Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1983/84:28

av Thorbjörn Fälldin m. fl.

Särskilda sysselsättningsåtgärder för budgetåret 1983/84 (prop.
1983/84:26)

Arbetsmarknadsläget är fortfarande kärvt såväl i Sverige som i övriga
industrivärlden. Hittillsvarande åtgärder har varken internationellt eller
nationellt kunnat förbättra situationen. Proposition 1983/84:26 angående
sysselsättningspolitiken är ett erkännande av att den hittillsvarande spolitiken
varit otillräcklig. Den socialdemokratiska regeringspolitiken har
inneburit att vi under det senaste året kunnat notera de högsta arbetslöshetstalen
i modern tid -1, o. m. högre än under arbetslöshetstoppen i början
av 1970-talet. Det är ett resultat av att s-regeringen har bytt ut en långsiktig
politik för fler jobb mot en kortsiktig AMS-politik. Det finns i dag mer än
120 000 ungdomar utanför den ordinarie arbetsmarknaden.

Hela propositionen är präglad av en lång rad defensiva åtgärder som är
ägnade att så gott det går skyla över de ständigt stigande arbetslöshetssiffrorna.
Inte minst gäller detta ungdomsområdet.

Centerns politik för fler jobb innebär:

o en förstärkt näringspolitik med satsning på småföretagsamhet. Vi kommer
bl. a. att senare föreslå att 5 procentenheter av sjukförsäkringsavgiften för
småföretag tas bort, dvs. mer än en halvering
o satsning på jobb för bättre miljö- och resurshushållning. Åtgärder för
ökad energihushållning, utveckling av alternativa inhemska energikällor
och åtgärder mot försurning är framgångsrika exempel på centerpolitik i
detta avseende

o en utbyggd regionalpolitik för att effektivt möta arbetslösheten där den är
svårast. Genom differentierade arbetsgivaravgifter, länsanslagen inom
regionalpolitiken och det utvecklade glesbygdsstödet och regionala
utvecklingsfonder har viktiga instrument tillkommit som gör det möjligt
att skapa jobb i utsatta regioner och bygder
o varsamhet med de befintliga jobb som ger goda tillskott i ekonomin.
Centern accepterar inte en utslagning från jordbruket och ett övergivande
av familjejordbruksmodellen. Centern accepterar inte ett avvecklande av
äldrestödet inom teko med mindre det finns mera bärkraftiga alternativ.
Centern har aktivt bidragit till den nödvändiga omstrukturering av flera
centrala branscher som varit en förutsättning för att långsiktigt trygga
deras existens.

Centerpolitiken bygger på den enskildes initiativ och engagemang. Dess
syfte är att ge goda förutsättningar för industri och företagsamhet och att slå

Mot. 1983/84:28

vakt om och rationellt utnyttja befintlig produktionskapacitet. En sådan
politisk inriktning är en avgörande förutsättning för att de ekonomiska
balansproblemen i samhället skall bemästras och därmed också en nödvändig
utgångspunkt för att Sverige också fortsättningsvis skall vara det land som
bäst lyckas hålla arbetslösheten borta.

Den socialdemokratiska inriktningen av politiken har i centrala avseenden
varit den motsatta. Man bortser från betydelsen av enskildas initiativ och
engagemang genom att bygga på kollektivism och stordrift. Man topphugger
industri och företagsamhet med förslaget om kollektiva löntagarfonder. Man
urholkar regionalpolitik och småföretagspolitik. Med aviserade förslag på
jordbrukspolitikens område är man beredd att med ett penndrag stryka bort
20 000 produktiva jobb utan att över huvud taget ha något att sätta i deras
ställe.

Enligt centerns mening måste ungdomen ges en säkrare väg in på
arbetsmarknaden än för närvarande. En viktig förutsättning härvidlag är
naturligtvis att det finns fler jobb, men här utöver krävs också:

□ att yrkesutbildningen förbättras. Lärlingsutbildning är därvid en viktig väg
som nära nog hundraprocentigt visat sig leda till en fast anställning

□ att villkoren på arbetsmarknaden är sådana att även en oerfaren
arbetskraft kan beredas arbetsuppgifter och möjlighet att visa sin
förmåga. Den redan öppnade möjligheten för provanställning är en viktig
del i detta. Men självfallet måste också lönesättning och introduktionsvillkor
i övrigt ha en central betydelse

□ att ungdomen är beredd acceptera erbjudna arbeten. Detta måste gälla
också i avvaktan på att man söker vidare

□ att ungdomen inte bara kräver jobb utan också bereds tillfälle att själva
skapa dem. För många ungdomar framstår möjligheten att tillsammans
med kamrater (i kooperativ form) starta ett företag som den mest
attraktiva möjligheten. Förutsättningar för sådan företagsamhet måste
finnas.

