Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion
1983/84:2739
Kerstin Göthberg m. fl.

Gymnasieskola i utveckling (prop. 1983/84:116)

I propositionen dras riktlinjerna upp för en stegvis reformering av
gymnasieskolan. Avsikten är att ett omfattande försöks- och utvecklingsarbete
successivt skall leda fram till förändringar som gör gymnasieskolan
bättre anpassad till dagens krav.

Denna reformstrategi stämmer väl överens med centerns tankegångar,
sådana som de kommit till uttryck i de senaste årens motioner om gymnasieskolan.
Sålunda skrev vi i motion 1981/82:1813:

Det är viktigt att framhålla att skolan inte får komma i otakt med tiden.
Förändringar i samhället och människans skiftande behov måste få återverkningar
både vad gäller skolans struktur och innehåll. Problemet framstår
ännu tydligare om man inte endast ser till att skolan skall anpassas till
samhällsutvecklingen utan att den också skall ha en utvecklande roll som
påverkar samhällsutvecklingen och ökar människors beredskap att möta
kommande förändringar.

Den problemanalys som gymnasieutredningen gjorde när det gäller den
nuvarande gymnasieskolan stämmer i det mesta väl överens med synpunkter
som har funnits under en längre tid både inom och utom skolan. Flera
av de problem som aktualiseras är av ett sådant slag att de med fördel kan
bearbetas genom en successiv utveckling utan att ingå i en stor och genomgripande
reform. En fördel med en sådan successiv förändring är att de
organisatoriska förändringarna kommer i ett skede då det upplevs som ett
behov och inte ett tvång. En reform som innebär att både organisation och
inre verksamhet skall förändras vid samma tillfälle leder erfarenhetsmässigt
ofta till att frågor som berör det inre arbetet skjuts i skymundan medan
de organisatoriska problemen kommer i förgrunden och upptar allt intresse.

I och med SIA-reformen, vars konkreta beslut hittills i huvudsak berört
grundskolan, inleddes ett helt nytt tänkande och en helt ny strategi för
skolans utveckling. I stället för en centralstyrning genom detaljerade regler
styr staten genom klart formulerade mål och riktlinjer. När det gäller
frågor om resursernas användning och undervisningens organisation tilllämpas
däremot ett lokalt ansvarstagande.

För att möjliggöra och underlätta ett lokalt ansvarstagande har ett flertal
delreformer genomförts bl. a. inom den statliga skoladministrationen och
formerna för personalutveckling och lokalt utvecklingsarbete. Dessa konsekvensreformer
berör också gymnasieskolan. Trots detta är gymnasieskolan
fortfarande en i stora stycken centralt regelstyrd skolform. Det är dock
fullt möjligt för att inte säga nödvändigt att skapa utrymme för ökat lokalt
ansvarstagande och ett närmande mellan beslutsnivå och verkställighetsnivå
inom ramen för nuvarande gymnasieskola. Modeller för ett sådant
förändringsarbete finns att hämta i första hand inom grundskolan.

Mot. 1983/84:2739

Även i vår partimotion om utbildning och forskning, 1982/83:948,
fortsätter vi att utveckla dessa tankegångar. 1 den motionen konstaterar vi
sammanfattningsvis att ”centern vill aktivt medverka till en reformering av
den nuvarande gymnasieskolan för att i högre grad anpassa den till elevernas
varierande behov vad gäller inriktning, innehåll, arbetssätt, arbetsformer
och lokalisering med bl. a. en högre grad av anknytning till samhälle
och arbetsliv.”

Mot denna bakgrund konstaterar vi, när vi nu tar del av regeringens
proposition om gymnasieskola i utveckling, att denna i sina huvuddrag
ansluter sig till de utvecklingslinjer centern presenterat redan tidigare.
Trots detta har vi en rad förslag till förändringar och förtydliganden som
vi utvecklar i det följande.

