24

Motion

1983/84:2735

Rune Ångström m. fl.

Turist- och rekreationspolitiken m. m. (prop. 1983/84:145)

Turist- och rekreationspolitiska utredningen framhåller friluftslivets
stora betydelse som rekreationsform. Friluftslivet har i hög grad formen av
närrekreation men är också en viktig beståndsdel i turism.

Men utredningen finnér också att många hinder föreligger för människor
att ägna sin fritid åt friluftsliv.

Ideella organisationer har i remissvar visat på sina möjligheter och
förutsättningar att komma till rätta med väsentliga hinder sammanhängande
med bl. a. information och utbildning. De har uttryckt sin vilja att
göra en samhällelig insats och därigenom bidra till människors psykiska,
fysiska och sociala välbefinnande.

Propositionen redovisar inte ens summariskt hur rekreationsaktiviteterna
bedrivs eller vilka frivilliga krafter som verkar inom denna sektor av
samhällslivet. En bild av verksamheten på s. k. gräsrotsnivå hade bort ligga
till grund för utformningen av den statliga myndighetsfunktionen. Det
övergripande ansvaret för turism och rekreation har lagts på Sveriges
turistråd. I propositionen föreslås turistrådet ges rätten att besluta i frågor
om bidrag på turist- och rekreationsområdet. På rådet läggs uppgifter i
fråga om planering och utveckling. Dit hänskjuts också forsknings-, utbildnings-
och rekreationsfrågor. Däremot avses även i fortsättningen
organisationsstödet till de organisationer som bedriver en bred verksamhet
inom rekreationssektorn, t. ex. Friluftsfrämjandet med ca 24 000 ledare
och närmare 250 000 aktiva i åldern 5 år och upp till pensionsåldern
föreslås av riksidrottsstyrelsen.

Det framstår som naturligt och starkt önskvärt att de organisationer som
bedriver upplysning och utbildning av en bred allmänhet och vars verksamhet
har klart samband med de uppgifter som föreslås ges Sveriges
turistråd i stället knyts till rådet. Därmed skulle skapas ett klart samband
mellan aktiv fjärrekreation (turism) och förberedelser i form av närrekreation
i friluftslivets form. En sådan lösning ger möjligheter till samordnings-
och effektivitetsvinster. Friluftsaktiviteterna kan då utvecklas på
egna och inte på idrottens villkor.

Propositionen präglas av en uppenbar strävan att öka centraliseringen
och byråkratiseringen. Detta kommer särskilt markant till uttryck vid
bedömningen av fjällsäkerhetsrådets verksamhet. I propositionen förordas
att rådet i sin nuvarande form avskaffas och att verksamheten överförs
till naturvårdsverket. Detta innebär en försvagning av verksamheten.

När fjällsäkerhetsrådet bildades var det ett bestämt önskemål från bl. a.
länsstyrelserna att verksamheten skulle präglas av den sakkunskap som

Mot. 1983/84:2735

25

fanns på lokal och regional nivå där man först kommer i kontakt med
olyckor och faror som kan föranleda åtgärder i bl. a. förebyggande syfte.
Till rådet ville man också knyta organisationer som har aktiviteter i fjällvärlden
som t. ex. Svenska turistföreningen och Friluftsfrämjandet samt
myndigheter som är verksamma inom fjällräddningstjänsten, t. ex. polisväsendet.

Fjällsäkerhetsrådet kom i praktiken att stå under ledning av naturvårdsverket
vars generaldirektör är rådets ordförande. En mångsidig sakkunskap
tillfördes fjällsäkerhetsrådet genom att som ledamöter utsågs företrädare
för länsstyrelserna i fjällänen, rikspolisstyrelsen, polisens länsnivå,
SMHI, Svenska turistföreningen, Friluftsfrämjandet och Svenska samers
riksförbund.

Det är omvittnat att rådet fungerar väl och att kostnaderna för dess
verksamhet varit låga, då man inte behövt bygga upp en särskild administration
för ändamålet. Tillgängliga medel har i väsentlig grad kunnat
användas för konsultuppdrag för att ge fältverksamheten djup och innehåll.

Om fjällsäkerhetsrådet upplöses och dess uppgifter övertas av naturvårdsverket
måste verket utbyggas så att den expertis som behövs men som
nu saknas inom verket blir företrädd.

Naturvårdsverkets huvuduppgifter bör vara miljövård och allmän naturvård
samt, när det gäller nationalparkerna, också en konserverande
verksamhet. Det måste bli förenat med konflikter och vara närmast ogörligt
att i framtiden både fullgöra dessa uppgifter och dessutom på ett
meningsfullt sätt företräda de myndigheters och organisationers intressen
som nu är företrädda i fjällsäkerhetsrådet.

Den centralisering och byråkratisering som propositionens förslag om
avveckling av fjällsäkerhetsrådet i dess nuvarande form innebär står uppenbarligen
i bjärt kontrast till de decentraliseringssträvanden som civilministern
aktualiserat. Hans ambitioner innebär ju ökat inflytande från
lokal och regional nivå genom minskning av de centrala ämbetsverkens
inflytande.

Med stöd av det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att stödet till Friluftsfrämjandet och övriga
inom friluftslivet verksamma organisationer fr. o. m. budgetåret
1985/86 skall handhas av Sveriges turistråd,

2. att riksdagen beslutar uttala sig för att fjällsäkerhetsrådets verksamhet
bibehålls i nuvarande form.

Stockholm den 28 mars 1984

RUNE ÅNGSTRÖM (fp)
ROLF RÄMGÅRD (c)
SÖREN HÄGGROTH (s)

MONA SAINT CYR (m)