Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion
1983/84:2862

Karin Andersson m. fl.

Invandrings- och flyktingpolitiken (prop. 1983/84:144)

Inledning

Invandrarpolitiska kommittén (IPOK) avlämnade i maj 1983 sitt betänkande
om invandringspolitiken (SOU 1983:29). Nu föreliggande proposition
bygger på utredningens förslag, men de ändringar som nu föreslås är
mycket begränsade och på flera punkter föreslås ytterligare utredning. Det
finns därför inte anledning att mer ingående analysera och kommentera
förslagen.

Propositionen ger uttryck för en fortsatt generös flyktinginvandring,
vilket vi noterar med tillfredsställelse. Det är viktigt att detta på nytt slås
fast av regering och riksdag när klimatet gentemot flyktinginvandring
hårdnar i många traditionellt flyktingmottagande länder och det också i
vårt land höjs röster för ökad restriktivitet.

Handläggningstiderna

IPOK hade till uppgift att särskilt beakta hur handläggningstiderna i
utlänningsärendena skulle kunna förkortas. Den stora ärendetillströmningen
under 1970-talets senare hälft ledde ibland till oacceptabelt långa handläggningstider,
oacceptabla framför allt med tanke på det lidande det
medförde för de enskilda människorna men också oacceptabla för det
svenska samhället.

Genom de extraordinära insatser regeringen beslöt om och som omfattade
såväl statens invandrarverk (SIV) som regeringskansliet kunde dock
väntetiderna successivt nedbringas i början på 1980-talet. Vid regeringsskiftet
var således antalet oavgjorda avlägsnandeärenden i regeringskansliet
335 mot ca 1 000 bara ett år tidigare. Också hos statens invandrarverk
skedde en nedgång i ärendebalansen.

Handläggningstiderna måste emellertid också ses i samband med de
rättssäkerhetskrav vår lagstiftning tillförsäkrar asylsökande och andra tillståndssökande.
De ändringar i utlänningslagen som nu föreslås i syfte att
nedbringa väntetiderna, framför allt förslaget om att permanent uppehållstillstånd
ges redan från början till utlänningar som tillåts bosätta sig i
Sverige, kommer inte i konflikt med rättssäkerhetskravet och vi tillstyrker
det.

Det är emellertid viktigt att statens invandrarverk på tillståndsbyrån får
personalresurser som ger verket möjigheter till kontinuitet i arbetet. Rege

Mot. 1983/84:2862

ringens politik i detta avseende, sorn inneburit att SIV först i tilläggsbudget
fått klarhet över vilka personalresurser man kan räkna med för kommande
budgetår, är olycklig. Centern har både för innevarande budgetår och för
kommande i anslutning till budgetpropositionen krävt att SIV skall få
behålla de extraresurser som verket tilldelades våren 1982.

I nu föreliggande proposition sägs att regeringen räknar med att verket
från den 1 januari 1985 bör tillföras resurser motsvarande tre tjänster.
Dessa tre tjänster har verket under innevarande budgetår men kommer
alltså att ”tappa” dem under tiden den 1 juli 1984-den 31 december 1984.
En sådan ryckighet ger inte verket rimliga möjligheter till personalplanering
och motverkar en angelägen förkortning av handläggningstiderna.
Detta bör ges regeringen till känna.

Lokalkontor för flyktingkommissarien

FN:s flyktingkommissarie har regionala och lokala kontor på ett sjuttiotal
platser över hela världen. I Norden finns ännu inget sådant kontor.
Flyktingkommissarien har sedan länge haft önskemål om att få upprätta ett
lokalkontor i Skandinavien. Vi anser att detta önskemål bör tillmötesgås
och föreslår att riksdagen uppdrar åt regeringen att ta initiativ i frågan.

Invandring av anhöriga

Flyktingars och invandrares rätt att förenas med sina familjer och övriga
anhöriga har tagits upp i flera olika internationella sammanhang, t. ex. i
Helsingforsavtalet och Europarådet. Under det senaste decenniet har en
gradvis utvidgning skett av kretsen anhöriga som tillåts komma till Sverige
för bosättning.

