6

Motion

1983/84:266

Bengt Silfverstrand och Hans Pettersson i Helsingborg
Vissa yrkestrafikfrågor m. m. (prop. 1983/84:65)

I proposition 1983/84:65 om vissa yrkestrafikfrågor m. m. framlägger
regeringen en rad förslag i syfte att motverka regelöverträdelser och illojal
konkurrens inom yrkestrafiksektorn. Propositionen innehåller också ett
avsnitt om bilarbetstider.

Antalet överträdelser av gällande bestämmelser på transportområdet har
ökat kraftigt. Det gäller såväl bestämmelser om fordons skick och utrustning,
hastighetsbestämmelser och arbetstidsregler som undandragande av skatter
och avgifter. Allt fler transportföretag har på senare år gjort sig skyldiga till
olika former av ekonomisk brottslighet. Genom att inte uppfylla sina
förpliktelser gentemot stat och kommun övervältras inte sällan kostnadsansvaret
på konkurrerande företag och övriga skattebetalare. Denna illojala
konkurrens har skapat stora svårigheter för många seriösa företag inom
branschen och kan på sikt leda till allvarliga samhällsekonomiska skadeverkningar.

De åtgärder som regeringen nu föreslår för att motverka rådande
missförhållanden synes genomgående väl avvägda och hälsas därför med stor
tillfredsställelse.

Vi beklagar dock att regeringen inte redan nu kunnat lägga fram ett samlat
förslag till förbättrade arbetsvillkor för yrkesförare, även om vi självfallet har
förståelse för att de kostnadsmässiga konsekvenserna av en lösning i linje
med bilarbetstidsutredningens förslag närmare måste belysas.

På uppdrag av den socialdemokratiska regeringen tillsattes 1972 en
utredning för att se över bilarbetstiderna. Utredningen framlade i januari
1977 betänkandet Bilarbetstider (SOU 1977:2). I utredningen, som var helt
enig i sina förslag, förordades bl. a. en begränsning av sträckarbetstiden från
sex till fem timmar i följd, en sänkning av dygnsarbetstiden från elva till tio
timmar och en ökning av dygnsvilans längd från tio till elva timmar.

I sammanhanget kan nämnas att endast Finland, internationellt sett, har
en reglering som medger så lång körning som sex timmar utan uppehåll.

Arbetsförhållandena för landets ca 250 000 yrkesförare avviker inte
oväsentligt från vad som gäller på arbetsmarknaden i övrigt. Yrkesförarens
vardag präglas i många fall av onormalt långa arbetspass, högt uppdrivet
arbetstempo, psykisk press och ofta otillräcklig vila. Dygnsarbetstiden kan
uppgå till hela sexton timmar, och laglig rätt till måltidsrast föreligger först
efter sex timmars sträckarbetstid.

Pressade arbetsförhållanden utgör en stor fara för trafiksäkerheten. Ett
flertal undersökningar anger medeltalet för trötthetsolyckor till drygt 15 %.

Mot. 1983/84:266

7

Snävt tilltagna tidtabeller medför stora psykiska påfrestningar för yrkesförarna.
Det har t. ex. inom busstrafiken förekommit att yrkesförare stått inför
valet att antingen köra i 100 km/tim på vägar med högsta tillåtna hastighet av
70 km/tim för att klara tidtabellen, eller komma tio till femton minuter för
sent och bli klandrad av resenärerna.

Även om bilarbetstidsutredningens förslag mött kritik från en del remissinstanser
måste förslagen anses väl genomarbetade och praktiskt anpassade till
dagens trafiksituation. Denna uppfattning delas uppenbarligen också av
departementschefen som anser att de av utredningen föreslagna förändringarna
av arbets- och vilotidsbestämmelserna skulle innebära förbättringar
från både trafiksäkerhets- och konkurrenssynpunkt.

Med hänsyn till de klart otillfredsställande förhållanden som råder vad
gäller arbetsvillkoren för stora grupper av landets yrkesförare, är det ytterst
angeläget att regeringen inom kort kan presentera ett samlat förslag till
lösning av problemen. Vi vill därför understryka vikten av att det uppdrag
regeringen nu lägger på riksrevisionsverket att kartlägga de kostnadsmässiga
konsekvenserna av föreslagna förändringar, utförs skyndsamt. Vi föreslår att
uppdraget även innefattar beräkningar av kostnaderna för att begränsa
spridningen av arbetsperiodens längd från nuvarande sexton timmar (enligt
ATK) till fjorton timmar.

En begränsning av arbetstidens spridning bör i ett ansträngt kostnadsläge
ges förtur framför en ökning av dygnsvilan från tio till elva timmar.

Nuvarande kontrollsystem med skyldighet att bevara färdskrivardiagram
endast en vecka har visat sig vara ytterst bristfälligt. Vi vill förorda en
betydande skärpning av denna förpliktelse och anser att man allvarligt bör
överväga en återgång till tidigare bestämmelser om arkivering av färdskrivardiagram
under tolv månader.

Med hänvisning till ovanstående hemställer vi

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående arbetstider m. m. för yrkesbilförare.

Stockholm den 2 december 1983

BENGT SILFVERSTRAND (s) HANS PETTERSSON (s)

i Helsingborg