Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1983/84:2825

Karin Söder m. fl.

Fortsatt vattenkraftsutbyggnad (prop. 1983/84:160)

Grundläggande för centerns energipolitik är hushållning med tillgängliga
resurser. Detta innebär en strävan att inte använda mer högvärdig
energi än vad varje situation kräver. Såsom vi från centerpartiets sida
framhållit i annat sammanhang är det av avgörande betydelse för den
framtida utformningen av energisystemen att produktionen av el och
värme sker på ett sådant sätt att tillförd energi utnyttjas effektivt och för
rätt ändamål. El bör på sikt främst utnyttjas för ändamål där den har
uppenbara fördelar jämfört med andra energislag. Denna s. k. elspecifika
användning kan långsiktigt bedömas uppgå till ca 85 TWh inkl. förluster
enligt en rapport som tagits fram inom ramen för den s. k. Energikommitténs
arbete (EK 18). Energiproduktion för uppvärmningsändamål kan ske
på flera alternativa sätt och kräver inte utnyttjande av lika högvärdiga
energislag utan värmeförsörjningen bör baseras på inhemska förnybara
energikällor och en effektiv användning av tillförd energi.

Det framtida elbehovet bör därför kunna tillgodoses med vattenkraft,
vind, kraftvärme, mottryck etc. Vattenkraften kommer att utgöra basen i
detta elproduktionssystem och svara för huvuddelen av den producerade
elenergin.

Samtidigt vill vi erinra om att den totala energianvändningen drastiskt
sjunker. Sedan 1979 har nedgången i oljeanvändningen varit närmare 100
TWh — dvs. lika mycket som kärnkrafts- och vattenkraftsproduktionen
sammantaget f. n. utgör. Detta ger enligt vår mening ett rättvisande perspektiv
på vilka insatser som är mest betydelsefulla för att åstadkomma en
säker och trygg energiförsörjning.

Det är från dessa utgångspunkter som förslagen i regeringens proposition
1983/84:160 om den fortsatta vattenkraftsutbyggnaden enligt vår
mening skall ses.

Propositionen

I propositionen läggs förslag till en plan för utbyggnad av vattenkraften
till 66 TWh/år. Planen sägs vara ett led i strategin för att tillgodose det av
riksdagen fastställda målet för vattenkraftens roll i energiförsörjningssystemet
år 1990, bevarad kompetens hos kraftföretagen och den tillverkande
industrin samt att skapa ökad sysselsättning. Propositionens förslag
bygger på den s. k. vattenkraftberedningens förslag med vissa förändring

Mot. 1983/84:2825

ar och kompletteringar. Beredningens förslag till plan omfattar ca 3 TWh
medan regeringens förslag omfattar ca 3,8 TWh. Den fortsatta utbyggnaden
av vattenkraften syftar till att vattenkraftsproduktionen under första
hälften av 1990-talet skall uppgå till 66 TWh/år. Regeringens förslag
innebär vidare att viss utbyggnad föreslås ske i älvsträckor som f. n. är
skyddade för utbyggnad enligt riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen.
Regeringen avser att återkomma med förslag om vissa åtgärder för att
stimulera tidigareläggning av renovering av elektrisk och mekanisk utrustning.

Riktlinjer för fysisk riksplanering

Gällande riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vissa älvsträckor
innebär att vissa älvar och älvsträckor är skyddade för utbyggnad. Bl. a. är
de sista fyra outbyggda älvarna undantagna från utbyggnad. Senast i vår
partimotion angående energipolitiken till innevarande riksmöte (motion
1983/84:911) har understruktis att centern inte kan acceptera en exploatering
av dessa älvar.

Enligt vår mening bör gällande riktlinjer för den fysiska riksplaneringen
i dessa hänseenden ligga fast, och någon utbyggnad av älvsträckor som
uppräknas i riksdagsbeslutet 1977 (prop. 1977/78:57, CU 1977/78:9) bör
inte ske. Detta innebär att någon utbyggnad av Bure älv inte bör komma
i fråga. Regeringens förslag om ändring i vattenlagen 11 kap. 4 § bör därför
avslås.

1981 års energipolitiska beslut

Enligt gällande energipolitiska riktlinjer skall vattenkraften i början av
1990-talet svara för 66 TWh/år av elproduktionen. Denna målsättning bör
såsom föreslås i propositionen ligga fast. F. n. bedöms vattenkraftens
produktionskapacitet vara ca 63,5—64 TWh. Det krävs således en faktiskt
uppbyggnad om 2—2,5 TWh för att den fastlagda målsättningen skall
uppnås.

Målsättningen att vattenkraften under första hälften av 1990-talet skall
svara för en produktion av 66 TWh/år bör enligt vår mening gälla även i
fortsättningen. Detta innebär att ytterligare ca 2—2,5 TWh krävs i ökad
produktionskapacitet för att uppsatta mål skall nås.

