2

Motion

1983/84:265

Claes Elmstedt rn. fl.

Vissa yrkestrafikfrågor m. m. (prop. 1983/84:65)

Sammanfattande utgångspunkter

Den nuvarande socialdemokratiska regeringen tycks liksom tidigare
socialdemokratiska regeringar ha utomordentligt stor förlitan på byråkratiska
kontrollförfaranden och på stora företag. Däremot tycks man inte ha
mycket till övers för småföretagsamhet trots att denna företagsform ofta inte
minst inom servicesektorn visar sig överlägsen stordriften. Propositionen om
vissa- yrkestrafikfrågor speglar, liksom många andra socialdemokratiska
propositioner, i botten en genuin misstänksamhet mot småföretagsamhet
och en stor oförståelse för de villkor under vilka en småföretagare arbetar.

Erfarenheter både från Sverige och utomlands visar att det är särskilt i de
mindre företagen som nya idéer kommer fram och där ny sysselsättning
skapas.

En småföretagare är ofta en anställd som vill bli sin egen, men som
definitivt inte är någon kamrerstyp. Det är därför inte ovanligt att han trots
att han arbetar hårt från morgon till kväll, ofta vardag som helgdag inte
hinner med all pappersexercis eller kanske just därför. Detta är ingalunda
utslag av medvetna och utstuderade försök att undandra sig samhälleliga
plikter vad gäller t. ex. skatt och avgifter även om man aldrig kan bortse från
undantag.

Självfallet måste olagligheter inom yrkestrafiken stävjas, inte bara av
trafiksäkerhets- och fiskala skäl utan även för att inte snedvrida konkurrensen
till nackdel för de hederliga företagen. Men enligt vår uppfattning bör
detta i första hand ske genom förbättrad utbildning. På det sättet skulle
mycket byråkratisk kontroll bli obehövlig.

Att å ena sidan stävja olagligheter och å andra sidan inte onödigt försvåra
enskilda människors yrkesansträngningar är en grannlaga balans, där det
gäller att inte ”spola ut barnet med badvattnet”.

Endast i de fall medvetna olagligheter sker bör direkta myndighetsingripanden
komma i fråga.

En annan viktig princip i ett öppet rättssamhälle är att kontrollen av om
enskilda begår olagligheter skall falla på särskilda härför inrättade myndigheter.
Om man i allt större utsträckning ålägger enskilda att kontrollera
varandra hamnar man, även om syftet är att effektivare stävja olagligheter,
lätt i ett system av angiveri och indirekt ansvar som är främmande för
västerländsk rättsuppfattning.

Mot bakgrund av dessa allmänna överväganden har centern tagit ställning
till de enskilda förslagen i yrkestrafikpropositionen.

Mot. 1983/84:265

3

Taxi

Den kraftiga skärpning propositionen föreslår när det gäller överlåtelse av
taxitillstånd anser vi skulle medföra alltför snäv avgränsning. T. ex. bör det
generellt vara möjligt för en son eller dotter att få överta föräldrarnas rörelse.
I sammanhanget måste också kombinationsföretagens (taxi + buss, taxi +
kiosk e. d.) speciella betydelse för servicen i glesbygd beaktas. Skulle
taxirörelsen i ett sådant fall inte få överlåtas tillsammans med den andra
delen av rörelsen skulle ofta det totala underlaget svikta. Propositionens
förslag riskerar att leda till en utarmning av taxirörelsen i glesbygd och en
centralisering till städerna. Denna oro har redan visat sig befogad då tillstånd
som blivit lediga på landsbygden inte förnyats. Detta skulle innebära en
väsentligt försämrad service (som exempel kan nämnas lokalkännedoms
betydelse för sjuktransporter) och kraftigt ökade kostnader för alia de
människor som bor ute på landsbygden. Vi avvisar alltså propositionens
förslag till ändrade regler för överlåtelse av taxirörelse.

