16

Motion

1983/84:2724

Tredje vice talman Karl Erik Eriksson m. fl.

Turist- och rekreationspolitiken m. m. (prop. 1983/84:145)

I regeringens proposition 1983/84:145 understryker statsrådet konsekvent
nödvändigheten av att Sveriges Turistråd bedriver sin utlandsverksamhet
i mycket nära samarbete med Sveriges Exportråd.

Vi delar helt denna uppfattning. Utländsk turism i Sverige är nämligen
en mycket väsentlig del av våra tjänsteexport. Dessutom den enda gren av
Sveriges totala export, som mycket snabbt kan öka. En fördubbling inom
en 5-årsperiod bör vara möjlig, om alla goda krafter samverkar. Som
exportnäring är turismen redan nu större än livsmedelsexporten, större än
trävaruexporten och något mindre än järn- och stålexporten. Ingen av
dessa viktiga exportgrenar har samma möjlighet till snabb förbättring.

Sveriges Turistråd har under lång tid byggt upp ett kontorsnät utomlands,
som består av ett tiotal utlandskontor i Köpenhamn, Oslo, Helsingfors,
London, Haag, Hamburg, Ziirich och New York. Alla med mycket
begränsade personella och ekonomiska resurser i förhållande till de mycket
stora och viktiga marknader, som de skall bearbeta.

På i stort sett samtliga dessa platser verkar Sveriges Exportråd med
betydligt större personal och mera representativa utrymmen.

Enlig vår mening borde det i dagens läge, då turismen har stora möjligheter
att snabbt tillföra oss valutaintäkter, vara av oskattbart värde, om det
samarbete som föredraganden i propositionen talar om, kunde byggas upp
i gemensamma lokaler, som inlemmar turismexporten i Sveriges totala
exportansträngningar.

På de utländska marknaderna finns det ingen större skillnad mellan att
sälja turism, bilar, textil, glas och maskiner. Tvärtom har turismen allt att
vinna på att så snabbt som möjligt länkas in på ett naturligt sätt i den långa
kedjan av exportindustrier.

Fram till nu har kostnaderna för att sälja svensk turism på världsmarknaden
helt burits av stat, kommuner och landsting tillsammans med de
stora trafikföretagen — främst SAS. Enligt vår mening är det naturliga, att
näringslivet — framför allt turistindustrin — i framtiden skall bära sin del
av marknadsföringskostnaderna för en produkt, som ger det svenska näringslivet
miljardintäkter. Ju snabbare turismen som exportprodukt samordnas
med andra säljkanaler, desto bättre för alla parter.

Med stöd av ovanstående hemställs

1. att riksdagen hos regeringen anhåller om att Sveriges turistråd så
snart ske kan överflyttar den verksamhet som f. n. bedrivs i
Turistrådets turistkontor utomlands till Exportrådets lokaler i de
aktuella länderna,

Mot. 1983/84:2724

17

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om att Exportrådet steg för
steg bygger ut sitt kontorsnät, så att man om möjligt redan 1985
på vart och ett av Sveriges Exportråds kontor har minst en
turism-ansvarig, som eventuellt vid sidan av sitt dagliga arbete
ägnar utvecklingen av Sverige-turismen utomlands ett växande
intresse,

3. att riksdagen hos regeringen anhåller om att Turistrådet tillsammans
med Sveriges Exportråd och SAS och övriga trafikföretag
skapar lokala ”turismexportkommittéer”, som förses med handlingsprogram
och arbetsmaterial i syfte att 1984 och 1985 skall
bli det definitiva genombrottet för Sverige som ett av 1980-talets
turistland på utlandsmarknaderna.

Stockholm den 28 mars 1984

KARL ERIK ERIKSSON (fp)
BERTIL JONASSON (c)
GULLAN LINDBLAD (m)

JAN HYTTRING (c)
OVE ERIKSSON (m)