
innebär också att särskilda kvotgrupper måste införas för de elever som
önskar läsa vidare. Detta förblir onödigt om nuvarande betygssystem
bibehålls.

Om riksdagen i en framtid fattar beslut om ett nytt betygssystem för
grundskola och gymnasium är det självklart att detta också bör omfatta
komvux och SSV. Innan sådana förslag föreligger bör inga förändringar
göras.

Deltidsstudier i grundvux

Inledningsvis behandlade vi den betydelse som grundvux enligt vår
mening har inom vuxenutbildningen. Grundvux vänder sig till analfabeter
och studieovana personer vilka har skiftande förutsättningar att lyckas i
studierna. De sociala förhållandena är också mycket olika för eleverna.
För en del måste studierna bedrivas parallellt med arbete och familj, andra
har möjlighet att ägna sin mesta tid åt inlärningen.

Elevernas skiftande förutsättningar kräver att utbildningsorganisationen
är mycket flexibel. En sådan flexibilitet tillämpas de facto i dag genom att
vissa kommuner har gått in för deltids- i stället för heltidsundervisning.

Föredraganden drar utifrån hittillsvarande erfarenheter slutsatsen att
undervisningen i normalfallet skall bedrivas på deltid. Vi är inte beredda
att tillstyrka detta utan förordar i stället en mer flexibel ordning där den
enskilde elevens förutsättningar får avgöra studietakten. De elever som är
målinriktade i sina studier kommer att uppleva att deltidsstudier är ett
alltför långsamt sätt för dem att skaffa sig nödvändiga kunskaper. Den
långsamma studietakten kan leda till att de tröttnar på studierna och
avbryter dem. För andra däremot är deltidsstudier en bra studieform.

Kommunerna måste därför få valfrihet att efter en bedömning i de
enskilda fallen organisera undervisningen på hel- eller deltid under hela
eller delar av studietiden. Vi är övertygade om att en ökad flexibilitet leder
till att elevernas förutsättningar kan utnyttjas på bästa sätt.

Vårt förslag i denna del får konsekvenser för timersättningen och studiefinansieringen.
Timersättning bör därvid utgå i enlighet med de beslut som
fattas i de enskilda fallen beträffande heltids- eller halvtidsstudier. För att
kunna ge studiemotiverade elever möjlighet att inom rimlig studietid nå sitt
studiemål bör större flexibilitet ges åt studiefinansieringen.

Särskild delram

Föredraganden föreslår att varje kommun skall få utnyttja 1000 undervisningstimmar
per läsår för kurser med färre deltagare än normalt.

Mot. 1983/84:2881

6

Dessa kurser riktar sig ofta till elever med sociala handikapp. För dessa
är små grupper en förutsättning för att de skall kunna ha en chans att
tillgodogöra sig undervisningen. Behovet av sådana kurser är av naturliga
skäl större i stora kommuner än i mindre. Det är därför orimligt att alla
kommuner skall tilldelas lika många timmar för kurser med lägre deltagarantal.
Tilldelningen måste i stället ske utifrån den volym som vuxenutbildningen
i sin helhet har i kommunen samt de särskilda behov som lokalt kan
föreligga.

Föredraganden konstaterar att förslaget i denna del innebär att nuvarande
detaljregler beträffande gruppstorleken kan upphävas. Detta kommer
enligt vår uppfattning att drabba den tekniska vuxenutbildningen mycket
hårt. 1 vuxenutbildningsförordningen 22 § c och 22 S d stadgas att kurser i
tekniska ämnen får startas med åtta deltagare samt med fem deltagare om
tre är kvinnor.

Med föredragandens förslag till begränsning av timantalet skulle utrymmet
för teknisk vuxenutbildning bli i det närmaste obefintligt. Detta skulle
bl. a. komma att drabba kvinnorna mycket hårt. Förutsättningarna för att
starta kurser i tekniska ämnen bör därför bibehållas oförändrade vilket
bäst tillgodoses genom att bibehålla vuxenutbildningsförordningens 22 S c
och 22 § d oförändrade.

Elevantal i komvux

Föredraganden föreslår att antalet elever i en kurs får omfatta högst 30
elever. Detta innebär en minskning av antalet elever i en grupp. Ur pedagogisk
synpunkt är detta självfallet välkommet. I de fall man i dag har haft
fulla grupper om 35 elever kommer dock sänkningen att medföra en kostnadsökning
som kan bli betydande för både stat och kommuner. Efter det
att föredragandens förslag genomförts måste därför kostnadsutvecklingen
noga följas.

Intagningsnämnd för komvux

Föredraganden aviserar att hon ämnar föreslå en förändrad sammansättning
av intagningsnämnderna för komvux.

Vi ifrågasätter behovet av att komvux skall ha en särskild intagningsnämnd.
I syfte att nå en bättre samstämmighet mellan gymnasiet och
komvux bör intagningsnämnderna för dessa bägge skolfrågor slås samman.
Denna gemensamma nämnd skulle lättare kunna skapa sig en uppfattning
om vilka elever som inte fortsätter på gymnasiet och därför bör beredas
plats inom vuxenutbildningen.

Mot. 1983/84:2881

7

Hemställan

Med anledning av vad ovan anförts hemställer vi

1. att riksdagen med avslag på propositionens hemställan nr 4 beslutar
om en gemensam intagningsnämnd för gymnasieskolan,
komvux och SSV,

2. att riksdagen beslutar avslå propositionens hemställan nr 8 och 9
utom vad gäller betyg i vissa särskilda yrkesinriktade kurser
(betygen),

3. att riksdagen med anledning av propositionens hemställan nr 12
beslutar om en tilldelning av timmar till den särskilda delramen
utifrån den volym som vuxenutbildningen har i kommunen samt
de särskilda behov som lokalt föreligger,

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
att vuxenutbildningsförordningens 22 § c och 22 § d bibehålls
oförändrade.

5. att riksdagen beslutar avslå propositionens hemställan nr 13 och i
stället ger regeringen till känna vad i motionen anförts om större
flexibilitet vad gäller timutnyttjandet med därtill följande konsekvenser
för studiefinansieringen.

Stockholm den 24 april 1984

JÖRGEN ULLENHAG (fp)

LINNEA HÖRLÉN (fp) BÖRJE STENSSON (fp)