Vattenkraftberedningens förslag

Vattenkraftberedningen föreslår att ytterligare 2,5 TWh vattenkraft per
år byggs ut samt presenterar en plan för utbyggnad omfattande 3,0 TWh.
Motivet för att ange en marginal om ca 0,5 TWh är bl. a. att utbyggnadspotentialen
bör vara något större än den utbyggnad som faktiskt kan beräk

Mot. 1983/84:2825

nas bli genomförd. Utgångspunkten för de projekt som föreslås är att de
bedömts kunna genomföras till en ekonomiskt rimlig kostnad — dvs. den
specifika anläggningskostnaden får inte överstiga 3 kr./kWh.

Förslaget omfattar ett hundratal projekt. Till detta skall läggas en viss
utbyggnad av minikraftverk som beräknas ge ett tillskott på 200 GWh.

Förslaget har vidare indelats i olika klasser med hänsyn till i vilken grad
projekten är kontroversiella. Om- och tillbyggnader (klass 0) och klass
A-projekt anses av beredningen vara relativt okontroversiella. Sammantaget
bedöms dessa projekt kunna ge ett tillskott om 1 180 GWh. Klass B,
dvs. projekt som anses ha en mer betydande inverkan, beräknas ge ett
tillskott på 1 704 GWh. I beredningens förslag har även medtagits ett
projekt — Bureälven — som förutsätter ändrade riktlinjer i den fysiska
riksplaneringen (klass C). Projektet beräknas ge ca 20 GWh.

De mer okontroversiella projekten inkl. minikraftverken beräknas sålunda
ge ett tillskott på ca 1 380 GWh medan projekt av mer miljöstörande
karaktär beräknas ge ett tillskott på ca 1 724 GWh.

Beredningens förslag om en utbyggnad på 2,5 TWh beräknas ge ett
sysselsättningstillskott på 8 000—9 000 årsverken under en tioårsperiod.
Huvuddelen av sysselsättningstillfällena bedöms uppkomma i slutet av
1980-talet och i början av 1990-talet.

Plan för vattenkraftsutbyggnad

Propositionens förslag utgår — som ovan nämnts — från vattenkraftberedningens
förslag. Föredraganden bedömer dock de angivna projekten
ej vara tillräckliga för att uppnå den uppsatta målsättningen om 66 TWh/
år. I propositionen föreslås därför en plan om 3,8 TWh. Föredraganden
avser att senare återkomma med förslag om kompletterande projekt för att
uppnå en utbyggnadspotential om 3,8 TWh.

Det finns ingen anledning att lägga fast en plan för vattenkraftsutbyggnad
utöver det förslag som vattenkraftberedningen lämnat. Beredningens
förslag till plan innehåller enligt vår mening en tillräcklig marginal för att
målsättningen om 66 TWh/år skall kunna nås. Det är väl känt att utbyggnad
av älvar och älvsträckor kan leda till intressekonflikter. Med hänsyn
till det bör man peka ut så få projekt i älvar och älvsträckor som möjligt,
vilka är fria för prövning och ej skyddade mot utbyggnad men där ingreppen
kan innebära betydande miljöproblem. Vårt förslag innebär att ca 0,6
TWh av de beredningen föreslagit nu inte behöver byggas ut. Det är viktigt
att dessa undantag blir de miljömässigt mest kontroversiella, exempelvis
Ammeråns överledning m. fl. projekt.

Detta innebär enligt vår mening att propositionens begäran om godkännande
av plan som omfattar 3,8 TWh ej bör medges, utan riktlinjerna för
den framtida vattenkraftsutbyggnaden bör endast omfatta en plan om ca
3,0 TWh och utgå från vattenkraftberedningens förslag. Någon ytterligare

Mot. 1983/84:2825

studie och remissbehandling av tänkbara projekt i syfte att åstadkomma en
ytterligare utbyggnadspotential om knappt 1 TWh bör därför inte komma
i fråga.

Effektiviseringar, byggande av minikraftverk och okontroversiella utbyggnader
anges i planen till nära 1,4 TWh. Enligt vår mening bör så stor
andel som möjligt av den tillkommande vattenkraftsproduktionen ske
genom effektiviseringar och upprustning av befintliga kraftverk och byggande
av minivattenkraftverk. Det bör vara möjligt att — med ett förbättrat
stödsystem — åtminstone få till stånd en ökad vattenkraftsproduktion
om 1,5 TWh genom effektiviseringar och byggande av minikraftverk.
Detta innebär att ytterligare en knapp TWh behövs för att uppsatt mål skall
nås och bättre möjligheter skall ges att undvika projekt med stor miljöstörande
inverkan.