Beslutet om införande av gemensamma beställningscentraler för taxi har
visat sig medföra många problem i form av försämrad service, ökade
kostnader och interna slitningar inom taxibranschen. Detta gäller särskilt för
landsbygdstaxi men även i tätorter. För att beslutet inte skall få alltför
negativa konsekvenser måste en generös dispensgivning ske från tvånget att
anslutas till beställningscentraler. Denna insikt präglade mittenregeringens
handläggning av ett antal besvärsärenden på det aktuella området. Propositionens
skrivningar tyder nu på att regeringen vill skärpa tvånget för alla
taxiägare att ansluta sig till gemensamma beställningscentraler. En sådan
utveckling vore mycket olycklig och skulle avsevärt försämra servicen på
landsbygden, där den vinst samhället tror sig göra genom förbättrad
samordning går förlorad genom att dessa taxistationers goda person- och
lokalkännedom inte tas till vara. Efter vad vi inhämtat är inte heller alla
taxiägare i tätorterna intresserade av tvångsanslutning till centrala beställningscentraler.

För många taxiägare i glesbygd kommer anslutningen till en beställningscentral
att ge stora kostnadsökningar för anslutningsavgift och ny kommunikationsradioutrustning.
Det skulle i många fall handla om flera tiotusentals
kronor per år. Pengar som i dag stannar i familjen. I åtskilliga fall kan det
innebära att rörelsen inte längre blir lönsam utan måste läggas ner, med ett
minskat antal arbetstillfällen på landsbygden som följd. Dessutom kommer
det i så fall att leda till ökade framkörningsavgifter för kunderna.

Transportköparansvar

Vi är, som framgår av inledningsavsnittet, generellt motståndare till
system med överfört ansvar. I det aktuella fallet är det extra allvarlig när
sådant bl. a. skall kunna åläggas privatpersoner och ideella småföreningar.

1* Riksdagen 1983/84.3 sami. Nr264-268

Mot. 1983/84:265

4

Kontrollen av att bussföretag har yrkestrafiktillstånd bör enligt vår mening
ske genom myndigheternas försorg. En sådan kontroll underlättas av det
system med utmärkning på fordonen som infördes under mittenregeringens
tid.

Återkallelse av trafiktillstånd

Vi utgår från att återkallelse endast kommer att ske i de fall misskötsamheten
är uppenbar.

Kungörelseannonsering

För att klara tillståndsmyndigheternas kungörelseannonsering så att alla
berörda har möjlighet att yttra sig räcker det inte att annonsera i Post- och
Inrikes Tidningar. Linjetrafik och turisttrafik sträcker sig över stora områden
och det kan vara svårt för länsstyrelserna att få en överblick över alla som kan
anse sig berörda av ett begärt tillstånd.

Bilarbetstid

Som klart framgått av den hårda remisskritiken mot bilarbetstidsutredningens
betänkande skulle ett genomförande av dessa förslag leda till stora
kostnadsökningar (enl. uppgift minst en halv miljard kronor) för branschen
och stora kontrollproblem. På sikt anser vi i stället att de svenska
bilarbetstidsreglerna bör anpassas till de internationella reglerna i AETR,
dvs. att det är körtiden som räknas. Enligt vår mening behövs således ingen
ytterligare utredning av riksrevisionsverket.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att avslå förslaget till ändring av yrkestrafiklagen
2 kap. 21 §,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om beställningscentraler för
taxi,

3. att riksdagen beslutar att med avslag på regeringens förslag till
lydelse av yrkestrafiklagen 4 kap. 2 § anta följande förslag till
lydelse av nämnda paragraf: ”Har beställningstrafik för godstransporter
drivits utan tillstånd, döms den som för egen eller
annans räkning har slutit avtal med trafikutövaren om transportens
utförande till böter,

1. om han kände till att det fanns hinder mot att transporten
fick utföras eller

Mot. 1983/84:265

5

2. om han inte visar att han på det sätt som skäligen kan
begäras av honom har undersökt om det förelåg något hinder
mot att transporten fick utföras.”,

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om kungörelseannonsering,

5. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om bilarbetstid.

Stockholm den 2 december 1983
CLAES ELMSTEDT (c)

RUNE TORWALD (c) BERTIL JONASSON (c)

ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c) GÖSTA ANDERSSON (c)
ANDERS SVÄRD (c)