Mot. 1983/84
2634-2639
Motion
1983/84:2634
Ulf Adelsohn m. fl.
Forskning (prop. 1983/84:107)
Innehållsförteckning
Forskningen och forskningspropositionen 2
Skolan och den högre utbildningen 4
Forskningsorganisationen 5
Resursfördelning, prioritering och styrning 7
Fleråriga planeringsramar 8
Forskarrekrytering och forskarutbildning 9
1. Studiefinansieringen 9
2. Effektivare utbildning 10
3. Betyg på doktorsavhandlingar 11
4. Fast reglering av meritvärdet 11
5. Fortsatt karriär 12
Behörighetskraven för forskarutbildningen 12
Tjänsteorganisationen inom högskolan 13
Mellanexamen/specialistexamen 13
Internationellt forskarsamarbete 14
Utbildningsdepartementet
Forskning vid mindre högskoleenheter 15
Betygsnämnder 16
Särskilda forskningsstiftelser 16
Jämställdhet i forskningen 17
Forskning om halvledare 17
Forsknings-och utvecklingsinsatser inom kulturområdet 17
Humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning 18
Högskolans investeringsbehov 18
Konsekvensändring angående läkarutbildningen och
tandläkarutbildningen 19
Övriga departement
Socialdepartementet 19
Kommunikationsdepartementet 20
Jordbruksdepartementet 20
Arbetsmarknadsdepartementet 21
Bostadsdepartementet 22
Industridepartementet 23
Civildepartementet 24
Hemställan 24
1 Riksdagen 1983/84. 3 sami. Nr 2634 - 2639
Mot. 1983/84:2634
2
Moderata samlingspartiet vill bygga ett samhälle av fria oberoende
medborgare. Friheten — och den hänsyn som är frihetens andra sida —
utgör förutsättningar för ett ekonomiskt, livskraftigt och kulturellt rikt
samhällsliv. Intellektuellt skapande ges nödvändigt utrymme.
En fri forskning är en vital del av ett sådant samhälle. Omvänt kan inte
i längden det fria samhället fortleva om inte sökandet efter ny kunskap
tillåts ske i former som är oberoende av den offentliga makten.
Det är med denna utgångspunkt som vi bedömer de förslag regeringen
presenterar i sin forskningspolitiska proposition. Det är för oss uppenbart
att regeringen i sina vällovliga försök att stimulera forskningen hämmas av
föreställningar som ytterst har felaktiga ideologiska förklaringar.
Forskningen och forskningspropositionen
Sverige intar sedan länge en framskjuten plats internationellt i fråga om
forskning och utveckling på många områden. Härtill har bidragit ett i
grunden positivt kultur- och kunskapsklimat. Framgångsrika svenska företag
har utgjort en dynamisk kraft för den tekniska utvecklingen.
Konkurrensen hårdnar emellertid. Nya länder inträder i den grupp som
tidigare svarat för lejonparten av kunskapsutvecklingen. Den svenska
industrin ställs härigenom inför nya utmaningar som måste kunna mötas.
Dessa internationella förändringar kommer dess värre samtidigt som
Sveriges förmåga att mäta sig med andra länder av interna orsaker kommit
att mattas. Ett viktigt skäl härtill är att möjligheterna till intellektuellt
nyskapande försämrats, framför allt genom den offentliga maktens alltmera
dominerande roll i det svenska samhället. Ett övermått av organisation
och kortsiktiga, politiskt dikterade, förväntningar stör den process
genom vilken ny kunskap växer fram.
Den högskattepolitik som en stor offentlig sektor driver fram avhåller
dess värre också företag från att bidra med sin nödvändiga del av forskningsinsatserna.
Den sista rest av forskningsstimulans som företagen tidigare
hade inom skattesystemets ram — det s. k. forskningsavdraget —
ersatte regeringen vid årsskiftet med riktade stödåtgärder till företag som
av den offentliga makten genom regeringen bedöms ha de bästa framtidsutsikterna.
Samma negativa effekter får de höga skatterna för den enskilde. För att
forskning och utveckling skall kunna attrahera inte minst unga talanger
krävs att möjligheterna att få ett personligt utbyte bedöms som någorlunda
rimliga. Skattesystemet ger i dag inte något utrymme för detta. Svårigheterna
förstärks av att lönevillkoren för den som engagerar sig vetenskapligt
av kortsiktiga jämlikhetsskäl gjorts sådana, att de verkar direkt avhållande
för nya krafter att satsa på en forskarkarriär.
Parallellt med den offentliga maktens framväxt har synen på kunskaper
och kompetens förändrats. Skolan har inriktats mot diffusa utjämningsmål
Mot. 1983/84:2634
3
snarare än mot målet att ta till vara varje elevs förutsättningar och anlag.
Den högre utbildningen har i samma anda belastats av administrativa
regler som försvårar ett fritt universitets förmåga att fullgöra sina uppgifter.
Forskningspropositionen attackerar inte de strukturförhållanden i samhället
i stort som i dag hämmar kunskapsutvecklingen, vilket möjligen kan
anses förklarligt men knappast ursäktligt. Propositionen behandlar emellertid
inte heller kunskapsproblemen i skolan eller det överreglerade universitetet,
vilket varken är förklarligt eller ursäktligt. De förslag för att
främja forskningen som regeringen framlägger kommer därigenom att bli
om än inte verkningslösa så i vart fall otillräckliga för att hävda Sveriges
ställning som framträdande kultur- och industrination.
Om regeringens brist på förståelse för de grundläggande förutsättningarna
för en vital forskning är uppenbara är det desto mera glädjande att
regeringen ändå förefaller inse att den tidigare hårda satsningen på kortsiktigt
betonad sektorsforskning inte kan fortgå. Den nuvarande betoningen
av sektorsforskningen är emellertid en logisk konsekvens av den offentliga
maktens tillväxt. Respekten för det fria kunskapssökandets villkor har
försämrats i takt med att den politiska samhällsstyrningen förstärkts.
Insikten om att sektorsforskningen inte kan tillåtas fortsätta att expandera
på bl. a. den grundläggande universitetsforskningens bekostnad förmår
regeringen emellertid inte utnyttja för att åstadkomma ett radikalt
brott med den nu gällande ordningen. Nya, relativt obundna resurser
tillförs visserligen universiteten via fakultetsanslag och forskningsråd.