Enligt centerpartiets uppfattning måste politiken i likhet med fram till
hösten 1982 formas efter denna riktlinjer. Proposition 1983/84:26 är
otillräcklig i detta avseende. Dess förslag bygger inte på en tillräcklig analys
av problemens egentliga karaktär och orsaker.

Rekryteringsstödet

Förslaget om rekryteringsstöd innebär att hälften av lönekostnaderna
utgår vid rekrytering av arbetslösa som anvisats av arbetsförmedlingen. Efter
den 1 januari 1984, då stödet införs, inrättas inga nya beredskapsarbeten
inom enskild sektor. Omfattningen av verksamheten beräknas bli 40 000
platser. Kostnaderna för verksamheten beräknas till 1 000 milj. kr., varav

Mot. 1983/84:28

500 milj. kr. redan anvisats.

Tanken att använda arbetsmarknadspolitiska medel för att åstadkomma
anställning i industrin är riktig. Den har också legat till grund för
verksamheten med enskilda beredskapsarbeten, som nu föreslås upphöra.
Rekryteringsstödets fördel är att det inte ensidigt inriktas mot arbetsuppgifter
som annars inte skulle utföras.

En avgörande förutsättning för att rekryteringsstödet skall få den
omfattning som förutsätts i propositionen är att det från företagens sida
upplevs attraktivt. Det är då inte bara lönekostnaderna i ett inledningsskede
som har betydelse. Viktiga är också de långsiktiga effekterna. Av den
anledningen är det nödvändigt att riksdagen, i likhet med AMS i sin
framställning, uttryckligen anger att rekryteringsstödet skall kunna tillämpas
vid visstidsanställningar och provanställningar.

I propositionen anges att de enskilda beredskapsarbetena av praktiska skäl
inriktats mot större arbetsplatser. Enligt vår mening måste såväl enskilda
beredskapsarbeten som ett flexibelt rekryteringsstöd på ett mera målinriktat
sätt inriktas på småföretagsamhet och jordbruk. Exempelvis skulle en rejäl
satsning på avbytarverksamheten kunna ske med stöd av de arbetsmarknadspolitiska
stödformerna.

Våren 1983 omfattade de enskilda beredskapsarbetena, där ersättningsnivån
är 75 % av lönekostnaden, 15 000 platser. Att nu helt ersätta detta med
rekryteringsstöd har den svagheten att ofta ändrade regler för stöd skapar en
osäkerhet hos arbetsgivare om vad som gäller. Från informations- och
effektivitetssynpunkt vore en ökad stabilitet att föredra.

Möjligheterna att inrätta enskilda beredskapsarbeten bör i första hand
utsträckas ytterligare ett kvartal, dvs. till den 1 april 1984. Arbetsförmedlingarna
kan då komplettera de två stödformerna med varandra, exempelvis
så att ett enskilt beredskapsarbete omvandlas till en tjänst med rekryteringsstöd
när förutsättningar finns för detta.

Ungdomslag

Med utgångspunkt i en centermotion beslöt riksdagen 1982 att alla
ungdomar upp till 21 år skulle erbjudas arbete, praktik eller utbildning.
Ungdomen skulle ha en skyldighet att acceptera gjorda erbjudanden för att
få KAS. Regeringens förslag om ungdomslag är ett fullföljande av detta
beslut, men är behäftat med betydande brister.

Förslaget om ungdomslag syftar till att i offentlig sektor i 4 tim./dag
sysselsätta 18-19-åringar med en avtalsenlig lön om 30 kr./tim. KAS kommer
inte att utgå för denna åldersgrupp. För ungdomar som kvalificerat sig för
A-kassa gäller kassans ersättningsregler, och för dessa avser arbetskravet hel
dag. En målsättning bör, enligt vår mening, vara att på sikt få med också
20-åringarna i denna verksamhet. Vi vill framhålla vikten av att ungdomens
första kontakt med arbetsmarknaden sker i former som så långt möjligt

Mot. 1983/84:28

liknar arbetsmarknadens villkor och där ersättningen står i proportion till
den utförda arbetsinsatsen. Regeringens förslag brister i tre viktiga
avseenden. Det gäller arbetstiden, ersättningsnivån och arbetsområdet.