I sammanfattningen anges att propositionen föreslår en viss uppmjukning
av praxis beträffande anhöriginvandring. I propositionstexten kan vi
inte finna någon skrivning som tyder på generösare tillämpning. Det är
viktigt att riksdagen ger klara anvisningar i denna fråga.

Familjesammanföring och anhöriginvandring måste ses som viktiga delar
i svensk flykting- och invandringspolitik. Familjen spelar i många
länder och kulturer en betydligt större roll än i vårt land såväl ekonomiskt
som socialt. Till familjen räknas också ofta en vidare krets av anhöriga än
vad som är vanligt i Sverige. Starka humanitära och sociala skäl talar för
en generös praxis när det gäller att medge invandring av anhöriga till
flyktingar och sådana som fått en fristad i vårt land av politiska/humanitära
skäl.

När uppehållstillstånd söks på grund av en nyligen etablerad anknytning
till någon i Sverige bosatt person tillämpas enligt praxis en ordning med
s. k. uppskjuten invandringsprövning. Tillstånd ges i sexmånadersperioder
och först efter fyra sådana tillståndsperioder ges permanent uppehållstid

Mot. 1983/84:2862

stånd om förhållandet då fortfarande är aktuellt. Bryts förhållandet före
utgången av tvåårsperioden har detta i princip varit anledning till utvisning.
Dock har olika omständigheter vägts in som har mjukat upp denna
regel.

Vissa utländska kvinnor kom att drabbas särskilt hårt av denna praxis,
nämligen sådana för vilka det etablerade förhållandet utvecklats starkt
negativt och t. o. m. lett till misshandel av kvinnan som därför brutit upp ur
förhållandet före tvåårstidens utgång. Vid en utvisning till hemlandet kunde
de också hamna i svårigheter beroende på att man där nedvärderar
frånskilda kvinnor.

I februari 1982 meddelade dåvarande invandrarministem i ett interpellationssvar
i riksdagen att dittillsvarande praxis i dessa fall skulle ändras så
att vid fortsatt tillståndsprövning större hänsyn skulle tas till såväl kvinnans
situation i äktenskapet eller samboendeförhållandet som till hennes
situation i hemlandet vid en eventuell utvisning.

En sådan praxisändring genomfördes också. Den följdes upp av en
rekommendation från SIV till polismyndigheterna. I propositionen föreslås
fortsatt generös tillämpning av tvåårsgränsen i dessa fall. Det sägs vidare
att det finns skäl att i något högre grad än nu låta utlänningen stanna kvar i
landet när förhållandet har upphört före tvåårstidens utgång. Detta är
tillfredsställande inte minst med hänsyn till att praxis i dessa fall enligt
olika uppgifter tycks ha skärpts under senaste tiden.

När uppehållstillstånd nu regelmässigt söks från hemlandet finns det
möjlighet att tillämpa en generös praxis utan att man behöver riskera en
okontrollerbar invandring. Vad här anförts bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

1. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om personalresurser till statens invandrarverk
för tillståndsprövning,

2. att riksdagen beslutar begära att regeringen tar initiativ som leder
till att FN:s flyktingkommissaries önskemål om ett lokalkontor i
Skandinavien realiseras,

3. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om generös tillämpning av den s.k.
tvåårsregeln när det gäller frånskilda utländska kvinnor och i
övrigt vad som sägs om anhöriginvandring.

Mot. 1983/84:2862

Stockholm den 24 april 1984

KARIN ANDERSSON (c)
RUNE GUSTAVSSON (c)
ELIS ANDERSSON (c)
GUNHILD BOLANDER (c)
ULLA TILLANDER (c)

RUNE BACKLUND (c)
KARIN ISRAELSSON (c)
ELLA JOHNSSON (c)
ROSA ÖSTH (c)