11
Motion
1983/84: 2869
Lars Werner m. fl.
Försöksverksamhet med ökad kommunal självstyrelse (prop. 1983/
84:152)
I propositionen, som bygger på stat-kommunberedningens betänkande,
föreslås att högst nio kommuner och tre landstingskommuner under en
fyraårsperiod skall ingå i en försöksverksamhet med ökad kommunal självstyrelse.
Avsikten anges vara att öppna möjligheter för försökskommunerna
att göra avsteg från den statliga regleringen i syfte att bättre kunna
anpassa den kommunala organisationen till lokala förhållanden. Därigenom
skulle nya vägar i den kommunala verksamheten prövas.
*
Den kommunala verksamheten har vidgats betydligt under senare årtionden.
I hög grad återspeglar detta att kommuner och landsting i allt
större omfattning svarar för samhällsservicen, även på områden där denna
baseras på statliga beslut. Det kan mot denna bakgrund finnas skäl att
undersöka relationerna mellan statliga regleringar och den kommunala
verksamheten.
Det är emellertid ägnat att inge oro att den föreslagna försöksverksamheten
sker samtidigt som attacker riktas mot de kollektiva omsorgerna och
den kommunala verksamheten blir föremål för åtstramningar. För att en
försöksverksamhet skall bli meningsfull torde det även behövas särskilda
resurser. Det är dock inte regeringens avsikt att ställa några extra resurser
till försökskommunernas förfogande. Om försöksverksamheten blir ett led
i åtstramningspolitiken kommer den att tjäna andra syften än att uppnå en
smidigare kommunal organisation. Riksdagen bör därför som sin mening
ge regeringen till känna att försöksverksamheten inte får ha som följd
ytterligare begränsning av den kommunala sevicen.
*
Föredragande statsråds påpekande att försöksverksamheten inte får åsidosätta
grundläggande krav när det gäller bl.a. likvärdig standard och
rättvist fördelad samhällsservice och skydd för särskilt utsatta grupper
förtjänar att understrykas. Mot bakgrund av de begränsade resurserna och
den anförda uppfattningen om en relativt långtgående frihet för försökskommunerna
kan det vara befogat att riksdagen särskilt understryker vad
som i propositionen anförs om de grundläggande krav som inte får åsidosättas
med den föreslagna försöksverksamheten.
Ett avgörande skäl för att minska statlig detaljreglering är om detta kan
leda till konkreta förbättringar av kommunernas verksamhet. Av och till
har det hävdats att så skulle kunna bli fallet. Om regeringen har några
Mot. 1983/84:2869
12
ambitioner med den aktuella propositionen utöver att spara pengar, borde
just en sådan ambition vara att uppnå bättre resultat i den kommunala
verksamheten. Det är därför lite sorgligt att man i propositionen inte
redovisar några tankar om vad som kan förbättras och hur. Det finns
grupper i kommuner och landstingskommuner vilkas behov inte är tillgodosedda
ens när det gäller elementära funktioner. Det finns också exempel
på att det skett klara försämringar under senare år. Särskilt har handikappgrupperna
drabbats, både av försämrad kommunal service och ökade
avgifter för denna sämre service. Här finns tendenser som tyder på att det
finns behov av ökad statlig detaljreglering för att garantera medborgarna
en social minimistandard och rätt till ett aktivt och värdigt liv.
Vi har redan påpekat att vissa grundläggande krav på den kommunala
servicen inte får åsidosättas i den kommande försöksverksamheten. Det
bör emellertid enligt vår uppfattning finnas möjlighet för grupper som
anser sina intressen hotade genom att undantag från statliga regler medges
att hos regeringen begära återgång till de statliga reglerna. 1 och med att
reglerna sätts ur spel, så betyder det också att besvärsrätten inskränks och
besvär kan ske endast med hänvisning till formella felaktigheter. Detta är
inte till fyllest för att garantera alla den trygghet de har rätt att kräva. Det
får inte glömmas bort att när vi här talar om försöksverksamhet, är det en
verksamhet som i många avseenden kan komma att ingripa på ett avgörande
sätt i människors liv.
Stat-kommunberedningen betonade nödvändigheten av ett brett engagemang
i försökskommunerna. I propositionen saknas dock konkreta förslag
i detta syfte. En försöksverksamhet, som i hög grad baseras på nämndorganisationen.
kan befaras leda till att alla i fullmäktige representerade
partier inte blir delaktiga i verksamheten. Till ett brett engagemang måste
också höra att olika intresseorganisationer liksom allmänheten kan spela
en roll. Det kan i sammanhanget noteras att en av de frågor som utvärderingen
skall besvara är hur deltagandet från medborgare, organisationer
och partier påverkas av den ändrade styrningen. Särskilda åtgärder för att
uppnå ett brett engagemang är enligt vår mening nödvändiga. Riksdagen
börge detta till känna.
*
I propositionen föreslås att stat-kommunberedningen skall svara för att
en kontinuerlig uppföljning och utvärdering görs. Beredningen bör enligt
förslaget överväga i vilka former utvärdering skall ske. Rapportering till
regeringen skall ske varje år.
Riksdagen får dock en allt för begränsad roll i försöksverksamheten.
Sålunda begär regeringen bemyndiganden att göra avsteg från vad riksdagen
bestämt i samband med anvisade anslag. Först i efterhand skall redovisas
för riksdagen vilka avsteg som har gjorts. Avsikten är tydligen ej heller
att riksdagen fortlöpande skall få en del av rapporterna om hur försöksverksamheten
fortlöper. Med de i det föregående föreslagna markeringar
Mot. 1983/84:2869
13
na bl. a. att försöksverksamheten inte får åsidosätta grundläggande krav
när det gäller samhällsservicen, kan de begärda bemyndigandena godtas
för att vinna tid. Däremot bör riksdagen få del av rapporterna om försöksverksamheten
och den slutliga utvärderingen. Vi föreslår att riksdagen ger
detta till känna.
Med hänvisning till det anförda föreslås
att riksdagen, med anledning av proposition 1983/84: 152, som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
rörande försöksverksamhet med ökad kommunal själstyrelse.
Stockholm den 24 april 1984
LARS WERNER (vpk)
BERTIL MÄBR1NK (vpk) NILS BERNDTSON (vpk)
C.-H. HERMANSSON (vpk) JÖRN SVENSSON (vpk)