4
Motion
1983/84:2752
Eric Hägelmark m. fl.
Det militära försvarets fortsatta utveckling, m. m. (prop.
1983/84:112)
I folkpartiets partimotion om försvaret (1983/84:2216) betonades vikten
av att vårt land står kvar vid sina säkerhetspolitiska åtaganden inom
försvarspolitiken, biståndspolitiken och nedrustningspolitiken. ”Inom
försvarspolitiken finns ett sådant åtagande genom grunderna i 1982 års
totalförsvarsbeslut. Vi får inte ge intrycket att Sverige är berett att ompröva
sin försvarspolitiska målsättning till följd av yttre omständigheter som
t. ex. en oväntat hög dollarkurs.”
Samma uppfattning förs fram i propositionen, när försvarsministern
skriver att ”enligt min mening kan det inte vara rimligt att stora förändringar
på den internationella valutamarknaden skall få betydande konsekvenser
för försvarets faktiska utveckling”.
Efter förhandlingar mellan de fyra demokratiska partierna uppnåddes
enighet om kompensation till försvaret för dollarkursens verkan. Vi tror
också att det för trovärdigheten utåt för den svenska säkerhetspolitiken har
ett extra värde att detta beslut kan fattas med mycket bred enighet i
riksdagen. Så stor enighet om försvarets anslag har inte funnits sedan
1960-talet. I ett läge när svensk säkerhetspolitik utsätts för betydande
påfrestningar genom utländska intrång på vårt territorium är denna enighet
av särskilt stort värde.
Luftförsvaret
Med stor tillfredsställelse konstaterar vi att propositionens förslag också
väl överensstämmer med folkpartiets partimotion rörande sådana objekt
som behålls i organisation och planer. Dels de tre sista Draken-divisionerna,
dels radarsystem och dels jaktrobotar. Det hade varit orimligt att lägga
ned dessa tre divisioner och därmed reducera jaktflyget till åtta divisioner
i ett läge när hotbilden i luften försvårats. Försvarsbeslutet 1982 poängterade
luftförsvarets ökade betydelse, och därför innefattade detta beslut att
jaktflyget skulle omfatta tolv divisioner — vilket ändå är en kraftig minskning
jämfört med antalet divisioner för några år sedan.
Det bör noteras att ett behållande av Draken-divisioner inte bara innebär
att man använder dessa flygplan under deras möjliga livstid. Därtill
kommer också att vapnen till Draken-systemet, nämligen Falcon-robotar
med en radarversion och en infraröd version, kan behållas. Dessa robotar
Mot. 1983/84:2752
5
representerar stor eldkraft genom att antalet robotar är stort. Utgår Draken-flygplanen
i förtid skulle också robotarna behöva skrotas. Man kan
uttrycka saken så att de kvarvarande Drakendivisionerna har större effekt
per division än tidigare genom att antalet robotar per division nu är
väsentligt större. Varje division kan därför i ett akut läge avfyra robotar
mot fler mål än man hade möjlighet till när robotbiståndet skulle räcka till
fyra gånger så många divisioner. Att behålla de tre divisionerna innebär
därför en betydande fördel för luftförsvaret, som i sin tur är av avgörande
betydelse för att försvåra överraskande anfall mot vårt land. Med ett
fungerande luftförsvar bör Sverige kunna reducera en angripares möjligheter
till förbekämpning och därmed hans förmåga att genomföra en
invasion mot vårt land.
Radarövervakningen
1 fråga om radarstationerna synes läget vara att en del levererade stationer
inte monteras upp därför att anslaget inte räckte till nödvändiga
fortifikatoriska anläggningar. Detta måste betraktas som helt otillfredsställande.
Dessa stationer gällde radarstationer för höga höjder. I fråga om
låghöjdsstationer — som hittills helt saknats längs stora delar av landets
kuster och i viktiga gränsområden — var risken stor för förseningar. Detta
vöre olyckligt, eftersom brister i Sveriges förmåga att upptäcka kränkningar
i luften vore allvarligt i en neutralitetssituation liksom redan i fred. I krig
är en täckande radarbevakning en nödvändighet om det skall vara möjligt
att kunna ge förvarning åt civilförsvaret vid luftanfall. I propositionen
säger försvarsministern att han också förordar att utvecklingen av flygburen
radar bör ske enligt tidigare planering, vilket skulle ge bl. a. utsträckt
förvarning om eventuella kryssningsrobotar. Sådana robotar kan innebära
en ny påfrestning för svensk neutralitet, och det vore då allvarligt om
flygburen radar — som kan täcka de områden som inte omfattas av
kommande låghöjdsradarstationer — skulle komma först i mitten av
1990-talet.
I propositionen tas inte frågan om flygvapnets bassystem upp. Vi förutsätter
dock att möjligheter till kostnadsbesparingar inom detta system
genom det slags åtgärder som skissas i folkpartimotionen tas till vara. I
stället för att minska antalet framtida baser bör man söka improvisera och
så långt möjligt välja lokala lösningar och därmed få ned kostnaderna.
Fredsorganisationen
I folkpartiets motion togs frågan om fortsatta rationaliseringar inom
fredsorganisationen upp. I propositionen anges att utbildningskapaciteten
i arméns fredsorganisation underutnyttjas med ca 2 000 platser. Det stämmer
med den ansats som angavs i folkpartiets motion. Försvarsministern
förklarar att överbefälhavaren avser att lämna underlag så att beslut om
1 * Riksdagen 1983/84. 3 sami. Nr 2750-2757
Mot. 1983/84:2752
6
ytterligare fredsorganisatoriska förändringar kan fattas under våren 1985.
