17

Motion
1983/84:2716
Jan-Eric Virgin

Förslag till ändringar i förköpslagen (1967:868) m. m. (prop.
1983/84:141)

Den i regeringens proposition föreslagna utvidgningen av förköpsrätten
innebär i praktiken att förköpsrätt kan föreligga i de flesta fall där fastigheter
omsätts på öppna marknaden. Ett så långtgående ingripande från
samhällets sida i enskilda fastighetsägares rätt att bestämma över sin
egendom är främmande för det system som hittills rått i Sverige. Ur
samhällets synpunkt föreligger inte heller något behov av en så omfattande
förköpsrätt. Härtill kommer, att utvidgningen av förköpsrätten med säkerhet
kan förutses medföra mycket stora kostnader och byråkrati och krångel
vid kommunernas, domstolarnas och andra myndigheters handläggning
av förköpsärendena. Detta står direkt i strid med strävanden från alla
riksdagens partier att minska kostnaderna i den offentliga sektorn och
utrymmet för krångel och byråkrati. Allt talar för att den kommunala
förköpsrätten bör begränsas till speciella fall, där mycket starka och klart
dokumenterade allmänna intressen föreligger.

Förköp till fast egendom som behövs för friluftsliv

Friluftslivet i Sverige grundas i allt väsentligt på allemansrätten, i vissa
fall kompletterad med frivilliga överenskommelser med markägarna och
med förordnanden om naturreservat eller naturvårdsområde. Friluftslivets
intressen är nästan aldrig så dominerande att de motiverar att det allmänna
övertar hela äganderätten till en fastighet. Friluftslivet kan bedrivas tillsammans
med jord- och skogsbruket. I de enstaka fall där övertagande av
äganderätten kan vara motiverat kan syftet uppnås genom frivilliga köp
eller expropriation.

Förköp av fast egendom som är värdefull ur kulturhistorisk eller miljömässig
synpunkt

Kulturminnesvården i Sverige befinner sig i ett krisläge. Kostnaderna
för kulturminnesvården blir alltmer betungande. I praktiken måste kulturminnesvården
i allt större utsträckning lita till frivilliga insatser från privata
ägare. Så sker också. Endast en mycket ringa del av allt det arbete och
de kostnader som nedläggs i Sverige för vården av arvet av skyddsvärda
kulturmiljöer utförs av det allmänna. Resultaten inom kulturminnesvården
beror i allt väsentligt av enskilda ägares och brukares frivilliga insatser.

Mot. 1983/84:2716

18

Förslaget om införandet av en förköpsrätt för kulturhistoriskt värdefulla
miljöer är mot denna bakgrund helt oacceptabelt och oförenligt med
samhällets intresse i övrigt beträffande kulturminnesvården. Det absolut
viktigaste är att det allmänna skapar förutsättningar som stimulerar enskilda
ägare och brukare att frivilligt göra insatser för kulturminnesvården och
miljövården.

Förköpsrätten skulle komma att omfatta byggnader och miljöer på vilka
enskilda personer nedlagt stora kostnader och arbete utan tanke på ekonomisk
lönsamhet. Möjligheterna för ägaren att bestämma om vem som i
framtiden skall överta den vårdade byggnaden eller miljön utgör en väsentlig
och avgörande drivkraft för sådana frivilliga insatser. Det kan
förutses att dessa för samhället helt nödvändiga frivilliga insatser i mycket
stor utsträckning bortfaller om ägarna genom införandet av en kommunal
förköpsrätt ej längre har möjlighet att förutse och bestämma över sin
egendoms framtid. Införandet av en förköpsrätt för kulturhistoriskt och
miljömässigt intressanta fastigheter skulle bli till mycket stor skada för
kulturminnesvården och därtill hörande miljöer i Sverige. Redan finns i
allmän ägo alltför många vanvårdade byggnader och miljöer.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1983/84:141,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad i motionen anförts om förköp av mark som behövs
för friluftsliv,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad i motionen anförts om förköp av fast egendom som
är värdefull ur kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt.

Stockholm den 28 mars 1984

JAN-ERIC VIRGIN (m)