Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion
1983/84:2846
Ulf Adelsohn m. fl.

Statsbidrag till alternativa barnomsorgsformer (prop. 1983/84:177)

1 propositionen föreslås att rätten till statsbidrag till alternativa barnomsorgsformer
skall inskränkas. Statsbidrag skall enligt förslaget fr. o. m. den
1 juli 1984 kunna lämnas endast för sådant daghem eller fritidshem som
drivs antingen av en sammanslutning av föräldrar som gemensamt tar
ansvaret för omsorgen om sina egna eller varandras barn eller en sammanslutning
som erbjuder en speciell form av pedagogik, har anknytning till en
ideell organisation eller har andra liknande ideella grunder.

Propositionen innebär att daghem som drivs i företagsform utesluts från
statsbidragsrätt. Således skulle, om propositionen realiseras, förskollärare
som startar eget inom barnomsorgen inte kunna påräkna statsbidrag till
verksamheten.

Förskollärarnas sysselsättningssituation är redan ansträngd. Om propositionen
genomförs försämras ytterligare deras möjligheter att få arbeta
inom det område de utbildats för.

Propositionen medför vidare att kommunerna förhindras utnyttja entreprenadförfarande
för att kunna tillgodose behovet av barnomsorg.

Av skäl som vi redovisar nedan yrkar vi avslag på propositionen och
föreslår att statsbidrag skall utgå på lika villkor och med samma belopp
oavsett huvudmannaskap.

Med anledning av proposition 1983/84:9 om statsbidrag till barnomsorg
och social hemhjälp beslutade riksdagen i november förra året om nya
regler fr. o. m. januari i år för statens bidrag till den kommunala barnomsorgen.
Dessa regler innebär att statsbidrag utgår per inskrivet barn i
daghem, fritidshem och familjedaghem. Ett bidrag därutöver utgår per
årsarbetare i kommunalt daghem och fritidshem. Efter initiativ av riksdagen
utgår dessutom under vissa förutsättningar ett särskilt, om än mindre
förmånligt, personalbidrag till daghem och fritidshem i enskild regi. Vidare
utgår till kommuner bidrag för barn med behov av särskilt stöd samt för
den öppna förskolan. Till utveckling och förnyelse av barnomsorgen avsätts
1984 30 milj. kr. som fördelas av regeringen efter ansökan.

Fr. o. m. den 1 januari 1984 gäller följande belopp:

Daghem

för vatje barn inskrivet heltid

(minst 7 tim/dag) 22000 kr.

för vaije barn inskrivet deltid

(mellan 4 och 7 tim/dag) 11 000 kr.

Mot. 1983/84:2846

Fritidshem

för vaije inskrivet barn

Bidrag per årsarbetare i kommunalt daghem

och fritidshem

Bidrag per normalstor avdelning till
enskilt daghem och fritidshem
Familjedaghem

för vaije barn inskrivet heltid
(minst 7 tim/dag)
för vaije barn inskrivet deltid
(mindre än 7 tim/dag)

Öppen förskola
per enhet

Barn med behov av särskilt stöd

Bidrag för vart 10:e inskrivet barn
i daghem och fritidshem

30000 kr.

50000 kr.

15000 kr.

7000 kr.

7 500 kr.

6000 kr.

Det genom riksdagens eget initiativ beslutade personalbidraget till enskilda
daghem och fritidshem förutsätter utöver att de ingår i bamomsorgsplanen,
att vistelsetiden är minst 4 tim/dag, att personalkostnaderna uppgår
till minst bidragsbeloppet samt att verksamheten drivs utan vinstsyfte
med en organisation, förening, ett föräldrakooperativ eller liknande som
huvudman. Bidragsbeloppet är för 1984 30000 kr. och utgår för vaije
normalstor avdelning, vilket innebär att det är väsentligt mindre förmånligt
än det till kommunal verksamhet utgående årsarbetarbidraget.

Från moderat sida yrkades avslag på proposition 9. Vi tog avstånd från
det ovan, nu gällande bidragssystemet av skäl som redovisats i motion
1983/84:16 av Nils Carlshamre m.fl. Statsbidraget till barnomsorgen togs
senare upp också i den familjepolitiska partimotionen i januari i år (motion
1983/84:2445 av Ulf Adelsohn m.fl.). Vid det laget hade socialminister
Sten Andersson bekantgjort sina planer att lägga fram den proposition
riksdagen nu behandlar och som föreslår att statsbidragsrätten skall upphöra
fr. o. m. den 1 juli 1984 för enskild barnomsorg som bedrivs för
kommuns räkning på entreprenad.

I motion 2445 framhölls följande beträffande statsbidraget till barnomsorgen:

Statsbidragsreglerna missgynnar de enskilda förskolorna. Den proposition
(1983/84:9) om nya regler fr. o. m. i år för statsbidrag till barnomsorgen
som socialdemokraterna drev igenom så sent som i december månad,
innebär inte någon ändring till det bättre härvidlag. Enskilda förskolor
diskrimineras. Statsbidrag för personalkostnader avser enbart kommunalanställda.
Det särskilda bidrag som genom riksdagsbeslut tillfördes och
som motsvarar ett årsarbetarbidrag (30000 kr.) för varje normalstor avdelning
i alternativ barnomsorg gör skillnaden i bidragsrätt endast marginellt
mindre. Till detta kommer att socialministern sedermera förklarat sig

Mot. 1983/84:2846

beredd föreslå regeringen att lägga ett förslag i riksdagen som syftar till att
avskaffa eller inskränka de privata daghemmens rätt till statsbidrag.