Samtidigt bibehålls emellertid sektorsforskningsstrukturen intakt, men
kompletterad med den egenartade uppgiften att också ta ansvar för långsiktig
kunskapsuppbyggnad. En situation där sektorsorganen också ges ett
avgörande inflytande över den grundläggande forskningen riskerar att
göra ont värre.
Ett resultat av den offentliga maktens starka roll i fråga om forskningens
innehåll har varit en rad stora program för specifika ändamål. Energiforskningen
är ett typiskt exempel härpå. Regeringen inser nu att en del av
det som tidigare igångsatts inte har några förutsättningar att leda till
framgångsrika resultat, sannolikt därför att det aldrig varit vetenskapligt
förankrat. Likväl bibehålls åtskillig verksamhet som inte med några rimliga
mått mätt kan betraktas som kvalificerad forskning. Vi återkommer till
detta senare.
Regeringen förmår inte i propositionen frigöra sig från tilltron till de
stora programmens filosofi. Enda möjligheten att för framtiden säkerställa
att sådana nationella program som mera dikteras av politisk vilja än av en
vetenskaplig ansats aldrig realiseras är att förändra den forskningsstruktur
som dessa program baseras på. Vi kommer i det följande att föreslå
väsentliga förändringar i såväl den hittillsvarande som den av regeringen
föreslagna forskningsorganisationen.
1* Riksdagen 1983/84. 3 sami. Nr 2634—2639
Mot. 1983/84:2634
4
Regeringens forskningsproposition innebär sammanfattningsvis ett
otillräckligt stöd för strävandena att utveckla kunnandet i Sverige. Ordrikedomen
och de ekonomiska påslagen, som bara nätt och jämnt till forskningen
återför vad regeringen med andra metoder och i andra sammanhang
dragit in från samma område, förmår inte dölja att socialdemokraterna
saknar förutsättningar att ge vårt land en ny start.
Skolan och den högre utbildningen
Skolan har — som nämnts — en avgörande betydelse för att trygga
förutsättningarna för god forskning. Dagens skola förmår inte att till fullo
ta till vara alla de skiftande anlag som unga människor har.
I motion 1983/84:2016 har vi presenterat en rad förslag i syfte att främja
kvaliteten i skolans undervisning. Bland dessa förslag märks:
— Skolans kunskapsförmedlande uppgift skall ges företräde framför alla
andra uppgifter.
— En koncentration av undervisningen i varje ämne till det verkligt
centrala skall genomföras. Undervisningen får inte splittras av ett
övermått av krav från andra än lärarna att ta elevernas tid i anspråk.
— Valmöjligheterna i grundskolan måste förstärkas. Endast härigenom
kan olika begåvningstyper tas till vara.
— Specialskolor av skilda slag skall uppmuntras. Skolor med möjlighet
till specialisering i läroämnen skall vara lika självklara som skolor med
tyngdpunkten förlagd till idrott.
— Svenskämnets ställning måste stärkas.
1 proposition 1983/84:116 lägger regeringen fram förslag om en reformerad
gymnasieskola. Förändringarna skall, enligt regeringen, utjämna
skillnaderna mellan gymnasieskolans olika delar.
I annat sammanhang redovisar vi en i förhållande till regeringens uppfattning
avvikande syn på hur gymnasieutbildningen skall organiseras.
Om de teoretiska utbildningsalternativen närmas de yrkesinriktade blir
resultatet ofelbart att elevernas teoretiska kunskapsnivå vid inträdet i
högskolan sänks ytterligare. Redan i dag anför företrädare för högskolan
att de studerandes kunskaper ofta är så svaga att högskolan har svårigheter
att fullfölja sin uppgift.
Enligt vår mening bör gymnasieskolans teoretiska linjer först och främst
förstärkas genom att reglerna för antagning till högre utbildning förändras.
Genom att avskaffa kvoteringen av de sökande och genom införandet
av en högre allmän behörighetsnivå för traditionella akademiska utbildningsvägar
undviks taktikval inom gymnasieskolan. Därigenom kommer
de som avser att söka till högre utbildning att välja en gymnasieutbildning
som ger de nödvändiga förkunskaperna. Mellan gymnasieskolan och den
högre utbildningen skall dessutom goda möjligheter finnas att komplettera
bristfälliga kunskaper.
Mot. 1983/84:2634
5
Ett antagningssystem på denna grund säkerställer också att yngre studerande
inte i onödan tvingas fördröja starten på den högre utbildningen.
Påbörjande av eventuellt därefter följande forskarstudier kan härigenom
ske i en receptiv ålder och utan att de forskarstuderande bundits upp av
alltför tyngande sociala och ekonomiska krav. Det innebär att kreativitet
och talang tas maximalt till vara.
En kvalitativt fullgod forskning kräver utöver denna typ av förändringar
i skolan också att den högre utbildningen förmår att vidareutveckla det
grundläggande kunnande som de studerande i en kunskapscentrerad skola
kan förväntas tillägna sig. I motion 1983/84:2016 lägger vi också fram
förslag om hur den högre utbildningen bör reformeras för att stärka
förutsättningarna för kunskapsutvecklingen. Linjesystemet bör brytas upp
och institutionerna återfå sin centrala roll i högskolans organisation. Styrelser
och nämnder med begränsat intresse för utbildningskvaliteten bör
utmönstras. De mindre högskolornas undervisning skall ombesörjas decentraliserat
som en del av de större lärosätenas ansvar. Det senare säkerställer
forskningsanknytning också av den undervisning som förmedlas
utanför de större högskolorna och universiteten.
Forskningsorganisationen
Forskningens förhållande till statsmakterna är liksom forskningsmiljön
av avgörande betydelse för framgångsrika resultat. I båda hänseendena
har högskolan betydande fördelar såväl som administratör som förare av
forskning.
Framgångsrik forskning förutsätter en stimulerande omgivning med
rika möjligheter till vetenskapliga kontakter med andra forskare inom
skilda discipliner. Forskning och kreativitet är i betydande grad ett socialt
fenomen.
Regeringen föreslår att den grundläggande forskningen vid universiteten
skall ges bättre arbetsmöjligheter. Det föreslås ske genom en förstärkning
av såväl fakultetsanslagen som forskningsrådens resurser. Förslagen
innebär en välkommen anslutning till krav moderata samlingspartiet länge
ställt.
Också förslaget om ett starkare vetenskapligt inslag i fråga om den
nationella prövningen av resurserna till den tekniska forskningen är ett
steg i rätt riktning. En motsvarighet på det tekniska området till den
verksamhet som i dag utövas inom forskningsråden har länge saknats.
