Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion
1983/84:2686
Lars Tobisson m. fl.

Kommunalekonomiska frågor inför år 1985 (prop. 1983/84:133)

Underskott i bytesbalans och statsbudget påverkar inriktningen även av
den kommunala ekonomin. I dagsläget kan visserligen en konjunkturåterhämtning
skönjas, men de underliggande ekonomiska problemen finns
kvar och förvärras. Redan i dag verkar den offentliga sektorn hämmande
på vår ekonomi. Om detta vittnar både ett budgetunderskott på 11 — 12%
av BNP och ett alldeles för högt skattetryck. Vår ekonomis inre och yttre
balans kan inte återvinnas om den offentliga sektorn får fortsätta att växa
på bekostnad av den enskilda. Utvidgningen av den offentliga sektorn har
inte heller lett till en minskande arbetslöshet. I stället har arbetslöshetsnivån
stigit parallellt med den offentliga sektorns tillväxt.

En låg pris- och kostnadsutveckling i framtiden är av avgörande betydelse
för att vår ekonomi skall bringas i balans. Det förefaller som om
hittills träffade löneavtal knappast är förenliga med denna förutsättning.
Den kommunala sektorns avtal, på en väl hög nivå och med skilda garantiklausuler
inbyggda, framstår som svårförenliga med regeringens inflationsmål.

Befolkningsutvecklingen totalt och i olika åldersklasser är av central
betydelse för den kommunala ekonomin. Den senare delen av 1980-talet
kommer att — till skillnad från förhållandena under 1960- och 1970-talen
— kännetecknas av att totalbefolkningen är oförändrad. Befolkningsminskningar
kan registreras i åldersgruppen 0— 18 år. Ökningstakten vad
gäller pensionärsgruppen 65 — 74 år minskar. Däremot ökar fortfarande
gruppen äldre pensionärer (över 74 år). De totala kraven på volymtillväxt
enligt propositionen på grund av befolkningsförändringar beräknas till
+ 0,2%.

Moderata samlingspartiet har i motion 1983/84:2031 krävt att kommunsektorn
under 1985 skall kännetecknas av nolltillväxt. Ovan redovisade
siffror visar att det inte finns några skäl för en vidare kommunal expansion.
Snarare är motsatsen fallet, inte minst genom den dramatiska minskning
av antalet skolelever som kommer att inledas redan nu och fortsätta
de närmaste 15 åren. Även om antalet äldre pensionärer ökar, kommer
servicebehovet sannolikt inte att öka. Hälsotillståndet hos varje åldersklass
jämfört med tidigare åldersklasser förbättras fortlöpande.

Vi vidhåller därför våra krav från motion 1983/84:2031 om oförändrad
kommunal utgiftsvolym i reala termer. Vi vill i detta sammanhang erinra
om våra i tidigare sammanhang framförda förslag om att en mera perma

Mot. 1983/84:2686

nent utformning av ett kommunalt skattetak utreds. Enligt vår mening
behövs emellertid åtgärder av detta slag redan 1985, varför en lagstiftning
om temporärt skattestopp 1985 och 1986 är synnerligen angelägen.

Specialdestinerade bidrag

Statens transfereringar till kommunsektorn uppgår till ca 55 miljarder
kronor. Huvudparten, ca 80 %, utgörs av s. k. specialdestinerade statsbidrag,
medan återstående del utgår i form av skatteutjämningsbidrag.

De specialdestinerade bidragen utgår till ett 90-tal olika kommunala och
landstingskommunala ändamål. Bidragens användning regleras i ett 70-tal
författningar. I många fall är de statliga föreskrifterna mycket detaljerade.
De specialdestinerade bidragen medför en omfattande statlig styrning av
kommuner och landsting. Bidragen har därför ofta varit förbundna med
villkor om enhetlig standard.

