Mot. 1983/84
2814-2829
Motion
1983/84:2814
Jan-Erik Wikström m. fl.
Fortsatt vattenkraftsutbyggnad (prop. 1983/84:160)
Vattenkraften är en värdefull energikälla med en rad fördelar (inhemsk,
förnybar, ren etc.). En avgörande nackdel är emellertid de svåra miljöskador
som uppstår vid vattenkraftsutbyggnad.
Efter hand som vattenkraftsutbyggnaden fortskridit har värdet från
bl. a. naturvårdssynpunkt av de återstående orörda älvarna och älvsträckorna
ökat. Marginalen för ytterligare utbyggnad — utan oacceptabla
skador — har minskat. Riksdagsbeslutet 1977 att inom ramen för den
fysiska riksplaneringen (FRP) undanta ett antal älvar och älvsträckor från
utbyggnad var ett uttryck för uppfattningen att i dessa fall vägde de
långsiktiga bevarandeintressena tyngre än exploateringsintressena. Detta
var ett av de för svensk miljövård viktigaste riksdagsbesluten under senare
år.
Vattenkraftberedningen har visat att det av riksdagen angivna målet för
vattenkraftsutbyggnaden — 66 TWh — kan uppnås utan att de älvar och
älvsträckor som är undantagna eller i övrigt har särskilt stora bevarandevärden,
behöver tas i anspråk. Det har därmed bekräftats att tidigare
riksdagsbeslut var fullt realistiska och genomförbara. Detsamma kan sägas
om direktiven för det sedermera återkallade uppdrag — att upprätta en
plan för utbyggnad till 66 TWh inom ramen för FRP:s riktlinjer — som den
dåvarande regeringen sommaren 1982 gav till en särskild utredare.
Vattenkraftberedningen har också visat att något nämnvärd utbyggnad
av vattenkraften utöver 66 TWh inte kan ske inom ramen för gällande
riktlinjer. En exploatering av de undantagna älvarna och älvsträckorna
innebär, att omistliga natur- och miljövärden går till spillo samt att rennäringen
och turismen drabbas i en omfattning som vi inte kan acceptera.
Därför anser vi att energipolitiken måste utgå från att den storskaliga
utbyggnaden av vattenkraft i stort sett är avslutad när den nu diskuterade
planen har genomförts.
Vattenkraftberedningens genomgång av tänkbara utbyggnadsprojekt
visar klart att gällande riktlinjer till sin omfattning och sitt innehåll är
välavvägda och välmotiverade. Enda undantaget är Bureälven där beredningen
föreslår att riktlinjen ändras.
Det kommer ständigt propåer om utbyggnad av undantagna älvar och
älvsträckor. Uppenbarligen tas riktlinjerna många gånger inte på allvar, de
betraktas mer som tillfälliga restriktioner än som uttryck för långsiktiga
ställningstaganden om hushållningen med våra naturresurser. Enligt vår
uppfattning måste riktlinjerna gälla långsiktigt. De undantagna älvarna
1 Riksdagen 1983/84. 3 sami. Nr 2814-2829
Mot. 1983/84:2814
2
och älvsträckorna får inte betraktas som utbyggnadsreserver. De ständigt
återkommande diskussionerna om att ta dem i anspråk måste en gång för
alla bringas att upphöra. Därför måste riktlinjerna ges en ökad tyngd och
långsiktighet, vilket bäst sker genom en lagreglering i enlighet med det
förslag som lades fram av den tidigare regeringen. 1 ett sådant sammanhang
bör också frågan om en viss komplettering av riktlinjerna tas upp mot
bakgrund av beredningens förslag.
Vi anser att en utbyggnad i enlighet med vattenkraftberedningens plan
(efter viss, nedan angiven modifiering) är tillräcklig för att nå det av
riksdagen fastlagda målet för vattenkraftsutbyggnaden. Vi avvisar bestämt
den högre utbyggnadsnivå och de övriga förändringar av planen, t. ex.
utbyggnad av Nedre Långan och Hylströmmen, som föreslås i propositionen.
Detta gäller särskilt som SMHI har visat att mer vattenkraft är
utbyggd än vad man tidigare utgått från.
Vi ansluter oss till vattenkraftberedningens plan men anser att projekten
Klippen, Hotagsströmmen, Fliseryd, Haverö, Ammerån och Hamre skall
utgå. I dessa fall blir miljöskadorna så stora i förhållande till elproduktionen
att en utbyggnad inte bör accepteras. I fallet Klippen tillkommer att
regeringen i ett beslut 1979 avvisade projektet. Vidare kräver vi att projektet
Sikfors modifieras så att det kan förenas med gällande riktlinjer.
Med de nämnda modifieringarna och ett tillskott från minikraftverk,
vardagsrationaliseringar, alternativa projekt som föreslagits av älvräddarna,
i dag okända projekt, olönsamma projekt initierade av sysselsättningsskäl
etc., som beredningen inte räknat med, nås en nivå av ca 3 TWh. Detta
är tillräckligt för att nå den nivå på den utbyggda vattenkraften som
riksdagen uttalat sig för. Som exempel på sådana projekt kan nämnas
Vemsjön (86 GWh), Avesta Månsbo (55 GWh), Borga (38 GWh), Vargön
(23 GWh), Ajaure (44 GWh), Gardikfors (22 GWh) och Gallejaur-Vargfors
(12 GWh).
Med hänvisning till ovanstående hemställs
1. att riksdagen slår fast en plan för fortsatt vattenkraftsutbyggnad
i enlighet med vad som anförs i motionen,
2. att riksdagen uttalar sig för en lagreglering av den fysiska riksplaneringens
riktlinjer beträffande skydd av älvar och älvsträckor
i enlighet med vad som anförs i motionen.
Stockholm den 11 april 1984
JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp)
JÖRGEN ULLENHAG (fp) KERSTIN EKMAN (fp)
KARL-ERIK ERIKSSON (fp)