Även om regeringens förslag om att inom styrelsen för teknisk utveckling
(STU) inrätta en forskningsrådsliknande organisation innebär ett
erkännande av vikten av ett starkare vetenskapligt inslag i forskningsbedömningen
är förslaget ändå ofullgånget. Enligt vår uppfattning är det
bättre att föra relevanta delar av STU:s uppgifter till ett tekniskt-vetenskapligt
forskningsråd av samma karaktär som övriga forskningsråd. Vi
Mot. 1983/84:2634
6
föreslår att så sker. Förslaget preciseras nedan under rubriken Industridepartementet.
Forskningspropositionens avgörande brist är — som redan framhållits
— den otillräckliga kursändringen i fråga om sektorsforskningen. Vi hyser
stark sympati för regeringens ambition att förstärka det långsiktiga och
grundläggande sökandet efter ny kunskap men kan inte acceptera att
förstärkningen delvis skall ske genom de sektoriella organens försorg.
Tvärtom förordar vi en sådan organisatorisk förändring att merparten av
de resurser som i dag kanaliseras via sektorsorganen successivt kan föras
över till högskolan.
En viktig tanke bakom uppbyggnaden av sektorsforskningen har varit
att tillgodose behovet av forskning som är relativt nära anknuten till den
politiska beslutsprocessen. Vi har ovan från principiella utgångspunkter
avvisat en sådan grundsyn.
Likväl är vi självklart medvetna om de önskemål som myndigheter och
regeringskansli från tid till annan kan ha att få kunskapsluckor utfyllda.
Detta önskemål kan tillgodoses inom ramen för en annan organisation av
merparten av den forskning som i dag leds av olika sektorsforskningsorgan.
Vi föreslår att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag syftande till
en gradvis avveckling av följande forskningsadministrationer:
• byggforskningsrådet och statens institut för byggforskning
• delegationen för social forskning
• naturvårdsverkets forskningsnämnd
• energiverkets forskningsnämnd
• energiforskningsnämnden
• transportforskningsdelegationen
• kollektivtrafikberedningen
• delegationen för arbetsmarknadsforskning.
Regeringen bör därutöver pröva möjligheterna att avveckla ytterligare
sektorsforskningsadministrationer av motsvarande slag.
De resurser/uppgifter som de här nämnda forskningsadministrationerna
svarar för bör i huvudsak fördelas på fakultetsanslagen och anslagen till
forskningsråden.
Genon) en avveckling av sektorsadministrationen minskar möjligheten
till omedelbar politisk direktivgivning. Detta är en väsentlig avsikt bakom
förslaget. Samtidigt måste emellertid myndigheter och regeringskansli tillförsäkras
möjligheter att för konkreta och planerade offentliga beslut få
forskningsuppgifter utförda. Praktiskt bör detta arrangeras så att högskolan
ges möjlighet att biträda statsmakterna i sådana sammanhang. På
högskolan skall emellertid falla ansvaret att svara för en vetenskaplig
kvalitetskontroll av de givna uppdragen.
I sammanhanget bör också understrykas den i alltför stor utsträckning
bortglömda resurs som högskolan utgör i fråga om statliga utredningar och
Mot. 1983/84:2634
7
kommittéer. Sekreterare i sådana utredningar hämtas enligt vår mening
alltför ofta från tjänstemannakadern inom resp. departement. Kvaliteten
på och integriteten hos det statliga utredningsväsendet skulle enligt vår
mening avsevärt förbättras genom att forskare från högskolan i större
omfattning engagerades i utredningsverksamheten eller genom att utredningsuppdrag
från början lades ut på högskolan.
Vi föreslår alltså att regeringen ges i uppdrag att se över hela den
nuvarande sektorsforskningen. Förslag med anledning av översynen bör
presenteras för riksdagen i sådan tid att en ny organisation kan träda i kraft
den 1 januari 1986. I översyningsuppdraget bör som en självklar del ingå
att överväga hur beställarkompetensen skall kunna utvecklas inom myndigheterna.
Endast om en hög sådan finns kan ett fruktbärande samspel
mellan myndigheterna och högskolan utvecklas.
Dagens sektorsforskning står i dag såväl för nära som för långt ifrån de
centrala politiska instanserna. För nära i så måtto att åtskilligt av den
forskning dessa initierar riskerar att påverkas av modebetonade eller irrelevanta
politiska värderingar. För avlägsen för att kunna svara för de
centrala beslutsinstansernas behov av att i preciserade avseenden få ett
bättre beslutsunderlag liksom att få konsekvenserna av genomförda åtgärder
vetenskapligt utvärderade. Vårt förslag löser detta dilemma.
Resursfördelning, prioritering och styrning
Riksdag och regering kommer med den av oss förordade forskningsorganisationen
att tvingas inskränka sin direktivgivning gentemot forskningen
till framför allt anslag och inrättande av professurer. Det kommer att
gynna stabiliteten och därmed också kvaliteten i forskningen. I en miljö
där forskningen ständigt riskerar att upphöra eller kraftigt förändras kan
nämligen aldrig det långsiktiga arbete bedrivas som krävs för att forskningskvaliteten
skall kunna upprätthållas.
Därutöver finns också möjligheten att genom direktivgivande uttalanden
meddela riktlinjer för forskningens inriktning. Enligt vår mening bör
emellertid denna senare möjlighet utnyttjas restriktivt och — när det sker
— i så entydiga former som möjligt. Regeringens förslag till allmänna
direktiv inom jordbruks-, social- och arbetsmarknadsdepartementens
forskningsområden uppfyller inte dessa krav.
De allmänna texter regeringen bereder riksdagen möjlighet att ta del av
är också omöjliga att acceptera. Dessutom rymmer de inslag i sak som vi,
från de utgångspunkter vi tidigare har angett, har svårt att ställa oss
bakom. Från båda dessa utgångspunkter föreslår vi att riksdagen avvisar
de föreslagna målangivelserna. I stället bör de prioriteringsuttalanden som
gjordes i anslutning till 1982 års forskningsbeslut alltjämt gälla.
