Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1983/84:2826

Lars Werner m. fl.

Fortsatt vattenkraftsutbyggnad (prop. 1983/84:160)

I propositionen har regeringen nu lämnat öppet för en vattenkraftsutbyggnad
långt över den som det rått bred politisk enighet om och som
senast kom till uttryck i vattenkraftberedningens förslag. Regeringen föreslår
en ökning av vattenkraftberedningens utbyggnadsplan från ca 3,0 till
3,8 TWh. Beredningens förslag var en utbyggnad med 2,5 TWh, men man
tog även med en marginal på ytterligare ca 0,5 TWh med tanke på bl. a.
vissa kontroversiella projekt.

Det är en händelse som ser ut som en tanke, att regeringen i propositionen
har lagt sig väldigt nära kraftindustriintressena då det gäller föreslagen
plan och att man har hamnat på den nivå som moderaterna krävde i en
reservation i vattenkraftberedningen.

I propositionen anförs inga rimliga skäl för att frångå vattenkraftberedningens
betänkande och höja utbyggnadsnivån från 2,5 TWH till 3,5 TWh
ytterligare vattenkraft under den närmaste tioårsperioden. Vid en presskonferens
framhöll energiministern bl. a. att ett motiv var att minska
försurningen. Utbyggnad av vattenkraft är dock en dyr återvändsgränd i
kampen mot försurningen. 1 TWh vattenkraft kan, om den går till elvärme,
ersätta villaolja i en sådan utsträckning att svaveldioxidutsläppen (S02)
reduceras med ca 3 000 ton, eller 0,6 % av de svenska utsläppen. Om man,
med utgångspunkterna från erfarenheterna i Västerås, skulle satsa de 2
miljarder kronor, som det kostar att bygga ut ovannämnda 1 TWh vattenkraft
på rökgasrening istället, skulle S02-utsläppen kunna reduceras med
80 000-90 000 ton.

Inte ens om all återstående lönsam vattenkraft i Sverige byggdes ut
skulle man med elvärme kunna reducera S02-utsläppen så mycket att det
motsvarade vad de 50 värsta skorstenarna i Sverige f. n. släpper ut. Energiministerns
kamp mot försurningen förefaller därför vara utsiktslös och
ineffektiv. Den höjda utbyggnadsnivån försvårar också avvecklingen av
kärnkraften, eftersom den ökar Sveriges elberoende. De 3,5 TWh skall ju
byggas ut samtidigt som kärnkraften är i full produktion. Energiminister
Dahls argument, att utbyggnaden skall ses som ett led i kärnkraftsavvecklingen
är därför missvisande.

Vpk motsätter sig förslaget att investeringsfonden normalt skall få utnyttjas
för ny- eller reinvesteringar i vattenkraft 1990. Vi accepterar dock
att investeringsfonden får användas för reinvesteringsprojekt där kostnaden
överstiger 3 kr./nyvunnen kWh. Vpk motsätter sig också förslaget att
frånta riksdagen inflytande över Vattenfalls investeringar i vattenkraftverk
mellan 1,5 och 8 MW.

Mot. 1983/84:2826

Regeringens utbyggnadsförslag är, med hänsyn även till de tilläggsuppdrag
som tidigare gavs till 1981 års energikommission, ett svek mot alla de
krafter som gemensamt arbetat för att skapa en så bred politisk enighet
som möjligt om vattenkraften och som kom till uttryck i kompromissen i
vattenkraftberedningen. De enda som kan känna sig nöjda med regeringsförslaget
är kraftindustrin och moderata samlingspartiet.

Vänsterpartiet kommunisterna känner sig nu inte längre bundet av den
breda politiska kompromissen om älvarna. Läget beträffande vattenkraftsutbyggnaden
har försvårats och förvärrats och risken är nu att en satsning
på modernisering och ombyggnad av befintliga kraftstationer, på effektutbyggnader
för att få ut mera av vattenkraften och på nyutbyggnad av i stort
sett okontroversiella projekt, försvåras.

