15

Motion

1983/84:2733

Jan-Eric Virgin och Gunnel Liljegren

Turist- och rekreationspolitiken m. m. (prop. 1983/84:145)

Regeringen har i propositionen angivit målen för turist- och rekreationspolitiken.
Därvid har framhållits att genom att öka utlandsturismen och
bereda fler svenskar möjlighet till turism och rekreation i eget land kan
turistnäringens kapacitet utnyttjas bättre. Sveriges turistråd har därför
föreslagits bli ett centralt organ för turist- och rekreationsfrågorna. Rekreationsberedningen
föreslås bli nedlagd. Dess arbetsuppgifter, liksom vissa
av de uppgifter naturvårdsverket har på området, föreslås bli överförda till
turistrådet.

Vi delar bedömningen att turistrådet kan utgöra ett lämpligt organ för
turist- och rekreationsfrågorna inte minst därför att dessa kan utnyttjas
som ett led i satsningen på att förbättra handelsbalansen.

Vi finnér det emellertid anmärkningsvärt att regeringen i propositionen
på ett så lättvindigt sätt avfärdar den del av rekreationsfrågorna som
båtlivet utgör. 1 Sverige finns i dag uppskattningsvis 800 000—900 000
fritidsbåtar. Man kan förutsätta att varje båt årligen utnyttjas av minst tre
personer, vilket innebär att båtlivet utgör en väsentlig del av 2,5—3 miljoner
svenskars rekreation. Vad satsningen på en egen fritidsbåt innebär för
benägenheten att förlägga sin semester till Sverige torde inte kunna överskattas.

Vår relativt orörda natur, våra unika skärgårdar, våra stora men ännu
delvis okända kanalsystem och våra otaliga insjöar utgör en stor resurs då
det gäller marknadsföring av utländsk båtturism i Sverige.

För att möta en förväntad ökad båtturism fordras dock en beredskap
både från statlig och kommunal sida. Detta gäller såväl beträffande serviceutbudet
som sjösäkerheten. Det är förvånande att regeringen i föreliggande
proposition underlåter att beröra dessa frågor.

Båtliv

Sedan år 1969 har naturvårdsverket varit den centrala myndighet som
haft att bevaka båtlivets intressen. Det har gällt frågor av olika slag såsom
hemmahamnar, gästhamnar, renhållning i skärgårdsområden, hjälptelefoner,
helikopterlandningsplatser, brohöjder, fartbegränsningar, m. m. Till
sitt förfogande för dessa ändamål har verket haft ett anslag för Åtgärder
för fritidsbåttrafiken. Detta anslag har under senare tid minskat (under
1982/83 ca 700 000 kr.) men inte desto mindre varit av betydelse för
framför allt gästhamns- och renhållningsfrågor. Verket har vidare genom

Mot. 1983/84:2733

16

sitt anslag för utvecklingsarbete inom rekreationssektorn verksamt kunnat
bidra till utvecklingen av båtlivet. Vi tänker då närmast på utformningen
av fritidsbåtleder, byggande av hemmahamnar och finansieringen av sådana
hamnar.

Vi vill i detta sammanhang framhålla båtlivets stora betydelse för möjligheten
att bibehålla en levande skärgård längs de svenska kusterna. Utan
en aktiv båtpolitik kommer talet om att bibehålla och öka sysselsättningen
i skärgårdarna att klinga falskt. Regeringen har i sitt förslag underlåtit att
ta hänsyn till en minoritet människors utkomstmöjligheter som dessutom
utgör grunden för en ökad satsning på båtturism.

Enligt det förslag som läggs fram i propositionen skall naturvårdsverkets
anslag för fritidsbåttrafiken upphöra och verkets medel för utvecklingsarbete
överföras till turistrådet. Verkets roll som central myndighet
för båtlivet kommer därvid i praktiken att försvinna. Rekreationsfrågorna
överförs enligt propositionen till stor del till turistrådet utan att båtlivet på
något sätt nämns. Vi anser emellertid att riksdagen bör uttala att båtlivets
frågor bör beaktas vid turistrådets handläggning av rekreationsfrågor.
Ytterligare en tjänst bör därvid överföras från naturvårdsverket till turistrådet.

Sjösäkerhet för fritidsbåtar

Frågor rörande sjösäkerheten för fritidsbåtar handläggs av ett särskilt
fristående statligt organ kallat sjösäkerhetsrådet. Rådet består av tio ledamöter
representerande det främsta kunnande inom båtlivet som går att
uppbringa i landet. Inom rådet finns företrädare för sjöfartsverket, naturvårdsverket,
polisen, kustbevakningen, Sjöräddningssällskapet, Sjöbefälsförbundet,
försäkringsbolagen, båtorganisationer och båttillverkningsbranschen.
Till sitt förfogande har rådet ett kansli med en kanslichef och
en sekreterare. Genom rådets verksamhet bl. a. i form av information om
båtlivets faror har dödsolyckorna i samband med båtliv nedbringats från
ca 30 personer per 100 000 båtar år 1969 till ca 9 personer per 100 000 båtar
år 1982. Detta torde visa rådets betydelse vad gäller räddande av människoliv.

Enligt propositionens förslag skall ansvaret för den verksamhet som
sjösäkerhetsrådet nu bedriver läggas på naturvårdsverket. Såvitt vi förstår
skall rådets kanslifunktion inordnas i naturvårdsverkets organisation och
rådsfunktionen upphöra. Detta innebär en rasering av en stor samlad
kunskap på området liksom av det betydelsefulla kontaktnät som rådets
nuvarande organisation och sammansättning innebär. Det ter sig så mycket
besynnerligare som de övriga nordiska länderna byggt upp nationella
sjösäkerhetsråd efter svenskt mönster. Enligt vår uppfattning är det av stor
vikt att sjösäkerhetsrådet får behålla sin självständiga status och sin nuvarande
sammansättning oavsett vilken statlig myndighet som svarar för dess

Mot. 1983/84:2733

17

kamerala och andra rutiner. Det kan därvid finnas anledning att överväga
om inte sjösäkerhetsrådets (och även fjällsäkerhetsrådets) verksamhet bör
samordnas med Sveriges turistråd.

Om de i propositionen framförda förslagen genomförs utan de i denna
motion föreslagna ändringarna kommer utvecklingen för båtlivets del —
liksom dess betydelse för en levande skärgård — att föras tillbaka till
1950-talsnivån.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförs i denna motion hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att turistrådet
bör åläggas att bevaka båtlivet som en del av turist- och
rekreationspolitiken,

2. att riksdagen beslutar att föra över ytterligare en tjänst från
naturvårdsverket till turistrådet för att handlägga dessa frågor,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att sjösäkerhetsrådet
oavsett myndighetstillhörighet bör behålla sin
självständiga status och sin nuvarande sammansättning.

Stockholm den 28 mars 1984

JAN-ERIC VIRGIN (m) GUNNEL LILJEGREN (m)