Det kan inte nog understrykas att den egentliga forskningen i bemärkelsen
sökandet efter ny kunskap inte låter sig planeras eller styras och att
Mot. 1983/84:2634
8
riksdagens roll bör inskränkas till att avse översiktliga riktlinjer. På varje
forskningsnivå måste det finnas betydande frihet att ompröva verksamheten
från inomvetenskapliga utgångspunkter. De fakultetsprogram, vars
betydelse understryks i propositionen, som utarbetas i universitets- och
högskoleämbetets (UHÄ:s) planeringsberedningars regi, kan stimulera
debatten och därutöver fungera som ett instrument för inventering av
pågående och planerad verksamhet. Planeringsarbetet får däremot aldrig
bli ett självändamål. Eventuella fakultetsprogram får inte heller utgöra det
enda underlaget för en forskningsplanering inom fakulteterna.
Forskningsrådsnämnden (FRN) har en viktig uppgift när det gäller att
svara för en tvärvetenskaplig bevakning. Vi anser däremot inte att FRN
skall ha till uppgift att svara för underlag för nationella forskningsprogram.
Underlag för sådana bör tas fram i former som garanterar att åsikter
får brytas mot varandra långt fram i beredningsprocessen.
Regeringens styrning av forskningens inriktning bör alltså först och
främst ske genom anslag och inrättande av professurer. I den nu föreliggande
propositionen har regeringen från dessa utgångspunkter valt att
lägga en stark tonvikt vid naturvetenskap och teknik. Vi finner detta
välmotiverat.
När regeringen samtidigt anser sig ge den humanistiska och den samhällsvetenskapliga
forskningen en angelägen förstärkning, är detta emellertid
knappast riktigt. Vi vill emellertid förorda att så sker. I det följande
föreslår vi att humanistiskt och samhällsvetenskapligt inriktad forskning
tillförs 30 milj. kr. utöver regeringens förslag.
Fleråriga planeringsramar
Forskning är till sin natur en verksamhet som inte sker budgetårsvis. En
planering på längre sikt än ett år är emellertid svår att genomföra, eftersom
högskolans arbete i hög grad styrs av det ettåriga anslagssystemet. Redan
i den förra forskningspropositionen föreslogs därför att forskningsråden
skulle få fleråriga medelsramar (två år utöver aktuellt budgetår). Detta
förslag upprepas nu av regeringen, vilket innebär att råden i sin planering
får utgå från en höjning av anslagen med 4 % för vartdera budgetåret. Vi
tillstyrker regeringens förslag i denna del.
Med anledning av budgetpropositionen 1981/82:100 framförde vi förslag
om att införa treåriga ramanslag även för högskolan. På denna punkt
utlovar regeringen i föreliggande proposition endast utredningar. Vi beklagar
detta. Skälen för att ge också högskolan bättre möjligheter till
långsiktig planering har inte på något avgörande sätt förändrats.
Vi anser att petita för grundutveckling och forsknings-/forskarutbildning
bör omfatta detaljerade äskanden för de tre närmaste åren samt en
översiktlig plan för de därpå följande två åren. Petitan skall lämnas vart
tredje år. UHÄ:s årliga anslagsframställningar kan därmed göras enkla
och kortfattade men förutsätts äga rum i vanlig ordning.
Mot. 1983/84:2634
9
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad vi här har
anfört. Den nya ordningen bör kunna tillämpas fr. o. m. budgetåret 1985/
86.
Forskarrekrytering och forskarutbildning
För att kunna bibehålla en hög kvalitet på svensk forskning krävs att rätt
personer rekryteras till forskarutbildningen. Att så sker förutsätter en
acceptabel studiefinansiering, goda studieförhållanden och en arbetsmarknad
efter doktorsexamen. Ingendera av dessa förutsättningar föreligger
i dag i tillräcklig utsträckning.
Regeringen för i propositionen ett insiktsfullt resonemang om bristerna
i dagens forskarutbildning. De förslag som borde ha blivit den logiska
följden härav uteblir emellertid.
Förutom medlen till mellantjänster utmynnar regeringens satsning på de
forskarstuderande i ett löfte om ytterligare utredning av studiefinansieringssystemet.
Vi föreslår i följande fem punktsprogram åtgärder för en bättre forskarrekrytering.
1. Studiefinansieringen
Den 1 juli 1983 trädde ett delvis reformerat studiefinansieringssystem i
kraft för doktoranderna. Assistent- och amanuenstjänsterna avvecklades
och ersattes med ett system bestående av följande tre delar: utbildningsbidrag,
doktorandtjänst samt arvodestjänst som assistent. Den nya assistenttjänsten
omfattar 20—50% tjänstgöring och måste kombineras med
antingen utbildningsbidrag eller doktorandtjänst. Högst 10% av den del
av fakultetsanslagen som minst måste användas till doktorandernas studiefinansiering
får omvandlas till doktorandtjänster. Dessa tjänster ger en
bättre studiefinansiering, eftersom lönen är högre än utbildningsbidraget
och även ger samma försäkringsskydd som övriga statliga tjänster.
Doktorandstudier måste under en väsentlig del av utbildningstiden vara
ett heltidsengagemang för att vara framgångsrika. Studiestödet bör därför
ligga på en sådan nivå att inte extraarbete vid sidan av studierna krävs för
en dräglig försörjning. Finansieringen måste också kunna framstå som ett
någorlunda konkurrenskraftigt alternativ till förvärvsarbete. Vi menar att
doktorandtjänsterna uppfyller dessa krav. Däremot är utbildningsbidragen
i flera avseenden otillräckliga. Utbildningsbidragen bör därför successivt
ersättas med doktorandtjänster, som emellertid kostar mer. Det är
dock bättre att ge något färre doktorander en god försörjning än att ge
många ett otillräckligt bidrag.
För att påskynda omvandlingen till a„..torandtjänster beräknar vi 15
milj. kr. Summan medger att ca 280 utbildningsbidrag kan omvandlas till
doktorandtjänster alternativt att 125 nya tjänster kan inrättas.
Mot. 1983/84:2634
10
Högskolans verksamhet måste kunna varieras med hänsyn till olika
förutsättningar på skilda orter och för skilda ämnesområden. I syfte att
göra studiefinansieringssystemet mer flexibelt föreslår vi att arvodestjänst
som assistent, om särskilda skäl föreligger, skall kunna innehas även av
forskarstuderande som inte har utbildningsbidrag eller doktorandtjänst,
vilket gällande regler kräver. I dag är antagna forskarstuderande utan vare
sig utbildningsbidrag eller doktorandtjänst för sin försörjning hänvisade
till studiemedel, timarvoderad undervisning, tjänst som lärare eller projektstöd
av olika slag.
