15

Motion
1983/84:2863
Jan-Erik Wikström m. fl.

Invandrings- och flyktingpolitiken (prop. 1983/84:144)

Regeringens proposition om invandrings- och flyktingpolitiken innebär
inte några stora förändringar i den utlänningslag, som antogs av riksdagen
år 1980. Invandringen till Sverige har under de senare åren ändrat karaktär
så till vida att den utomnordiska arbetskraftsinvandringen praktiskt taget
har upphört. Det är därför i första hand rörande invandring av flyktingar
och anhöriga till flyktingar som problem har uppstått och alltjämt uppstår.
Den kartläggning som har gjorts av invandrarpolitiska kommittén och som
nu följs upp av propositionen är av stort värde för att bättre kunna precisera
den praktiska tillämpningen av utlänningslagen.

Att i lag reglera ett så komplext område som invandrings- och flyktingpolitiken
är svårt och grannlaga. Lagen bör inte vara skriven så snävt att
det inte ges möjligheter att ta individuella hänsyn. Samtidigt måste handläggande
myndigheter ha så klara tolkningsanvisningar att ojämlik behandling
och godtycke inte uppstår. Det är riksdagens ansvar att så tydligt som
möjligt uttrycka viljeinriktningen, och för regeringen är det självklart en
plikt att noga följa den praxis som uppstår vid myndigheternas handläggning.

I folkpartiets socialliberala ideologi är kravet på solidaritet med medmänniskor
som på olika sätt är i nöd en av hörnstenarna, och den solidariteten
får inte stanna vid landets gränser. Sverige har ett internationellt
ansvar inte minst mot den bakgrunden att vi själva har en levnadsstandard
som är bland de högsta i världen. Detta välstånd har invandrarna hjälpt oss
att uppnå. Folkpartiet försöker följa sina ideologiska riktlinjer på detta
område genom en aktiv bistånds- och flyktingpolitik. Under den första
Fälldinregeringen genomfördes på initiativ av en folkpartistisk invandrarminister
en utökning av flyktingkvoten från 750 till 1 250 per år - ett antal
som riksdagen sedan har bibehållit.

Invandrarministern utvecklar i propositionen sin syn på Sveriges humanitära
insatser för flyktingar genom bistånd i tredje land och genom asyl i
vårt land. Hon säger bl. a. att flyktingmottagning med en bestämd kvot
varje år bör utgöra grunden för vår flyktinginvandring och att den bör
fortgå i allt väsentligt oberoende av svängningarna i konjunkturen men
fortsätter längre fram i texten: ”Våra ekonomiska resurser är begränsade.
Detta måste ofrånkomligen inverka också på delar av vår flyktingpolitik,
även om möjlighet bör finnas för den flexibilitet som kan påkallas av

dramatiska förändringar i flyktingsituationen ute i världen. För egen

del menar jag, att våra möjligheter att ta emot sådana asylsökande som nu

Mot. 1983/84:2863

16

avses (politiskt-humanitära skäl) i princip skall bedömas med utgångspunkt
från landets samlade resurser.”

Mot bakgrund delvis av dessa uttalanden men framför allt på grund av
den hållning som regeringen har intagit till biståndspolitiken vill vi från
folkpartiet klart deklarera att vi inte är beredda att stödja förslag som
skulle innebära inskränkningar i vårt stöd till flyktingar vare sig inom eller
utom Sverige. Besparingar måste göras på andra områden - inte där de
drabbar de allra fattigaste och mest utsatta.

Invandrarministern har i propositionen strävat efter att på områden, som
är och har varit under debatt, göra förtydliganden som kan utgöra vägledning
för den fortsatta handläggningen av framför allt asylärenden. På några
punkter som vi närmare vill utveckla menar vi dock att riksdagen bör
uttala sig mera bestämt.

1. Familjeåterföreningen

Enligt vad som redovisas i IPOK finns ingen officiell statistik över
omfattningen av invandringen av anhöriga. Stickprovsundersökningar från
åren 1978 och 1981 visar att ungefär hälften av ansökningarna från andra
anhöriga än dem som direkt omfattas av lagen har avslagits. Detta är en
ganska hög siffra, och det hade varit av stort värde att också få en bild av
motiven för avslagen.

Vi måste acceptera att många invandrares familjebegrepp är annorlunda
än vårt och att vår handläggning av anknytningsfallen inte får leda till
tragedier vare sig här i Sverige eller i hemlandet. I dag kan enligt praxis den
som betecknas som ”sista länk” i hemlandet beviljas inresa till Sverige. På
samma sätt måste enligt vår mening hänsyn tas till att en invandrare som
saknar nära anhörig i Sverige kan behöva få stöd av någon släkting eller
annan närstående som är beredd att flytta till Sverige. I synnerhet gäller
detta för kvinnor som kommer från länder där det inte är vanligt att
kvinnor lever ensamma utan familjestöd.