Arbetstiden

Inom allt arbete är 8 timmars arbetsdag det normala. Också studiedagen i
gymnasiala utbildningar är, inkl. hemuppgifter m. m., minst 8 timmar. Det
är enligt vår mening nödvändigt att ge ungdomen en dagsrytm anpassad efter
arbetslivets villkor och vad merparten av deras kamrater har. Vi menar
således att ungdomsarbetsplatserna skall organiseras så att arbetsdagen blir
den som normalt gäller för det aktuella arbetet. Häri inbegrips också en
möjlighet att, efter beslut i varje enskilt fall, medge en kortare arbetsdag än 8
timmar, om detta är det normala på den aktuella arbetsplatsen.

Ersättningsnivån

Enligt centerpartiets mening måste lönekostnaderna för oerfaren arbetskraft
sänkas om det skall vara möjligt att i näringsliv och småföretagsamhet
tillskapa för dem lämpliga arbetsuppgifter. Arbetsuppgifter, som har karaktär
av introduktion, har sällan den produktivitet som skulle motivera de
kostnader en avtalsenlig lön innebär.

Den uppfattningen har under senare tid vuxit sig allt starkare också inom
fackföreningsrörelsen och i ungdomsleden. TCO:s krav att de sociala
avgifterna slopas för ungdomar under 20 år är ett exempel på detta. Centerns
ungdomsförbund har rest samma krav - men med en 25-årsgräns.

Det finns goda skäl ta fasta på den grundläggande tanken om arbetsgivarnas
arbetskraftskostnader. Däremot kan vi inte se att statskassan har bättre
förutsättningar att bära den påfrestningen än den enskilde ungdomen. Och
från ungdomens utgångspunkt bör man inte eftersträva en lönenivå på statlig
kredit, som man själv senare, och då ofta med en större försörjningsbörda,
skall betala igen.

Riksdagen bör, genom ett särskilt uttalande, uppmana parterna på
arbetsmarknaden att träffa särskilda avtal om ungdoms- eller introduktionslöner.

När det gäller den nu arbetslösa ungdom som skall få arbete genom
ungdomslagen är en ersättning om 160 kr./dag eller 20 kr./tim. en rimlig
ersättningsnivå. Med tanke på hur arbetena kommit till stånd anser vi det
rimligt att riksdagen fastställer en sådan ersättningsnivå på samma sätt som
man hittills fattat beslut om KAS. Den av oss förordade nivån har en mera
rimlig relation till lägsta kollektivavtal och till lärlingsavtal än regeringens.

Mot. 1983/84:28

Arbetsområdet

Enligt propositionen skall ungdomarna inom offentlig sektor göra sådant
som inte utförs inom den ordinarie arbetsorganisationen. Vi menar att det
måste vara fel att ungdomars första kontakt med arbetsmarknaden kan
innebära att de nästan inte alls skall göra något nyttigt.

Det är nödvändigt att också den enskilda sektorn kan vara tillgänglig för
arbetsinsatser från den nu arbetslösa ungdomen. Det skulle också skapa en
mera rimlig och hoppfull inriktning av ungdomens arbetslivserfarenhet.

Inom de areella näringarna finns betydande arbetsuppgifter som väl skulle
lämpa sig för ungdomar. Inte minst gäller det ungdomar i glesbygd, som ofta
har särskilt svårt att finna ett ordinarie jobb. Men också inom småföretagsamhet
i övrigt och servicenäringar finns betydande förutsättningar att finna
meningsfulla arbetsuppgifter. Sådana arbetsuppgifter har större förutsättningar
att leda fram till ordinarie jobb än ungdomslagsplatser i offentlig
sektor.

För att ungdomslagsplatser skall fungera i enskild sektor bör det finnas en
ekonomisk relation mellan ungdomen och företagaren. En lämplig nivå är att
ungdomen till 75 % ersätts med arbetsmarknadsmedel och till 25 % av den
enskilde arbetsgivaren. Lönebikostnader skall inte vara i fråga för den här
typen av arbetsuppgifter. Vårt förslag innebär således att den enskilde
arbetsgivaren betalar 40 kr./dag.

