Mot. 1983/84
2766-2771
Motion
1983/84:2766
Elisabeth Fleetwood och Allan Ekström
Förslag till ändringar i hyreslagstiftningen (prop. 1983/84:137)
Regeringen har i proposition 1983/84:137 föreslagit riksdagen åtskilliga
ändringar i 12 kap. jordabalken, vilket vanligen benämns hyreslagen.
Möjligheterna att överklaga hyresnämndens beslut i bytesmål och problemet
med misskötsamma och störande hyresgäster i bostadslägenheter har
dock ej beaktats.
Enligt 70 § andra stycket hyreslagen får hyresnämndens beslut i bytesmål
inte överklagas till bostadsdomstolen. Möjligheten till överklagande
togs bort fr. o. m. den 1 juni 1973. Anledningen härtill har angetts vara att
tillstånd till byten bör prövas snabbt av hyresnämnden (proposition
1973:23 s. 136—137). Dröjsmål med avgörandet härav skulle kunna medföra
att bytespartnern drog sig ur bytet. Före denna lagändring kunde
emellertid besluten överklagas hos fastighetsdomstolen, och såvitt vi vet
fanns inga berättigade anmärkningar att framställa mot en sådan rätt till
överklagande. Vi har från olika håll erhållit uppgifter om att parterna i
bytesmålen alltmer begagnar sig av det förhållandet, att besluten i bytesmålen
inte kan överklagas. Parterna anser sig då inte vara så noga med att
lämna riktiga uppgifter. Det är inte heller ovanligt att dessa är helt osanna.
Bytesmålen prövas av hyresnämnden med förtur, och kallelse utsänds
till parterna kanske bara någon vecka före sammanträdet. Detta gör att
hyresvärden i regel inte kan kontrollera de uppgifter som framkommer i
bytesmålen. Sedan väl beslut meddelats, framkommer ofta att bytet inte
alls genomförs på det sätt som uppgivits inför hyresnämnden.
Det är helt enkelt fråga om skenbyten. Visserligen kan hyresvärden, om
bytet visat sig vara felaktigt, säga upp den nya hyresgäst som flyttat in i
lägenheten, men detta förutsätter att denne varit i ond tro och känt till den
transaktion som den avflyttade hyresgästen ägnat sig åt. Detta framgår
bl. a. av Rättsfall från bostadsdomstolen 1978:38, 1980:40 och 2:81. I de
allra flesta fall kan dock inte styrkas att den inflyttande hyresgästen känt
till det bakomliggande förhållandet vid bytet, även om detta de facto varit
fallet. Följden blir då, att hyresnämnden medger bytet på felaktiga grunder.
Här anser vi att rättssäkerhetssynpunkterna hittills fått stå tillbaka för
en snabbhet i bytesmålen, som ingalunda kan anses vara så eftersträvansvärd.
Enligt 35 § första stycket hyreslagen skall en hyresgäst ha beaktansvärda
skäl för bytet, och vad som menas härmed framgår närmare av förarbetena
till lagstiftningen. Med sådana skäl menas bl. a. att en växande familj vill
1 Riksdagen 1983/84. 3 sami. Nr 2766 — 2771
Mot. 1983/84:2766
2
ha större lägenhet eller det omvända förhållandet att familjen önskar
mindre bostad, sedan barnen lämnat hemmet. Det kan även vara fråga om
ändrade ekonomiska förhållanden, som gör att hyran blir för dyr. Sjukdom
och pensionering kan också vara att hänföra till beaktansvärda skäl.
Enligt vad vi kunnat förmärka, tolkar emellertid hyresnämnderna numera
dessa skäl liberalt och medverkar därför till att bytesmålen oftast avgörs till
hyresgästens förmån. Även av denna anledning synes det oss vara befogat,
att besluten i bytesmål bör kunna överklagas. Härmed skulle praxis kunna
utformas mera enhetligt, då det ny synes oss svårt att penetrera, hur de
beaktansvärda skälen tolkas av landets hyresnämnder.
Någon fara för att bytesmålen i någon större grad skulle belasta bostadsdomstolen
synes inte finnas, då dessa ofta är av enkel beskaffenhet och bör
kunna avgöras på handlingarna. Någon större tidsutdräkt vid prövningen
bör inte heller befaras, då målen liksom i hyresnämnden bör kunna avgöras
med förtur. Vetskapen om att besluten kan överklagas, bör också göra
parterna i bytesmålen mera medvetna om att felaktiga och osanna uppgifter
lättare upptäcks i samband med ett överklagande. Hyresvärden får på
detta sätt också en rimlig chans att kontrollera, om de lämnade uppgifterna
verkligen är sanna.
I propositionen föreslås den lagändringen i 35 § hyreslagen, att ”inte
heller andra särskilda skäl talar mot bytet”. Härmed avses ”svarta pengar”
och detta överensstämmer med den praxis, som utbildats på området
(propositionen s. 128). Detta hälsar vi med tillfredsställelse men härmed
kommer man inte åt de oriktiga uppgifter som förekommer i hyresmålen.
Endast möjlighet till överklagande torde vara botemedlet häremot.
