Motion
1983/84:2717
Kjell Mattsson m. fl.
Förslag till ändringar i förköpslagen (1967:868) m. m.
(prop. 1983/84:141)
Centerpartiet har stött tillkomsten av förköpslagstiftningen. Motiven för
detta var att vi ansåg lagstiftningen vara ett smidigt instrument i kommunernas
markpolitik. Lagens bestämmelser träder i kraft först i och med att
en fastighetsägare vill avyttra sin egendom och upprättar avtal om försäljning.
Den säljande parten blir genom att kommunen har att inträda i
upprättat avtal inte lidande. Däremot sätts köparens intresse tillbaka till
förmån för kommunens intresse av att förändra markens användning.
Förutsättningen för kommunens förköp är att i den kommunala planläggningen
är klart om kommunen avser gå vidare med rättsverkande beslut.
Om kommunen inte har möjligheter inlösa erforderlig mark genom frivilliga
avtal har kommunen möjlighet begära expropriationstillstånd.
1 den planeringssituation att beslut föreligger om förändring av markens
användning så innebär därför förköpslagstiftningen att mark som ändå
skall byta ägare blir möjlig att förvärvas av kommunen.
I proposition 141 föreslås nu en rad ändringar för att utöka möjligheten
att använda förköpslagstiftningen, nämligen
— förköp för genomförande av detaljplan
— förköp för stadsförnyelse
— förköp för inköp av mark som behövs för idrott och friluftsliv
— förköp för bevarande av ur kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt
intressanta egendomar
— förköp för att säkerställa bostäder för permanentboende i vissa områden
— att kommunen får förköpsrätt framför hyresgäster som vill bilda bostadsrättsförening.
Centerpartiet motsätter sig samtliga förslag med undantag av förslaget
om förköp för att säkerställa bostäder för permanentboende i vissa kommuner.
Så som vi inledningsvis konstaterade är det viktigt att förköpslagen
endast används där det enligt beslutade planer klart framgår att förändring
av markens användning skall äga rum. Centern anser det vidare viktigt att
hävda möjligheterna till enskilt fastighetsägande och att lagstiftningen
utformas så att den möjliggör och stimulerar frivillig samverkan mellan
fastighetsägare för att genomföra ny- och ombyggnader i enlighet med
Mot. 1983/84:2717
20
gällande detaljplaner. Därför är det angeläget att förslaget om exploateringssamverkan
snarast blir genomfört. Motiven för förköp bör därför inte
utökas att avse genomförande av detaljplan. Riksdagens ställningstagande
till reformering av byggnadslagstiftningen bör också avvaktas. Vi avstyrker
förslaget under avsnittet 2.2 Förköp för genomförande av detaljplan.
I motiven för ändring av förköpslagen för stadsförnyelse nämns ändring
av lägenhetsindelning med hänsyn till bostadsförsörjningen för att förhindra
segregation, tillgängligheten för handikappade och äldre m. m. Vi
vill, utöver våra synpunkter under avsnittet 2.2 ovan, anföra att lösningen
av detta problem inte bör ske genom att kommunen blir fastighetsägare,
utan genom att fastighetsägarna stimuleras att genomföra önskvärda förändringar.
Vi yrkar avslag på förslaget under avsnittet 2.3 Förköp för
stadsförnyelse.
Under avsnittet 2.4 föreslår bostadsministern att förköpslagen skall vara
tillämplig även vid köp av mark som behövs för idrott och friluftsliv. I
promemorian som ligger bakom propositionens förslag föreslås en ordning
som innebär att om mark är av intresse för friluftslivet bör detta
kunna utgöra en grund för förköp. Om man följde förslaget skulle det
innebära att stora delar av landet skulle komma att ligga under förköpsmöjligheten.
I propositionen gör bostadsministern en uppstramning på så
sätt att förköpsrätt skall föreligga om kommunen i sin planering kan visa
att den behöver råda över marken på ett sådant sätt att det krävs att marken
förvärvas. Vi anser dock att även med denna inskränkning så är utökningen
av förköpslagen att omfatta förvärv av mark som behövs för idrott och
friluftsliv överflödig, och vi yrkar avslag på hemställan under punkten 2.4.
Under lång tid har vi i vårt land rivit fastigheter i stor utsträckning.
