Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1983/84:2689

Karin Söder m. fl.

Kommunalekonomiska frågor inför år 1985 (prop. 1983/84:133)

I. Den kommunalekonomiska utvecklingen

Den kommunala sektorn är den samhällssektor som vuxit klart mest
under det senaste decenniet. Trots en gradvis neddragning har den kommunala
konsumtionsökningen under denna period tagit i anspråk mer än
hälften av landets resurstillväxt. Ökningen i den kommunala konsumtionen
var under 1970-talet i genomsnitt ca 4% per år. Under perioden
1980—83 blev ökningen i genomsnitt 2,6 % per år. En stor del av den ökade
kommunala konsumtionen förklaras av att kommuner och landsting fått
ta på sig uppgifter som beslutats av eller överförts från statsmakterna.

Som en naturlig följd av den snabba kommunala ökningen har kommunalskatten
samtidigt höjts i rask takt. Under 1970-talet låg den genomsnittliga
kommunalskattehöjningen på nästan 1 kr./år. De fyra första åren
på 1980-talet har höjningarna, främst på grund av neddragningen av den
kommunala expansionstakten, minskat till ca 25 öre/år.

Kwf pf

Diagram 1. Total kommunal medelskattesats samt skattesatser för kommuner och
landsting 1970—1983

Källa: Årsbok för Sveriges kommuner 1983

Mot. 1983/84:2689

På sysselsättningsområdet har den kraftiga kommunala expansionen
inneburit 260 000 fler anställda i kommuner och landsting sedan 1976.
Men även där har ökningstakten dämpats från 40 000—50 000 per år
under 1970-talets senare hälft till knappt 20 000 per år under 1980-talet.
1982 och 1983 är sysselsättningsökningen klart lägre än för 1980 och 1981.

Diagram 2. Sysselsättningsutvecklingen 1960—1982

•00.000

KOMMUNERNA

700

400

STATEN

Källa: SCB, Nationalräkenskaperna

De tre senaste åren har först mittenregeringen och sedan den socialdemokratiska
regeringen av statsfinansiella skäl dragit in en del av det
kommunala skatteunderlaget, främst vad gäller juridiska personer. Indragningen
av kommunalt skatteunderlag från juridiska personer uppgår
för 1984 till 6,3 miljarder kronor. Detta motsvarar en kommunalskattehöjning
med 1:65 kr. om kommunerna skulle kompenserat sig helt. I verkligheten
har emellertid kommunalskattehöjningarna, trots de genomförda

Mot. 1983/84:2689

indragningarna av kommunalskattemedel, begränsats till 0:75 kr. från
1981 till 1984. Detta har varit möjligt bl. a. genom en successiv anpassning
av den kommunala volymexpansionen.

För den totala kommunala sektorn är likviditetssituationen för närvarande
mycket god. Kommunernas och landstingens samlade likvida medel
uppgick till 30 miljarder kronor. (Prel. nationalbudget 1984, s. 160.)

II. Inriktning av den kommunalekonomiska politiken

En avgörande orsak till Sveriges ekonomiska problem är den internationellt
sett unikt stora ökning som sedan 1960-talet skett av de offentliga
utgifterna och skatterna. Syftet har varit att lösa olika samhällsproblem
och åstadkomma en rättvis fördelning av välståndet. Men en offentlig
sektor som blir så stor att medborgarna inte längre är beredda att betala
dess kostnader riskerar i stället att bli ett hot mot just dessa ambitioner.

Det stora statliga budgetunderskottet, som direkt är orsakat av den
offentliga — statliga såväl som kommunala — utgiftsexpansionen, utgör
för närvarande det allvarligaste hotet mot den svenska ekonomin. Budgetunderskottet
ökar inflationsrisken, driver upp räntenivån och minskar
utrymmet på kapitalmarknaden för industrins investeringar.

I det svåra arbetet att minska budgetunderskottet måste självfallet också
kommuner och landsting delta. Besparingsutrymme måste skapas genom
omprioriteringar, effektiviseringar och bättre hushållning med tillgängliga
resurser. Med hänsyn till den kraftiga expansionen under 1970-talet bör
det rimligen finnas ett gott utrymme för sådana åtgärder. Ansvaret för
denna omprövning måste i första hand ligga på kommunerna och landstingen
själva. Det är dock nödvändigt att ett sådant ansvar förenas med
större frihet att använda resurserna på mest effektiva sätt. Därför måste
den avveckling av statliga detaljregleringar som inleddes under mittenregeringens
tid fullföljas. Den bör också kompletteras av en successiv överföring
av de specialdestinerade statsbidragen till ett mer generellt statsbidrag.
Genom en sådan bidragskonstruktion skulle staten, förutom minskad
detaljstyrning, skapa störe rättvisa mellan olika kommuner och landsting
när det gäller fördelningen av statsbidrag.