Inom vissa ämnen med stor grundutbildningsvolym kan det emellertid
finnas skäl att för undervisningsändamål eller annat institutionsarbete
engagera forskarstuderande på en fastare bas är genom timarvodering. På
detta sätt kan undervisningens kvalitet upprätthållas samtidigt som de
forskarstuderande tillförsäkras en tryggare delförsörjning. Förhållandena
är likartade vid institutioner med få doktorandtjänster/utbildningsbidrag
i förhållande till antalet forskarstuderande samt vid institutioner som till
sig t. ex. knutit vetenskapliga arkiv, till vilka forskarutbildningen formellt
inte hör.
2. Effektivare utbildning
En genomgående kritik i de många undersökningarna om forskarutbildningen
gäller handledningen. Regeringen anser att problemen kan och bör
bemästras genom åtgärder från högskoleenheternas sida samt understryker
vikten av att berörda myndigheter också beaktar de olika förslag till
förbättringar som bl. a. Andrénska kommittén lämnat. Vi kan instämma i
föredragandens bedömning att det är på lokal nivå som åtgärderna måste
sättas in. För att underlätta det nödvändiga arbetet med att effektivisera
forskarutbildningen behövs emellertid vissa riktlinjer. Vi anser att sådana
behövs för handledningens omfattning och för uppläggningen av individuella
studieplaner.
En god handledare är i ringa grad kunskapsförmedlare men desto mer
diskussionspartner, inspiratör och pådrivare. För att den kontakt som god
handledning förutsätter skall kunna uppstå fordras att tillräcklig tid avsätts.
Alltför glesa sammanträffanden innebär att någon djupare kontakt
aldrig etableras. Vi anser att ett riktmärke bör vara att varje doktorand,
som ett genomsnitt under utbildningstiden, skall ha rätt till fyra till sex
timmars handledning per månad. Tiden avser handledning individuellt
eller tillsammans med eventuell medförfattare till avhandlingen.
Syftet med en individuell studieplan är att den skall utgöra ett stöd för
den forskarstuderande och handledaren i det fortsatta forskningsarbetet.
Den kan innehålla precisering av frågeställningar, mål för arbetet, metodval,
uppläggning av arbetet, tidsplan etc. Rätt användning av studieplanen
innebär att den kontinuerligt revideras. Förutom att effektivisera studierna
Mot. 1983/84:2634
11
ger studieplanen den forskarstuderande en viss förberedelse för kommande
arbete inom forskningsprojekt. Sådana erfarenheter efterlyses i dag av
avnämarna inom t. ex. industrin.
3. Betyg på doktorsavhandlingar
Regeringen anför att kvaliteten på doktorsavhandlingarna är av stor
betydelse för forskningens anseende. Vi instämmer i detta. Reglerna för
bedömning av doktorsavhandlingar måste därför garantera att kvaliteten
upprätthålls.
Regeringen föreslår att skälen för en betygsnämnds beslut liksom för
enskild ledamots ställningstagande skall få redovisas när det är fråga om
underkännande av avhandling. Förslaget är — även om det är ett steg i rätt
riktning — otillräckligt. Vi förordar att avhandlingen betygsätts som underkänd,
godkänd eller väl godkänd. Fakultetsopponent och betygsnämndens
ledamöter skall ha rätt att i ett protokoll anmäla avvikande mening
samt skälen för sina ställningstaganden.
Betygsnämndernas sammansättning diskuteras nedan under rubriken
Utbildningsdepartementet.
4. Fast reglering av meritvärdet
Meritvärderingskommittén föreslog i sitt betänkande Meritvärderingen
vid statliga tjänstetillsättningar m. m. (Ds C 1983:16) att meritvärdet av en
genomgången forskarutbildning skulle stärkas på i huvudsak två sätt. I
förtjänsthänseende föreslogs att genomgången forskarutbildning skall tillgodoräknas
med fyra år. Angående urvalskriteriet skicklighet angavs vissa
riktlinjer i en särskild förordning om forskarutbildningens meritvärde.
Regeringen ansluter sig till utredningsförslaget vad gäller urvalskriteriet
förtjänst. Det är enligt vår mening positivt. Däremot kan regeringen inte
se några skäl att utfärda en sådan förordning som utredningen föreslog.
Den enda orsak som anges för detta ställningstagande är regeringens
strävan att göra samhället mindre byråkratiskt och administrativt betungande.
Regeringen vill i stället ge statens arbetsgivarverk i uppgift att
informera berörda myndigheter om regeringens syn på forskningens betydelse
och forskarutbildningens meritvärde.
Förekomsten av en arbetsmarknad utanför högskolan är en viktig förutsättning
för en god rekrytering till forskarutbildningen. Efterfrågan på
forskarutbildade har emellertid hittills varit begränsad. Detta förhållande
kan ändras bl. a. genom en bättre rekrytering till forskarstudier men också
genom att på olika sätt markera värdet av doktorsexamen vid statlig
tjänstetillsättning.
Vi kan dela regeringens uppfattning att det inte är lämpligt med en fast
reglering av hur doktorsexamen skall värderas vad gäller urvalskriteriet
skicklighet. Utredningens förslag till förordning innehåller emellertid ock
1** Riksdagen 1983/84. 3 sami. Nr 2634-2639
Mot. 1983/84:2634
12
så en passus gällande doktorsexamen som behörighetsvillkor. Där föreslås
att myndigheterna med jämna mellanrum ser över för vilka tjänster doktorsexamen
bör uppställas som behörighetsvillkor.
Antalet tjänster som har doktorsexamen som behörighetsvillkor blir allt
färre. Detta är enligt vår mening negativt. Regeringen bör uppdra åt
berörda myndigheter att göra en inventering av för vilka tjänster doktorsexamen
bör vara behörighetsvillkor. I samband med 1985 års budgetproposition
bör regeringen redovisa vilka förändringar som på grundval av
denna genomgång har gjorts.
I detta sammanhang vill vi även framhålla vikten av att lektorstjänster
i gymnasieskolan besätts med kompetenta sökande. Ämneskunnande och
systematik i kunskapsuppbyggnaden måste hållas på en hög nivå. Ett
vetenskapligt synsätt måste också finnas inom den grundläggande utbildningen.
Det är enligt vår mening därför motiverat att utöka antalet lektorstjänster
i gymnasieskolan.
