5

Motion

1983/84:2816

Egon Jacobsson m. fl.

Fortsatt vattenkraftsutbyggnad (prop. 1983/84:160)

1 regeringens proposition 1983/84:160 läggs fram förslag till en plan för
utbyggnad av vattenkraften till 66 TWh/år. Planen bygger delvis på förslag
som framförts av vattenkraftberedningen (SOU 1983:49).

1 propositionen föreslås en utbyggnad med 3,8 TWh mot av vattenkraftberedningen
föreslagna 2,5 TWh. Betydande osäkerhet råder beträffande
aktuell vattenkraftsproduktion. Enligt SMHI, som får anses ha den största
sakkunskapen vad gäller mätningar det här är fråga om, har konstaterats
i gjorda undersökningar, att med befintlig och lovgiven utbyggnad årsproduktionen
är 66 TWh. Kraftindustrin som använt sig av andra tidsperioder
för sina mätningar har av förklarliga skäl kommit fram till andra slutsatser.
Vattenkraftberedningen har utgått från riksdagens beslut om en ytterligare
utbyggnad av vattenkraften med 5 TWh och att det återstår 2,5 TWh för att
uppnå detta beslut.

1 planen redovisas ett antal projekt som regeringen föreslår riksdagen
skall bli föremål för utbyggnad och effektivisering. Om utbyggnad sker
efter ett riksdagsbeslut är mycket osäkert. Varje vattenkraftsprojekt skall
prövas enligt vattenlagen av vattendomstol och regering. Planen får därför
mera uppfattas som en översiktlig bedömning av tänkbara projekt än ett
absolut och definitivt dokument.

Det torde därutöver vara tveksamt att föreslå utbyggnad av små och
orörda älvar. I första hand bör inriktningen vara att effektivisera befintliga
anläggningar och i andra hand förbereda utbyggnaden av en av de fyra
stora orörda älvar som finns kvar. Vi anser att kraftintressenterna haft ett
alltför stort inflytande på den nu framtagna planen och att det i framför allt
de kontroversiella objekten borde genomföras ytterligare undersökningar
av från kraftbolagen oberoende expertis.

Det kan starkt ifrågasättas om det är riksdagens uppgift att till vattendomstol
och regering göra bedömningar av tänkbara utbyggnadsprojekt.
Detta har i olika sammanhang framhållits av såväl civil- som näringsutskotten
vid tidigare behandling av hithörande frågor. I CU:s betänkande
nr 1979/80:5 (s. 11) framhölls följande:

Mot. 1983/84:2816

6

Utskottet noterar i detta sammanhang till en början att frågan om ett
företags tillåtlighet från allmänna planeringssynpunkter faller under regeringens
bedömning även i de fall där riksdagen inte undantagit en viss
älvsträcka. Vattenlagens grundläggande tillåtlighetsregler som sådana påverkas
inte av riksdagens bedömningar av riktlinjerna. Inte heller restriktiviteten
i grunderna för tillämpning av dispensregeln påverkas av riksdagens
energipolitiska eller planeringsmässiga riktlinjer. Riktlinjer för energipolitiken
kan emellertid — sedan de godkänts av riksdagen — indirekt
påverka regeringens bedömning av om ett företag är av synnerlig betydelse
från energisynpunkt. Riktlinjer för energipolitiken eller för den fysiska
riksplaneringen får emellertid inte leda till en faktisk urholkning av vattenlagens
tillåtlighetsregler — tillämpningen av dispensregeln begränsas fortfarande
av den restriktiva utformningen av denna samt de till regeln
knutna lagmotiven. Det kan också sättas i fråga om redovisningar i en
energibalans av hittills använd konstruktion kan tas till självständig utgångspunkt
för tillämpning av vattenlagens regler inklusive dispensregeln.
De verkliga tillskottsmöjligheterna bestäms, förutom av bedömningar av
vad som är tekniskt möjligt, genom de restriktioner som ges i den fysiska
riksplaneringen (se NU 1975/30 s. 57) och vattenlagens regler inklusive
dispensregeln. Energibalansernas innehåll i denna del är sålunda endast
en slutsats, dragen utifrån dessa grunder. Det kan då inte vara följdriktigt
att utgå från denna slutsats för att motsatt väg skapa regler för tillämpning
av slutsatsens grunder: planeringsriktlinjerna och vattenlagen.