I detta sammanhang vill vi också betona vikten av att stor hänsyn tas till
de situationer som kan uppstå för kvinnor som varit gifta eller sammanboende
och där förhållandet avbryts före tvåårstidens utgång. Invandrarministerns
uttalande att det finns skäl att i något högre grad än nu låta
utlänningen få stanna kvar i Sverige när förhållandet har upphört bör
understrykas av riksdagen.

2. Barn i häkte

Vi vill starkt framhålla vad kommittén uttalat om placering i kriminalvårdsanstalt
eller allmänt häkte framför allt när det gäller barn. Från
många remissinstanser krävs en lagändring så att man kommer till rätta
med nuvarande förhållanden. Trots de ändringar som genomfördes 1982

Mot. 1983/84:2863

17

förekommer fortfarande att barn placeras i häkte. Vi menar att i avvägningen
mellan risken att någon stannar här efter ett avvisningsbeslut och
barnens rätt att slippa häkte måste barnens rätt gå före. Det bör i lagen
införas ett förbud mot att placera barn i häkte.

3. Juridisk hjälp vid gränsen

Folkpartiets principiella inställning är att den som ansöker om politisk
asyl redan vid gränsen skall kunna få juridiskt biträde och möjlighet att
överklaga ett eventuellt beslut om avvisning. De svårigheter som är förknippade
med detta redovisas i kommittébetänkandet. Man påpekar att det
knappast finns tillräckligt med advokatet som har praktisk erfarenhet av
utlänningsärenden och som kan och vill ställa upp med kort varsel, framför
allt under helger. Sveriges advokatsamfund har dock uttalat sig för rätten
till juridiskt biträde vid gränsen.

Vi stöder kommitténs förslag att ”genom en försöksverksamhet få bättre
underlag för en bedömning av förutsättningarna för ett system med en
advokatberedskap som gör det möjligt att förordna offentligt biträde i
ärenden rörande direktanvisning”. Vi utgår ifrån att invandrarministerns
förslag om en särskild utredningsman leder fram till detta.

4. Straff för den som i vinningssyfte organiserar illegal invandring i Sverige

Denna fråga har inte diskuterats i kommittén och följaktligen inte heller
remissbehandlats. Att den nu tas upp i propositionen sammanhänger troligen
med det uppmärksammade fallet i Uppsala nyligen. Vi anser naturligtvis
i likhet med invandrarministern att det är mycket stötande att samvetslösa
personer utnyttjar flyktingars situation för att tjäna pengar. Det kan
dock som det framhålls i propositionen vara svårt att leda i bevis vad som
är vinningssyfte, och vi är därför tveksamma till en utvidgning av lagen på
denna punkt. Det kan finnas en risk att flyktvägar stängs för dem som till
varje pris skyndsamt måste lämna sitt land. Vi förordar att man noga
försöker följa vad som händer i fortsättningen innan lagstiftning tillgrips
och avstyrker därför förslaget till tillägg i 96 §.

5. Flyktingkontor i Norden

Sveriges advokatsamfund anför i sitt remissyttrande att Norden är den
enda mer betydande flyktingmottagande regionen bland konventionsstaterna
där UNCHR inte inbjudits att inrätta något branschkontor. Invandrarministern
har i denna fråga inte velat ta något initiativ utan hänvisar till
att en sådan åtgärd inte f. n. är aktuell i något av de andra nordiska
länderna. Vi menar att ett flyktingkontor i Norden skulle vara av stort
värde för att harmonisera handläggningen av flyktingärenden och för ett

Mot. 1983/84:2863

18

djupare samarbete med flyktingkommissariatet. Vi föreslår därför att regeringen
tar initiativ till överläggningar med övriga nordiska länder om inrättande
av ett flyktingkontor i Norden.

Hemställan

Mot bakgrund av vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen beslutar att i utlänningslagen skall införas förbud
mot att placera barn under 16 år i kriminalvårdsanstalt eller
allmänt häkte,

2. att riksdagen beslutar att avslå förslaget om tillägg i 96 §,

3. att riksdagen beslutar att begära att regeringen tar initiativ till
överläggningar med övriga nordiska länder om inrättande av
flyktingkontor i Norden,

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som anförs under punkterna 1 och 3 angående familjeåterföreningen
och juridisk hjälp vid gränsen.

Stockholm den 24 april 1984
JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp)

JÖRGEN ULLENHAG (fp) KERSTIN EKMAN (fp)

KARL ERIK ERIKSSON (fp) LINNEA HÖRLÉN (fp)