5. Fortsatt karriär
Högskolan har i dag små möjligheter att behålla begåvade yngre forskare
och nyexaminerade doktorer. Regeringens förslag att minst tre fjärdedelar
av nytillskottet till fakultetsanslagen skall användas för mellantjänster
är därför välkommet. Likaså kan de föreslagna medlen för internationellt
utbyte avseende främst forskarstuderande och unga forskare
bidra till att underlätta en fortsatt karriär.
Utöver regeringens förslag anser vi att särskilda meriteringstjänster
måste finnas för nydisputerade forskare. Tjänsterna bör vara tidsbegränsade.
Endast nyligen disputerade skall vara behöriga till denna tjänstetyp.
Som ett komplement bör antalet postdoktorala stipendier utökas så att de
blir ett mera regelmässigt inslag inom samtliga fakulteter än vad fallet är
i dag. Vi föreslår därför att forskningsråden tilldelas 12 milj. kr. för ett ökat
antal postdoktorala stipendier.
Behörighetskraven för forskarutbildningen
För att antas till forskarutbildning krävs sedan 1979 att man uppfyller
dels allmän behörighet (linje om minst 80 poäng), dels särskild behörighet
(oftast 60 poäng i det aktuella ämnet). Enligt vår uppfattning är förkunskapskraven
för lågt satta.
Forskarutbildning kräver ämnesfördjupning, nödvändig bredd och utblick
över besläktade ämnen. Inom det förutvarande filosofiska fakultetsområdet
bör förkunskapskraven utgöras av en fullständig grundexamen
om minst 120 poäng med minst 60 poäng i aktuellt ämne. Inom t. ex.
medicinsk och teknisk fakultet uppfylls kravet på ämnesfördjupning på
annat sätt. För de utbildningslinjer som inte omfattar 120 poäng bör det nu
Mot. 1983/84:2634
13
befintliga utbudet av överbryggande kurser utökas så att motsvarande nivå
kan uppnås. Riksdagen bör därför besluta att reglerna för allmän och
särskild behörighet skall förändras i enlighet härmed.
Vi har inget att invända mot vad regeringen anför angående dimensionering
av forskarutbildningen. Vi vill emellertid understryka att för de fall
den lokala högskolemyndigheten begränsar antagningen till något ämne,
möjligheten att avlägga doktorsexamen som ”privatist” fortfarande måste
stå öppen. Privatister skall således ges möjlighet att avlägga doktorsexamen,
men de har ingen del i resurserna för handledning. De bör dock i
mån av plats kunna delta i seminarier och andra moment i forskarutbildningen.
Tjänsteorganisationen inom högskolan
Regeringen har i propositionen stora ambitioner i fråga om högskolans
forskning. Sektorsorganen förutsätts t. ex. utnyttja högskolan för långsiktig
kompetensuppbyggnad. Ett intensivare samarbete mellan näringsliv
och högskola skall uppmuntras. Växling mellan tjänstgöring i högskolan
och näringslivet eller offentlig förvaltning anses önskvärd.
Förutsättningarna för att uppfylla dessa önskemål förblir emellertid
minimala om inte en ny tjänsteorganisation genomförs. Ett förslag till en
sådan har under en längre tid utlovats av regeringen.
Enligt vår uppfattning kan många fördelar uppnås med en tjänsteorganisation
enligt det förslag som lärartjänstutredningen lämnade i sitt betänkande
Lärare i högskolan. Förslaget innebär bl. a. att dagens konstlade
uppdelning mellan undervisningstjänster och forskartjänster avskaffas.
Om förslaget genomförs skulle alla kompetenta lärare — i likhet med vad
som gäller i det flesta andra västeuropeiska länder — få möjlighet att
forska inom tjänsten.
Riksdagen bör begära förslag från regeringen till förändrad tjänsteorganisation
för högskolan enligt vad som ovan sagts i sådan tid att nya
regler kan träda i kraft fr. o. m. den 1 juli 1985.
Mellanexamen/specialistexamen
Enligt gällande bestämmelser skall forskarutbildningen anordnas så att
utbildningen kan gås igenom i etapper, om detta är ändamålsenligt och
möjligt. Den studerande har också rätt att få ett bevis med examensbenämning
efter en sådan etapp. F. n. är det möjligt att avlägga mellanexamen,
benämnd licentiatexamen, vid teknisk, matematisk/naturvetenskaplig och
teologisk fakultet.
Vi anser det olyckligt att mellanexamen/specialistexamen gjorts till en
etapp i forskarutbildningen. Det skulle tvärtom vara en fördel om examen
blev formellt fristående. Om en studerande väljer att fortsätta med forskar
Mot. 1983/84:2634
14
utbildning efter mellanexamen/specialistexamen skall emellertid tillämpliga
delar av examen kunna tillgodoräknas inom ramen för forskarutbildning.
Vi har i flera tidigare motioner framhållit fördelarna med att inrätta en
mellanexamen/specialistexamen i de ämnen eller ämnesområden där ett
sådant behov finns. Dagens forskarutbildning är i många fall ensidigt
inriktad mot en renodlad universitetskarriär. Alla forskarstuderande har
inte behov av en fullständig forskarutbildning. Många önskar en kortare
påbyggnad inriktad mot en karriär utanför högskoleväsendet. Genom att
föreskriva att mellanexamen/specialistexamen skall betraktas som ett slutmål
och inte utgöra en etapp i utbildning för doktorsexamen skulle mellanexamen
bli ett intressant alternativ för många studerande. Någon risk att
den nya examen skulle innebära studieförlängningar för dem som avser
avlägga doktorsexamen skulle inte heller föreligga. Vi bedömer att mellanexamen/specialistexamen
bör kunna inrättas inom flertalet ämnesområden.
Mellanexamen/specialistexamen bör anpassas till de krav som ställs på
en längre akademisk utbildning med specialiseringar på särskilda områden
för arbete som t. ex. ingenjör, tekniker, administratör eller lärare på
gymnasienivå. Mellanexamen skulle även komma att medföra en ökad
jämförbarhet mellan svensk och utländsk utbildning. Regeringen bör föreskriva
riktlinjer för mellanexamen/specialistexamen i enlighet med vad
vi förordat.
Internationellt forskarsamarbete
Svensk forskning är för sin utveckling beroende av vad som händer
internationellt. De resultat som svenska forskare åstadkommer relateras
till vad utländska forskare gör. Kontakter med forskningsvärlden utanför
Sveriges gränser är därför nödvändiga.
