3

Motion
1983/84:2844

Jan-Erik Wikström m. fl.

Statsbidrag till alternativa barnomsorgsformer (prop. 1983/84:177)

Regeringens syfte med propositionen om statsbidrag till alternativa
barnomsorgsformer är att förhindra alternativ med företagsdrivna daghem.
Vi motsätter oss detta förslag.

Vår utgångspunkt är att daghem är en bra form för barnomsorg. Ambitionen
måste vara att daghemsplatser skall kunna stå till förfogande för de
familjer som önskar utnyttja dem. Fortfarande är köerna till daghemmen
stora. Med hänsyn till finansieringsproblem som råder i den offentliga
sektorn blir det svårt att med nuvarande höga kostnader per daghemsplats
bygga ut barnomsorgen till full behovstäckning. Om inte nya alternativ
prövas riskeras att en social orättvisa kvarlever. Den som motsätter sig
försök som syftar till att med bevarad eller förbättrad kvalitet i omsorgen
dämpa kostnaderna, slår därför i realiteten vakt om de befintliga orättvisorna.
Detta synes vara regeringens politik.

Oroväckande många vittnesbörd har på senare år kommit fram om
daghemspersonal som känner sig låst och kringskuren av trubbiga instruktioner
från en avlägsen kommunal byråkrati. Det är - både för barnen och
personalen - viktigt att barnomsorgen framgent präglas mindre av traditionell
myndighetsutövning och mer av modernt servicetänkande. Personalen
måste få arbeta under större frihet och större ansvar än de nu
regelmässigt får.

Också barnomsorgen måste präglas av en vilja till försök, mångfald och
alternativ. Inte minst i detta avseende är det väsentligt att ta till vara olika
utvecklingsmöjligheter. Nya initiativ kan ge stimulanser till utveckling
även inom den kommunala barnomsorgen. Det är därför glädjande att
socialdemokraterna, åtminstone att döma av propositionen, nu övergivit
sitt motstånd mot föräldrakooperativa daghem, daghem som drivs enligt
Montessori- eller Waldorfpedagogiken och barnomsorg som drivs av andra
ideella organisationer.

Vi hoppas att dessa nya signaler också uppfattas ute i de många kommuner
i landet där socialdemokrater sedan länge envetet bekämpat alla
alternativa lösningar till den kommunala egenregimodellen inom barnomsorgen.

Vi befarar dock att så inte blir fallet. De positiva ordalagen i propositionen
rimmar nämligen illa med det i höstas tagna beslutet att föräldrakooperativa
och andra ideellt drivna daghem skall få lägre statsbidrag än de
statsbidrag som utgår när kommunen driver verksamheten i egen regi.
Bidraget per årsarbetare utgår enligt detta beslut enbart för kommunalt

Mot. 1983/84:2844

4

anställd personal. Alltfort vill regeringen sätta alla alternativ till rent kommunal
verksamhet i ekonomisk strykklass.

Den organiserade barnomsorgen är en kommunal uppgift. Statsbidraget
bör därför enligt vår mening utgå till kommunen utan diskriminering med
hänsyn till hur kommunen väljer att rent faktiskt organisera barnomsorgen.
Regeringens politik favoriserar egenregilösningar, diskriminerar ideella
alternativ och syftar till att i realiteten förbjuda företagsdrivna daghem.
Regeringspolitiken präglas alltså i detta avseende av en anmärkningsvärd
misstro mot kommunernas förmåga att själva ta sitt ansvar för barnomsorgen.

De motiv som regeringen anför för ett statsbidragssystem som syftar till
att stoppa alla försök med företagsdrivna daghem är genomgående ohållbara.

Vi är, i motsats till regeringen, övertygade om att kommunerna vid ett
konkurrensneutralt statsbidrag bara skulle köpa barnomsorgstjänster av
seriösa företag med erfaren förskolepersonal. Tron att kommunerna skulle
kasta sig i händerna på oseriösa företag vittnar om en häpnadsväckande
syn på kommunalt självstyre och kommunal demokrati.

Regeringen, som emellanåt bekänner sig till en marknadsekonomisk
grundsyn, uppvisar i propositionen en märklig syn på privat företagsamhet.
Regeringen tycks utgå från att privata företag för att få vinst i barnomsorgen
kommer att ge en dålig kvalitet. Motsatsen är naturligtvis fallet.
Företagen vet att de förlorar kontrakten med kommuner om daghemsverksamhet
om de missköter sig, och de vet att deras verksamhet står under
noggrann uppsikt av föräldrar, fack, socialförvaltning och massmedier.
Bara företag som ger en god barnomsorg till rimliga kostnader har chans
att överleva. Kvalitet i barnomsorgen är en förutsättning för långsiktig
lönsamhet.

Regeringen tycks också tro att vinst måste åstadkommas "antingen
genom en sänkt standard, genom höjda föräldraavgifter eller ökade statliga
eller kommunala bidrag” (s. 6). Regeringen lever med andra ord i den
allvarliga villfarelsen att verksamheter med en given resursinsats bara kan
organiseras och genomföras på ett sätt. Men kvalitet och resursinsats är
inte synonyma begrepp. Man får hoppas att åtminstone civilministern, som
har ansvaret för moderniseringen av den statliga förvaltningen och servicen,
har insett detta, även om regeringen i sin helhet inte gjort det.

Socialministerns ovan citerade omdöme är ungefär lika träffsäkert som
påståendet att kvalitet i barnomsorgen mäts i kvadratmeteryta och personaltäthet.
Också detta statiska synsätt skymtar i propositionen. Att det
viktigaste för barnen och för föräldrarna i stället är att medarbetarna på
daghemmen motiveras, stimuleras och entusiasmeras är ett faktum som
dessvärre inte präglar regeringsförslaget. Detta är annars en generell sanning
i all serviceverksamhet.

Den grundläggande värdering som återspeglas i propositionen är att

Mot. 1983/84: 2844

5

vinstsyftet i sig är suspekt och skadligt. Detta är en dogmatisk inställning,
som vi trott att modern svensk socialdemokrati lämnat bakom sig. Avgörande
kan rimligen inte vara om verksamheten ger vinst eller inte. utan om
barnomsorgen har god kvalitet och rimlig kostnad. På i stort sett alla andra
verksamhetsområden anser en bred majoritet i Sveriges riksdag att konkurrens
och alternativ borgar för såväl kvalitet som rimliga kostnader. Av
outgrundliga skäl anser uppenbarligen socialdemokratin att det inom just
barnomsorgens område förhåller sig på rakt motsatt sätt.

I propositionen argumenteras mot all försöksverksamhet där barn är
inblandade. ”Enligt min mening skall inte verksamhet med barn bedrivas
på detta sätt (dvs. försöksvis) - - -. Att lägga ned en verksamhet som
barnen vant sig vid skulle vara inhumant mot barn och föräldrar” (s. 6-7).
Denna uppfattning hos socialministern har uppenbarligen inte trängt igenom
till socialdemokratiska kommunalpolitiker, i varje fall inte de som
sysslar med skolfrågor i Stockholms kommun.

Med hänvisning till vad vi ovan anfört hemställer vi

1. att riksdagen avslår proposition 1983/84:177,

2. att riksdagen beslutar att statsbidraget till den kommunala barnomsorgen
utgår lika oavsett om kommunen väljer att driva verksamheten
i egen regi, via föräldrakooperativ, via andra ideella
alternativ eller via privata företag.

Stockholm den 13 april 1984

JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp)

JÖRGEN ULLENHAG (fp) KERSTIN EKMAN (fp)

KARL ERIK ERIKSSON (fp) INGEMAR ELIASSON (fp)