Inom den offentliga sektorn finns inte bara underskottsproblem utan
även behov av ökad effektivitet och valfrihet. Därför är det viktigt att ett
visst mått av konkurrens införs inom den offentliga sektorns verksamhetsområden.
Inom den kommunala sektorn bör effektiviteten kunna ökas
genom bl. a. större inslag av anbudsförfarande och privata entreprenader.
Detta har också betydelse för den mindre företagsamheten. Vi anser därför
att det är väsentligt att privata initiativ uppmuntras inom områden som
hittills huvudsakligen förbehållits den kommunala sektorn.

Besparingarna inom den kommunala sektorn får inte leda till en ökad
regional obalans.

Mot. 1983/84:2689

Den direkta inkomstbeskattningen för fysiska personer har sin helt
dominerande tyngdpunkt i kommunalskatten. Kommunerna och landstingen
utdebiterar 1984 sammanlagt över 110 miljarder kronor. Det skall
jämföras med den statliga inkomstskatten som uppgår till bara drygt 30
miljarder kronor för fysiska personer (därutöver ca 10 miljarder kronor för
juridiska personer). Kommunalskatten är därför den verkligt tunga skatten
för alla låg- och medelinkomsttagare. Mot den bakgrunden är ytterligare
kommunalskattehöjningar ingen framkomlig väg att möta den nödvändiga
minskningen av statens finansiella överföring till kommunsektorn.

Avgiftsfinansiering kan i vissa fall innebära större rättvisa och högre
effektivitet i den kommunala verksamheten. I många fall är det annars
svårt att veta om medborgarna verkligen värderar tjänsten lika högt som
den resursförbrukning som krävs för att producera den. Detta blir sannolikt
än viktigare i framtiden, eftersom utvecklingen av konsumtionsmönstret
troligen innebär en förskjutning mot ett ökat inslag av tjänster. Den helt
dominerande delen av kommunala tjänster måste dock av sociala skäl
även framgent finansieras skattevägen.

Den ryckighet som präglat den socialdemokratiska kommunalekonomiska
politiken har allvarligt försvårat kommunernas och landstingens
planeringsförutsättningar. Inte ens i den nu presenterade propositionen
ges besked i alla delar, utan regeringen avser att i väsentliga stycken
återkomma först senare.

III. Kommunal beskattning av juridiska personer

Centern har sedan länge av rättviseskäl föreslagit att all beskattning av
juridiska personer skall ske via statsskatten. En sådan omläggning får en
utjämnande effekt mellan kommunerna. Vi kan därför biträda regeringens
proposition i denna del. Däremot anser vi att huvudsyftet med en sådan
omläggning — ökad ekonomisk utjämning kommuner emellan — förfelas
om kompensation utgår i relation till resp. kommuns och landstings nuvarande
skatteinkomster från juridiska personer. Vi medger dock att i vissa
enstaka fall kan en indragning av den kommunala beskattningsrätten slå
orimligt hårt. Detta problem bör dock enligt vår mening lösas inom ramen
för det förhöjda stödet till extra skatteutjämningsbidrag.

För vissa kyrkliga kommuner kan slopandet av den kommunala beskattningen
av juridiska personer bli särskilt besvärande eftersom de kyrkliga
kommunerna regelmässigt är betydligt mindre än primärkommunerna. Vi
anser därför att hela beloppet 170 milj. kr. bör återgå till kyrkofonden att
användas dels till den ordinarie kyrkliga skatteutjämningen, dels till en
extra skatteutjämning i de fall borttagandet av den kommunala beskattningen
av juridiska personer slår särskilt hårt.

Mot. 1983/84:2689

Regeringen har mot bakgrund av företagens vinster under åren 1979—

1983 beräknat de Finansiella effekterna av slopad kommunal beskattning
av juridiska personer till ca 2 miljarder kronor. Eftersom företagen under
de fyra första åren av femårsperioden redovisade låga vinster, tror vi att
detta är en underskattning åtminstone vad gäller 1985. Vi tror således att
regeringens kompensation inte kommer att fullt ut motsvara indragningen.