De i propositionen föreslagna resursförstärkningarna för att åstadkomma
ett förbättrat forskarutbyte mellan Sverige och andra länder samt för
att förstärka svenska forskarstuderandes möjligheter till internationella
studier och impulser måste ses som ett första steg på vägen mot förbättrade
internationella kontakter.
Regeringen konstaterar att det f. n. också finns vissa andra hinder av
praktisk, ekonomisk natur för ett internationellt forskarutbyte, bl. a. i form
av den svenska skattelagstiftningen. Regeringen avser därför att tillkalla
en särskild utredare med uppgift att ”skyndsamt föreslå former för ett
system med viss skattenedsättning för högt kvalificerade utländska forskare
som under begränsad tid tjänstgör i svenska företag eller inom högskolan”.
Det är glädjande att regeringen nu kommit till insikt om att skatterna i
Sverige är för höga. Detta problem löses emellertid inte genom det nämnda
Mot. 1983/84:2634
15
utredningsuppdraget. Lägre marginalskatter är angelägna inte bara för att
skapa möjligheter att få utländska forskare till Sverige utan i minst lika hög
grad för att motverka att kvalificerade svenska forskare flyttar från Sverige.
Att sänka skatterna enkom för en speciellt utpekad grupp är emellertid
från många utgångspunkter tveksamt. Lägre marginalskatter behövs för
alla.
Vi övergår efter denna diskussion av de mer övergripande frågor som
regeringens proposition aktualiserar till en behandling av de större anslagen
i resp. departementsbilagor. Vi börjar härvid med de förslag som väcks
inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde och som vi inte tidigare
kommenterat. Därefter behandlar vi förslagen från övriga departement.
1 övrigt hänvisas till särskilda kommittémotioner.
Utbildningsdepartementet
Forskning vid mindre högskoleenheter
FoU-verksamheten vid mindre högskolor kommer, enligt regeringens
bedömning, alltid att vara en mycket begränsad del av högskolans totala
FoU-verksamhet. Trots detta ser regeringen i de mindre högskolorna en
viktig resurs för samhällsutvecklingen i lokalt och regionalt perspektiv. 1,5
milj. kr. föreslås anvisas för att ge de mindre högskolorna en förstärkt
basorganisation för kontaktverksamhet med bl. a. intressenter utanför
högskolan.
Riksdagen har tidigare beslutat att fasta forskningsresurser endast skall
finnas vid de sex universitetsorterna samt vid högskolan i Luleå. Enligt vår
mening måste detta beslut ligga fast. Ett effektivare utnyttjande och en
koncentration av resurserna krävs för att ge forskningen de bästa förutsättningarna.
Detta betyder att fasta forskningsresurser inte kan och inte bör
tillföras de mindre högskolorna. Samtidigt är det viktigt att den grundläggande
högskoleutbildningen har ett nära samband med forskning. De
studerande får därigenom möjlighet att tränga på djupet inom några
ämnesområden, stifta bekantskap med aktuell forskning och forskningsmetodik
samt träna upp ett vetenskapligt och kritiskt synsätt.
I stället för att sprida forskningsresurserna förordade vi i motion 1983/
84:2016 en annan lösning. Vi anser att det från kvalitetssynpunkt vore en
avgjord fördel om utbildningen vid de mindre högskolorna i stället organiserades
i form av decentraliserad undervisning med lärare hämtade från
någon av forskningshögskolorna. På detta sätt skulle också nya orter
temporärt kunna erhålla högskoleutbildning utan att stora investeringar i
fasta anläggningar och i personal behövde göras. Syftet att med de mindre
högskolornas hjälp göra högre utbildning tillgänglig för så många som
möjligt skulle med en sådan organisation uppnås än effektivare.
Regeringen bör förelägga riksdagen förslag om ny form för arbetet vid
Mot. 1983/84:2634
16
de mindre högskolorna i enlighet med de ovan angivna riktlinjerna. Med
en sådan organisation för de mindre högskolorna anser vi inte de föreslagna
medlen för kontaktverksamhet motiverade. Vi avvisar därför regeringens
förslag i denna del.
Betygsnämnder
Med anledning av den s. k. Andrénska kommitténs betänkande behandlas
i den förra forskningspolitiska propositionen frågan om betygsnämndernas
sammansättning.
Föredraganden anförde:
Jag delar också kommitténs uppfattning att betygsnämnd — för att få
kontinuitet i bedömningen av avhandlingarna — bör bestå av två fasta
ledamöter som utses för ett år i taget samt ytterligare en eller tre ledamöter
vilka utses för varje enskild avhandling.
Ett uttalande med samma innebörd i proposition 1981 /82:100 lämnades
utan erinran av riksdagen. Hösten 1983 sände UHÄ ut ett förslag på remiss
där motsvarande förslag om fasta ledamöter framfördes. På grundval av
en på denna punkt delad remissopinion lämnar regeringen nu inte något
förslag om att införa fasta ledamöter. Kraven på kontinuitet och ökad
fasthet inom betygsnämnderna, kan, anser regeringen, tillgodoses utan
någon förändring av bestämmelserna. Vi delar regeringens uppfattning att
resp. högskola bäst kan avgöra hur behovet av kontinuitet i bedömning av
avhandlingar skall tillgodoses.
Däremot kan vi inte instämma i regeringens uppfattning att handledaren
skall ingå i betygsnämnden såvida inte ”särskilda skäl” föreligger. Vi
anser att den handledare som i realiteten handlett doktoranden skall ha
närvaro- och yttranderätt men inte beslutanderätt i betygsnämnden. Med
en sådan ordning kan handledarens sakkunskap tas till vara och betygsnämnden
agera utan partsintresse.
Särskilda forskningsstiftelser
Högskolorna har i dag möjlighet att på allehanda sätt samverka med
näringslivet i forskningsfrågor. I samband med att riksdagen fattade beslut
med anledning av 1982 års forskningspolitiska proposition faststlogs emellertid
att speciella förhållanden måste motivera inrättande av särskilda
forskningsstiftelser och att sådana frågor i varje enskilt fall skulle prövas
av regeringen.
I årets forskningspolitiska proposition föreslås att regeringen inrättar en
stiftelse för teknisk och industriell utveckling vid Chalmers tekniska högskola
(Chalmers Industriteknik). Vi biträder förslaget.