Vårt förslags möjligheter

Om samtliga ungdomslagsplatser i offentlig och enskild sektor kan inrättas
från årsskiftet innebär våra ovan redovisade förslag att inom en kostnad av
250 milj. kr. ca 13 000 platser kan inrättas inom offentlig sektor och 4 000
platser inom enskild sektor. Vi har då beaktat att något särskilt administrations-
och handledarbidrag ej bör utgå för enskild sektor. Dessa kostnader
måste anses täckta i av oss föreslagen ersättningsprincip. Senare i motionen
kommer vi att föreslå åtgärder för att utöka antalet lärlingsplatser med 5 000
utöver regeringens förslag.

Politik för fler jobb

Det är anmärkningsvärt att ingen av de tre ministrarna i industridepartementet
förmått bidra med ett enda förslag i den sysselsättningspolitiska
propositionen. Det är symtomatiskt för den nuvarande regeringens inriktning
av politiken. Regionalpolitik och småföretagspolitik har avstannat,
vilket är en viktig orsak till att arbetslöshetstalen ökar trots att konjunkturen
förbättras.

Mot. 1983/84:28

Regionalpolitik och glesbygdsstöd

Enskilda människors och företags initiativ för fler jobb i regionalt utsatta
bygder får inte omintetgöras på grund av brist på regionalpolitiska medel.
Anslagen för regionala utvecklingsinsatser, länsanslaget, i vilket glesbygdsstödet
ingår, har särskilt stor betydelse. Regeringen bör därför uppmanas att
till länsanslaget föra resurser av de regionalpolitiska medel som disponeras
av statens industriverk (SIND). Härigenom åstadkommes billigare
dagsverkskostnader än genom AMS, och dessutom är det arbetstillfällen av
bestående karaktär.

Satsa på de små företagen

Småföretagspolitiken bör byggas ut. Förslag om att exempelvis höja
förmögenhetsskatten har motsatt effekt, eftersom det delvis drabbar
arbetande kapital i småföretag.

Småföretagens tillgång till riskvilligt kapital måste tillgodoses. Att söka
göra detta inom ramen för ett kollektivt löntagarfondssystem är destruktivt
för företagen.

Från kostnadssynpunkt är det viktigt att små företag på ett mera rättvist
sätt betalar socialförsäkringskostnader. En minskning av sjukförsäkringsavgiften
med 5 % är, med tanke på sjukfrånvaron, en rimlig justering.
Centerpartiet kommer under detta riksmöte att lämna förslag om en utbyggd
småföretagspolitik i enlighet med detta.

Investeringsprogrammet

Centerpartiet har inga principiella invändningar mot det särskilda
investeringsprogram regeringen presenterar. Det är riktigt att möta arbetslöshet
med investeringar som har betydelse för effektivitet och produktivitet i
den svenska ekonomin. I detta sammanhang vill vi påpeka att det finns stora
investerings- och underhållsinsatser också utanför den statliga sektorn. Inte
minst gäller att kommunerna kan disponera sina resurser så att det
kommunala va-nätet kan upprätthållas.

Ungdomsinitiativ

På många håll i landet förekommer i dag att ungdomar själva i
okonventionella former tar initiativ till att skapa sysselsättning. Det sker ofta
i samarbete med kommuner och organisationer. Det är viktigt att se till att
denna verksamhet får tillräckliga resurser. 20 milj. kr. finns redan anvisade
via barn- och ungdomsdelegationen för att stödja lokala projekt som skapar
arbetstillfällen. Dessutom bör beredskapsmedel kunna användas för verksamheten.

I och med att kommunernas ansvar ökar för att bereda 18-19-åringar

Mot. 1983/84:28

sysselsättning ställs också krav på konkreta projekt som på sikt leder till
varaktig sysselsättning. Det är inte inom den kommunala förvaltningen de
nya arbetsuppgifterna i första hand står att finna. Inom servicesektorn,
privata tjänster, ökar kontinuerligt efterfrågan på tjänster. De av ungdomar
initierade företagen typ ”All-fix” och ”Ring så springer vi” avser att
tillgodose denna efterfrågan på servicetjänster. Om ungdomarna skall kunna
starta denna typ av verksamhet behövs utbildning kring företagande. Det
gäller såväl enskilda företag som aktiebolag och kooperativt företagande.
Kommunerna bör i samverkan med berörda myndigheter och intresserade
organisationer ta initiativ och understödja sådana utbildnings- och sysselsättningsprojekt.

Många ungdomar vill genomföra projekten tillsammans med andra
ungdomar. Därför är det speciellt viktigt att understödja projekt med
kooperativ inriktning.