Centerns förslag innebär under alla omständigheter en statsfinansiell
förstärkning med ca 2 miljarder kronor jämfört med propositionen.

IV. Skatteutjämningsbidragen

Centern har som mål att ge kommunerna likvärdiga ekonomiska arbetsförutsättningar.
Detta arbete bedrivs inom ramen för skattekraftsutjämningen.

Åtskilligt har under de båda senaste årtiondena gjorts för att ge kommunerna
mer jämlika ekonomiska arbetsförutsättningar. Det har skett
genom etappvisa förbättringar av skattekraftsutjämningen.

Reformsträvandena inom den statliga skattekraftsutjämningen var särskilt
markerade under perioden 1976—1982. Skatteutjämningsbidragen
ökade från drygt 2,5 miljarder kronor år 1976 till ca 10 miljarder kronor år

1982.

Trots dessa förstärkningar av den statliga skatteutjämningen kvarstår
fortfarande stora skillnader mellan kommunerna i fråga om skattekraft.

Vad nuvarande skillnader ifråga om skattekraft bptyder för den kommunala
utdebiteringen kan åskådliggöras genom följande exempel. Vår
jämförelse grundas på förhållandena under det kommunala budgetåret

1983. Då varierade det totala skatteuttaget i landet mellan 26 kr. i Danderyd
och 33:72 i Åre. (Se nedanstående tabeller hämtade ur tidningen
Affärsvärlden nr 14/15 1983.) Om Åre kommun tillerkänts samma reala
skatteunderlag som Danderyds kommun skulle den totala kommunala
utdebiteringen i Åre kommun ha kunnat sänkas från 33:72 till 23:75. Om
Danderyds kommun skulle planera sin ekonomi med utgångspunkt från
den för kommunen garanterade skattekraften (106 % i stället för 160 % av
medelskattekraften) skulle den totala utdebiteringen i Danderyd ha behövt
höjas från 26 kr. till ca 34 kr. Detta exempel är belysande för omfattningen
och vidden av de kvarvarande orättvisorna på det kommunala beskattningsområdet.

Centern avvisar således regeringens förslag att grundgarantin i skatteutjämningssystemet
generellt skall minskas med en procentenhet. I analogi
härmed avvisar vi också indragningen av 70 kr. per invånare för kommunerna
utanför skatteutjämningssystemet.

Vi anser att regeringen är inne på helt fel väg när man tar pengar från
skatteutjämningssystemet i avsikt att bereda finansiellt utrymme för nya

Mot. 1983/84:2689

Ligsta »kattan

	•SÄ
Kamman	wm
■X Danderyd »6,00 —
t. BromM* 26,81 —	796
a. Kalix — *7.18 —	2258
4. Lidingö 27,60....
8. T«»y 27,60....
6. Staffanstorp -27,63 —	77»
7. Ängelholm 27,64 —	646
8. Sjöbo 2736 —	1363
9 Kungsbacka .3736 —	602
10. Höganis 28,05 —	820
Neta Hkal »0,14	718

De flesta lågskattekommuner finns i
Götaland (sex stycken). Bara en norrlandskommun
(Kalix) finns representerad.
Kalix har inte höjt skatten sedan
1977.

Hfifliti »katten

9 JCl »3.72 _ »OM

». Strömsund —33.52 — 919»

». Brick* 33.06 _ SM7

4. Ami* 32,78._ »7K

9 Horjadalen—32,78— »547
9. Vaktanianvtk 32,73 _ »060

7. D*ls-Ed 32,58— »438

«. Krokom 32,41— 8014

8. Dorot** 32,30— 8772

10. Lysek* 32.26— 1309

Heta Hkal »0,14 78

Åre toppar skatteligan som domineras
av kommuner från Jämtlands län (fem
stycken).

riktade bidrag för att skapa beredskapssysselsättning inom den kommunala
sektorn. Detta strider också mot grundtanken bakom försöken med
de s. k. frizonerna.

