Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1983/84:2681

Alf Wennerfors m. fl.

Ändringar i det kontanta arbetsmarknadsstödet m. m. (prop.
1983/84:126)

Situationen på arbetsmarknaden är oroande. Inte någon gång sedan den
nuvarande statistiken infördes har så många stått utanför den reguljära
arbetsmarknaden. Trots extremt höga kostnader för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder ökar den totala arbetslösheten.

Det är anmärkningsvärt att inre splittring inom socialdemokratin har
lett till att arbetsmarknadsministern tvingats avstå från att lägga fram en
fullständig proposition om arbetslöshetsförsäkringen. Då vi därför ännu
inte till fullo känner regeringens intentioner förbehåller vi oss möjligheten
att senare komma med kompletterande förslag.

Arbetsmarknadsministern tecknar i sitt anslagsäskande en rosig bild av
den förväntade situationen på arbetsmarknaden under det kommande
budgetåret. Uppskattningen av det genomsnittliga antalet arbetslöshetsdagar
per medlem, 6 dagar, överensstämmer visserligen med regeringens
intentioner om arbetslösheten men inte med den situation man rimligen
kan förvänta sig. Trots att vi är inne i en högkonjunktur ligger arbetslösheten
kvar på en hög nivå. Under 1983 uppgick antalet ersättningsdagar till
7,2. Endast en mindre del av arbetslösheten är betingad av den friktionsarbetslöshet
som uppstår i samband med normala rörelser på arbetsmarknaden.
Huvuddelen kan relateras till de strukturella problem som gjort sig
gällande under det senaste decenniet. Den ekonomiska politik som varit
vägledande för socialdemokrater och LO under hela efterkrigsperioden, i
vilken den solidariska lönepolitiken och en selektiv arbetsmarknads- och
industripolitik varit hörnstenar, har lett till obalanser i hela ekonomin med
negativa effekter på arbetsmarknaden.

Vi har i flera olika sammanhang fört fram förslag som syftar till en
väsentligt annorlunda politik. 1 vår ekonomiska politik vill vi stimulera
och stödja marknadernas funktion och föra en offentlig utgiftspolitik som
syftar till att återställa balans. Vi vill avveckla den flora av selektiva stöd
till industrin som finns i dag. Vi vill ge möjlighet till dynamik och nyföretagande
i näringslivet. Arbetsmarknadspolitiken måste sträva efter att
skapa produktiv sysselsättning. Om en sådan politik hade förts så hade
förhållandena på arbetsmarknaden sett betydligt ljusare ut. Det krävs en
betydande kursomläggning om inte arbetslösheten skall förbli på rekordhög
nivå.

Just nu har avtal slutits på flera avtalsområden. Den samstämmiga
bilden av dessa är att löneökningarna har blivit så stora att regeringens

Mot. 1983/84:2681

inflationsmål riskerar att inte kunna uppfyllas. Regeringens handläggning
av den del av avtalsrörelsen som den direkt kan påverka, avtalen för de
statligt anställda, har i hög grad bidragit till den uppkomna situationen.
Detta, tillsammans med regeringens oförmåga att vidta andra åtgärder för
att förbättra den ekonomiska situationen, pekar på att den svenska ekonomin
håller på att utvecklas i enlighet med de linjer som i den nyligen
publicerade långtidsutredningen, LU 84, benämns referensalternativet.
Detta alternativ, vilket närmast har till uppgift att visa hur illa det kan gå
för svensk ekonomi pekar bl. a. på en total arbetslöshet på över 10 %.

Samtidigt som de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är otillräckliga i
meningen att det fortfarande finns arbetslösa, så får de många negativa
effekter. På många områden har beredskapsarbeten kommit att ersätta
reguljära arbetstillfällen. Dessutom blir de statsfinansiella effekterna av
dessa stora utgifter negativa. Både det höga skattetrycket och den stora
statsupplåningen minskar möjligheten att få en expansiv ekonomi som kan
bereda fler personer arbete.

Det finns inte någon utvärdering av de fulla effekterna på den reguljära
arbetsmarknaden av en arbetsmarknadspolitik av den typ och omfattning
som bedrivits i Sverige under en lång tid. En sådan utvärdering bör snarast
igångsättas, vilket bör ges regeringen till känna.