Det är svårt att förstå varför regeringen nu går ifrån den enighet som
fanns i höstas och den utbyggnadsplan som beredningen lade fram. Mest
förvånande då det gäller konkreta förslag är givetvis förslaget om utbyggnad
av Långan. Där har energiministern uppenbarligen tagit mera hänsyn
till Östersunds kommuns delägarintresse i det kraftbolag som vill bygga ut
och till vissa landstings- och kommunalpolitiker och mindre till den kommun
där man vill genomföra utbyggnaden, nämligen Krokoms kommun
som sagt nej, liksom till den lokala opinionen och den stora enigheten
bland nästan alla som på olika sätt utrett och undersökt olika alternativ.
Kortsiktiga exploateringsintressen har fått väga tyngre än långsiktiga bevarandeintressen.

Det är vare sig särskilt modigt eller kraftfullt att lägga fram förslag som
klart äventyrar bevarandet av värdefulla kvarvarande älvsträckor och som
på nytt skapar stor oro och osäkerhet bland hundratusentals människor i
våra älvdalar som invaggats i förhoppningar om att få lugn och ro under
den närmaste tioårsperioden.

Fortfarande råder stor osäkerhet om den plan som behövs för att uppnå
ett uppsatt mål om 66 TWh/år. Ingenting har egentligen framkommit som
motsäger vad Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) i
tidigare utredningar sagt, att det troligen inte behövs något ytterligare
tillskott för att uppnå 66 TWh/år.

Tvärtemot finns det skäl att påstå att SMHI:s bedömning är i underkant.
SMHI har nämligen i sina beräkningar använt dagens verkningsgrader i
vattenkraftverken, som är onödigt låga på grund av att vattenkraften f. n.
körs som toppkraft. Det innebär att kraftverken ”gasar och bromsar”
betydligt hårdare för att anpassas till den växlande konsumtionen jämfört
med när vattenkraftverken på 1960-talet kördes som baskraft till industrin.
Vid körning som baskraft kan man uppnå en jämn och hög verkningsgrad
i vattenkraftverken. Mycket talar för att elvärmen avvecklas samtidigt med
kärnkraften. Därigenom skulle vattenkraften åter bli baskraft i det svenska
elkraftssystemet och verkningsgraden i kraftverken öka. Elproduktionen
ökar därmed sannolikt med några TWh utöver SMHI:s bedömning.

Mot. 1983/84:2826

Vattenfallsverket och kraftindustrin i övrigt har givetvis andra uppfattningar.
Nu visar de senaste uppgifterna för en tolvmånaders-period (mars
1983 —februari 1984) att vattenkraftsproduktionen varit 64,4 TWh. Om
nederbörden blir normal under innevarande vår beräknas tillrinningen
under mars—juli 1984 bli mellan 115 och 120 % av den normala i flera av
våra stora vattendrag. Vattenmagasinens fyllnad är för närvarande drygt
10 % över normalvärdet för årstiden och utsikterna bedöms som positiva
för en god tillgång på vattenkraft även nästa vinter.

En slutsats av den rådande osäkerheten om normalårsproduktionen vid
landets vattenkraftverk är att alltför detaljerade uppgifter om denna inte
kan läggas till grund för en ytterligare utbyggnad av vattenkraften. Därför
är det inte heller rimligt att på så lös grund dra slutsatsen, att det behövs
ett produktionstillskott utöver 2,5 TWh som vattenkraftberedningen kommit
fram till. Av detta följer också att det bör vara möjligt att undanta ett
antal utbyggnadsobjekt och ta hänsyn till oersättliga natur- och miljövärden
som finns i helt eller delvis outbyggda älvar och älvsträckor.

