Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1983/84:2786

Lars Werner m. fl.

Förslag till ändringar i arrendelagstiftningen (prop. 1983/84:136)

Den framlagda propositionen har som målsättning att förbättra arrendatorernas
rättsställning. Det finns dock uppenbara brister i det förslag
som regeringen lägger — brister som medför onödig byråkrati. Vpk anser
dessutom att arrendatorernas rättsställning inte stärks tillräckligt med
regeringsförslaget.

Täckdikning

Beträffande täckdikningar föreslås att bestämmelsen i JB 9:21 görs
tvingande, dvs. att ”om ej annat avtalats” stryks. Detta är emellertid inte
nog då 9:21 enbart avser ny täckdikning. Om en befintlig täckdikning
undantagits från arrendatorns underhållsskyldighet skulle då inte den nya
tvingande lagregeln kunna göras gällande mot en jordägare när den täckdikningen
behöver förnyas. Det är därför av vikt att ny stryks ur 9:21 så att
bestämmelsen får betydelse för all täckdikning som behövs med hänsyn till
en ändamålsenlig planering på arrendestället. Samtidigt måste dock ”täckdikning”
utgå ur 9:18 då jordägarens byggnadsskyldighet enligt 9:18 ej
gäller sådana anläggningar som är undantagna arrendatorns underhållsskyldighet.

Av myndighet påfordrade åtgärder

I proposition 1983/84:136 föreslås: ”Meddelar en myndighet ett beslut
som innebär att arrendestället inte får användas på avsett sätt utan att en
befintlig anläggning byggs om eller en nyanläggning sker, skall jordägaren
låta utföra arbetet, om anläggningen behövs med hänsyn till ändamålsenlig
planläggning av jordbruket på arrendestället.” (9 kap. 17 a §).

Lagförslaget om myndighetsåläggande enligt 9 kap. 17 a § kan sättas ur
spel av arrendeupplåtaren genom att han har beviljat arrendatorn frihet
från underhållsskyldigheten på anläggningen. Har arrendatorn inte underhållsansvaret
på gödselstaden kan arrendeupplåtaren inte åläggas att bygga
ut den i enlighet med föreliggande norm eller att komplettera den med
t. ex. urinbrunn eller liknande.

Om t. ex. ladugården på ett arrendeställe ingår i arrendatorns underhållsskyldighet
men gödselvårdsanläggningen som är absolut nödvändig
för att kunna använda ladugården för djurhållning är undantagen från
arrendatorns underhållsskyldighet blir situationen den att jordägaren inte

Mot. 1983/84:2786

längre kan åläggas att utföra en investeringsåtgärd även om den är påfordrad
av myndighet och den behövs med hänsyn till en ändamålsenlig
planläggning av jordbruket på arrendestället.

Vpk anser att bortskrivning av arrendatorns underhållsskyldighet på en
del av en produktionsanläggning (t. ex. gödselvårdsanläggning) inte skall
undantaga jordägaren från skyldigheten att utföra ny- eller ombyggnad av
anläggning som påfordras av myndighet.

Rätt att förvärva arrendestället

Enligt propositionen 12 § (prop. s. 20) kan arrendatorn vid första hembudet
tycka att ägarens villkor är för betungande och av det skälet avstår
från att köpa gården. Finner jordägaren annan köpare i enlighet med
hembudet kan försäljning ske obehindrat av förköpsrättslagen.

Skulle emellertid jordägaren inte finna någon köpare men ändå vilja
sälja får han sälja på försämrade villkor. Förslaget innehåller då regler om
att arrendatorn ej behöver tillfrågas även om kraven har sänkts väsentligt.
Detta beror på att lagtexten innehåller en regel om att nytt hembud inte
behöver ske om inte villkoren för jordägaren är avsevärt ogynnsammare
(se prop. 109).

Ordet avsevärt bör utgå. Dessutom bör skyldighet att avge intresseanmälan
utgå.

I det ursprungliga förslaget till förköpsrättslag finns en klausul 9 §
(prop. s. 173) om att jordägaren skall vara skyldig att låta arrendatorn
besiktiga egendomen om denne fått ett hembud.

I enlighet med lagrådet ifrågasätts om klausulen behövs (se prop. s. 196).
Departementschefen har med anledning härav utan närmare motivering
tagit bort stycket (se prop. s. 20). Eftersom köpet enligt förslaget på grund
av fastighetsbildningsmyndighetens önskemål eller lantbruksnämndens
synpunkter, kan komma att omfatta andra delar av fastigheten än arrendestället,
bör klausulen finnas med i lagtexten. Exempel på sådant som kan
behöva besiktas är bostäder, minikraftverk, sågverk m. m.