V. Specialdestinerade kontra generella statsbidrag

Ett avgörande inslag i strävandena att stärka den kommunala självstyrelsen
och att effektivisera den kommunala verksamheten måste bli en
begränsning av kostnadsdrivande statlig reglering. De specialdestinerade
statsbidragen som i dag utgår till ca 90 olika kommunala och landstingskommunal
verksamheter belöper sig sammantaget till över 40 miljarder
kronor. Strävan bör vara att etappvis omfördela dessa resurser till ett
system med mer generellt utgående statsbidrag, dvs. i förhållande till t. ex.
folkmängd, åldersfördelning, geografiska avstånd, klimat. Med ett sådant
system skulle lokala och regionala anpassningar underlättas och därigenom
statsbidragspengarna bli ”drygare”. Samhällsekonomiskt orationella
beslut p. g. a. bidragstänkande skulle undvikas. När systemet är fullt genomfört
skulle dessutom tjänstemän på såväl central som lokal nivå kunna
ägna sig åt mer samhällsnyttiga uppgifter än att tolka statsbidragsbestämmelser.

Vi anser att det nu är dags att ta första steget i denna reformering av
statsbidragssystemet. Vi föreslår därför att samtliga specialdestinerade

Mot. 1983/84:2689

statsbidrag, utom dem som gäller utbildningssektorn, fr. o. m. 1 januari
1985 minskas med 10 % jämfört med statsbudgetens förslag. Inom utbildningsområdet
sker fördelningen redan i dag relativt jämnt, varför detta
område åtminstone tills vidare kan undantas. Detta skulle innebära att ca
2 miljarder kronor frigörs. Därav bör hälften avsättas till ett nytt generellt
statsbidragssystem med den inriktning som ovan skisserats. Det bör ankomma
på regeringen att dels utarbeta de ändringar som krävs i statsbidragsförfattningarna,
dels tekniken för ett nytt generellt statsbidragssystem.

VI. Sammanlagda ekonomiska effekter av centerns förslag

Eftersom vi biträder slopandet av den kommunala beskattningen av
juridiska personer, men avvisar att kompensation skall utgå annat än i
särskilda fall, innebär vårt förslag i denna del en statsfinansiell förstärkning
med ca 2 miljarder kronor.

På skatteutjämningsområdet förordar vi, i stället för nya specialdestinerade
pengar för kommunal beredskapssysselsättning, att grundgarantin
behålls intakt. I denna del är, såvitt nu kan bedömas, vårt förslag finansiellt
neutralt jämfört med regeringens, såväl för staten som för kommunsektorn.

Vårt förslag om en omfördelning av statens bidrag till kommunsektorn
från specialdestinerade bidrag till ett generellt bidrag innebär netto en
förstärkning av statskassan med ca 1 miljard kronor.

Det sammantagna resultatet av våra förslag blir därför jämfört med
regeringens en minskad finansiell överföring från staten till kommunsektorn
på 3 miljarder kronor. Detta överensstämmer med den alternativbudget
centern presenterade under allmänna motionstiden i januari i år.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförs i motionen hemställs

1. att riksdagen beslutar godkänna vad som i motionen anförts om
inriktningen av den kommunalekonomiska politiken,

2. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om Bidrag till
kommunerna med anledning av avskaffandet av kommunala
företagsbeskattningen,

3. att riksdagen beslutar avslår förslaget till lag om ändring i lagen
(1979:362) om skatteutjämningsbidrag,

4. att riksdagen beslutar till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna
m. m. för budgetåret 1984/85 anvisa ett i förhållande till
regeringens förslag med 364 milj. kr. förhöjt förslagsanslag av
11 485 milj. kr.,

Mot. 1983/84:2689

5. att riksdagen beslutar till Vissa ersättningar till kyrkofonden för
budgetåret 1984/85 anvisa ett anslag av 90 051 000 kr.,

6. att riksdagen beslutar begära att regeringen framlägger förslag
i enlighet med vad som i motionen anförs om överföring av vissa
delar av de specialdestinerade bidragen till ett generellt bidrag.

Stockholm den 27 mars 198

KARIN SÖDER (c)

OLOF JOHANSSON (c)

CLAES ELMSTEDT (c)

TAGE SUNDKVIST (c)

KARL BOO (c)

RUNE GUSTAVSSON (c)

GUNILLA ANDRÉ (c)

ANDERS DAHLGREN (c)
BERTIL JONASSON (c)

BRITTA HAMMARBACKEN (c)
STIG JOSEFSON (c)