8

Motion

1983/84:2676

Görel Bohlin och Sonja Rembo

Fristående skolor på gymnasial nivå (prop. 1983/84:118)

I proposition 1983/84:118 föreslås särskilda villkor för statligt stöd till
fristående skolor på gymnasial nivå och med anledning av dessa nya
villkor föreslås att statligt stöd till vissa skolor skall upphöra.

Föredraganden anför under rubriken Grunder för statligt stöd, s. 6:

Ett generellt villkor för att statsbidrag skall kunna utgå till fristående
skolor på gymnasial nivå bör därför enligt min mening vara att utbildningen
där i någon form utgör ett önskvärt komplement till utbildningen inom
det allmänna skolväsendet. Det bör därför i utbildningen vid en sådan
fristående skola finnas något av värde för samhället och det allmänna
skolväsendet som tillgodoser behov som eljest inte kan uppfyllas.

Vidare sägs att statligt stöd på det gymnasiala stadiet främst bör utgå till
sådana utbildningar som genom sitt utbildningsinnehåll skiljer sig från
vad som förekommer inom gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen
och att sådana utbildningar tillför samhället utbildningsresurser
som av olika skäl inte kommer till stånd på annat sätt.

Det sägs också:

Det finns en grupp fristående skolor som genom sin uppläggning av
studierna är särskilt anpassade för elever med annan studiebakgrund och
erfarenhet än den som gymnasieskolans elever normalt har. Hit hör skolor,
vilkas studiemål ligger nära motsvarande utbildning i gymnasieskolorna
men som har en annorlunda uppläggning av studierna och en annan
målgrupp.

Till denna grupp av fristående skolor anser vi att Balettakademien hör.
Vi anser också att Balettakademien har en undervisning som utgör ett
komplement till det allmänna utbildningsväsendet och menar i likhet med
SEH-kommittén, SOU 1983:1, att Balettakademien uppfyller kriterierna
för statligt stöd.

De elever som söker till den treåriga utbildningen vid Balettakademien
kommer från hela landet. De är dels äldre än som regel gymnasieskolans
elever — från 16 år och uppåt —, dels har de varierande studiebakgrund.
Målet för utbildningen ligger dock nära målet för den gymnasieskola som
finns, Svenska Balettskolan, nämligen yrket dansare.

Genom ett strängt schema, 38—40 veckotimmar, huvudsakligen inriktade
på dans kan Balettakademien ta emot och utbilda elever vars intresse
för dans kan ha väckts sent eller som inte, i sin del av landet, haft tillgång
till dansundervisning. Antalet danstimmar är fler än i gymnasieskolan och
Balettakademien har dessutom sedan ett år sång- och scenframställning

Mot. 1983/84:2676

9

som ett delämne. Detta ämne skulle kosta eleverna mycket pengar i privat
undervisning om det inte fanns vid skolan och det är också ett ytterst
begränsat utbud av undervisning i ämnet.

När dansarutredningen (U 1973:9) föreslog en särskild gymnasial dansarutbildning,
Svenska Balettskolan, samt nedläggning av Operans Balettelevskola
och Balettakademien, så var det mot bakgrund av dels det behov
man såg, dels vad man då ansåg vara en viss parallellitet i undervisningen.
Tillkomsten av Svenska Balettskolan var absolut nödvändig mot bakgrund
av den arbetssituation barnen vid Operans Balettelevskola hade. Dessa
skulle tidigare efter en lång skoldag lägga till ytterligare ett antal hårda
träningstimmar per dag samt ofta långa restider. Genom tillkomsten av
Svenska Balettskolan blev både en bredare antagning möjlig och viktigast,
ett anpassat schema. För eleverna innebar en gymnasieskola dessutom att
möjligheten till fortsatt teoretisk utbildning inte var stängd, om det visade
sig att anlag och fysiska förutsättningar inte var tillräckliga för ett yrke som
dansare. Svenska Balettskolan utbildar företrädesvis för de stora scenerna:
Kungl. Teatern, Stora Teatern i Göteborg m. fl. En del av skolans elever
har också sökt till ensembler som Cullberg- och Cramér-baletterna och
några har valt en pedagogutbildning vid Danshögskolan, när förutsättningarna
för klassisk yrkesdans inte längre var gynnsamma. Svenska Balettskolans
undervisning har tonvikten på klassisk dans, även om undervisning
i alla stilarter och dansformer finns på schemat.