Vi vill från centerns sida i detta sammanhang understryka att tillkommande
vattenkraftsutbyggnad sker på ett mer miljövänligt sätt än tidigare.
En traditionell exploatering av älvar och älvsträckar innebär svåra ingrepp
i naturen och bör undvikas. Det bör därför noggrant prövas vilka möjligheter
som finns att öka vattenkraftens produktionskapacitet genom t. ex.
s. k. strömkraftverk i syfte att undvika en mer traditionell exploatering.
Enligt vår mening bör därför riksdagen hos regeringen begära att den
frågan snarast belyses och att en redovisning lämnas i samband med att EK
81 presenterar sina förslag.

Stöd till investeringar i små vattenkraftverk, effektiviseringar, upprustning,
ombyggnad m. m. av vattenkraftverk

Från centerpartihåll har i annat sammanhang påtalats vikten av att stöd
till byggande av små vattenkraftverk förbättras. F. n. utgår stöd till investeringar
i små vattenkraftverk med 15% av investeringskostnaden som
beställs under 1984. Stödet avser kraftverk mellan 100 och 1 500 KWh.
Stöd bör enligt vår mening även kunna utgå till anläggningar med en effekt
som understiger 100 KWh efter särskild prövning.

Det krävs enligt vår mening att lånens löptid är lika långa som kraftverkens
normala livslängd och ges med en förmånlig ränta. Det bör vara
annuitetslån och därutöver bör finnas en möjlighet att under de fem första
åren delvis lägga räntan till låneskulden. Därutöver kan även övervägas
om inte vissa bidrag bör finnas för normala projekterings- och tillståndskostnader.
Vi förutsätter att förslag med denna inriktning presenteras i
samband med kommande energipolitiska beslut.

Vattenkraftsskatten

Vi vill inledningsvis understryka att vi inte har något att erinra mot att
investeringsfonderna till och med 1990 får utnyttjas för ny- och ombygg

Mot. 1983/84:2825

nader i vattenkraftverk. Det torde dock inte vara tillräckligt för att få till
stånd den eftersträvade utbyggnaden och upprustningen.

Från centerpartihåll har vid flera tillfällen påtalats de negativa effekter
som den nuvarande utformningen av den s. k. vattenkraftsskatten har.
Bl. a. har skattens utformning inneburit att vattenkraftsproducerad billig
el i stor omfattning under 1983 importerats från Norge i stället för att
inhemska produktionsmöjligheter utnyttjas.

Enligt vår mening bör vattenkraftsskatten tas ut på ett mer flexibelt sätt
så att inte exempelvis nyinvesteringar i vattenkraft förhindras. En tänkbar
princip är att helt avskrivna vattenkraftverk betalar full skatt. Vid nyinvesteringar
bör skatten kunna reduceras förslagsvis med ett belopp motsvarande
2 % av ej avskrivna investeringar. Endast avskrivningar som genomförts
under den senaste tioårsperioden bör beaktas. Detta innebär att
skattefrihet uppnås när den oavskrivna investeringen uppgår till 1 kr./
TWh. För nyanläggningar är vanligen kostnaden ca 2 kr./KWh.

Ett sådant system skulle ge avsevärd stimulans för såväl nyanläggningar
som omfattande reinvesteringar. Ett ökat stöd till reinvesteringar är av stor
betydelse eftersom detta bör minska trycket på att få i gång nya projekt
med en negativ påverkan på miljön. Riksdagen bör hos regeringen hemställa
om förslag av denna innebörd.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställer vi

1. att riksdagen, med avslag på proposition 1983/84:160, i denna
del godkänner de riktlinjer för den framtida vattenkraftsutbyggnaden
som redovisats i motionen,

2. att riksdagen beslutar avslå propositionens 1983/84:160 förslag
om ändring i 11 kap. 4 § vattenlagen samt uttalar att gällande
riktlinjer för den fysiska riksplaneringen skall ligga fast,

3. att riksdagen som sin mening ger till känna vad som i motionen
anförts om stöd till investeringar i små vattenkraftverk m. m.,

4. att riksdagen beslutar hos regeringen hemställa om förslag avseende
vattenkraftsskatten enligt de principer som redovisas i
motionen.

Mot. 1983/84:2825

Stockholm den 13 april 1984

KARIN SÖDER
BERTIL JONASSON (c)

KARL BOO (c)

EINAR LARSSON (c)

GUNNEL JONÄNG (c)

KJELL A. MATTSSON (c)
BERTIL FISKESJÖ (c)

BRITTA HAMMARBACKEN (c)
GUNNAR BJÖRK (c)
i Gävle

OLOF JOHANSSON (c)
RUNE GUSTAVSSON (c)
ANDERS DAHLGREN (c)
TAGE SUNDKVIST (c)
NILS G. ÅSLING (c)
ARNE FRANSSON (c)
GUNILLA ANDRÉ (c)