Motion

1983/84:2809

Jörn Svensson m. fl.

Ändring i sekretesslagen (1980:100) m. m. (prop. 1983/84:142)

Regeringen föreslår i propositionen lättnader i sekretesslagen för offentliga
myndigheter. Avsikten uppges vara att underlätta bekämpandet av
den organiserade och ekonomiska brottsligheten.

Förslaget väcker tvivel såväl från konstitutionell synpunkt som med
hänsyn till sina syften. Det är nämligen tydligt, att uppmjukningen av
sekretessen går betydligt längre än vad som är nödvändigt för att tjäna det
uppgivna syftet. Det föreligger också risk för att man inleder en utveckling,
där myndighetsfunktionerna utvidgas till medverkan i polisiär verksamhet
under alltför vidsträckta former.

Enligt en demokratisk grundlagssyn är både offentlighet och sekretess
till för att tjäna de medborgerliga fri- och rättigheterna. Offentligheten
skall tjäna medborgarens insyn i myndigheternas arbete. Sekretessen skall
i första hand tjäna skyddet av medborgarnas personliga integritet. Bl. a. av
detta skäl måste det finnas sekretess inte bara gentemot andra medborgare
utan också mellan myndigheter.

Från sådana principiella utgångspunkter finns det skäl till stor tveksamhet
gentemot de föreslagna uppmjukningarna av sekretessen. Det bör
observeras att dessa uppmjukningar helt riktar sig mot det medborgerliga
intresset. Principiellt tvivelaktiga sidor i propositionens förslag är främst
följande:

1. Frågan om myndighetsuppgifters tillgänglighet regleras genom grundlag
och sekretesslag. Regeln är offentlighet, undantaget sekretess. I samspelet
mellan dessa båda principer fastställs sekretessens utbredning. Nu
införs ”från sidan” en helt ny princip — den allmänna skyldigheten för
myndigheter att delta i uppdagandet av verkliga och misstänkta brott.
Detta rubbar över hela den offentliga sektorn förhållandet offentlighetsekretess.
En allmän osäkerhet skapas om var gränsen skall gå.

2. Grundlag och sekretess kan ändras enbart genom riksdagsbeslut. Med
den nya generella regeln öppnas vägar för att genom en okontrollerad
uppmjukning av praxis göra betydelsefulla gränsförändringar mellan offentlighet
och sekretess utan riksdagens hörande.

3. Med det delvis nya synsätt propositionen gör sig till tolk för finns risk,
att det i myndighetsverksamhet rent allmänt tränger sig in en ny uppgift —
att utföra polisiära tjänster. Detta gör det lätt att i nästa steg argumentera
för t. ex. sammanställningar eller samkörningar av uppgifter ur olika register.
Man skapar också ett allmänt tryck på myndigheter att öka benä

11 lie nalarlnsg
irn labfieilsrhäl
rbo rw/dui niib
.ellubéibbyiad

irn iageirnö-1 .t

o esil/hav navil
aqqij /r abned
lsfi/6 ebbeeséq
oqqu H;ri i/ilom
laa ennu/l inoit

aiieg beV .ny/.ni
Tab ?én6[} nalarf
aiesiodbam röt
j;biV .mili
mot! lalari
alle/b .xa ,1 mO
iinuv eiaaae/lei]
oiad<!J/lunatus jIr

ils. timmfiiiisG
Hi abrieieq/qqu

. r• o i\si toi d Å? j m

Myl naiiiöH

ÄfTIBTl (iliad .13(1

jlå tjfliv /c §nin
mui^ed lo 17.
ibeilrt lie

2Rl?iö't

801

Mot. 1983/84:2809

6

genheten att lämna ut uppgifter om medborgare. Hur detta påverkar
förhållandet mellan medborgare och myndigheter inom sådana områden,
där hänsyn och förtroende mellan myndighet och medborgare är särskilt
betydelsefulla, är inte diskuterat i propositionen.

4. Förslaget innebär som helhet att sekretessgränsen flyttas upp, så att
även verkliga och misstänkta mindre brott skall kunna föranleda utlämnande
av uppgifter. Detta är knappast motiverat med hänsyn till det
påstådda syftet att bekämpa viss grövre och farligare brottslighet. Detta
motiv har uppenbarligen presenterats som en skylt för att på långt bredare
front kunna genombryta sekretessen. Den bristande ärligheten i motivredovisningen
inger inget förtroende.

Vår uppfattning är, att rådande nivå på sekretess till skydd för medborgares
integritet är någorlunda tillfredsställande, ehuru reglerna kan göras
mer lättöverskådliga än nu. Det torde vara betydligt angelägnare att begränsa
den sekretess som i dag skyddar myndigheter från allmänhetens
insyn. Vad gäller kampen mot den organiserade och ekonomiska brottsligheten
tjänas den bättre av andra åtgärder än att minska integritetsskyddet
för medborgare i allmänhet och göra myndigheterna till polisens förlängda
arm. Vida tyngre vägar t. ex. en bättre resursfördelning inom de verksamheter
som särskilt kan komma i beröring med ifrågavarande brottslighet.
Om t. ex. skatteväsendet sysslade mindre med att detaljgranska och småtrakassera
vanliga skattskyldiga och mer med att uppspåra systematiska
skatteflyktsbeteenden, vore mycket vunnet.

Detsamma gäller ifall vissa av säkerhetspolisens resurser används för
uppspårande av verksamheter, som sysslar med organiserad och ekonomisk
brottslighet.

Hösten 1984 avser regeringen att till riksdagen framlägga ett samlat
program för att bekämpa narkotikabrottslighet som ekonomisk brottslighet.
Detta framstår som det riktiga läget för en sammanhängande bedömning
av vilka åtgärder som är behövliga.

Mot bakgrund av vad som här anförts föreslås

att riksdagen beslutar att i avvaktan på ett samlat program för
kampen mot ekonomisk borttslighet och narkotikabrott uppskjuta
behandlingen av proposition 1983/84:142 såvitt avser lagförslag
1 till nästkommande riksmöte.

Stockholm den 12 april 1984
JÖRN SVENSSON (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk) MARIE-ANN JOHANSSON (vpk)

HANS PETERSSON (vpk) PER ISRAELSSON (vpk)

i Hallstahammar

Liber Tryck Stockholm 1984