Lönebidrag

I en situation som den nuvarande är insatser för handikappade nödvändiga.
Det är viktigt att också dessa insatser i första hand tar sikte på
arbetstillfällen inom den ordinarie arbetsmarknaden. Anställning med
lönebidrag har här visat sig vara en framgångsrik form. Från flera
länsarbetsnämnder har anmälts att tilldelade resurser för lönebidrag är slut.
Det bör ankomma på regeringen att i samband med tilläggsbudget
återkomma till riksdagen med förslag om ytterligare medel, om ändamålet
inte kan tillgodoses genom omdisponeringar inom befintliga anslag. Vi vill
erinra om att särskilt i förenings- och ungdomsarbete har anställda med
lönebidrag gjort värdefulla insatser.

Utbildningsinsatser

I propositionen redovisas regeringens åtgärder i vad avser utbildningsdepartementets
område gällande ett ökat antal ungdomsplatser, rekryteringsbidrag
för nya lärlingsplatser, särskilda bidrag till högre specialkurser inom
dataområdet, särskilda vuxenstudiestöd för arbetslösa samt kurser för
arbetslös ungdom på folkhögskola. Merparten av åtgärderna är av den
karaktären att regeringen beslutar om åtgärden i fråga med stöd av tidigare
gjorda bemyndiganden och således ger riksdagen detta till känna.

I propositionen föreslås äntligen någon form av stimulansåtgärder för att
öka omfattningen på lärlingsutbildningen. Men samtidigt avslöjas i propositionstexten
en enligt vår mening helt felaktig grundsyn när det gäller
lärlingsutbildningens roll. I propositionen sägs att lärlingsutbildningen
”spelår en stor roll inom kommunernas uppföljningsansvar för ungdomar
som inte genomgår annan gymnasieutbildning”!

Mot. 1983/84:28

Lärlingsutbildning

Enligt vår mening är lärlingsutbildning en viktig del i kommunernas
utbildningsutbud som tål att jämföras med annan gymnasieutbildning. Det är
ett resultat av ett centerinitiativ i regeringen, som visat sig slå mycket väl ut.
Tiden är mogen att betrakta lärlingsutbildningen som reguljär utbildning.
Den utvärdering som skolöverstyrelsen presenterade i september stöder i
alla delar denna uppfattning. SÖ föreslår också att lärlingsutbildningen skall
ges reguljär karaktär inom gymnasieskolan. Särskilt värdefullt är det att
genomgången lärlingsutbildning i så påtagligt hög grad förefaller leda till
anställning. Utvärderingen visar att hela 96 % av lärlingarna får arbete i
företaget. Ytterligare 4 % får anställning i andra företag. Från arbetsmarknadspolitisk
synpunkt måste därför utbildning med denna utformning och
inriktning röna den allra största uppskattning. Vi anser det därför rimligt att
statsmakterna redan nu deklarerar att man avser att göra lärlingsutbildningen
till en reguljär utbildningsform. Riksdagen bör ge regeringen detta till
känna. Den stora fördelen enligt vår mening med ett klargörande på denna
punkt redan nu ligger däri att kommuner och företag får god tid på sig att
förbereda igångsättning över ett brett fält av branscher och på ett stort antal
orter redan inför läsåret 1984/85. Av vikt därvid är att även orter som inte nu
är gymnasieorter kan komma i fråga för denna typ av utbildning.

Inför en permanentning av verksamhet med lärlingsutbildning är det enligt
vår mening några frågor som måste belysas närmare.

För det första bör i ett framtida statsbidragssystem krävas att de företag
och insitutioner som tar emot lärlingar bistår med ett visst ekonomiskt
vederlag. Detta är enligt vår mening ägnat att stärka lärlingens känsla för och
anknytning till företaget. Det är också rimligt från den synpunkten att det är
näringslivet som ytterst kan dra fördelen av den utbildning lärlingen får.

För det andra bör i ett framtida statsbidragssystem ingå en komponent som
ersätter företaget för material och handledning av lärlingen. Sådana regler
finns redan nu, men inför en permanentning av systemet bör en översyn göras
så att en rimlig anpassning sker till skilda branschers verkliga utbildningskostnader.

För det tredje bör i detta system avsättas ett mindre anslag för utvecklingsoch
försöksverksamhet inriktad på denna speciella typ av utbildningar.

