11

Motion

1983/84:2677

Per Unckel m. fl.

Fristående skolor på gymnasial nivå (prop. 1983/84:118)

Regeringen föreslår i proposition 1983/84:118 vissa förändringar när
det gäller statsbidragsmöjligheterna för s. k. fristående skolor på gymnasial
nivå. Vi finner regeringens förslag oacceptabla såväl principiellt som
när det gäller den praktiska tillämpningen. Den senare frågan diskuterar
vi i en särskild motion.

Vår utgångspunkt är att skolor med annan huvudman än det offentliga
utgör ett omistligt inslag i ett skolväsende där alla elever ges möjlighet att
utveckla särskilda anlag och intressen. 1 vår partimotion 1983/84:2016
framhålls:

Enligt vår mening är fristående skolor en positiv del av utbildningssystemet
och ett oumbärligt inslag i ett samhälle som vill kallas fritt. Från
principiella utgångspunkter är det viktigt att det existerar alternativ till den
av stat och kommuner erbjudna utbildningen. Alternativ skapar mångfald
och därmed utrymme för experiment och utveckling i banor skilda från det
etablerade och konforma.

För fristående skolor på grundskolenivå infördes nya statsbidragsregler
1982. Statsbidrag skall enligt dessa regler utgå till fristående skolor som är
till nytta för det allmänna skolväsendet genom att de i ett eller annat
hänseende kompletterar den undervisning som detta erbjuder.

Vi accepterar inte en grundsyn som utgår från att en fristående skola för
att erhålla statligt stöd först och främst skall tvingas visa sitt värde för
statsmakten. En nyttoprövning av det slag reglerna på grundskolenivån
förutsätter innebär att de fristående skolorna kan fortleva på rimliga
ekonomiska villkor endast på den offentliga maktens nåder. Den tillämpning
av statsbidragsreglerna som regeringen stadfäst har bekräftat de
farhågor vi hyste redan då dessa infördes.

Den nu föreliggande propositionen om statsbidrag för skolor på den
gymnasiala nivån bygger på samma grundsyn som de nu gällande reglerna
för grundskolan. 1 proposition 1983/84:118, s. 6 anför regeringen:

En grundläggande utgångspunkt bör dock liksom tidigare vara att det
vid sidan av det allmänna skolväsendet inte får växa fram ett antal statsunderstödda
fristående skolor i en sådan omfattning att de grundläggande
principerna i skolväsendets uppbyggnad förändras.

Ett generellt villkor för att statsbidrag skall kunna utgå till fristående
skola på gymnasial nivå bör därför enligt min mening vara att utbildningen
där i någon form utgör ett önskvärt komplement till utbildningen inom
det allmänna skolväsendet. Det bör därför i utbildningen vid en sådan

Mot. 1983/84:2677

12

fristående skola finnas något värde för samhället och det allmänna skolväsendet
som tillgodoser behov som eljest inte kan uppfyllas.

Propositionens grundsyn är alltså påfallande tydlig. Fristående gymnasieskolor
skall aldrig kunna bli någonting annat än udda komplement till
den dominerande offentliga skolan.

Vi vill starkt ifrågasätta huruvida den skolideologi propositionen ger
uttryck för står i överensstämmelse med de förpliktelser vårt land internationellt
har påtagit sig i fråga om ungdomars rätt att välja skolform. Det
kan visserligen — som regeringen gör — anföras att den formella rätten att
välja skola inte utgör någon rätt att få välja skola med statsunderstöd.
Innebörden av ett sådant konstaterande är emellertid att valfriheten blir
illusorisk för alla de familjer som inte kan betala de höga terminsavgifter
som avsaknaden av statsbidrag framtvingar.

Ett nytt stödsystem

Regeringens utgångspunkt i fråga om vilka skolor som skall tillförsäkras
statsbidrag bör riksdagen enligt vår uppfattning avvisa. I stället för den av
regeringen förordade nyttoprövningen av vilka skolor på gymnasial nivå
som skall kunna tillförsäkras statligt stöd bör riksdagen fastställa följande
riktlinjer:

Rätten att välja skola måste tillförsäkras alla elever på såväl grundskolesom
gymnasienivå. Fristående skola på gymnasial nivå skall erhålla statsbidrag
om den har en verksamhet som är jämförbar med den som bedrivs
inom den allmänna gymnasieskolan. En gymnasieskola skall för att kunna
bli berättigad till stöd kunna visa på en sådan stabilitet i fråga om personal,
lokaler etc. som är nödvändig för att undervisningen skall kunna bedrivas
på ett sätt som uppfyller kvalitetskraven.

Några inskränkningar i övrigt bör inte sättas upp för de fristående
gymnasieskolornas möjlighet att erhålla statsbidrag till sin verksamhet.
Utanför den kategori skolor som med dessa riktlinjer bör komma i fråga
för stöd faller skolor som är knutna till företag och organisationer och som
har sin verksamhet inriktad först och främst på intern- och vidareutbildning.
Sådan utbildning är det företagens/organisationernas sak att svara
för.