Ett fortsatt reformarbete

1 propositionen föreslås att skolöverstyrelsen ges i uppdrag att i samverkan
med kommuner och länsskolnämnder utarbeta ett förslag till program
för det fortsatta försöks- och utvecklingsarbetet. Enligt vår mening är det
angeläget att detta program snarast kommer till stånd och att det klargörs
vilka beslut som kan fattas på de olika nivåerna, skolenheten, kommunen,
länsskolnämnden och skolöverstyrelsen.

Det råder f. n. en stor osäkerhet om vilka beslut som kan fattas på den
lokala och den regionala nivån och detta verkar hämmande på utvecklingsarbetet.
Strävan måste vara att fortsätta den decentralisering som
kommit till uttryck i de senaste årens skolpolitiska beslut.

Denna klara målsättning bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

En mer flexibel gymnasieskola

I propositionen pekas på behovet av en mjukare övergång från grundskolan
till gymnasieskolan. Vi delar även här det synsätt som gäller en
bättre förberedelse inför gymnasiestudierna och menar att dessa kommer
att bli än mer angelägna ju större andel av 16-årskullen som går direkt till
gymnasieskolan. Eftersom alltfler elever också kommer att få sina förstahandsval
tillgodosedda bör det vara möjligt att, exempelvis genom temastudier,
lokalt utformade tillvalskurser etc. inrikta verksamheten på ett
visst sätt under vårterminen i årskurs 9, även om intagningsnämndernas
beslut inte föreligger.

Mot denna bakgrund bör riksdagen redan nu besluta om en återgång till
intagning till gymnasieskolan på vårterminsbetygen i årskurs 9. De svårig

1 * Riksdagen 1983/84. 3 sami. Nr 2738-2741

Mot. 1983/84:2739

heter som redan redovisats är skäl nog för ett sådant beslut.

En viktig förutsättning för denna mjukare övergång är att tillräckliga
syo-resurser ställs till förfogande och detta underlättas av det beslut som
riksdagen nyligen fattat om tjänstekonstruktionen för skolans syo-funktionärer
där dessa ges samma status i såväl gymnasieskolan som i det kommunala
uppföljningsansvaret.

En annan möjlighet att skapa en mjuk övergång till gymnasieskolan för
sådana elever som hittills har varit hänvisade till kommunernas uppföljningsansvar
är en varvad utbildning eller studier på ”halvfart”. Utbildning
varvad med olika former av praktik har f. ö. många andra förtjänster som
vi återkommer till senare i motionen men i detta sammanhang är de en
förutsättning. Vi tillstyrker att en sådan bred försöksverksamhet kan komma
till stånd men förutsätter att begreppet ”inom ramen för gymnasieskolans
resurser” i denna mening avser såväl den reguljära gymnasieskolans
resurser som de resurser som står till buds för det kommunala uppföljningsansvaret.

För att undvika missförstånd bör riksdagen som sin mening ge regeringen
detta till känna.

Fördjupningsstudier — specialarbete

Vi ställer oss positiva till propositionens förslag om tilläggskurser som
ger möjlighet till fördjupning av vissa moment som tidigare behandlats i
grundkurserna. Vi är även positiva till fördjupning i form av specialämne
i årskurs 3 inom HS-sektorn och till ett återinförande av specialarbete i
årskurs 3 på 3- och 4-åriga linjer.

Däremot är vi något tveksamma inför den ökade arbetsbelastning i
årskurs 3 som detta medför och till det utökade antalet veckotimmar i
denna årskurs. Vi är medvetna om svårigheterna att finna en annan lösning,
men menar att det bör ingå i skolöverstyrelsens uppdrag att också
pröva möjligheterna till en omfördelning till övriga årskurser för att nå en
jämnare arbetsbelastning.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Påbyggnadsutbildning

Vi tillstyrker förslaget att den pågående försöksverksamheten med högre
specialkurser utvecklas till en påbyggnadsutbildning som enligt vår mening
kommer att bli ett viktigt och värdefullt inslag i samhällets utbildningsutbud.
Vi tillstyrker också att försöksverksamheten utvidgas till att
omfatta alla län fr. o. m. kommande budgetår men tolkar förslaget så att
planerings- och beslutsprocessen i kommuner och länsskolnämnder kan
förläggas så att påbyggnadsutbildningar i de tillkommande länen kan
startas redan fr. o. m. vårterminen 1985.

Det finns vidare anledning förmoda att verksamheten kommer att få en

Mot. 1983/84:2739

sådan omfattning att det krävs ytterligare tillskott till gymnasieskolans lilla
ram, och vi återkommer till detta under rubriken Gymnasieskolans dimensionering.

Den inre arbetsmiljön

Under detta avsnitt saknar vi ett mer ingående resonemang om den
långsiktiga pedagogiska utvecklingen i gymnasieskolan. Föredragande
statsrådet konstaterar att dagens ämnessplittring på de teoretiska linjerna
ofta skapar en otillfredsställande arbetssituation. Det motverkar elevernas
möjligheter att tillämpa ett arbetssätt som är undersökande och fördjupande.

Ett sätt att möta detta är naturligtvis att öka inslagen av koncentrationsläsning,
och vi tillstyrker den delen av försöksverksamheten. Samtidigt är
det angeläget att se till att detta arbetssätt inte får till följd att man under
en kort period studerar ett ämne eller del därav, t. ex. inför ett prov och då
endast skaffar sig ytliga kunskaper som sedan snabbt glöms bort.

Även vid koncentrationsläsning är det nödvändigt med en återkommande
inlärningsprocess med repetitioner av viktiga avsnitt. Först på detta sätt
blir kunskaperna bestående.

Ämnessplittringen kan också motverkas genom att flera ämnen hålls
samman. På det sättet blir det lättare att knyta an till elevernas verklighetsuppfattning
och till det sätt på vilket kunskaperna tillämpas ute i det
praktiska arbetslivet.

I detta sammanhang vill vi också aktualisera gymnasieskolans språkprogram.
De elever som nästa år kommer att söka till gymnasieskolan har
under hela sin högstadietid läst efter den nya läroplanen Lgr 80. Det
innebär i sin tur att de i många fall endast läst ett främmande språk,
nämligen engelska. I stället för tyska eller franska har de valt lokala
tillvalskurser.

Trots detta är de behöriga att söka till gymnasieskolans samtliga linjer
och möter då i vissa fall två nybörjarspråk. För dessa elever blir arbetsbelastningen
orimligt stor. Det är också en angelägen strävan att bredda
gymnasieskolans utbud av C-språk till att omfatta språk som, med utvecklade
internationella kontakter, inte minst inom handelns område, ter sig
naturliga och nödvändiga. Strävan måste vara att eleverna uppnår funktionell
språkfärdighet i de språk de läser i gymnasieskolan.

Mot denna bakgrund bör skolöverstyrelsen få i uppdrag att snarast se
över gymnasieskolans språkprogram. Detta bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

Praktik

Centern har i olika sammanhang, i motioner och i programform, pläderat
för ett ökat inslag av praktiska moment i all undervisning. Därför

Mot. 1983/84:2739

hälsar vi med tillfredsställelse den vidgade försöksverksamhet som nu kan
komma till stånd. Vi vili gärna peka på det försök som pågår i Göteborg
och som kommit till genom ett centerinitiativ i kommunen.

Det är många som anser att skolan är alltför isolerad och saknar en
koppling till arbetslivet. Det finns starka önskemål om bredare och mer
omfattande kontakter med arbetsplatser av olika slag. För att kunna välja
yrkesinriktning på ett mer genomtänkt sätt önskar många ungdomar tillfälle
till inblick i flera olika yrkesområden. Om tillfälle härtill kan ges
innebär det att gymnasieutbildningen på ett bättre sätt kan förbereda för
arbetslivet.

Frågan om praktik handlar emellertid inte enbart om förberedelser till
arbetsliv som direkt följer på gymnasieutbildningen. Det ligger ett betydande
allmänt utbildningsvärde i att skolan på ett mer aktivt sätt öppnar
sig mot samhället. En strävan att knyta studierna närmare till skeendet i
närsamhället och i nutiden kommer enligt alla tillgängliga erfarenheter att
upplevas mycket positivt. Samtiden och omgivningen måste bli ett av
skolans främsta läromedel.

Från många håll riktas nu kritik mot framför allt gymnasieskolans
teoretiska linjers bristande knytning till arbetsliv och omvärld.

Vissa förstärkningar och effektiviseringar av studietiden torde kunna
göras. Dessa skulle kunna nyttjas för aktiva perioder ute i arbetslivet. Ur
arbetsmarknadssynpunkt kan det vara av stort värde att kontakt med och
inskolning i arbetslivet kan ske redan under skoltiden. 1 ett besvärligt
sysselsättningsläge kan detta vara avgörande för möjligheterna att få arbete
efter avslutad skolgång.

Det är därvid viktigt att praktiken kan utformas på ett sådant sätt att de
teoretiska kunskaperna kan komma till praktisk nytta samtidigt som praktiken
skall ge ökad stimulans till de teoretiska studierna. I detta sammanhang
måste också belysas om införandet av praktikinslag innebär ett
sådant värde att en förlängning av de nuvarande teoretiska linjerna kan
accepteras. Praktikplatstillgången är i dag en begränsande faktor för
många utbildningar. Det är också angeläget att få belyst hur administrationen
av en mer omfattande praktik kan lösas.

Mot denna bakgrund tillstyrker vi propositionens förslag om att öppna
möjlighet till försöksverksamhet med praktik på alla gymnasieskolans
linjer och linjelika utbildningar. I detta sammanhang vill vi dock markera
att riktpunkter 3 veckor per läsår inte skall uppfattas som en övre gräns,
utan att praktikens omfattning får avgöras av de lokala förutsättningarna
i form av tillgång på praktikplatser av god kvalitet och försökets utformning
i övrigt.

Vad som här anförts om praktikens omfattning bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

Mot. 1983/84:2739

Yrkesinriktad utbildning

Under denna rubrik vill vi gärna lyfta fram ett avsnitt ur propositionen
där föredragande statsrådet skriver:

Enligt min mening måste man också fråga sig om den datorisering,
automatisering och robotisering som håller på att växa fram kommer att
göra det möjligt att även i framtiden ”simulera” viktiga arbetsprocesser
inom skolans väggar. I stället bör samarbetsformer befästas och utvecklas
mellan skolan och olika branscher, företag och arbetsplatser, bl. a. för att
skolan skall få tillgång till sådan kvalificerad och dyr utrustning, som den
knappast själv kan skaffa.

Redan i dag organiseras som jag tidigare har nämnt viss yrkesinriktad
utbildning i form av arbetsplatsförlagd utbildning. Det är enligt min mening
både nödvändigt och önskvärt att ytterligare yrkesinriktad utbildning
i framtiden organiseras på liknande sätt. Det gäller särskilt utbildningarnas
avslutande delar där arbetsplatsförlagd utbildning kan bli ett naturligt
steg ut i arbetslivet.

Vi gör det därför att detta är en bekräftelse på att även regeringen nu
ansluter sig till de åsikter som centern under lång tid fört fram, senast i vår
motion till årets riksmöte om utbildning för arbete (1983/84:989) där vi
också ger våra förslag ett konkret innehåll med lärlingsutbildning och
andra former av företagsförlagd utbildning. Där säger vi bl. a.:

Från centerns sida är vi beredda att satsa på lärlingsutbildning som en
fullvärdig utbildningsform, helt likvärdig med övrig gymnasieutbildning.
Det är angeläget att lärlingsutbildningen inte byråkratiseras eller omgärdas
med hindrande begränsningsregler i den utsträckning som regeringsförslaget
synes antyda. Självfallet är det också mycket angeläget att den
ökar i omfattning.

Vidare anför vi:

I den mån man för närvarande inom företag och institutioner av skilda
slag i ökad utsträckning kan påta sig utbildningsansvar för de mycket stora
ungdomsgrupperna med utbildningsbehov de närmaste åren måste detta
hälsas med tillfredsställelse. Även det förhållandet att den gymnasiala
yrkesutbildningen står inför betydande krav i fråga om modernisering av
maskiner och annan utrustning utgör enligt vår mening ett vägande skäl att
åter satsa på förnyade utbildningsformer förlagda till företagen. Det kommer
att dra betydande kostnader för stat och kommun om man exempelvis
skall följa upp den modernisering av den industriella maskinparken som
datorisering och automatisk processtyrning i ökad utsträckning innebär.

Det är också viktigt att det i den kommande försöksverksamheten ges
stort utrymme för kunskaper om små- och egenföretagandets villkor i
samhället. Detsamma gäller alla de hantverksyrken som, trots insatser
under de senaste åren, hotar att försvinna. Vad som här anförts om den
yrkesinriktade utbildningen bör riksdagen som sin mening ge regeringen
tili känna.

Mot. 1983/84:2739

Samarbete mellan gymnasieskolan, komvux och arbetsmarknadsutbildningen

Under detta avsnitt redovisas på ett utförligt sätt samarbetsmöjligheterna
mellan gymnasieskolan och Komvux, medan däremot AMU behandlas
mycket kortfattat med hänvisning till organisationsöversynen inom arbetsmarknadsverket
med anledning av KAFU-utredningen.

Vi menar att detta är olyckligt för den försöksverksamhet som nu skall
inledas och som borde inkludera samtliga de tre utbildningsanordnarna.
Genom minskningen av antalet 16-åringar under de närmaste åren kommer
förutsättningarna inom' många kommuner att vidmakthålla ett brett
utbildningsutbud inom gymnasieskolan att minska. Då skapas utrymme
för en ordning där det grundläggande och långsiktiga behovet av arbetsmarknadsutbildning
anordnas inom eller i anslutning till gymnasieskolan.

Frågorna om likvärdighet, pedagogisk ledning, utveckling och uppföljning
får då en naturlig lösning inom gällande ramar för skolväsendet.
Förutsättningar skapas också för att upprätthålla en väl differentierad
gymnasial utbildning på mindre och medelstora orter. En sådan ordning
skulle också, inom försöksverksamhetens ram, kunna utvecklas även inom
områden är de demografiska förändringarna inte leder till att gymnasieskolans
organisation är hotad.

Vad som här anförts om samarbete mellan de olika utbildningsanordnarna
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Gymnasieskolans dimensionering

Även här vill vi lyfta fram en mening ur propositionen: ”Om inte
gymnasieskolan utformas så att den står öppen för samtliga ungdomar
kommer kraven i stället att öka på insatser inom uppföljningsansvaret.” På
samma sätt är det med de något äldre ungdomarna. Om inte gymnasieskolan
dimensioneras så att den ger utrymme även för äldresökande och om
inte tillräckliga ramar anvisas för påbyggnadsutbildningar kommer motsvarande
anspråk att ställas på insatser i form av ungdomslag eller andra
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. De ungdomar som inte kan ges en
avslutad utbildning i gymnasieskolan kommer i stället att efterfråga utbildning
i Komvux eller senare i AMU.

Då vi dessutom, genom gjorda erfarenheter, vet att dessa alternativa
insatser ställer sig betydligt kostsammare för samhället är det anmärkningsvärt
att regeringen inte vill acceptera de förslag till utvidgade ramar
som vi i centern nu vid flera tillfällen fört fram.

Vi föreslog en sådan utvidgning redan hösten 1983 med anledning av
regeringens proposition om vissa sysselsättningspolitiska åtgärder och i
samband med budgetpropositionen för 1984/85. Vi beklagar att en majoritet
i riksdagen, bestående av socialdemokrater och moderater, nu enats

Mot. 1983/84:2739

kring en, visserligen i förhållande till budgepropositionen förhöjd, men
ändå klart otillräcklig nivå för budgetåret 1984/85.

När det gäller avsteg från ramarna för budgetåret 1984/85 menar vi att
det bör vara möjligt att göra omfördelning från lilla ramen till stora ramen
för en utökning av i första hand TI- och TN-sektorerna och i andra EM-,
JST- och VSK-sektorerna. På motsvarande sätt bör det vara möjligt att
omfördela från den stora ramen till den lilla, och då i första hand för en
utökning av platserna för högre specialkurser. Riksdagen bör ge regeringen
till känna att denna befogenhet bör ges till skolöverstyrelsen. Vidare bör
det ankomma på länsskolnämnderna att inom givna länsramar göra motsvarande
omfördelningar.

För de kommande budgetåren, 1985/86 och 1986/87, vidhåller vi våra
förslag från motion 1983/84:1243. Där föreslog vi en utökning för vartdera
året med 7 000 årselevplatser inom stora ramen och 3 000 platser inom den
lilla. Tillskottet till lilla ramen avsåg då minimiramen för högre specialkurser.

I den nu aktuella propositionen har regeringen företagit vissa förändringar
i systemet med elevplatsramar som gör det svårt att redovisa jämförbara
alternativ till regeringens förslag. Vi har då valt att räkna samman
förslagen i stora och lilla ramen och konstaterar då att regeringen för
1985/86 föreslår en sammanlagd utökning med 6 490 årselevplatser i förhållande
till budgepropositionen 1984. Här föreslår vi 10 000 årselevplatser
(7 000 + 3 000).

För budgetåret 1986/87 föreslår regeringen, med samma beräkningsgrund,
en planeringsram som med endast 400 årselevplatser överstiger den
planeringsram som redovisades i budgetpropositionen 1984.

Även här är vårt förslag en utökning med 10 000 årselevplatser (7 000 +

3 000).

Vid beräkningen av elevplatsramar har vi inte i något fall tagit hänsyn
till de eventuella förändringar som kan uppstå vid riksdagens behandling
av proposition 1983/84:118 om fristående skolor på gymnasial nivå.

Hemställan

Med hänvisning härtill hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs rörande behovet av att klargöra vilka beslut
som kan fattas på olika nivåer,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs rörande decentralisering som fortsatt grund
för reformarbetet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs rörande utnyttjande av både gymnasieskolans
och uppföljningsansvarets resurser,

Mot. 1983/84:2739

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
motionen anförs rörande uppdrag till skolöverstyrelsen att prö
va möjligheterna till en omfördelning för att nå jämnare arbets
fördelning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
motionen anförs rörande uppdrag till skolöverstyrelsen att gö
ra en översyn av gymnasieskolans språkprogram,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
motionen anförs rörande praktikens omfattning,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
motionen anförs rörande yrkesinriktad utbildning,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
motionen anförs rörande samarbete mellan olika utbildnings
anordnare,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
motionen anförs rörande möjlighet till omfördelning mellan
och inom elevplatsramar för budgetåret 1984/85,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs rörande utökning av antalet årselevplatser för
budgetåret 1985/86 med 10 000 platser,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs rörande utökning av planeringsramen för
budgetåret 1986/87 med 10 000 platser.

Stockholm den 2 april 1984

KERSTIN GÖTHBERG (c)
KARL BOO (c)

LARZ JOHANSSON (c)
JAN HYTTRING (c)

PÄR GRANSTEDT (c)
SIGVARD PERSSON (c)

RUNE BACKLUND (c)
ULLA TILLANDER (c)
STINA GUSTAVSSON (c)
INGER JOSEFSSON (c)