Vi tar bestämt avstånd från dessa tankar. De är i grund och botten enbart
ett uttryck för dogmatisk socialism. Barnfamiljernas intresse av att kunna
få tillgång till — och än mer att kunna välja — en daghemsplats saknar
uppenbarligen relevans i den socialdemokratiska regeringens föreställningsvärld.

Vi anser att

o kommunal daghemsverksamhet inte får gynnas på bekostnad av enskilda
alternativ och familjedaghem,
o deltidsförskolan skall berättiga till motsvarande statsbidrag som heltidsförskola,

o lång daghemsvistelse inte får leda till ett oproportionellt stort statsbidrag
jämfört med kortare vistelsetider,
o anslagsutrymme måste medges för vårdnadsersättning.

De statsbidragsregler som röstats fram av riksdagens socialistiska majoritet
brister i samtliga dessa avseenden.

Reglerna medför en ökad styrning mot kommunal daghemsomsorg på
bekostnad av familjedaghem och alternativ barnomsorg.

Vi anser att statsbidrag skall vara neutralt i förhållande till omsorgsform
och huvudman och uppfylla de krav som räknats upp ovan. Riksdagen bör
därför begära skyndsamt förslag till nya regler, som utgör ett led i den
enligt vår mening nödvändiga strävan att efter hand avveckla de specialdestinerade
statsbidragen och endas behålla sådana statsbidrag som garanterar
kommunerna mer likvärdiga förutsättningar.

Så länge statsbidrag utgår måste alternativ barnomsorg garanteras samma
rätt till statsbidrag som den kommunala barnomsorgen. När de kvalitetskrav
som alltid måste ställas är uppfyllda skall enligt vår mening
kommunerna vara skyldiga att räkna in alternativen i barnomsorgsplanen.

I detta sammanhang är det angeläget att erinra om kommunernas eget
intresse av att öka utbudet av barnomsorg genom flexibla problemlösningar.
Utöver att man i barnomsorgen kan tillgodoräkna sig de vedertagna
alternativens kapacitet, finns också möjlighet att komplettera med entreprenadförfarande.
Kommunernas möjligheter härvidlag får inte kringskäras
genom inskränkningar i statsbidragsrätten.

Förslaget i nu behandlade proposition 177 avslöjar att regeringen anser
att enskilda initiativ skall motarbetas även om kommunerna har försäkrat
sig om full insyn i och kontroll över den barnomsorgsverksamhet det
gäller. Kommunernas omdöme och deras förmåga att handlägga barnomsorgsfrågoma
på bästa sätt förefaller ifrågasättas.

Propositionens ringa omfång - åtta sidor - antyder svårigheterna att
finna seriösa skäl för den föreslagna åtgärden. De argument som tidigare
framförts från regeringens sida i debatten om daghemsentreprenad typ
Sollentuna—Pysslingen AB har varit sådana att de inte kan passera i
propositionstext utan att väcka anstöt med tanke på graden och arten av
förenkling.

De motiv som återfinns i propositionen är fa till antalet och föga övertygande.
Delvis är de motstridiga, för att inte säga obegripliga. Ett av skälen
som anförs är att effektivare personalutnyttjande och bättre personalpla

Mot. 1983/84:2846

nering ”självfallet” är ”lika möjligt att genomföra i kommunala verksamheter
som i affärsmässig privat verksamhet. Skillnaden är dock att beslut
om de kommunala verksamheterna sker i demokratisk ordning.”

Sanningen är givetvis att även beslut om t. ex. daghemsentreprenad sker
i full demokratisk ordning. Dessförinnan prövas noga förutsättningarna,
t. ex. att kvalitetskraven uppfylls. Vidare förutsätter statsbidragsrätt att
daghemmen och fritidshemmen är upptagna i den kommunala barnomsorgsplanen.
De regler som således redan gäller är fullt tillräckliga och av
förtydliganden i syfte att stärka kommunernas ställning i förhållande till
enskilda daghem och fritidshem finns inget som helst behov.

Mot den bakgrunden är det ett helt orimligt förmodande att, som påstås i
propositionen, kommuner skulle göra sig beroende av denna barnomsorg.

Vi konstaterar således att det i proposition 177 inte finns hållbara skäl
för att inskränka rätten till statsbidrag till alternativa bamomsorgsformer
och vi vill avslutningsvis anföra följande:

I moderata samlingspartiet anser vi att föräldrarna har huvudansvaret
för barnen. Vi respekterar de enskilda människomas rätt att välja liksom vi
respekterar den kommunala självbestämmanderätten. Därför tar vi avstånd
från proposition 177. Vi anser dessutom att alternativ barnomsorg
inom kommunens barnomsorgsplan skall berättiga till statsbidrag på exakt
samma grunder som kommunal barnomsorg.

Med stöd av det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 177,

2. att riksdagen beslutar att statsbidrag till barnomsorg som bedrivs
av annan än kommunen skall utgå på samma villkor och med
samma belopp som till kommunal barnomsorg.

Stockholm den 13 april 1984

ULF ADELSOHN (m)
STAFFAN BURENSTAM
LINDER (m)

BERTIL LIDGÅRD (m)
INGEGERD TROEDSSON (m)
ANDERS BJÖRCK (m)

CARL BILDT (m)

L. ARNE ANDERSSON (m)
i Ljung

LARS TOBISSON (m)

NILS CARLSHAMRE (m)

ROLF CLARKSON(m)
ROLF DAHLBERG (m)
PER PETERSSON (m)
INGRID SUNDBERG (m)