För det fjärde måste nivån på lärlingslönerna närmare studeras. I
skolöverstyrelsens utvärdering har alltför höga ersättningar nämnts som ett
av hindren för att inrätta fler lärlingsplatser. Enligt uppgift varierar f. n.
ersättningen mellan 1 900 kr./månad och 3 350 kr./månad under första
lärlingsåret. Det är emellertid svårt att få ett grepp om denna sektor,
eftersom det finns ett stort antal lärlingsavtal. Enligt vår mening bör i ett
framtida statsbidrag beräknas att lärlingslönen till någon del kan stödjas. Det
kan inte anses orimligt att, om statsmakterna förbinder sig att stå för en viss
del av lönekostnaden, kanske huvuddelen, detta stöd får formen av ett visst
belopp per plats och att avtalen på arbetsmarknaden tar hänsyn till detta.

Mot. 1983/84:28

Den bästa lösningen, enligt vår mening, är att arbetsmarknadens huvudorganisationer
kommer överens om ett enhetsavtal som i princip täcker hela
arbetsmarknaden.

Som framgår av ovanstående har vi en mycket positiv syn på de resultat
som hitintills uppnåtts via den gymnasiala lärlingsutbildningen. Det är därför
angeläget att dessa resultat så snart som möjligt kan nyttiggöras i det rådande
arbetsmarknadsläget. Det är därför angeläget att ett större antal lärlingsplatser
kan komma till redan denna höst. Regeringen har också tagit fasta
härpå och föreslår ett förhöjt rekryteringsbidrag. Vi finner det angläget att
detta bidrag under tiden den 1 november 1983 - den 30 juni 1984, i avvaktan
på ett nytt statsbidragssystem i enlighet med vad vi ovan har skisserat, kan
utgå med ytterligare 5 000 kr. i förhållande till vad regeringen föreslår i sin
proposition. Vi beräknar att sådant stimulansbidrag innebär att ytterligare
5 000 platser ställs till förfogande från företag och institutioner eftersom
löne- och kostnadsläget bättre kan mötas. Om fler platser kommer till inom
gymnasial läringsutbildning kan insatser i form av uppföljningsåtgärder för
ungdomar som är 16-17 år (anslag D 25 under utbildningsdepartementets
huvudtitel) och ett eventuellt anslag för ungdomslag under arbetsmarknadsdepartementets
huvudtitel för ungdomar som är 18-19 år minskas i
motsvarande mån, eftersom behovet av dessa typer av platser blir mindre.
Riksdagen bör enligt vår mening tillföra anslaget för gymnasieutbildning
under utbildningsdepartementets huvudtitel (D 18) ytterligare 100 milj. kr.
De båda ovan nämnda anslagen för ungdomsplatser och ungdomslag kan
minskas i motsvarande mån. Vi beräknar att anslaget för ungdomsplatser
kommer att belastas med ytterligare 100 milj. kr. (regeringen föreslår 150
milj. kr.) och att anslaget till ungdomslag, även med våra förslag till
förändringar, kan utgå med 250 milj. kr.

Gymnasieplatser

I SÖ:s anslagsframställan för det kommande budgetåret föreslås en ökning
av gymnasieskolans stora ram för 1984/85 med 14 000 årselevplatser. Denna
utökning är motiverad, inte minst av det stora antalet äldresökande. För att
möjliggöra en realistisk planering för länsskolnämnderna och kommunerna
bör riksdagen också här ge regeringen till känna att planeringen bör inriktas
på denna högre målsättning. För att åstadkomma en önskvärd förskjutning
mot ytterligare yrkesinriktad utbildning och för att undvika onödiga
investeringar i lokaler och utrustning bör riksdagen förorda att utbyggnaden
främst sker i form av företagsförlagd utbildning. Även om sådana platser
beträffande arbetstid, arbetsmiljö osv. skall fungera i enlighet med
arbetsmarknadens krav måste gymnasieskolans regler i övrigt gälla. En plats
skall således inte kräva en formell anställning.

En sådan inriktning ger också möjligheter till en ökad decentralisering av
utbildningsutbudet till andra orter än de traditionella gymnasieorterna.
Därigenom kan utbildningsutbudet också ges en bättre lokal förankring och

Mot. 1983/84:28

på ett bättre sätt svara mot den lokala och regionala arbetsmarknadens
behov.

Högre specialkurser inom det datatekniska och mikroelektroniska området

I propositionen föreslås ett extra stöd till anskaffning av utrustning inom
dataområdet och att bidraget i första hand bör användas för förhyrning.