Kommuner och landsting har mycket olika förutsättningar vad gäller
skattekraft och geografiskt läge. Vårt lands stora yta och relativt lilla
befolkning gör det nödvändigt att ha ett väl fungerande skatteutjämningssystem
utan öronmärkta pengar — pengar som kan användas efter kommunernas
och landstingens eget omdöme.

De specialdestinerade bidragen syftar ofta till att stimulera fram en stor
offentlig sektor och en likformig standard oberoende av lokala förhållanden.
Därför bör transfereringsminskningarna till kommunsektorn i första
hand ske genom reduktioner av de specialdestinerade bidragen och inte
som regeringen föreslår genom förändringar i skatteutjämningssystemet.

Vi vidhåller därför våra förslag i motion 1983/84:2031 om indragning
av specialdestinerade statsbidrag till kommunsektorn på drygt 5,5 miljarder
kronor för 1985. Samtidigt måste den statliga detaljregleringen av
kommunerna minska radikalt. Härigenom ges kommunerna möjlighet att
förfoga över sina resurser på ett mera rationellt sätt, vilket underlättar en
eftersträvansvärd produktivitetshöjning. Kommunernas och landstingskommunernas
finansiella ställning och likviditet är genomsnittligen god.
Det finns dock ett mindre antal kommuner och landsting, som befinner sig
i ett finansiellt utsatt läge. Därför föreslår vi att en miljard kronor avsätts
som riktat stöd till sådana kommuner som drabbas speciellt hårt av indragningar
av de specialdestinerade statsbidragen, liksom till kommuner som
drabbas hårt, när skatteunderlaget från de juridiska personerna dras in.
Till denna fråga återkommer vi nedan.

Reduktionen av medelsöverföringen till den kommunala sektorn föreslås
få formen av ett borttagande av statsbidragen till driften av kliniker för
psykiskt sjuka (4 516 miljoner), till driften för särskolor (449 miljoner), till
ersättning av lokal och regional kollektiv persontrafik (252 miljoner) och
till färdtjänst (325 miljoner), tillsammans ca 5,5 miljarder kronor. Därut

1* Riksdagen 1983/84. 3 sami. Nr 2685—2690

Mot. 1983/84:2686

över har vi i olika separata motioner föreslagit minskningar av statsbidrag
i storleksordningen 0,9 miljarder kronor.

Indragningen av nämnda bidrag är enbart att se som den tekniska
konstruktion som varit mest närliggande att välja. Till ingen del innebär
den någon anvisning till kommuner och landsting hur den kommunala
verksamheten skall anpassas till en lägre total utgiftsnivå. Inom den kommunala
självstyrelsens ram ankommer det på kommuner och landsting att
fördela tillgängliga medel på olika ändamål.

Det långsiktiga målet bör vara en successiv minskning av de specialdestinerade
bidragen i syfte att öka kommunernas självständighet och minska
den finansiella belastningen på statsbudgeten.

Skatteutjämningen

Nuvarande skatteutjämningssystem är föremål för översyn av en parlamentarisk
kommitté. Skatteutjämningssystemet är förknippat med vissa
brister. Från statsfinansiell synpunkt är således den automatiska ökningen
av de totala bidragen inom systemet negativ liksom bidragets beroende av
den enskilda kommunens utdebitering. En hög kommunal utdebitering ger
således högre bidrag än en låg. Skatteutjämningssystemet lockar därför till
skattehöjningar och hindrar skattesänkningar i kommuner som erhåller
skatteutjämningsbidrag. Trots de nu påtalade bristerna anser vi inte att det
i nuläget är riktigt att förändra skatteutjämningssystemet utan finnér att
resultaten av den parlamentariska kommitténs översynsarbete skall avvaktas.

Den kommunala beskattningen av juridiska personer

I propositionen föreslås att indragning skall ske av hela det återstående
kommunala skatteunderlaget för juridiska personer. Detta förslag återfanns
redan i tidigare moderata motioner.

Regeringen föreslår emellertid dessutom att indragningen i huvudsak
skall ersättas genom ett i propositionen närmare redovisat kompensationssystem.
Indragningen av skattekraft från juridiska personer drabbar i
första hand kommuner utanför skatteutjämningssystemet samt s. k. vattenkraftskommuner
i norra Sverige.

