Motion

1983/84:2859

Lars Werner m. fl.

Invandrings- och flyktingpolitiken (prop. 1983/84:144)

I propositionen fastslås att principerna från 1979 års beslut om den
svenska flyktingpolitiken skall bibehållas. Vidare understryker man att
målen för invandrarpolitiken - jämlikhet, valfrihet och samverkan - även
fortsättningsvis skall gälla även för flyktingar.

Särskilt betonas också att flyktingpolitiken skall vara generös och att
Sverige så långt det är praktiskt och ekonomiskt möjligt bör fortsätta att ta
sin del av ansvaret för att lindra den tragiska flyktingsituationen i världen.
Det innebär att den svenska flyktingpolitiken bör innefatta en generös
asyllagstiftning och asylpraxis.

Samtidigt föreslås en reglering av delar av flyktinginvandringen. Flyktingar
som söker asyl och är i behov av en fristad i Sverige skall även i
fortsättningen fa stanna. Däremot skall en reglering ske av den flyktinginvandring
som består av personer som inte är konventionsflyktingar utan
åberopar andra tungt vägande skäl av humanitär eller politisk art och som i
dag får stanna enligt 6 § i utlänningslagen.

Syftet med regleringen sägs vara att skapa den nödvändiga flexibilitet i
flyktingpolitiken som skall göra det möjligt för staten att anpassa flyktinginvandringen
till våra ekonomiska och andra resurser. Till detta anser vi
det nödvändigt från vpk:s sida att anföra följande: Hur stora resurser som
kan avsättas för flyktingpolitiken är en politisk prioriteringsfråga. Det är
ytterst viktigt att understryka att flyktingpolitiken inte får behandlas som
en arbetsmarknadsfråga. Den kan inte heller vara en välgörenhet som
består i att man delar ut smulorna från den rike mannens bord. 1 stället
måste det klart slås fast att det är en skyldighet för Sverige som demokratiskt
land att ta emot människor som flyr undan förtryck och förföljelse.
Det är också ett sätt varpå man i praktisk handling kan omsätta internationell
solidaritet.

Man kan således inte grunda en generös flyktingpolitik enbart på bedömningar
vilka ekonomiska och andra resurser som för tillfället utan större
förfång kan avsättas för ändamålet. Vi måste också väga in den politiska
situationen i världen, det svenska folkets demokratiska traditioner och inte
minst de grundläggande värderingar om innebörden av internationell solidaritet
som bärs upp av den svenska arbetarrörelsen. Det har under senare
år funnits tendenser till en ökad restriktivitet i den svenska flyktingpolitiken,
som gör det nödvändigt att göra dessa markeringar.

Vi anser att viseringspolitiken, så som den praktiseras i dag, radikalt bör
omprövas. Den används som ett medel för att motstå invandringstryck och
1 Riksdagen 1983184. 3 sand. Nr 2859-2866

Mot. 1983/84:2859

2

reglera flyktinginvandringen. Den får till följd att asylsökande från länder,
vilkas medborgare behöver visum för att besöka Sverige, förhindras att
söka asyl här i landet. På detta sätt förhindras också konventionsflyktingar
- sådana flyktingar som Sverige förpliktat sig att ta emot i enlighet med de
internationella överenskommelser som Sverige har undertecknat - att
komma hit. Ett exempel på att viseringsskyldighet kan få denna effekt är
Turkiet. Viseringspolitiken bör enligt vår mening inte användas på detta
sätt. Viseringsfrihet bör snarast återinföras för turkiska medborgare.