Även innan en sådan utredning föreligger finns det emellertid skäl att
anta att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna passerat sin maximala
volym. Regeringens ekonomiska politik angriper inte de underliggande
problemen i svensk ekonomi. Den marginella förbättring av arbetsmarknaden
som förväntas under det närmaste året till följd av den internationella
konjunkturuppgången kommer därför att bli temporär och problemen
på arbetsmarknaden kommer under en kommande konjunkturnedgång
att ytterligare förvärras.

Arbetslöshetsförsäkringen i dag

Totalt utbetalades under 1983 6 123 milj. kr. i kontantstöd vid arbetslöshet.
5 326 milj. kr. utgjorde ersättningar från arbetslöshetskassorna.

Medlemsavgifternas andel av utbetalningarna från arbetslöshetskassorna
har minskat kraftigt under det senaste årtiondet. 1974 uppgick kassornas
inkomster från avgifter till 226 milj. kr. och från statsbidrag till 543
milj. kr. 1982 var motsvarande siffror 319 milj. kr. resp. 3 486 milj. kr. 1983
utgjorde således statsbidragen 95 % av utgifterna, vilket är högre än den av
riksdagen beslutade nivån, 90%.

Utvecklingen har också inneburit en ökande belastning på produktionen.
65 % av kostnaderna finansieras av arbetsmarknadsavgiften som debiteras
arbetsgivarna med 1,3 % på lönesumman.

Medlemsavgiften till arbetslöshetsförsäkringen kan nästan betraktas
som försumbar för den enskilde medlemmen. Den uppgick under 1982 till

Mot. 1983/84:2681

i genomsnitt 8,27 kr./mån. Arbetslöshetsförsäkringen kan därmed sägas
ha förlorat sin karaktär av försäkring.

Arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet utgör
enbart en del av de stödformer som finns vid arbetslöshet. Genom avtal
mellan arbetsmarknadens parter har överenskommelse också träffats om
avgångsbidrag resp. avgångsersättningar. Dessa avtal omfattar majoriteten
av de anställda på det privata området. Även på det offentliga avtalsområdet
finns trygghetsavtal.

Avtalen på det privata området innebär att anställda som fyllt 40 år och
har varit anställda i fem år erhåller betydande ersättningar vid avskedanden.
I kombination med uppsägningslön och den statliga lönegarantin har
dessa anställda i de flesta fall en ersättning av avsevärd omfattning.

Av en rapport som 1983 publicerades av ESO framgår att minskningen
i årsinkomst för en kassaförsäkrad metallarbetare med en månads arbetslöshet
är i storleksordningen ett par procent. För personer med ett halvårs
arbetslöshet ligger årsersättningskvoten efter skatt i intervallet 90—95 %.
KAS har för ett halvårs arbetslöshet givit en kompensation motsvarande
ca 70 % av årsinkomsten. Beräkningarna avser slutet av 1970-talet.

Om däremot arbetslösheten varar så länge att en person blir utförsäkrad
från arbetslöshetskassan kan den ekonomiska situationen drastiskt förändras.

17 013 personer utförsäkrades under 1983 från a-kassörna och vid årsskiftet
låg ytterligare 43 000 personer i riskzonen. 1 genomsnitt beräknas
varje månad 4 500 personer ligga i riskzonen. De utförsäkrade återfinns
huvudsakligen i åldersgrupperna 60 — 64 år samt 20 — 39 år.

Merparten av arbetslöshetsförsäkringen finansieras i dag genom en
lagstadgad arbetsgivaravgift på 1,3 %. Det är inte realistiskt att räkna med
att denna andel, 65 % av statsbidraget, kan öka ytterligare.

Arbetslöshetens framtida utformning

Moderata samlingspartiet anförde i en reservation till AU :s betänkande
1983/84:7 att en sammanhållen översyn av arbetslöshetsförsäkringen borde
komma till stånd. Det är väsentligt att detta nu verkligen sker.