För de primärkommuner som drabbas hårt av indragningen av skatteunderlag
från juridiska personer och/eller de specialdestinerade bidragen
har vi — som framhållits ovan — avsatt en pott på en miljard kronor. Vi
motsätter oss emellertid regeringens principförslag att indragningen av
skatteunderlaget från de juridiska personerna skall kompenseras eftersom
detta leder till alltför rymliga finansiella ramar för kommunsektorn 1985.

Mot. 1983/84:2686

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställer vi

1. att riksdagen beslutar att till skatteutjämningsbidrag till kommunerna
m. m. för budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag
av 11 471 000 000 kr.,

2. att riksdagen beslutar att avslå förslaget att till Bidrag till kommunerna
med anledning av avskaffande av kommunala företagsbeskattningen
för budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag
av 900 000 000 kr.,

3. att riksdagen beslutar att avslå förslaget till lag om ändring i
lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag,

4. att riksdagen beslutar att med ändring av tidigare beslut till
Bidrag till driften av kliniker för psykiskt sjuka m. m. för budgetåret
1984/85 anvisa ett med 2 258 000 kr. reducerat förslagsanslag,

5. att riksdagen beslutar att med ändring av tidigare beslut till
Bidrag till driften för särskolor för budgetåret 1984/85 anvisa
ett med 225 000 000 kr. reducerat förslagsanslag,

6. att riksdagen beslutar att med ändring av tidigare beslut till
Ersättning av lokal och regional kollektiv persontrafik för budgetåret
1984/85 anvisa ett med 162 000 000 kr. reducerat förslagsanslag,

7. att riksdagen beslutar att med ändring av tidigare beslut till
Bidrag till färdtjänst för budgetåret 1984/85 anvisa ett med
163 000 000 kr. reducerat förslagsanslag,

8. att riksdagen beslutar att till Bidrag till kommunerna med
anledning av avskaffandet av kommunala företagsbeskattningen
och besparingarna i de specialdestinerade statsbidragen för
budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 000 000
kr.,

9. att riksdagen beslutar att anta i Bilaga intaget Förslag till lag
om begränsning i kommuns och landstingskommuns rätt att ta
ut skatt för åren 1985 och 1986 m. m.,

10. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som ovan anförts om den kommunala ekonomin.

Stockholm den 27 mars 1984

LARS TOBISSON (m)

LENNART BLOM (m) MARGARETA GARD (m)

FILIP FRIDOLFSSON (m)
HUGO HEGELAND (m)
MARGIT GENNSER (m)
OVE ERIKSSON (m)

ANDERS ANDERSSON (m)
RUNE RYDÉN (m)

ANDERS G. HÖGMARK (m)

Rättelse: S. 6 Datering och namnunderskrifter flyttas till s. 5.

Mot. 1983/84:2686

Bilaga

Förslag till

Lag om begränsning i kommuns och landstingskommuns rätt att ta
ut skatt för åren 1985 och 1986 m. m.

Härigenom föreskrivs följande:

1 § Vid fastställande av skattesats för år 1985 eller 1986 får kommun eller
landstingskommun ej överskrida den skattesats som kommunen eller
landstingskommunen har bestämt för år 1984.

2 § Om särskilda förhållanden i kommun eller landstingskommun påkallar
det, får regeringen efter ansökan bevilja undantag från 1 §. Ansökan
inges till länsstyrelsen senast den 15 september året före det år ansökan
avser.

3 § Högre skattesats än vad som är medgivet enligt 1 § får ej tillämpas vid
debitering av kommunalskatt eller landstingsskatt för åren 1985 och 1986
enligt uppbördslagen (1953:272) eller vid utbetalning av sådan skatt för
något av dessa år enligt lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt m. m., om ej regeringen
har beviljat undantag enligt 2 §.