Möjligheterna till överklagande har diskuterats i olika sammanhang,
och bl. a. har det blivit aktuellt i Stockholm i samband med att Stockholms
kommun och Stockholms fastighetsägareförening kommit överens om en
frivillig bostadsanvisning, varvid bostadsanvisningslagen inte skulle komma
i tillämpning. Varannan ledigbliven lägenhet skall därvid erbjudas
kommunen. Parterna har därvid varit överens om att åtskilliga skenbyten
förekommer, vilket i sin tur påverkar den frivilliga bostadsanvisningen.
Kommunen får då mindre antal lägenheter till sitt förfogande. Vid förhandlingarna
om den frivilliga bostadsanvisningen, varvid kommunen
företrätts av fastighetsborgarrådet Mats Hulth, har kommunen åtagit sig
att hos justitiedepartementet göra en hemställan med krav på att hyresnämndens
beslut i bytesmål skall kunna överklagas.
Jämväl en annan fråga kräver uppmärksamhet, då riksdagen har att ta
ställning till ändringarna i hyreslagen. Detta gäller problemet med missskötsamma
och störande hyresgäster i bostadslägenheter. Enligt 25 § hyreslagen
är hyresgästen skyldig att vid lägenhetens begagnande ”iakttaga
allt som fordras för att bevara sundhet, ordning och skick inom fastigheten”.
Man är därvid skyldig att enligt 24 § även tillse, att andra personer,
som bor eller vistas i lägenheten iakttar detta.
Mot. 1983/84:2766
3
Av alla torde kunna intygas, att störningarna i bostadslägenheterna haft
en tendens att under senare år kraftigt öka. Det är inte längre bara alkoholskadade
personer som bidrar härtill utan även det nya klientel som
utgörs av narkomaner. Hyresvärdarna har på så sätt fått allt större bekymmer
med att komma till rätta med problemen.
Vidare kan pekas på en annan och mera ”modern” störning, som uppkommer
genom användandet av stereoapparater. För många äldre personer
har detta blivit en plåga i hyresfastigheterna.
Då störningar förekommer i en lägenhet, kan hyresavtalet uppsägas till
avflyttning vid månadsskiftet tre månader efter skedd uppsägning om
hyrestiden är obestämd och föreslagna ändringar i hyreslagen antas av
riksdagen. Möjligheterna föreligger också att göra gällande, att hyresrätten
är förverkad enligt 42 § första stycket 5, hyreslagen. Detta förutsätter att
hyresgästen tidigare anmanats att vidta rättelse. Om rättelse inte sker, kan
hyresvärden ansöka om handräckning enligt handräckningslagen med
yrkande om avhysning av hyresgästen. Bestrids yrkandet, får detta inte
bifallas, om svaranden visar sannolika skäl för sin invändning eller sökandens
rätt eljest framstår som oklar. Om ansökningen om avhysning bifalls,
har svaranden rätt att ansöka om återvinning hos fastighetsdomstolen.
Detta är vanligt och sker ofta för att fördröja ett mål. Målet övergår då till
att bli ett vanligt fastighetsmål och inte ett mål enligt ett summariskt
förfarande. Detta gör att processen blir kraftigt fördröjd. Fastighetsdomstolen
utsätter efter hand målet till förberedelse, varefter viss skriftväxling
kanske förekommer. Med den belastning, som f. n. förekommer vid exempelvis
Stockholms tingsrätt och fastighetsdomstolen där, är det inte ovanligt,
att det kan dröja mer än ett halvår, innan målet avgörs vid huvudförhandling.
Under tiden kanske störningarna pågår i lägenheten till de
skötsamma hyresgästernas förtvivlan. Vi anser oss därför vara ute i ett
angeläget ärende, då vi föreslår att sådana ändringar görs i hyreslagen att
hyresvärd ges ökade möjligheter att — bl. a. till fördel för övriga hyresgäster
— avlägsna en ordningsstörande hyresgäst.
Att problemen med ordningsstörande hyresgäster är aktuella, framgår
även därav att undertecknad Elisabeth Fleetwood haft anledning att ställa
en enkel fråga till bostadsministern Hans Gustafsson och i anledning
härav har en debatt förekommit i riksdagen den 15 mars detta år. Här har
då belysts vilka allvarliga störningar som kan förekomma i hyresfastigheterna
och inte minst för de allmännyttiga bostadsföretagen. Bostadsministern
har emellertid ställt sig kallsinnig till en ändring av hyreslagen beträffande
störande hyresgäster. I stället har han förordnat en ändring i bostadsanvisningslagen,
vilket vi dock inte anser vara en framkomlig väg.
Med hänvisning till det anförda hemställer vi
1. att riksdagen beslutar att flytta den i 70 § andra stycket gjorda
hänvisningen till 35 § till 70 § första stycket, varigenom klagorätt
införs för beslut i bytesärenden,
Mot. 1983/84:2766
4
2. att riksdagen ger regeringen till känna vad som sägs i motionen
om ökade möjligheter för hyresvärd att avlägsna ordningsstörande
hyresgäster.
Stockholm den 6 april 1984
ELISABETH FLEETWOOD (m) ALLAN EKSTRÖM (m)