En bärande tanke bakom våra förslag är att de som har arbete skall vara
med och ta ansvar för dem som saknar arbete. Arbetslöshetsförsäkringen
bör ge en grundläggande trygghet för personer som blivit utan arbete. Det
är därför angeläget att arbetsmarknadsmyndigheterna aktivt verkar för att
så många som möjligt ansluter sig till arbetslöshetsförsäkringen. Detta bör
ges regeringen till känna.

Arbetslöshetsförsäkringen bör återfå sin karaktär av försäkring. Detta är
väsentligt eftersom arbetsmarknadens parter därigenom får mer direkt
ansvar för löneutvecklingens konsekvenser. Ur denna synpunkt är arbetslöshetskassornas
koppling till avtalsområdena en fördel. Vi menar att som

Mot. 1983/84:2681

ett första steg mot ett stärkt försäkringsinslag i systemet bör den offentliga
ersättningsnivån i princip sänkas till 80% fr. o. m. 1985. Detta skulle
medföra att skattefinansieringen skulle kunna minska.

Kassorna skulle behöva öka sin utdebitering med ca 70 öre per dag i
genomsnitt. På sikt bör det nuvarande systemet med progressiv- och
grundbidrag förändras. Hänsyn bör tas till kassornas problem vid snabbt
ökande arbetslöshet.

Det finns enligt vår mening inte någon anledning att på ännu en tid höja
den maximala ersättningsnivån över 280 kr. 1 den mån som individer med
höga löner önskar skaffa sig ett förbättrat skydd vid arbetslöshet bör detta
ske genom frivilliga tilläggsförsäkringar som helt finansieras av avgifter.

Kontant arbetsmarknadsstöd

Arbetsmarknadsministern tar i proposition 1983/84:126 endast upp en
del förslag till smärre ändringar i arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta
arbetsmarknadsstödet, huvudsakligen i syfte att förenkla handläggningen
och tillämpningen.

Vi har ingenting att erinra mot dessa förslag.

Då det gäller företagares arbetslöshet vill vi emellertid ifrågasätta om
den föreslagna tillämpningen är till fyllest för att komma bort från den
situation som nu råder och som av AMS vid remissbehandlingen förra året
karakteriserades av att "de drabbade finner ofta reglerna oförståeliga och
absurda och menar att de hindrar alla försök att genom egen verksamhet
försöka lösa arbetssituationen”.

Det är mycket väsentligt att möjligheten för en person att lösa sin
arbetslöshetssituation genom att starta ett eget företag inte förhindras.

Anslagsfrågor

Som vi ovan påpekat så tecknar arbetsmarknadsministern en, med
hänsyn till den ekonomiska politik som regeringen fört, alltför optimistisk
bild av arbetslösheten. Vi fruktar att arbetslösheten under kommande
budgetår kommer att överstiga de i propositionen beräknade 20,1 miljonerna
dagar. Även när det gäller den genomsnittligt tillförsäkrade dagpenningen
har regeringen använt en omotiverat låg kalkyl, 265 kr./dag, vilket
bör jämföras med den nuvarande nivån, 279 kr./dag. Den av oss föreslagna
minskningen av den offentliga finansieringen av arbetslöshetskassorna
kommer att innebära att det finns större förutsättningar att det i propositionen
föreslagna anslaget verkligen kan räcka till arbetslöshetsersättningar
utan att riksdagen behöver anslå ytterligare medel.

Mot. 1983/84:2681

Hemställan

Med stöd av ovanstående hemställer vi

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om behovet av en utvärdering
av den förda arbetsmarknadspolitiken,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som anförts om en framtida arbetslöshetsförsäkring,

3. att riksdagen beslutar att begära att regeringen lägger förslag om
ett statsbidragssystem för arbetslöshetskassor i enlighet med vad
som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om den otillfredsställande
situationen vid start av eget företag.

Stockholm den 27 mars 1984

ALF WENNERFORS (m)
ANDERS G. HÖGMARK (m)
INGRID HEMMINGSSON (m)
GÖREL BOHLIN (m)

BARBRO NILSSON (m)
i Visby

SONJA REMBO (m)
BENGT WITTBOM (m)
HÅKAN STJERNLÖF (m)

Liber Tryck Stockholm 1984