Mot. 1983/84
2742-2745
Motion
1983/84:2742
Martin Olsson
Gymnasieskola i utveckling (prop. 1983/84:116)
1 regeringens proposition 1983/84:116 framläggs förslag till riktlinjer
för en stegvis reformering av gymnasieskolan och att förslagen skall prövas
och konkretiseras under en femårig försöksperiod.
Propositionen bygger på gymnasieutredningens (GU:s) betänkande. I
vissa fall uttalar sig utbildningsministern varken klart för eller emot GU:s
förslag utan säger i stället t. ex. om utredningens förslag om gemensam
start att det ”utgör en intressant modell”. Detta sägs trots att ett genomförande
av GU:s förslag skulle innebära både förlängt läsår och kraftigt
ökad veckoarbetstid.
I denna motion tar jag upp några synpunkter på vissa områden ipom
gymnasieskolan mot bakgrund av bl. a. följande, enligt min uppfattning,
viktiga utgångspunkter
— grundskolan skall väl förbereda för övergång till och linjeval i gymnasieskolan,
— gymnasieskolan skall — i den mån det inte redan gäller — formas så
att alla ungdomar kan finna någon linje som de upplever som meningsfull
med hänsyn till vars och ens inriktning och förutsättningar,
— linjevalet skall ske inför gymnasieskolans början så att de viktiga
ungdomsåren utnyttjas på bästa sätt,
— gymnasieskolans yrkesförberedande linjer skall ge bred allmänbildning
och goda förutsättningar för inträde på arbetsmarknaden,
— gymnasieskolans teoretiska linjer skall ge kunskaper med tillräcklig
bredd och djup för fortsatta studier vid högskolor och universitet,
— betygssystemet skall stimulera till kunskaper och motverka spekulativa
linjeval,
— gymnasieskolan skall väl förbereda för vuxenlivet i samhälle, familj
och arbetsliv,
— stöd i form av bl. a. specialundervisning bör ges så att alla har förutsättningar
att genomgå gymnasieskolan.
Nej till gemensam start
GU föreslog en gemensam start i gymnasieskolan uppdelad endast i tre
utbildningsområden, nämligen ett ekonomiskt, ett socialt och ett tekniskt.
Efter nio år av sammanhållen skolgång är det enligt min mening väsentligt
att eleverna redan från inledningen i gymnasieskolan får börja på viss
1 Riksdagen 1983/84. 3 sami. Nr 2742—2745
Mot. 1983/84:2742
2
utbildningslinje. Huvuddelen av eleverna torde i slutet av årskurs nio vara
klara över vilken linje de vill gå på. Inom ramen för nuvarande regler finns
möjligheter för linjebyten för dem som exempelvis inte orkar med ”sin”
linje eller finner att den inte är tillräckligt intressant.
Det finns inte tillräckliga skäl för att överväga att generellt uppskjuta
valet av utbildningslinje. Det är i stället viktigt att eleverna — efter att
kanske vara trötta på skolan under högstadiet — genast får börja på en
linje som de bedömer som passande för dem vad gäller t. ex. inriktning och
studietakt. Ett gemensamt första år, som uppskjuter linjeval efter fallenhet
och intresse, torde leda till att de målinriktade eleverna fördröjs och kan
tappa motivationen om de inte direkt efter grundskolan får påbörja de
studier de önskar.
Det är enligt min mening stor risk för att ett gemensamt första år blir ett
mer eller mindre förlorat — eller i vart fall för litet utnyttjat — år, såväl för
de teoretiskt som för de mer praktiskt inriktade eleverna. Ser vi på de
kunskaper som skall hinna inhämtas på t. ex. de treåriga teoretiska linjerna
är det väsentligt att elevernas tid används mycket väl och inte offras på
experiment med i praktiken ett tionde sammanhållet skolår.
Utbildningsministern säger i propositionen varken ja eller nej till GU:s
förslag på denna punkt, utan anför att enligt hennes ”mening måste
vägarna att nå syftena med den gemensamma starten övervägas och analyseras
ytterligare”. Hennes avsikt är att ”föreslå regeringen att ge SÖ i
uppdrag att ytterligare analysera och belysa vilka möjligheter som kan
finnas att inom nuvarande kostnadsramar uppnå syftena med en gemensam
start”.
Utbildningsministern synes alltså syfta till att genomföra någon form av
gemensam start men avstår f. n. bl. a. på grund av ekonomiska skäl.
Om riksdagen godkänner vad som i propositionen anförs om ”en mjukare
övergång från grundskolan till gymnasieskolan” (3.2) torde det komma
att tolkas så att riksdagen tillstyrkt att arbetet skall inriktas mot en
gemensam start.
Det är därför nödvändigt att riksdagen nu klart uttalar sig emot de av
utbildningsministern förordade strävandena, vars syfte är att leda fram till
en gemensam start i gymnasieskolan. Motiv emot en gemensam start har
jag kort angett och i övrigt vill jag hänvisa till de kritiska synpunkter som
framförts dels i de tre reservationer som fogades till utredningsbetänkandet,
dels i remissyttranden.