Vi motsätter oss inte ett sådant stöd men anser att riksdagen i detta
sammanhang även bör peka på de möjligheter till samverkan med andra
utbildningsanordnare som också står till buds. Såväl inom kommunal
vuxenutbildning som inom arbetsmarknadsutbildningen finns i stort sett
likartade utrustningsbehov som gör en samverkan både naturlig och
önskvärd. På högskoleorterna och på orter där högskolan upprättat lokala
kurscentra finns också goda möjligheter till samverkan om dyrbar utrustning.
Även studieförbunden har många gånger tillgång till sådan utrustning.

Likaså bör gymnasieskolan söka alla möjligheter som står till buds att få
tillgång till den mycket kvalificerade utrustning som finns i det privata
näringslivet och inom offentlig förvaltning.

Vad som här sagts om samverkan om datateknisk utrustning bör riksdagen
ge regeringen till känna.

Yrkesteknisk högskoleutbildning

Goda möjligheter till vidareutbildning också på hög nivå är av stor
betydelse för att förbättra sysselsättningsmöjligheterna för enskilda människor
och tillgodose industrins behov av kvalificerade medarbetare. De
yrkestekniska högskolorna är ett viktigt medel för att möjliggöra en sådan
vidareutbildning. Därför är det viktigt att utbyggnaden av dessa fortsätter.
Riksdagen bör därför uppmana regeringen att utarbeta en plan för den
fortsatta yrkestekniska högskoleutbildningen i landet.

Bostadssektorn

I propositionen begärs särskilda medel för insatser för bostadsområden
med stort antal outhyrda lägenheter och insatser för bättre boendemiljö i
främst vissa 1960-talsområden. Enligt vår mening är tomma lägenheter och
hus ett så allvarligt ekonomiskt och även psykologiskt problem att åtgärder
måste sättas in.

Vi vill i detta sammanhang framhålla att ett underutnyttjande och en
förslumning av fastigheter innebär en oerhörd kapitalförstöring. I många
kommuner borde det vara möjligt att finna nya metoder att lösa problemen.
En är naturligtvis att bygga om till annan verksamhet, vilket är en bra åtgärd
och som också stöds genom långivningen. Vi vill också föreslå att man gör
försök att avyttra hus i första hand till bostadsrättsförening som bildas för en

Mot. 1983/84:28

fastighet. Tomma lägenheter finns ofta i hus och bostadsområden som
uppfördes under miljonprogrammets dagar. Ursprunglig byggnadskostnad
är därför låg jämfört med dagens. Det borde därför vara en realistisk
möjlighet att överföra dessa hus till bostadsrättsföreningar. Staten måste
antagligen avskriva sitt bostadslån och eventuella hyresförlustlån. Även
kommunen måste avskriva eventuella lån som lämnats med säkerhet i
fastigheter. Om detta inte är tillräckligt måste även bottenlånet delvis kunna
avskrivas. De nya fastighetsägarna - helst då en bostadsrättsförening - bör
ges möjlighet att planera eventuella om- och tillbyggnader för att få
efterfrågad utformning och för detta få möjlighet att uppta bostadslån i vanlig
ordning.

Sammanfattning

Våra ovan redovisade förslag innebär att ytterligare, utöver regeringens
förslag, 5 000 platser tillskapas inom gymnasial lärlingsutbildning. För detta
krävs en ytterligare stimulans om 5000 kr./plats. Den totala ytterligare
kostnaden kan beräknas till 100 milj. kr. Lärlingsutbildningen skall betraktas
som en reguljär utbildningsväg. Gymnasieskolan skall för läsåret 1984/85
planeras för ytterligare 14 000 platser - företrädesvis som företagsförlagd
utbildning. Den yrkestekniska högskoleutbildningen skall byggas ut.

Våra förslag om kraftigt utbyggd lärlingsutbildning innebär minskade
anspråk på resurser för ungdomsplatser och ungdomslag. Vi har räknat ned
anslagen med vardera 50 milj. kr.

Vi föreslår att 18-19-åringarna skall arbeta hel arbetsdag. Ersättningsnivån
för de i särskild ordning inrättade arbetsplatserna bör vara 20 kr./tim
eller 160 kr./dag. Även inom enskild sektor bör arbetsuppgifter utföras- men
då med en tjugofemprocentig finansiering från den enskilde arbetsgivaren.
Riksdagen bör uttala att särskilda ungdoms- eller introduktionsavtal bör
slutas mellan parterna på arbetsmarknaden.