Vattendomstolen och regeringen torde få anses ha större kompetens och
möjligheter att i detalj pröva varje enskilt utbyggnadsproejkt än vad riksdagen
har. Riksdagens uppgift bör därför, enligt vår mening, vara att
besluta om vilka älvar och älvsträckor som skall vara undantagna prövning
enligt vattenlagen och få förbli orörda vattendrag även i framtiden.

Så har skett tidigare och vår motion bygger fortsättningsvis på ett sådant
synsätt. Vi föreslår därför att Ammerån i sin helhet skall ingå i vattenlagen
11 kap. 1 § 4 b som vattendrag som undantags från framtida utbyggnad.
Samma gäller för Nedre Långan och Meåforsen. Då andra motioner
upptar krav om dessa älvsträckors intagande i vattenlagen har vi avstått
från att framställa krav i detta avseende.

Ammerån

Ammerån ovan Överammer är i dag intagen i vattenlagen medan dess
nedre del, 17 km av älven, Överammer-Ammer, inte är medtagen. Skälen
för att ån i sin helhet skall besvaras är följande:

1. Ammerån är numera del enda helt orörda vattendraget i Mellannorrland.

2. Bevarandevärdet
Allmänt

Den Sehlstedska utredningen klassade Ammerån i högsta skyddsklass
med bevarandevärde 4. Klassificeringen avsåg såväl vetenskaplig naturvårdssynpunkt,
rekreationssynpunkt som kulturminnesvårdssynpunkt.

Mot. 1983/84:2816

7

Fisket

Ammerån har i den fysiska riksplaneringen klassflcierats som riksintressant
för fritidsfisket. I denna bedömning har sedermera olika remissinstanser
instämt. Ån erbjuder ett av Sveriges förnämsta harrfisken. Ammeråns
nedre del bidrar dessutom till att skapa ett bra fiske i Hammarforsens
kraftmagasin, då Ammerån ersätter de överdämda reproduktionsområdena.

Det ekologiska systemet

Ammeråns ekologiska system har av många forskare beskrivits som
omistligt. Statens naturvårdsverk har gjort flera undersökningar som bekräftar
detta påstående. Älvdalarnas vetenskapliga värden har dokumenterats
genom undersökningar av professor Hugo Sjöörs, Uppsala universitet
(botanik), professor Åke Sundberg, Uppsala universitet (geovetenskaplig
naturvård), fiskeriintendenten Sten Berg, Härnösand (fiskeribiologi)
och fil. lic. Jan Höijer, statens naturvårdsverk (zoologi).

De geovetenskapliga bedömningarna har omfattat älvavsnittens kvalitet
från vetenskaplig synpunkt, betydelse för samhället i övrigt och känsligheten
för påverkan vid olika ingrepp. Som särskilt värdefulla områden
från geovetenskaplig synpunkt anges Ammerån, Åreälven och StorånDammån
i Indalsälvens vattensystem samt Klarälvens meanderlopp.

Kraven på ekologisk mångfald har utgjort grundval för de botaniska
värdeomdömena. De älvsträckor som angetts vara mest skyddsvärda från
botanisk synpunkt är Ammerån, Åreälven, Sölvbackasträckan i Ljungan,
sträckan från Hedeviken till Linsellsborren i Ljusnan, Hällaområdet, Bysjön
i Västerdalälven och nedre Dalälven.

Som särskilt angelägna skyddsobjekt från zoologisk synpunkt anges
Ammerån och Åreälven.

1 den fiskeribiologiska undersökningen anges Ammerån, Åreälven och
Hällaområdet som mest värdefulla.

Produktionen av liv är i Ammerån lika stort som ett korallrev i de varma
haven. En enda ha i forsarna producerar två ton liv varje år, det mesta i
form av växter och småkryp men också 200 kg fisk. Den numera utrotningshotade
flodpärlmusslan lever i Ammerån.