I vattenkraftberedningens betänkande Vattenkraft (SOU 1983:49) har
vpk:s representant utförligt redovisat sin uppfattning och ett alternativt
planförslag (s. 101 —106) som i huvudsak utgår från älvarnas bevarandevärden.
Jämfört med beredningens plan har undantagits ett 15-tal värdefulla
älvsträckor från utbyggnad. Vidare har frågan om nödvändiga styrmedel
berörts och exempel getts på detta. Ekonomiska och sysselsättningsaspekter
tas även upp, och det framgår bl. a. att alternativförslagen kan bli
både ekonomiskt lönsamma och ge flera arbetstillfällen. Där framhåller
vpk också att man ur samhällsekonomisk synvinkel bör väga in bevarandevärdet
hos älvsträckor som man kan undvika att bygga ut liksom de
ökade sysselsättningseffekter som fås av effektiviseringar och minikraftverk
jämfört med kraftverk i outbyggda älvsträckor.

Vattenkraftberedningens förslag utgör alltjämt utgångspunkten för
vpk:s förslag om fortsatt vettenkraftsutbyggnad under minst den närmaste
tioårsperioden. Dessutom aktualiserar vi förslag som finns upptagna i
Göran Bryntses särskilda yttrande i beredningens betänkande, med någon
smärre förändring. Konkret innebär detta att vi ansluter oss till de objekt
som ingår i vattenkraftberedningens plan i klass O och A utom Härjeåsjön
och Smedjemorasjön samt Van.

Vi föreslår följande projekt i klass 0:

Rengård, Skellefteälv	5 Gwh
Ajuare, Umeälv	45
Gardikfors	27
Bålforsen	5
Bjurfors Nedre	6
Pengfors	4
Harrsele	9

Mot. 1983/84:2826

Hjälta, Ångermanälven	10
Gulsele	5
Forsse	7
Stornorrfors	15
Hissmofors, Indalsälven	9
Krångede-Gammelänge	110
Krokströmmen, Ljusnan	8
Bergvik	7
Höljebro	10
Alfta	8
Blyberg, Dalälven	10
Kvarnsveden	120
Domnarvet	20
Avestaforsen	70
Edsforsen, Klarälven	6
Skoga	9
Krakerud	21
Forshult	17
Skymnäs	11
Munkfors	31
Dejefors	17
Forshaga	17

utöver beredningens plan
( = 89 % verkningsgrad)

utöver beredningens plan

639 GWh

Ytterligare s. k. vardagsrationaliseringar, 250 GWh

ospecificerade (se Sv. Kraftverksföreningens
Publikation nr 577, 1980, s. 38—39)

Vidare föreslår vi:

Relativt okontroversiella nybyggnader, klass A

Vilhelmina, Ångermanälven 16 GWh

Borga 38

Borgasjö 9

Rönnöforsen, Indalsälven 12

Iggesund, Delångersån 5

Tvärforsen 3

Björnåsen, Klarälven 16

Mackmyra, Gavleån 12

Forsbacka 7

Kimstad, Motala ström 13

126 GWh

Mot. 1983/84:2826

Därtill kommer:

Kontroversiella älvsträckor, klass B

Gideå, Gideälven
Högfors, Indalsälven
Krokfjord, Ronnebyån
Runemo, Voxnan
Slagnäs, Skellefteälven
Bureälven
Edeforsen, Ljusnan
Sikfors, Piteälven

74 GWh

326 GWh
Minikraftverk

326 GWh

326 GWh
300 GWh

Totalt redovisat i planförslaget: 2 996 GWh, dvs. avrundat ca 3,0 TWh.

Grundvalen för den framtida elförsörjningen är liksom tidigare vattenkraften.
Det tidigare uttalade målet om 66 TWh kan uppnås genom de
förslag som tas upp i denna motion. De i 1977 års beslut rörande fysiska
riksplanen (FRP) undantagna, hittills outbyggda fyra huvudälvarna, måste
också i framtiden fredas från exploatering. Samma gäller de i beslutet
och senare beslut innefattade älvsträckor som också har stort bevarandevärde.
Vi föreslår i denna motion att ytterligare åtta av de mest skyddsvärda
älvsträckorna skall undantas enligt FRP. Det gäller:

1. Vojmån i Ångermanälven

2. Nedre Ammerån i Indalsälven

3. Nedre Långan i Indalsälven

4. Hårkan i Indalsälven

5. Haverö i Ljungan

6. Sölvbacka i Ljungan

7. Hamre i Ljusnan

8. Strängsforsen i Klarälven

Vi förutsätter att bostadsutskottet utarbetar erforderligt förslag om ändring
i vattenlagen 11 kap. 1 §.

