Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1983/84:2808

Karin Ahrland och Lars Ernestam

Ändring i sekretesslagen (1980:100) m. m. (prop. 1983/84:142)

Vi kan i och för sig ansluta oss till de lagändringar som medför större
klarhet i fråga om myndigheters rätt att utan hinder av sekretess lämna ut
uppgifter till andra myndigheter när det gäller misstankar om allvarligare
brott. Det är inte rimligt att t. ex. polisutredningar om grova narkotikabrott
skall försvåras t. ex. på grund av att det hos många myndigheter råder
osäkerhet om i vilken utsträckning de skall eller får lämna ut uppgifter om
brott. Vi ansluter oss också självklart till departementschefens förslag att
behålla nuvarande sekretesskydd inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten.

Däremot har vi invändningar på två punkter dels i fråga om vilken grad
av misstanke som skall krävas för att sekretessen skall brytas, dels i fråga
om vem som bör få lämna ut uppgifterna.

När det gäller graden av misstanke lyder lagförslaget att brottet ”kan
antas föranleda annan påföljd än böter”. Brågruppen hade föreslagit
”skäligen kan antas" medan remissinstanserna givit olika förslag alltifrån
”grundad anledning anta eller välgrundad misstanke” för att ingen skall
felaktigt ledas till sådana begrepp som ”skälig misstanke”. Departementschefen
har funnit det ”svårt att välja ett uttryck som från alla synpunkter
ter sig som det lämpligaste” men medger samtidigt att det finns ett behov
av att uttryckligen ange vilken grad av misstankar som skall föreligga för
att uppgifter skall lämnas. Vi delar den sist citerade uppfattningen men
drar då slutsatsen, att det också i lagtexten bör framgå klart att det inte är
fråga om vilket löst antagande som helst. Vi menar precis som föredragande
statsrådet att misstankarnas styrka bör vara en av de omständigheter
som en myndighet skall ta hänsyn till vid prövningen av om uppgift bör
lämnas ut eller inte. I motsats till statsrådet anser vi att detta måste komma
till uttryck i lagtexten. Vi föreslår därför att uttrycket välgrundad misstanke
om brott blir lagtexten.

Departementschefen anser att uppgifter skall få lämnas av enskilda
befattningshavare och inte bara av myndigheten som sådan. Samtidigt
påpekar han att det i många fall kan vara lämpligt att den enskilde
befattningshavaren rådgör med en överordnad när fråga är om att lämna
ut uppgifter om brott och i tveksamma fall lämnar över frågan till myndigheten
för avgörande. Vi anser att vägen bör vara att det är myndigheten
icke den enskilde befattningshavaren som skall fatta beslut om utlämnandet.
Vi delar inte åsikten att det skulle vara en onödig omgång ifall frågan

Rättelse: S. 6, i hemställan Står: 1983/84:142 till Rättat till: 1983/84:142 såvitt
avser lagförslag 1 till

Mot. 1983/84:2808

alltid skulle ankomma på myndigheten som sådan. Vi antar nämligen att
det inte blir någon daglig rutinfråga hos någon myndighet att skicka
uppgifter om välgrundade misstankar om brott som föranleder fängelse till
andra myndigheter. Vi vågar faktiskt hävda att även om både grova narkotikabrott
och ekonomisk brottslighet tiUtagit^ under de senaste åren så är
den allt övervägande majoriteten av svenska folket fortfarande laglydiga
medborgare. Vi har icke några välgrundade misstankar att anta något
annat, eller vi tror faktiskt att sådana uppgifter som det är fråga om är
ganska sällsynta, och vi menar att det är fråga om så allvarliga saker att den
som har det yttersta ansvaret hos myndigheten bör ta ansvaret. På grund
härav menar vi att lagtexten bör kompletteras med en bestämmelse som
gör det till en huvudprincip att utelämnandet skall beslutas av myndigheten.
: rm cintra c

Med anledning av vad som i motionen anförts hemställer vi

1. att riksdagen beslutar att 14 kap. 2 § tredje stycket sekretesslagen
får följande lydelse:

Sekretess hindrar inte att uppgift om välgrundad misstanke om brott
lämnas till åklagarmyndighet eller annan myndighet som har att ingripa
mot brottet om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan antas
föranleda annan påföljd än böter

2. att riksdagen beslutar att 14 kap. 2 § första stycket sekretesslagen
får följande lydelse:

Sekretess hindrar inte att uppgift i annat fall än som avses i 1 § av en
myndighet lämnas till annan myndighet —

ftialieqaCl ."oylnci^im gileyb ' i k . ■:

Stockholm den 12 april 1984 eils nåil mw äaymu m •

KARIN AHRLAND (fp) LARS ERNESTAM (fp)

nagniciJielqqu abeialia laie nsb i bb i ■ . . :■ ,i

v sini tt.b »k mbl égminl tori naixv j 4v.>

negeibsiöl mo< aiaaiq lemm i / taoi sbnt.gvi ■ A j

lalarlgibneJafno ab vfi no eiev ioel oli/j-. erve. !l

~••)■! fligqqu -no ve nagriinvöiq biv'Mil r »neri j lii ,

' errifvo/i stai.rn «mb lie iv naane labevle: lii: <!:,- ■ • , ,n, ■.

itjrirfim bebnuiglev luiluyUJu »e löliiib leieaioi / .. •

■ Ar iv v . .-enmel el IIeib Tji'!: ■.< a . ■ v

igibijnied .iiebée moa nstorigibn/m /t, insri vin vv.j
nv>f> »b Jgilqrniil cisa nr.ä lie’ i.vu.in ;-A> in;
immel »e in o i ii egåll län benbioi9'<> r» barn t- ■! ■ : rrjit ■
v. biwrn Ilil negåiliavö lenmel Het emme.-äs/] i fry w, \n in
.visdgibn/m lii lab lis eie/ löd nog ii v lie n>nn i'/ r-ri»; •
lefimilliu rno lulaad eliel Heila mre> ngn v.fbv-i Sahl.

estil Huli gnsamo siböno na sier sl(uJ> isb n n„ •' v siri

noiJoM

f>. i gniibnA

n i; vf i /