26

Motion

1983/84:2736

Per-Richard Molén

Turist- och rekreationspolitiken m. m. (prop. 1983/84:145)

Regeringens proposition är ett synnerligen magert aktstycke som inte
ger turistnäringens företrädare någon egentlig vägledning inför framtiden.

Branschen är en av de mest utredda sedan början av 1970-talet. Några
konkreta åtgärder av större praktisk betydelse har inte dessa utredningar
utmynnat i. Regeringen utlovar fortsatta studier av branschen. Bl. a. skall
en strukturplan för utveckling av turism och rekreation utarbetas. Till den
skall även fogas en särskild branschstudie.

Enligt min mening borde det i dagens läge finnas tillräckligt underlag
för att lägga fast de ramar och ange de riktlinjer inom vilka enskilda
turistföretag har att verka för att uppfylla konsumenternas krav. Det är
dock med tillfredsställelse man noterar att regeringen så tydligt slår fast att
det enbart är genom generella praktiska åtgärder, som allt flera svenskar
skall kunna beredas en meningsfull fritid för rekreation och turism.

Man förväntar sig därför att regeringens proposition skall utmynna i
förslag av generell karaktär, men sådana saknas. Strukturplanen kan,
enligt min mening, inte leda till annat än selektiva åtgärder. En fortsatt
satsning på primära rekreationsområden är inte heller annat än uttryck för
en selektiv politik, som gör det svårare för företagare utanför de primära
rekreationsområdena att satsa på turism. Enligt min mening bör därför de
resurser, som måste avsättas för strukturplan och branschstudie, komma
till bättre användning för marknadsföringsåtgärder. En omprövning av de
primära rekreationsområdenas roll för turismens utveckling bör äga rum.

Turistföretagen är vanligtvis verksamma i glesbygdskommuner med
dålig ekonomi och hög utdebitering. Kommunernas möjligheter att som i
sina kommundelscentra stå för vatten, avlopps- och reningsanläggningar
åt sina företag är begränsade för turistföretagen, eftersom de är lokaliserade
utanför tätorterna. Detta är en för Sverige generell företeelse, som i
motsats till anläggningar i andra delar av Europa medför högre kostnader.
Svenska turistföretag har, när kommunerna inte kan stå för den i och för
sig självskrivna servicen, tvingats avsätta resurser på egna avlopps- och
vattenanläggningar. Detta har precis som när det gäller att tillhandahålla
bostäder åt personalen givit turistföretagen höga kapitalkostnader, som
under våra korta turistsäsonger har ett starkt inflytande på priset.

Turistföretagen har därför en stor del av sina tillgångar låsta i anläggningar
med en avskrivningstid på 40 år. Från branschens sida har man sett
det som önskvärt att förkorta avskrivningstiden till 20 år. Vissa delar av
anläggningar kräver ännu kortare avskrivningstider, på grund av hög

Mot. 1983/84:2736

27

förslitning och höjda anspråk från kundernas sida. Vidare är det angeläget
att få en omfördelning av skuldräntorna i tiden, så att de inte drabbar
anläggningarna så hårt under de första åren. Regeringen borde ha lagt
fram förslag på ovannämnda områden i stället för att hänvisa till kommande
propositioner, om man — som man säger — anser det angeläget att
förbättra branschens lönsamhet.

Vad slutligen angår Sveriges turistråd, delar jag regeringens uppfattning
att styrelsen i turistrådet bör nedbringas. Regeringen borde dock själv
kunnat ta ett initiativ genom att lägga ett förslag på hur styrelsen skall vara
sammansatt — inte minst nu när rådet även skall ges vissa myndighetsfunktioner.
Enligt min mening är det angeläget att kompetens i turistnäringsfrågor
bör knytas till styrelsen och inte till en referensgrupp. Det är
naturligare att i en referensgrupp komplettera kunskaper på marknadsföringsområdet.
Den nuvarande stiftelsen med staten, landstings- och kommunförbund
som stiftare, bör därför upplösas och ersättas med en stiftelse,
där även turistföretagen kan ingå som stiftare. Det är därmed angeläget att
både sommar- och vinterturism blir representerade.

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om en strukturplan
för turistnäringen,

2. att riksdagen beslutar att ompröva de primära rekreationsområdenas
betydelse för en positiv utveckling av svensk turism,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad i motionen anförts om förkortning av avskrivningstiden
för byggnader m. m.,

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om åtgärder för att tillgodose
turistföretagens behov av vatten- och avloppsanläggningar och
tillgång till personalbostäder,

5. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om ombildning av stiftelsen
Sveriges turistråd, så att turistnäringen kan ingå som stiftare och
därmed få säte i dess styrelse.

Stockholm den 28 mars 1984

PER-RICHARD MOLÉN (m)