Enskilda beredskapsarbeten bör kunna inrättas i första hand fram till den 1
april 1984. Riksdagen bör uttryckligen ange att rekryteringsstöd kan förenas
med visstidsanställningar och provanställningar.

Den regionalpolitiska beredskapen måste hållas på en hög nivå. Regeringen
bör bemyndigas överföra medel, det s. k. länsanslaget från SIND, om
behov härav uppstår.

Småföretagspolitiken skall byggas ut. Bl. a. aviseras ett kommande förslag
om 5 % lägre sjukföräkringsavgifter i små företag.

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs

att riksdagen beslutar beträffande lärlingsutbildning

1. att främja tillskapande av 5 000 platser utöver regeringens

Mot. 1983/84:28

förslag genom att medge ett rekryteringsbidrag på 10 OÖO kr.
per plats,

2. att på tilläggsbudet till Bidrag till driften av gymnasieskolan för
utökad lärlingsutbildning anvisa ett förslagsanslag av
100 000 000 kr.,

3. att uttala sig för en permanentning av den gymnasiala lärlingsutbildningen
och därvid ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om uppbygnaden av ett statsbidragssystem,

beträffande gymnasieskolan i övrigt

4. att som sin mening ge regeringen till känna att gymnasieskolans
stora ram för läsåret 1984/85 utökas med 14 000 årselevplatser
med huvudsaklig inriktning mot företagsförlagd utbildning,

5. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförs rörande samverkan om datateknisk utrustning,

beträffande yrkesteknisk högskoleutbildning

6. att hos regeringen begära en plan för den fortsatta utbygganden
av yrkesteknisk högskoleutbildning,

beträffande ungdomsplatser

7. att som in mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om ett i förhålllande till regeringens förslag med 50 milj.
kr. minskad belastning av förslagsanslaget Bidrag till åtgärder
inom kommunernas uppföljningsansvarför ungdom under 18 år
m. m.,

beträffande ungdomslag

8. att arbetsuppgifter för arbetslösa 18-19-åringar i huvudsak skall
avse 8 tim./dag,

9. att ersättningen till ungdomarna skall vara 20 kr./tim.,

10. att arbetsuppgifter i ungdomslag också skall avse enskild sektor
och med den kostnadsfördelning mellan staten och den enskilde
arbetsgivaren som angivits i motionen,

11. att som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts
beträffande att målet för ungdomslagsplatser är att dessa skall
omfatta 20-åringar,

12. att för sin del uttala vad som i motionen anförts beträffande
särskilda ungdoms- eller introduktionsavtal mellan arbetsmarknadens
parter,

13. att till statsbidrag för ungdomslag för budgetåret 1983/84 under
tionde huvudtiteln anvisa ett i förhållande till regeringens
förslag med 50 milj. kr. minskat förslagsanslag av 250 000 000
kr.,

beträffande rekryteringsstöd

14. att möjligheterna att inrätta enskilda beredskapsarbeten bi

Mot. 1983/84:28

behålls i första hand med nuvarande villkor till den 1 april
1984,

15. att för sin del uttala att rekryteringsstöd skall kunna utgå även
vid visstidsanställningar och provanställningar,

beträffande åtgärder för fler jobb

16. att bemyndiga regeringen att tillgodose medelsbehovet för
regionala utvecklingsinsatser i enlighet med vad som anförts i
motionen,

17. att som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts om
användande av beredskapsmedel för att tillgodose ungdomsinitiativ
före nya jobb,

18. att som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts om
tillgodoseende av ytterligare medelsbehov för lönebidrag under
innevarande budgetår,

beträffande åtgärder inom bostadssektorn

19. att som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts om
bildande av bostadsrättsföreningar.

Stockholm den 26 oktober 1983

THORBJÖRN FÄLLDIN (c)

KARIN SÖDER (c)

CLAES ELMSTEDT (c)

ANDERS DAHLGREN (c)

NILS G. ÅSLING (c)

KJELL A. MATTSSON (c)

ARNE FRANSSON (c)

GUNNEL JONÄNG (c)

GUNNAR BJÖRK (c)
i Gävle

GUNILLA ANDRÉ (c)
BERTIL JONASSON (c)

EINAR LARSSON (c)
RUNE GUSTAVSSON (c)

BRITTA HAMMARBACKEN (c)

OLOF JOHANSSON (c)
KARL BOO (c)

minabigotab Stockholm 1983 77082