45

Motion

1983/84:2829

Martin Olsson

Fortsatt vattenkraftsutbyggnad (prop. 1983/84:160)

Även om det inte anges i regeringens proposition 1983/84:160 om
fortsatt vattenkraftsutbyggnad kommer ett genomförande av regeringens
förslag att innebära ytterligare allvarliga ingrepp i renskötselområdet och
därmed ytterligare begränsningar av förutsättningarna för renskötseln.

Samernas ställning som ursprunglig etnisk minoritet i vårt land och
möjligheterna för denna minoritets framtid är beroende av förutsättningarna
för utövandet av de samiska näringarna, främst renskötseln. Man kan
därför vid ställningstagande till fortsatt vattenkraftsutbyggnad inom renskötselområdet
inte bortse från dess följder för rennäringen och därmed
den samiska kulturens framtid.

I syfte att utreda möjligheterna att stärka samernas rättsliga ställning
tillsattes våren 1983 en särskild kommitté, samerättsutredningen. I dess
direktiv (utfärdade 1982-09-02) framhålls att kommitténs huvuduppgift
bl. a. skall vara att ”utreda möjligheterna att stärka samernas rättsliga
ställning i frågor som rör rennäringen”.

Både i nämnda direktiv och i tilläggsdirektiven (1983-02-03) framhålls
att rennäringen är en ursprunglig samisk näring, som är av avgörande
betydelse för att den samiska kulturen och den samiska befolkningens
särart skall kunna bibehållas. Det påpekas att frågor om ändrad markanvändning
inom områden där renskötsel bedrivs är av stor betydelse vad
avser skyddet för rennäringen.

Eftersom ett genomförande av regeringens planer för utbyggnad av
vattenkraften kommer att få negativa följder för rennäringen finns anledning
att erinra om samerättsutredningens uppgifter.

I direktiven anförs bl. a.

En väsentlig uppgift för kommittén bör vara att undersöka i vilken
utsträckning rennäringens intressen har fått träda tillbaka för andra samhällsintressen
vid markanvändning av olika slag och i vilken utsträckning
hänsyn har tagits till den samlade effekten för rennäringen av olika exploateringar.
Hur utfaller med andra ord intresseavvägningen mellan å ena
sidan rennäringens intressen och å andra sidan andra samhällsintressen?

Avsikten är att kommittén skall göra en översiktlig genomgång av sådana
beslut i markanvändningsfrågor som är av särskild betydelse för rennäringen.

Mot bakgrund av sin undersökning bör kommittén överväga om det
finns behov av att stärka skyddet för rennäringen och i så fall i vilken
utsträckning en förstärkning kan ske. Om kommittén kommer till slutsatsen
att skyddet för rennäringen bör utvidgas, bör kommittén föreslå nödvändiga
författningsändringar.

Mot. 1983/84:2829

46

Samerättsutredningens arbete — sorn är mycket omfattande — torde
komma att pågå minst ett par år framåt.

Det finns även anledning att erinra om att Svenska samernas riksförbund
(SSR) i december 1982 gjorde en framställning till regeringen om
genomförande av en utredning av konsekvenserna beträffande energiutvinning
inom renskötselområdet. Regeringen har senare uppdragit åt samerättsutredningen
att göra en sådan konsekvensutredning. Därvid skall
kartläggas och bedömas de konsekvenser för renskötseln som olika former
av fortsatt utveckling av energiutvinning, bl. a. utbyggnad av vattenkraften,
kan få.

Det kan starkt ifrågasättas om det är tillräckligt motiverat att riksdagen
nu — utan att avvakta denna konsekvensutredning och samerättsutredningens
arbete över huvud taget — skall ta ställning till regeringens utbyggnadsplan
vad gäller älvsträckor inom renskötselområdet.

Från samisk synpunkt har framförts att den allvarligaste invändningen
mot propositionen är att det i denna framförs förslag, som helt förbigår
frågan om konsekvenserna för de samiska näringarna av såväl energiutvinning
i stort som särskilt beträffande fortsatt vattenkraftsutbyggnad. I
inte något fall redovisas enligt SSR en antydan till förslag om hur fortsatt
renskötsel skall kunna bedrivas i områden som påverkas av redovisade
utbyggnadsförslag. Hänsynen till och respekten förde samiska näringarna
kan därför inte sägas ha vägts in i bedömningarna.

Det kan tilläggas att det är anmärkningsvärt om man jämför med förslaget
i departementspromemorian Bo 1984:3 angående lagstiftning gällande
naturresurshushållning enligt vilken rennäringen i vissa fall skall betraktas
som ett ”nationellt intresse”.

Om riksdagen trots det nämnda pågående utredningsarbetet tar ställning
till regeringens förslag till fortsatt utbyggnad av vattenkraften under
tioårsperioden 1984—1993, är det enligt min mening synnerligen viktigt att
riksdagen gör ett uttalande om vikten av att, vid den intresseavvägning
som sker innan beslut fattas om ett enskilt projekt, särskild hänsyn måste
tas till samiska intressen.

Det är även angeläget att riksdagen gör ett uttalande att inga ur renskötselsynpunkt
kontroversiella projekt skall tillåtas förrän konsekvensutredningen
angående energiutvinning redovisats och förrän statsmakterna tagit
ställning med anledning av samerättsutredningens övriga arbete och
förslag.

Att innan samerättsutredningens arbete redovisats och lett till beslut
tillåta exempelvis utbyggnader som senare med anledning av utredningsarbetet
kan komma att bedömas som otillåtna vore inkonsekvent. Det får
inte bli så att samhället först tillåter utbyggnadsprojekt och sedan — när
en mer allsidig bedömning föreligger — finner att områdena borde ha
bevarats.

De av mig här föreslagna riksdagsuttalandena skulle säkerligen även

Mot. 1983/84:2829

47

vara värdefulla för att öka förståelsen mellan dem som har olika intressen
vad gäller bl. a. markfrågor inom renskötselområdet, liksom det skulle
vara positivt över huvud taget ur samepolitisk synpunkt.

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar uttala sig för att vid ställningstagande till
fortsatt utbyggnad av vattenkraften särskild hänsyn skall tas till
samernas och rennäringens intressen,

2. att riksdagen beslutar uttala sig för att slutliga ställningstaganden
till ur renskötselsynpunkt kontroversiella projekt bör uppskjutas
i avvaktan på resultatet av samerättsutredningens arbete.

Stockholm den 13 april 1984

MARTIN OLSSON (c)

Liber Tryck Stockholm 1984