Intresset för show- och jazzdans har vuxit rekordartat i Sverige på senare
tid. För dessa dansformer finns mycket få specifika utbildningar. Antalet
sökande till Balettakademiens utbildning har också stadigt ökat under
senare år. Samtidigt har efterfrågan på dansare med denna utbildning ökat
starkt. Inom nöjesvärlden i kombination med sångframträdanden i television,
i musikaler, operetter och revyer blir show-dans allt vanligare.
Genom att denna typ av dans rönt ett allt större intresse bland ungdomar
och genom det inslag av akrobatik som finns i träningen har pojkar i allt
större utsträckning intresserat sig för denna friare dans.

Utvecklingen visar således att Balettakademien genom sin undervisning
blivit ett viktigt komplement till dansgymnasiet — Svenska Balettskolan.
Samtidigt är det glädjande med ökat intresse bland pojkar för denna typ
av dans och ytterligare ett argument för att skolan behövs som kompletterande
skola.

Vi vill avslutningsvis referera och kommentera två remissvar med anledning
av yrkesdansarutredningens betänkande.

Svenska Teaterförbundet:

Däremot har kritik och oro för att utbildningen inom de fria teknikerna
inte skall motsvara nuvarande utbildningsmöjlighet redovisats från förbundets
fridansare. Denna oro måste ses mot bakgrund av det faktum att
den treåriga yrkesutbildningen vid Balettakademien enligt utredningen
skall avvecklas.

Mot. 1983/84:2676

10

Vad sorn således redovisades i Svenska Teaterförbundets remissvar den
3 november 1976, nämligen att de fria teknikerna skulle komma att eftersättas
om Balettakademien ej får statsstöd och därigenom kan komma att
avvecklas, ser vi som en fara som vi hoppas kunna förhindra.

Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd uttalade:

KLYS ser det som en självklarhet att den nya utbildningen inte på någon
punkt får innebära en försämring av den utbildning som nu står till buds
genom Operaskolan eller Balettakademien.

Remissinstanserna, vid behandlingen av yrkesdansarutredningen, andades
allmänt förhoppningen att intresset för dansen skulle öka genom
den nya utbildningen. Både utredning och remissinstanser uttalade också
värdet av om dans utnyttjas i förskola och skola som ett hjälpmedel för
träning av barnens såväl motoriska och intellektuella färdigheter, som ett
hjälpmedel för social fostran och för att förmedla livsglädje. Den utvecklingen
är på väg och är ett samhällsintresse. I många musikskolor Finns
dans som ett delämne och i förskolorna använder man både dans och
andra kulturaktiviteter som hjälpmedel för barnens utveckling.

I denna positiva utveckling är alla former av dans och dansundervisning
viktiga inslag. För de små pojkarnas intresse för dans betyder det särskilt
mycket att ha äldre manliga kamrater som förebilder.

Balettakademien ger på ett professionellt sätt under tre år undervisning
i sådana former av dans som i mindre grad står på schemat i dansgymnasiet
samt i ämnen som t. ex. ”sång- och scenframställning”.

Balettakademien fyller således ett behov av utbildning som inte tillgodoses
på annat sätt, ett behov av utbildning som utnyttjas av ungdomar
från hela landet, ungdomar med varierande studiebakgrund — och inte
oväsentligt — skolan medverkar till en jämnare könsfördelning i dansaryrket.

Med anledning av vad som i motionen anförts hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att statsbidrag
till Balettakademien skall utgå även efter budgetåret 1986/
87.

Stockholm den 27 mars 1984

GÖREL BOHLIN (m)

SONJA REMBO (m)