Enligt propositionens förslag skall de flesta invandrare få permanent
uppehållstillstånd (PUT) i Sverige i samband med att det första tillståndet
beviljas. Undantag skall emellertid göras för dem som får tillstånd på grund
av s. k. snabbanknytning. För dem skall liksom i dag gälla en uppskjuten
invandringsprövning, som innebär att fortsatt tillstånd kan vägras om
äktenskapet eller samboendet upphör. En sådan ordning är enligt vår
mening inte rimlig. Många äktenskap mellan svenska medborgare misslyckas
och det är naturligt att många gör det också när ena parten (eller båda)
är medborgare i annat land. Att den som inte är svensk medborgare i det
läget skall kunna utvisas kan inte accepteras. Inte minst med tanke på att
den nuvarande ordningen medför stora nackdelar för utlänningen. Den
part som har beviljats uppehållstillstånd (UT) på grund av anknytning
kommer för sitt fortsatta UT i en beroendeställning till den här bosatta
parten och kan därigenom komma att känna sig tvingad att stanna kvar i ett
äktenskap som han eller hon helst skulle vilja lämna. Den som har varit
bosatt i Sverige någon tid kan komma i ett svårt läge, om han eller hon
tvingas återvända till hemlandet. Det gäller särskilt kvinnor som skulle
tvingas återvända till ett land där skilsmässa inte är socialt accepterad och
där ensamstående kvinnor möter särskilda svårigheter. Vi anser därför att
även den som beviljas tillstånd på grund av anknytning genom äktenskap
eller samboende alltid måste beviljas tillstånd som invandrare i samband
med att det första tillståndet beviljas.

Vårt parti föreslår i likhet med invandrarpolitiska kommittén att också
personer som riskerar allvarligt straff eller förföljelse för icke-politiska
handlingar eller förhållanden som inte är kriminella i Sverige och inte
heller förkastliga enligt svensk rättsuppfattning hänförs till 6 § i utlänningslagen.
Hit hör de sökande som riskerar allvarligt straff eller förföljelse på
grund av kön eller sexuell läggning.

Vad gäller frågan om återkallelse av PUT (permanent uppehållstillstånd)
anser vårt parti i likhet med invandrarpolitiska kommittén att möjlighet bör
införas att i vissa fall behålla PUT även om bosättningen upphör. Syftet är
att underlätta för den som varit bosatt i Sverige några år att pröva på att
återvända till hemlandet och samtidigt ha kvar rätten till bosättning i
Sverige. En sådan möjlighet ligger dessutom i linje med det invandrarpolitiska
valfrihetsmålet. PUT bör kunna få behållas efter anmälan till SIV av
den som har varit bosatt här viss tid, varvid tre—fyra år anges som en

Mot. 1983/84:2859

3

riktpunkt. Den som har bott här legalt i ca tio år bör få behålla PUT utan
tidsbegränsning.

Vi är övertygade om att varje restriktivitet på det här området kommer
att kraftigt minska återinvandringen av de här i landet fast bosatta invandrarna.
Varje inskränkning av valmöjligheten vad gäller bosättning i Sverige
eller det ursprungliga landet kommer att minska benägenheten till återflyttning
till hemlandet, inte minst med tanke på att återanpassningen i
hemlandet är en mycket svår och framför allt tidsmässigt långvarig process.

Med hänvisning till det anförda förslås

1. att riksdagen uttalar sig för en generös flyktingpolitik i enlighet
med vad som anförs i motionen,

2. att riksdagen uttalar att visumtvånget för turkiska medborgares
inresa till Sverige avskaffas,

3. att riksdagen beslutar att även de som beviljas uppehållstillstånd
på grund av s.k. snabb anknytning skall beviljas permanent
uppehållstillstånd redan vid första tillståndstillfället,

4. att riksdagen beslutar att 6 § utlänningslagen skall ges en lydelse
i enlighet med vad som anförs i motionen,

5. att riksdagen beslutar att möjlighet bör ges i vissa fall att behålla
permanent uppehållstillstånd även om bosättningen upphör, så
som anförs i motionen.

Stockholm den 24 april 1984
LARS WERNER (vpk)

BERTIL MÅBRINK (vpk) NILS BERNDTSON (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk) JÖRN SVENSSON (vpk)

MARGO INGVARDSSON (vpk)ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk)