28
Motion
1983/84:2737
Kjell Mattsson och Elving Andersson
Turist- och rekreationspolitiken m. m. (prop. 1983/84:145)
Rekreationspolitiken påverkas av en rad olika faktorer. Dit hör sysselsättningen,
bytesbalansen med andra länder, strävan efter att ge alla människor
möjlighet till rekreation, skattepolitiska regler för fritidshus, avvägningen
mellan skydd av natur och vårt utnyttjande av naturen för rekreation
m. m. Under ett antal år har rekreationsfrågorna varit föremål för
omfattande utredningar. Fritidsboendekommittén, rekreationsberedningens
rapport om planeringen i primära rekreationsområden och TUREKrs
utredningar om organisationen på statlig nivå samt betänkandet Turism
och näringsliv, är de viktigaste.
Under åren efter 1975 års riksdagsbeslut har de sociala målen starkt
framhävts, ibland t. o. m. till förfång för utbyggnaden inom sektorn. I
proposition 145 läggs tyngdpunkten mycket starkt på valutabalans, sysselsättning
och företagsekonomi. Vi anser dessa tre mål värdefulla men de bör
inte utesluta att de medel samhället ställer till förfogande används på ett
socialt riktigt sätt. Detta kan åskådliggöras med det sätt på vilket kustområdena
behandlas. Alla utredningar konstaterar att de mest attraktiva
semesterområdena är kusterna, speciellt västkusten, Öland och Gotland.
Det borde då vara ett självklart inslag i rekreationspolitiken att ge stöd till
dessa områden så att uppbyggnaden av en bra servicenivå blir möjlig.
Tyvärr måste vi konstatera att regeringens förslag motarbetar denna även
”socialt” viktiga utveckling. Eftersom inga speciella anslag ställs till förfogande
blir turistnäringen även i fortsättningen hänvisad till lokaliseringspolitiska
och arbetsmarknadspolitiska medel. För rekreationspolitiskt viktiga
delar av landet som ligger utanför stödområden finns endast det
sistnämnda att tillgå.
I propositionen nämns på s. 12, andra stycket, att stöd till olika investeringar
skall kunna ske endast om de medverkar till att förlänga säsongen
för befintlig turistverksamhet. Denna restriktiva skrivning måste riksdagen
avvisa. Den kommer annars att vara ett effektivt hinder mot verkligt
berättigad utbyggnad i de områden som har behov av större mottagningsmöjlighet,
speciellt ensäsongområden.
Riksdagen bör besluta att intressanta investeringar i turism får ske med
stöd av arbetsmarknadsmedel även utanför stödområden. I detta måste
ingå att det skall vara möjligt att genomföra även stora satsningar såsom
det i rekreationsberedningens rapport nämnda Ertseröd i Tanums kommun.
Ett sådant projekt kan inte genomföras med bidrag helt styrda av
arbetskraftsförhållandena i orten utan måste ha möjligheter att få beslut
Mot. 1983/84:2737
29
om kontinuerlig byggnadsverksamhet till dess att projektet är färdigt.
Rekreationspolitiken påverkas av beslut på en råd områden. Dit hör
— beskattningen av uthyrning av privata fritidshus,
— beskattningen av förmånen för att man disponerat fritidsbostad ägd av
personalstiftelser och liknande organisationer,
— beskattningen av andelsägda semesterbostäder,
— förmånsvärde för eget bruk av semesterbostäder som uppförts för
uthyrning,
— mervärdeskattereglernas utformning som drar gräns mellan enkla campingstugor
= fria från moms och fritidshus, s. k. träkor = momsskyldiga,
— andelsägande av fritidshus borde stimuleras. Fritidsboendekommitténs
förslag om att göra bostadsrättslagstiftningen tillämplig på andelsägda
stugor borde genomföras.
Regeringen går helt förbi dessa frågor. 1 centerns kommittémotion läggs
förslag om ändring av skattefritt belopp till 8 000 kr. m. m. De övriga av oss
nämnda frågorna bör regeringen få i uppdrag att framlägga förslag om för
riksdagen.
I centerns kommittémotion yrkas också avslag på en turistisk strukturplan
över branschstudier. Speciellt efter det omfattande utredningsarbete
som bedrivits i de primära rekreationsområdena — och som regeringen
inte alls tar ställning till — måste förslag på nya strukturutredningar mötas
med starkt motstånd. Vi behöver mera handling — inte mera utredningar.
Avslutningsvis vill vi ifrågasätta om begreppet primära rekreationsområden
fyller någon funktion. Motiven för dessa var dels att reservera mark,
dels att samhällets stöd skulle styras dit. Markens användning styrs av
riktlinjerna för fysisk riksplanering och den kommunala översiktsplaneringen.
Statens stöd styrs inte till områdena och regeringen värjer sig mot
förslag att prioritera mellan områdena. Begreppet primära rekreationsområden
är därför i dag överflödigt och bör utgå.
Med hänvisning till vad vi ovan anfört hemställer vi
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om användningen av arbetsmarknadspolitiska
medel i särskilt viktiga semesterområden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om samlad översyn av vissa skattefrågor och
ändringar i bostadsrättslagstiftningen för andelsägda fritidshus,
3. att riksdagen beslutar att riktlinjen ”primära rekreationsområden”
upphävs.
Stockholm den 28 mars 1984
KJELL A. MATTSSON (c)
ELVING ANDERSSON (c)
Liber Tryck Stockholm 1984