Följande projekt, som ingår i regeringens vattenkraftsplan och som inte
finns med i vpk:s alternativa plan föreslår vi skall utgå:

Råneälven
Klippen i Umeälven
Skinnmuddselet i Gideälven

Mot. 1983/84:2826

Stennäs i Gideälven

Uppströms Björnafallet i Gideälven

Hinnsjöån i Nätraån

Vojmån i Ångermanälven

Meåforsen i Ångermanälven

Ammeråns överledning i Indalsälven

Långan i Indalsälven

Haverö i Ljungan

Hamre i Ljusnan

Härjeåsjön i Ljusnan

Smedjemorasjön i Ljusnan

Hylströmmen i Voxnan

Brunnsberg i Dalälven

Van i Dalälven

Värsjö i Klarälven

Hallstahammar i Kolbäcksån

Fliseryd i Emån

Under allmänna motionstiden i år har från vpk-ledamöter väckts olika
motioner med anknytning till vattenkraftsutbyggnaden. I motion 1983/
84:1057 föreslås att Ammeråns överledning till Gesunden (Indalsälven) ej
skall komma till utförande. Förslaget om sådan överledning, som nu Finns
upptaget i regeringens utbyggnadsplan, är det förslag som näst Långans
utbyggnad har väckt det starkaste motståndet. I vattenkraftberedningens
betänkande anförs i de s. k. älvvisa kommentarerna som en förutsättning
för utbyggnad ”att inga andra alternativ, dvs. utan överledningen, Finns för
att få till stånd om- och tillbyggnader av stationerna Krångede—Stadsforsen”.
Förutsättningarna har sedan genom en förändring av ägerintressena
radikalt förändrats så att man kan genomföra effektiviseringar i berörda
kraftverk på sträckan Krångede —Stadsforsen i Indalsälven utan att behöva
överleda Ammerån.

I motion 1983/84:1040 föreslås åtgärder i syfte att överföra Edeforsens
kraftverk i Mellanljusnan till statens vattenfallsverk från AB Hälsingekraft.
En sådan åtgärd och en effektivisering av Edeforsen stämmer med
de löften som linje 2 gav inför folkomröstningen om kärnkraften, nämligen
att samhället skall ha ett huvudansvar för elproduktionen och att
tillkommande kraftproduktion skall ägas av stat eller kommun. Ett överförande
av Edeforsens kraftverk i samhällets ägo skulle också ge större
förutsättningar för att undvika kontroversiella om- och utbyggnader.

Motion 1983/84:723 föreslår att Strängsforsen i Klarälven skall undantas
från utbyggnad. De åtta kraftverk som Finns i Klarälven skulle genom
en ombyggnad och effektiveringar tillsammans kunna ge mera tillskott av
el än vad en utbyggnad av Strängsforsen skulle ge. Även här Finns som i så
många andra fall en mycket stark opinion mot utbyggnad.

Mot. 1983/84:2826

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts i motionen föreslås

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om

a) förutsättningar för utnyttjande av investeringsfonden,

b) redovisning till riksdagen beträffande vissa av vattenfallsverket
aktualiserade utbyggnadsprojekt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts beträffande fortsatt vattenkraftsutbyggnad
under minst den närmaste tioårsperioden,

3. att riksdagen beslutar om sådan ändring i fråga om den fysiska
riksplaneringen att de 8 älvsträckor som i motionen föreslås
omfattas av fysiska riksplaneringen skall undantas från utbyggnad.

Stockholm den 13 april 1984
LARS WERNER (vpk)

BERTIL MÅBRINK (vpk)
C-H. HERMANSSON (vpk)
TORE CLAESON (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk)
JÖRN SVENSSON (vpk)
OSWALD SÖDERQVIST (vpk)