Däremot finns anledning att understryka vikten av att eleverna i årskurs
nio verkligen förbereds för linjeval och studier i gymnasieskolan.
Meningsfull praktiktid
GU föreslog en obligatorisk praktiktid av minst tre veckor per läsår i
gymnasiet. I propositionen förordas att praktikens längd får bestämmas
Mot. 1983/84:2742
3
lokalt och får variera upp till högst tre veckor per läsår under försöksperioden.
Det är enligt min mening väl avvägt av regeringen att sätta denna övre
gräns för praktikens längd liksom att praktiken skall anpassas efter de
lokala förutsättningarna. Viss praktik för alla elever — utöver den arbetslivserfarenhet
som flertalet får genom arbete under ferierna — bör kunna
vara positiv för eleverna. Detta förutsätter dock att praktiken skall vara
meningsfull så att den ger erfarenheter från arbetslivet och helst även gäller
områden som har anknytning till vederbörandes utbildningslinje.
Möjligheterna att inom näringsliv och samhällsverksamhet inom respektive
kommun ordna så många ytterligare praktikplatser som det kommer
att bli fråga om torde inte vara särskilt stora. Arbetsskyddsbestämmelserna
utgör dessutom ett hinder för att elever skall kunna få utföra åtskilliga
arbetsmoment. Med hänsyn till problemen är det viktigt dels att
ansträngningar görs för att få lämpliga praktikplatser, dels att kommunerna
inte skall se det som ett krav att ordna tre veckors praktik för alla även
om det inte finns adekvat praktik att tillgå.
Praktiken får inte heller ha en längd eller organiseras så att den begränsar
möjligheterna att uppnå avsedd kunskapsnivå på respektive linje.
Möjligheter och utrymme för praktik måste enligt min uppfattning bedömas
mot bakgrund av lokala förutsättningar och med hänsyn till att inom
ramen för bibehållna kunskapskrav — och utan förlängning av läsåret
eller veckotimtiden — även på linjer som nu av såväl statsrådet som
eleverna bedöms som synnerligen arbetskrävande, exempelvis den naturvetenskapliga.
Det finns även anledning betona att försöksverksamhet verkligen skall
vara försöksverksamhet, vars resultat skall analyseras och värderas utan
några bindningar till GU:s förslag.
Specialundervisning även i gymnasieskolan
Inom grundskolan finns specialundervisning främst i svenska och matematik
för elever som på grund av läs- och skrivsvårigheter eller av andra
anledningar behöver särskilt stöd.
Vid reformer inom gymnasieskolan bör övervägas att införa specialundervisning
även på denna eftersom många elever torde ha behov därav. En
lokal undersökning inom Sundsvalls kommun visade exempelvis att 10 %
av eleverna vid en gymnasieskola hade läs- och skrivsvårigheter. För att
alla elever skall ha möjlighet att med framgång och intresse gå igenom
gymnasieskolan är det av stor betydelse att specialundervisning i exempelvis
läs- och studieteknik kan ges även i denna skolform. Det är ett viktigt
jämlikhetskrav och måste ses som en förutsättning för att gymnasieskolan
verkligen skall bli en skola för alla ungdomar.
Mot. 1983/84:2742
4
Tillräckliga kunskaper för högskolestudier
Det är väsentligt att gymnasieskolans högskoleförberedande linjer ger
tillräckligt breda och djupa kunskaper för högskolestudier. Varken strävan
efter gemensam start eller efter långa praktikperioder får tillåtas sänka
kunskapskraven.
Det är också väsentligt att betygssystemet stimulerar till att skaffa sig
goda kunskaper och inte uppmuntrar till spekulativa linjeval. Reformerna
inom gymnasieskolan bör motverka de spekulativa linjevalen, som sker för
att få höga betyg som inte motsvaras av dito kunskaper. Så t. ex. bör
övervägas om tvååriga gymnasielinjer i fortsättningen skall kvalificera för
inträde vid alla högskolor. Nuvarande behörighetskrav har medfört att allt
fler elever valt eller övergått till en kortare och mindre krävande utbildningslinje
för att därigenom lättare uppnå bättre betyg och därmed högre
betygspoäng.
De spekulativa linjevalen utgör en olycklig utveckling som det måste
vidtas åtgärder emot så att eleverna stimuleras till att välja linjer som ger
dem maximalt bästa kunskaper inför fortsatta högskolestudier.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att uttala sig för att en gemensam start i
gymnasieskolan inte skall genomföras eller eftersträvas,
2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om
a) praktikens inriktning och omfattning,
b) specialundervisning i gymnasieskolan,
c) att betygssystem och behörighetsregler skall stimulera till
goda kunskaper och motverka spekulativa linjeval,
d) att försöksverksamheten skall analyseras och utvärderas förutsättningslöst.
Stockholm den 2 april 1984
MARTIN OLSSON (c)