Rivningen har motiverats med ekonomiska synpunkter för att ge möjligheter
att uppföra nya byggnader. Man har därvid tagit mycket liten hänsyn
till kulturhistoriska och miljömässiga synpunkter. Mot denna alltför omfattande
rivning har vi fått en ökad medvetenhet om värdet av att behålla
fastigheter som är intressanta ur dessa synpunkter. I propositionen föreslår
nu bostadsministern att bevarande av en fastighet skall bli ett motiv för att
kunna utöva förköpslagen. Vidare säger bostadsministern att man i förköpssammanhang
inte skall beakta förvärvarens önskemål av att själv
utföra de åtgärder som krävs för ett bevarande. Bostadsministern förordar
en principiell företrädesrätt för kommunen. Vi delar inte bostadsministerns
uppfattning att ett kommunalt innehav av en fastighet utgör en
garanti för bevarande. Tvärtom visar utvecklingen att kommunerna har
bekymmer med att klara av underhållet av de fastigheter som kommunen
redan förvärvat av kulturhistoriska skäl. Så t. ex. har man inom Stockholms
fastighetsförvaltning föreslagit att man bör gå ut och få enskilda
människor att svara för underhållet av vissa fastigheter. Eftersom även den
kommunala ekonomin kommer att vara kärv under den närmaste framtiden
så innebär det inte någon säkerhet för bevarande av byggnader att
Mot. 1983/84:2717
överföra flera av dem i kommunal ägo. Vi yrkar därför avslag på hemställan
under punkten 2.5.
Förköp för att säkerställa bostäder till permanentboende behandlas i
avsnittet 2.6. Som vi inledningvis anfört tillstyrker vi propositionens förslag
om att förköpsrätten skall kunna användas i vissa avgränsade områden
för att bevara småhus samt rad- och kedjehus som bostäder för
helårsboende. I debatten om vilka åtgärder som skulle vidtas för att bromsa
upp och förhindra en fortsatt övergång från helårssamhälle till fritidssamhälle
har en rad olika åtgärder föreslagits, såsom bättre finansieringsmöjligheter,
förvärvslagstiftning, utökning av mark för fritidsändamål och
förköpslagstiftning. Vi anser att bostadsministerns avvägning att föreslå
användning av förköpslagstiftningen är en riktig bedömning. Vi vill samtidigt
framhålla angelägenheten av att man i den kommunala planeringen
ger bättre möjligheter att uppföra fritidshus.
Under avsnittet Förköp och hyresgästförvärv föreslås att fastighetsägarens
skyldighet att hembjuda fastigheten till en av hyresgästerna bildad
bostadsrättsförening inte skall gälla om fastigheten förvärvas av kommunen.
Vi anser från centerpartiets sida att bostadsrättsägandet bör utökas
och vi har i en särskild motion (1105) föreslagit en rad åtgärder för att
främja övergången till bostadsrätt. Vi kan självfallet därför inte acceptera
regeringens förslag om ändring av förköpslagen på det sättet att kommunen
äger förköp av fastighet som bostadsrättsförening anmält intresse av
att få förvärva.
Förbättrade finansieringsmöjligheter föreslås vid förvärv av fastigheter
som förköps för att säkerställa bostäder åt permanentboende. Bostadsministern
föreslår att bostadslån skall kunna beviljas på grundval av ett
låneunderlag som motsvaras av summan av det belopp för tomt- och
grundberedningskostnader och eventuellt lägenhetstillägg som skulle ha
fastställts för motsvarande nybyggnad. Räntebidrag bör lämnas enligt de
regler som gäller för bostadslån till sådana småhus som skall bebos av
låntagaren.
Ett av motiven för att införa förköpsrätt för att bevara helårssamhällen
har varit att man har hävdat att fastighetspriserna har stigit så starkt att det
inte varit möjligt för den som avser att ha huset som helårsbostad att
konkurrera. Införandet av förköpslagstiftningen bör rimligtvis få en prisdämpande
effekt. Däremot kan man befara att förslaget om att införa lån
med räntebidrag kommer att få den motsatta effekten, dvs. möjligheterna
att betala ett något för högt pris för fastigheterna ökas. Centerpartiet har
i annan motion yrkat på en minskning utav de generella bidragen och
övergång till räntelånsystem. Bostadskommittén har i sitt uppdrag att se
över finansieringsvillkoren för bostadsbyggandet på lång sikt inte utökat
gruppen utav fastigheter som kan komma i fråga för statlig belåning.
Vidare uppstår en besvärande skillnad mellan fastigheter som förvärvats
Mot. 1983/84:2717
22
genom kommunalt förköp och de som direktförvärvas. Förslaget kan
därför med nuvarande utformning inte accepteras.
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställer vi
1. att riksdagen beslutar att avslå regeringens hemställan om ändring
i förköpslagen (1967:868) med undantag av förslaget under
avsnitt 2.6 Förköp för att säkerställa bostäder åt permanentboende,
2. att riksdagen beslutar att avslå regeringens hemställan om ändring
i lagen (1968:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning
till bostadsrätt,
3. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om lån av
statsmedel vid förvärv av fastigheter som förköpts för att säkerställa
bostäder åt permanentboende.
Stockholm den 28 mars 1984
KJELL A. MATTSSON (c)
BIRGITTA HAMBRAEUS (c)
IVAR FRANZÉN (c)
AGNE HANSSON (c)
KERSTIN ANDERSSON (c)
Liber Tryck Stockholm 1984