Försurningen

Vårt land gör stora ansträngningar för att komma till rätta med de allt
allvarligare försurningsproblemen. Regeringen har också tagit initiativ för
att åstadkomma breda internationella lösningar.

Försurningsproblemen har också nått Norrland och undersökningar
har visat att områden i närheten av kustindustrierna fått ett allt surare
vatten. Ammerån har konstaterats utgöra ett av de få vattendrag som helt

Mot. 1983/84:2816

motstått försurning. Dess höga motståndskraft beror på att ån kommer
ifrån ett så omfattande kalkområde.

Enligt limnolog Staffan Holmgren är Ammerån ett av yttterst få vattendrag
som även i framtiden kan motstå försurning. Detta innebär att ån
ökar i betydelse inte bara för Ragunda kommun och Jämtlands län utan
som en viktig naturresurs för hela vårt land.

Holmgrens undersökningar har visat att Ammerån har det högsta
pH-värdet av alla strömmande vatten i Sverige.

Sysselsättning

De som förespråkat en överledning av Ammerån har hävdat att överledningen
behövs för effektiviseringen av befintliga kraftverk i Indalsälven
och att därmed överledningen skulle innebära en garanti för sysselsättning
i Ragunda kommun. Vi anser att berörda kraftbolag kan åläggas utföra
dessa effektiviseringar utan överledning och därmed skapa den sysselsättning
som utlovas i propositionen. I ett längre perspektiv torde Ammerån
vara Ragunda kommuns största resurs för en utveckling av turism och
rekreation.

Kommunen har redan gjort betydande satsningar på turism och då det
får anses troligt att intresset för fritidsfisket kommer att öka även i framtiden
kommer Ammerån att utgöra en omistlig resurs för att garantera en
mera permanent sysselsättning med avseende på turism och rekreation.

Hänsyn till lokala opinioner

Vid tidigare behandling i riksdagen av kontroversiella utbyggnadsprojekt
har framhållits att stor hänsyn skall tas till lokala opinioner. Vad avser
den aktuella älvsträckan Överammer-Ammer (17 km) är opinionen kompakt
emot att projektet kommer till genomförande. Att företa ingrepp i en
orörd miljö som av de boende i områdena uppfattas som kränkande kan
inte anses stå i överensstämmelse med vad som tidigare uttalats från
riksdagen.

Remissinstanser och andra som avstyrkt ingrepp i
Ammerån

Sehlstedtska utredningen, naturvårdsverket, växtbiologiska institutionen
i Uppsala, Sveriges geologiska undersökningar, Ammerågruppen,
SSU-distriktet i Jämtlands län, Ragunda kommun, vänsterpartiet kommunisterna,
folkpartiet och centerpartiet i Jämtlands län, Älvräddarnas samorganisation,
biolog Kurt Lofterud, limnolog Staffan Holmgren, Jämtlands-Härjedalens
Naturvårdsförbund, socialdemokratiska föreningen i
Överammer, Ammers byförening, Hammerdals socialdemokratiska organisationer,
Strömsunds kommun, fiskenämnden i Jämtlands län, länssty

Mot. 1983/84:2816

9

reisen i Jämtlands län (tjäntemännen), Ragunda naturvårdsförening och
Svenska byggnadsarbetareförbundets sektion 14 i Krokom.

Vi förutsätter att vederbörande utskott utarbetar erforderlig lagtext.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att Ammerån i sin helhet upptas i den
uppräkning av älvar och älvsträckor som görs i 11 kap. 1 § 4 b
vattenlagen (1983:291),

2. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna
vad som i övrigt anförts i motionen om att Ammerån bör undantas
från ingrepp.

Stockholm den 12 april 1984
EGON JACOBSSON (s)

KURT OVE JOHANSSON (s) SVEN LUNDBERG (s)

HANS PETTERSSON (s) BENGT SILFVERSTRAND (s)

i Helsingborg

1* Riksdagen 1983/84. 3 sami. Nr 2814-2829