Skötsel av jordbruksmark

Enligt förslaget till regler om skötsel av arrendestället föreslås att skötsellagen
skall vara tillämplig. ”Jordbruksmark som med hänsyn till läge,
beskaffenhet och övriga omständigheter är lämplig för jordbruksproduktion,
skall brukas så att markens produktionsförmåga tas tillvara på ett
ändamålsenligt sätt.”

Ett ingripande från Lantbruksnämnden orsakat av att ett jordbruk missskötts
riktas mot brukaren. Har en arrendator tillträtt ett misskött ställe är
det således mot honom som ett åläggande riktas. Tillträdande arrendatorn
löper risk att åsamkas stora kostnader vilka han inte får igen förrän vid

Mot. 1983/84:2786

avräkningen, normalt först efter 10 år.

Synemännen bör ta ställning till om stället tillträdes i ett skick som
uppfyller skötsellagens krav. Lagregeln bör utformas efter JB 9:17 styckena
2 och 3, dvs. efter motsvarande regler som gäller arrendeställets bostäder.

Investeringar

Förutom avsnittet om täckdikning behandlar propositionen inte den för
arrendatorerna så viktiga investeringsfrågan. I stället föreslås, att Lantbruksstyrelsen
skall få utforma regler på området. Detta är en säregen
behandlingsform. Arrendelagskommittén har utrett saken och avlämnat
förslag. Det rimliga är att regeringen då utformar förslag utan några
omvägar via centrala förvaltningsmyndigheter.

Investeringsfrågan är väsentlig. Praxis har under lång tid avlägsnat sig
från den ursprungliga principen, att jordägaren skulle stå för anläggningsinvesteringarna.
Jordbrukets tekniska utveckling har ålagt arrendatorerna
allt större kapitalinsatser för driften. Därtill har ett aktuellt beslut i en tvist
vid en skånsk arrendenämnd skapat osäkerhet om gränsen mellan arrendatorns
och jordägarens skyldigheter.

Det framstår för allmän rättsuppfattning liksom utifrån omsorgen om
jordbruket som stötande, att jordägaren skall kunna ta arrendatorns ansträngningar
till utgångspunkt för att höja arrendet eller tillgodogöra sig
själv insatserna. Regeringen bör därför snarast framlägga förslag i frågan.

Friköpsf rågan

Riksdagen begärde med skrivelsen 1982/83 nr 266 att regeringen skulle
utreda frågan om friköp för historiska arrenden samt för tomtmark avseende
hus på ofri grund uppförda av arrendatorer. Trots senare påstötningar
har regeringen först nu kommit sig för med att utfärda kommittédirektiv.
Detta får betecknas som en lam och föga aktiv handläggning. Respekten
för riksdagens vilja borde ha föranlett ett snabbare initiativ. Det långa
dröjsmålet saknar rationella motiv och har försämrat situationen för
många äldre godsarrendatorer. Det är angeläget att utredningen nu arbetar
snabbt. Godsarrendatorerna har rätt att före valet få veta, hur deras situation
kommer att gestalta sig.

Yrkanden

Mot bakgrund av vad ovan anförts föreslås

1. att riksdagen med ändring i proposition 1983/84:136 beslutar att
bestämmelserna rörande täckdikning ändras i enlighet med vad
som anförs i motionen,

Mot. 1983/84:2786

2. att riksdagen med ändring i proposition 1983/84:136 beslutar att
bestämmelserna rörande av myndighet påfordrade åtgärder
ändras i enlighet med vad som anförs i motionen,

3. att riksdagen med ändring i proposition 1983/84:136 beslutar att
bestämmelserna rörande förvärvsrätt och hembud ändras i enlighet
med vad som anförs i motionen,

4. att riksdagen med ändring i proposition 1983/84:136 beslutar att
bestämmelserna rörande skötsel av arrendeställen ändras i enlighet
med vad som anförs i motionen,

5. att riksdagen med ändring i proposition 1983/84:136 beslutar att
hos regeringen begära förslag till lagstiftning rörande arrendators
investeringar och ersättning härför.

Stockholm den 11 april 1984
LARS WERNER (vpk)

BERTIL MÅBRINK. (vpk) NILS BERNDTSON (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk) JÖRN SVENSSON (vpk)

JOHN ANDERSSON (vpk)