Mot. 1983/84
2691-2695

Motion

1983/84:2691

Per Israelsson m. fl.
Regeringens befattning med besvärsärenden (prop. 1983/84:120)

I propositionen föreslås en översyn av möjligheterna att överklaga beslut
av myndighet till regeringen. För att genomföra en sådan översyn, som
avses genomförd departement för departement, föreslås riksdagen att den
skall anta de riktlinjer som regeringen föreslagit i propositionen.

I propositionen framhålls vikten av att den tilltänkta besvärsreformen
kan genomföras i så bred politisk enighet som möjligt. Därför har propositionen
föregåtts av överläggningar mellan företrädare för riksdagspartierna
och det utfästs att sådana överläggningar framdeles skall komma att
äga rum under arbetet med genomförandet. Vi noterar för vår del detta och
vill redan nu ge uttryck för vissa principiella meningar.

Inledningsvis vill vi anföra att vi inte säger ett kategoriskt nej till propositionens
förslag. Men vi vill bestämt betona att en inskränkning av
besvärsrätten till regeringen måste ske med utgångspunkt i en kritisk och
restriktiv grundsyn till långtgående sådana inskränkningar.

Så långt en reform av besvärsrätten handlar om att minska byråkrati och
onödiga ämbetsmannamässiga omgångar är vi helt överens, men vi vill
inte gå med på inskränkningar som leder till mindre rättssäkerhet eller kan
få negativa verkningar för människor inom det ekonomiskt och socialt
mest utsatta skiktet i det svenska samhället.

Bl. a. följande skäl talar emot en långtgående inskränkning av besvärsrätt
till regeringen:

1. Ämbetsverk och andra sektoriella organ får ökat inflytande över lagtilllämpning
och praxis. Det skulle innebära att den administrativa makten
ökade på den politiska maktens bekostnad. En utveckling i sådan
riktning har redan skett under senare år och skulle komma att fortsätta.

Vi anser för vår del att denna utveckling måste vändas så att de politiskt
valda organens makt och inflytande i stället kommer att öka.

2. Riksdagen stiftar ensam lag utifrån förslag som lagts av regeringen.

Under senare år har allt flera lagar fått formen av ramlagar som inte i
detalj reglerar tillämpningen. En för hela landet enhetlig lagtillämpning
förutsätter då att en riksövergripande normgivning sker genom riktningsgivande
beslut av regeringen. Om inte lagstiftarens, riksdagens,
bokstav och anda får enhetligt genomslag i praxis, går vi mot en federalisering,
där den medborgerliga likställigheten inför lagen kan gå
förlorad.

3. En typ av ärenden vars slutinsats även i fortsättningen bör ligga hos

Riksdagen 1983/84. 3 sami. Nr 2691-2695

Mot. 1983/84:2691

2

regeringen är invandrarärenden. Med den ingripande betydelse sådana
ärenden har i de där berörda människornas livsöden, så bör även
sådana ärenden av till synes ringa vikt ändå få ligga kvar hos regeringen.
Ett fullständigt avskärande av till synes små ärenden som rör enskilda
medborgare bör inte heller ske. Det som ter sig som ett bagatellärende
för den utomstående betraktaren kan upplevas som synnerligen
viktigt av den berörde medborgaren. Den enskilde medborgaren, med
kanske blygsamma ekonomiska och sociala resurser, bör inte uppfatta
landets regering som skild från medborgarna av en ogenomtränglig
byråkratisk mur. Om man vill inskränka antalet besvärsärenden till
regeringen kan därför en villkorlig överprövningsrätt vara att föredra
framför att överlåta regeringens befogenhet på centrala ämbetsverk.
Medborgaren bör alltid ges möjlighet att ytterst få sitt ärende prövat av
regeringen när särskilda skäl föreligger. Vad som skall förstås med
sådana särskilda skäl bör vara noga preciserat.

I propositionen tas också frågan om överlämnande till regeringen av
mål för avgörande upp. Vilka mål som lämpligen skall överlämnas till
regeringen föreslås kunna regleras genom föreskrifter. Avsikten är att styra
myndigheternas praxis. Vi tror att en sådan ordning kan komma att bidra
till den enhetlighet som vi framhållit som viktig.

Med stöd av det anförda yrkar vi

att riksdagen, med bifall till proposition 1983/84:120 i övrigt, som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
beträffande riktlinjer för en översyn av reglerna om rätt att
överklaga ärenden till regeringen och för utformning av regler
för nya ärendegrupper.

Stockholm den 27 mars 1984
PER ISRAELSSON (vpk)

JÖRN SVENSSON (vpk) NILS BERNDTSON (vpk)

PAUL LESTANDER (vpk) MARIE-ANN JOHANSSON (vpk)

HANS PETERSSON (vpk)
i Hallstahammar