Ett system på denna grund är till sin karaktär mer generellt än det
regeringen nu presenterar. I det system vi föreslår är det inte rimligt att
riksdagen vare sig direkt eller indirekt fattar beslut om varje enskild skola.
Tvärtom är den riksdagsprövning av varje skola för sig som propositionen
de facto innebär ett uttryck för den snåla och snäva attityd gentemot de
fristående skolorna som regeringens hela politik präglas av.

Beslut om stöd till fristående skola bör därför fattas av regeringen eller
av den myndighet regeringen bestämmer med utgångspunkt från de rikt

Mot. 1983/84:2677

13

linjer som vi ovan angivit. Något undantag för internatskolor finner vi inte
erforderligt.

Stödets storlek och konstruktion

Regeringens proposition söker först och främst i ny form reglera förutsättningarna
för de skolor som i dag uppbär statligt stöd eller eljest står
under statlig tillsyn. I fråga om eventuellt nytillkommande skolor anför
regeringen:

”Det kan inte uteslutas (vår understrykning) att det också i framtiden
kan uppkomma utbildningsbehov som inte utan vidare kan tillgodoses
inom ramen för det allmänna skolväsendet och där en fristående skola
med statligt stöd kan vara en lämplig lösning.”

Vår strävan är att ett nytt mer generellt statsbidragssystem skall stimulera
tillkomsten av nya fristående skolor på gymnasial nivå. En enhetlig
reglering av statsbidragsreglerna till alla fristående skolor på gymnasial
nivå framstår i detta perspektiv som angelägen. Den särskillnad propositionen
gör mellan skolor som i dag av tradition har statligt reglerade
tjänster och andra fristående skolor bör successivt ersättas med ett gemensamt
regelsystem. Övergången bör ske på ett sådant sätt att inga skolor
drabbas. Statsbidragets storlek i ett enhetligt system bör utgå från det
statliga stödet till den allmänna skolan. Statsbidraget till fristående skolor
bör vara likvärdigt med stödet till denna. Det innebär att staten som
princip skall stå för lärarkostnaderna och kostnaderna för annan motsvarande
personal också i friskolorna.

Med det av oss förordade systemet kommer fler skolor att erhålla stöd.
Färre skolor kan därmed antas komma i den stiuationen att de saknar
möjlighet till statligt stöd men har behov av att stå under statlig tillsyn. Där
sådana behov likväl är för handen förordar vi, till skillnad från propositionen,
en generös hållning. Det är betydelsefullt att eleverna inte utan
starkt vägande skäl undanhålls den möjlighet till studiemedel som är
knuten till den statliga tillsynen.

Planeringssystemet

Regeringen föreslår i sin proposition att de fristående skolornas platser
skall ges en särskild ram. Vi delar inte denna uppfattning.

Enligt vår mening är det statens uppgift att avgöra hur många platser
inom gymnasieskolan som det finns resurser nog att erbjuda. Inom denna
totala ram skall såväl den offentliga skolan som fristående skolor till
eleverna kunna erbjuda sina respektive utbildningstjänster. Likställdhet i
arbetsvillkor mellan den offentliga skolan och friskolorna leder således
logiskt till att en gemensam planeringsram bör tillämpas.

Mot. 1983/84:2677

14

Vi är medvetna om att denna planeringsprincip i en situation där ett stor
antal fristående skolor erbjuder utbildning kan leda till vissa problem för
den allmänna skolan. Enligt vår mening är det emellertid så långt till en
situation där sådana konsekvenser kan bli aktuella att de för överblickbar
framtid kan negligeras.

Kommunernas ansvar

Kommunerna har ett ansvar för att erbjuda de fristående skolorna goda
arbetsmöjligheter. I fråga om fristående skolor på grundskolenivå har vi i
annat sammanhang föreslagit att dessa i kommunalt stöd bör erhålla en
summa motsvarande den rörliga elevkostnaden.

Samma system kan inte omedelbart överföras till det icke-obligatoriska
skolväsendet. Kommunerna bör likväl — inom ramen för de kommunala
skolresurserna — behandla de fristående skolorna på ett med den allmänna
skolan likvärdigt sätt. De direkt elevrelaterade kostnaderna bör följa
eleven.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan framhållits hemställs

att riksdagen med avslag på det i proposition 1983/84:118 föreslagna
regelsystemet hos regeringen anhåller om ett nytt förslag
utifrån de riktlinjer som angivits i motionen.

Stockholm den 27 mars 1984

PER UNCKEL(m)
LARS AHLMARK (m)
GÖRAN ALLMÉR (m)
OLLE AULIN (m)

BIRGER HAGÅRD (m)
GUNNAR HÖKMARK (m)
RUNE RYDÉN (m)

ANN CATHRINE HAGLUND (m) BIRGITTA RYDLE (m)