Beslut om sådana förändringar frigör medel, och därmed kan ytterligare
resurser överföras till materielanskaffningen. I första hand synes sådana
överföringar böra användas för att hålla uppe medlen till pansarvärnsfunktionen
inom armén. Därmed blir det inte lika stora reduktioner inom
armén. Försvarsministern anger att pansarvärnets materieltillförsel måste
minska. Men enligt vår mening bör mer av planeringen för pansarvärnsfunktionen
kunna fullföljas om besparingar inom fredsorganisationen
frigör medel.
övergripande personalpolitik
I samband med hittillsvarande förbandsnedläggningar har kritik riktats
mot personalpolitiken. Från personalhåll har påtalats att personal som
flyttar från ett nedläggningsförband har sämre villkor i olika avseenden än
personal som följt med utlokaliserade verk från Stockholm. Detta har
upplevts som närmast stötande, särskilt som personal som inte ville flytta
från Stockholm hade lättare att där Finna nya arbeten än vad fallet oftast
var för personal på orter där militära förband lagts ned. Från personalen
har också påtalats att enskilda fall kommit i kläm därför att myndigheterna
varit stela i behandlingen av förmåner i samband med förbandsnedläggningar.
Så t. ex. har mycket strikta tidsgränser tillämpats i fråga om möjligheter
att få stöd i fråga om arbete och bosättning på en ny ort.
Mot denna bakgrund Finnér vi det positivt att försvarsministern ägnar
personalpolitiken betydande uppmärksamhet i den nu föreliggande propositionen.
Enligt hans mening måste försvarets personalpolitik i framtiden
samordnas mer än hittills. En övergripande personalpolitik skulle
enligt hans mening utgöra ett värdefullt instrument för ett fortsatt praktiskt
arbete med utveckling av de personella resurserna. Försvarsministern ämnar
därför låta utarbeta en övergripande personalpolitik inom först områdena
personalutveckling, personalrörlighet, arbetsmiljö och samverkansformer.
1 motioner från folkpartihåll har påtalats att hittillsvarande vitsordssystem
för militär personal av många uppfattas som pressande, omständligt
och inte sällan som orättvist. Vitsordssystemet kan förhindra personalens
möjligheter att våga framföra självständiga uppfattningar. Vi anser att
frågan om vitsordssystemet därför hör samman med personalpolitiken.
Av olika skäl har försvarsmakten, och då särskilt armén, ett läge där man
riskerar att få en alltför stor andel aktivt befäl i högre åldrar. Det är
olyckligt med tanke på behovet av relativt unga instruktörer i många
sammanhang. 1 en motion från folkpartiets sida har föreslagits att problemet
bör mötas genom att militär personal ges rätt att avgå fem år i förväg,
alltså från 55 års ålder. Också denna fråga skulle underlätta den personalpolitik
statsrådet behandlar i propositionen.
Mot. 1983/84:2752
7
U-båtsskyddet
I samband med 1982 års försvarsbeslut och genom särskilt beslut 1983
har ambitionerna höjts i fråga om svensk ubåtsskyddsförmåga. Från det att
medel beslutas till dess att effekt nås kan ganska lång tid förflyta. Eftersom
den fartygsbundna ubåtsjakten i princip togs bort genom 1972 års försvarsbeslut
har kunskapen på detta område gått ned kraftigt. De speciella
vattenförhållandena i Östersjön plus att ubåtsspaning numera av erfarenhet
måste kunna bedrivas även i skärgårdsområden gör att Sverige till stor
del måste ta fram egen teknik på området. Utveckling, försök, produktion
och utbildning tar tid. 1 takt med att erfarenhet vinns kan beslut fattas om
vilken typ av utrustning som bör anskaffas, alltså olika former av fast
utrustning, fartygsbunden utrustning och utrustning på helikoptrar eller
flygplan.
Den del av det moderna u-båtsskyddssystemet som fungerat längst är
helikoptrarna. Där är kunskapen därför rätt stor, och fler enheter bör
kunna skaffas. Av marinens tio tunga helikoptrar har ännu inte alla försetts
med u-båtsjaktutrustning. På förslag från ubåtsskyddskommittén har beslut
fattats om att också överföra fyra tunga helikoptrar från flygvapnet,
för att öka antalet ubåtsjakthelikoptrar och därmed möjliggöra samtidig
närvaro vid åtminstone två kustavsnitt. I propositionen återges ÖB:s programplan
där det uttalas att en sådan överföring till marinen bör ske senast
1989. Det skulle alltså kunna dröja fem år. Detta förefaller orimligt senfärdigt.
Det rör sig alltså om helikoptrar som redan Finns i landet. Behovet av
att öka vår ubåtsjaktkapacitet är starkt känt, både av allmänhet och av
försvarsmakten. Det ter sig då minst sagt anmärkningsvärt att det skulle
dröja ytterligare flera år för denna överföring.
Hemställan
Med hänvisning till ovanstående hemställs
1. att riksdagen i skrivelse till regeringen understryker möjligheten
att genom förändringar i fredsorganisationen frigöra ytterligare
medel till modernisering av arméns pansarvärnssystem,
2. att riksdagen i skrivelse till regeringen påtalar att övergripande
personalpolitik för försvaret även bör omfatta förändringar av
vitsordssystemet och ökade möjligheter till förtida avgång för
militär personal,
3. att riksdagen i skrivelse till regeringen uttalar att ett överförande
av fyra tunga helikoptrar från flygvapnet till ubåtsjaktuppgifter
inom marinen bör ske vid så tidig tidpunkt som möjligt.
Stockholm den 4 april 1984
ERIC HÄGELMARK (fp)
KERSTIN EKMAN (fp) HUGO BERGDAHL (fp)