Sedan föregående forskningspolitiska beslut har emellertid ett antal
stiftelser av skilda slag inrättats vid många av de svenska högskolorna.
Som huvudmän ingår ofta, utöver högskolan själv, landsting, länsstyrelser
Mot. 1983/84:2634
17
m. fl. Floran av stiftelser har nu blivit mycket omfattande.
Vi hemställer att regeringen senast i budgetpropositionen för budgetåret
1985/86 redovisar samtliga förefintliga forskningsstiftelser av nu nämnt
slag i Sverige. Samtidigt bör regeringen redovisa de särskilda förhållanden
som motiverat inrättandet av resp. stiftelse.
Jämställdhet i forskningen
Den målbeskrivning för jämställdhetssträvandena inom forskningen
som jämställdhetskommittén formulerat kan vi ansluta oss till. 1 likhet med
kommittén anser vi det viktigt att eftersträva ”balans i forskarmiljön och
i själva forskningen så att det kvinnliga perspektivet får påverka både
arbetsförhållandena och forskningens innehåll”.
Reell jämställdhet mellan könen kan emellertid inte kommenderas fram.
För detta krävs ett långvarigt och tålamodskrävande attitydpåverkande
arbete.
Könskvotering och liknande åtgärder torde ha motsatt effekt än den
eftersträvade. Vi avvisar därför regeringens förslag att högskolemyndigheterna
skall ange tidsbestämda mål för andelen kvinnor på tjänster som
professor, docent, forskarassistent och forskare. Riksdagen bör ge detta
som sin mening regeringen till känna.
Forskning om halvledare
I anslutning till att riksdagen hösten 1983 behandlade förslag till s. k.
nationellt mikroelektronikprogram, framhöll vi att förstärkta forskningsinsatser
inom högskolan var att föredra framför olika former av företagsstöd.
Vi återkommer nu till denna fråga.
Regeringen föreslår att 35 milj. kr. avsätts för forskningsinsatser i fråga
om halvledare för den kommande treårsperioden.
Med hänvisning till vad vi framhöll förra hösten förordar vi att anslaget
höjs med 30 milj. kr. Vi är övertygade om att forskningsinsatser är det
område där staten kan göra den mest konstruktiva insatsen för att stimulera
en svensk halvledarutveckling. För budgetåret 1984/85 bör anvisas 21
milj. kr. Anslaget bör de följande åren successivt ökas i takt med uppbyggnaden
av forskningskompetens.
Frågor i anslutning till de övriga delarna av det nationella mikroelektronikprogrammet
behandlas i vår motion med anledning av proposition
1983/84:135.
Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet
Kulturinstitutionerna svarar i dag för viss forskningsverksamhet av
mindre omfattning. Institutionerna har emellertid redovisat önskemål om
en utvidgning av verksamheten samt önskemål om forskning kring från
institutionernas utgångspunkt angelägna områden.
Mot. 1983/84:2634
18
Kulturinstitutionernas möjligheter att bedriva egen forskning torde vara
mycket begränsade. Däremot är det önskvärt med ett förbättrat samarbete
mellan kulturinstitutioner av olika slag och högskolan. I sammanhanget
bör också påpekas att det inom högskoleorganisationen ryms kulturinstitutioner
av mångahanda slag, i form av t. ex. museer och arkiv.
Regeringen föreslår att 1 milj. kr. anvisas under ett nytt reservationsanslag
för budgetåret 1984/85. Vi biträder förslaget. Vi kan däremot inte
godta vare sig fördelningen av de föreslagna medlen i stort eller att statens
kulturråd skulle få ansvaret för fördelning av vissa medel. Enligt vår
mening bör 400 000 kr. anvisas till naturhistoriska riksmuseet medan resterande
600 000 kr. anvisas humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet
för fördelning på inomvetenskapligt motiverade forskningsprojekt
inom kultursektorn. Härvidlag bör beaktas ansökningar och förslag
från både de i propositionen nämnda kulturinsitutionerna samt kulturinstitutioner
inom högskolan.
Humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning
Vi har under avsnittet Resursfördelning, prioritering och styrning anfört
att regeringens tillskott till den humanistiska och samhällsvetenskapliga
forskningen är alltför litet i förhållande till de avsevärda resurser som
avsätts för forskning inom det tekniska området.
Humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning har inte sitt existensberättigande
enbart som perifert komplement till teknisk och naturvetenskaplig
forskning. Enligt vår uppfattning ger sådan forskning till resultat
ny kunskap som har ett värde i sig.
Mot denna bakgrund föreslår vi att basresurserna skall höjas med 10
milj. kr. till humanistisk fakultet resp. med 10 milj. kr. till samhällsvetenskaplig
fakultet utöver regeringens förslag. Likaså bör anslaget till humanistisk-samhällsvetenskapliga
forskningsrådet höjas i förhållande till regeringsförslaget.
Vi föreslår att anslaget tillförs ytterligare 10 milj. kr.
Högskolans investeringsbehov
Avsaknaden av långsiktigt tänkande när det gäller utrustningsanslagen
har lett till att högskolan nu har ett ackumulerat investeringsbehov av den
utrustning som är oundgänglig i både undervisning och forskning. Som
exempel kan nämnas att den genomsnittliga avskrivningstiden för erforderlig
och kvalificerad utrustning är över 20 år. I årets budgetproposition
konstateras endast att några ytterligare medel för ersättningsanskaffning
inte är att påräkna.
I motion 1983/84:1750 angående högskolans investeringsbehov hävdar
vi att universiteten och högskolorna står inför så stora strukturella problem
att det kan bli svårt att inom vissa områden upprätthålla den högre utbildningens
och forskningens kvalitet. Vi begär att regeringen snarast till
Mot. 1983/84:2634
19
riksdagen lämnar en samlad redovisning av situationen med förslag till
åtgärder.
I avvaktan på en sådan redovisning bör utrustningsnämndens bemyndigande
för utrustningsanskaffning höjas. Regeringen föreslår i den forskningspolitiska
propositionen en höjning med 5 milj. kr. Vi menar att detta
ändamål är så angeläget att anslaget bör höjas med ytterligare 10 milj. kr.
utöver regeringsförslaget.
Konsekvensändring angående läkarutbildningen och tandläkarutbildningen
Under anslagen för medicinska resp. odontologiska fakulteterna görs
besparingar vid universiteten i Lund och Göteborg med anledning av de
nedskärningar som föreslogs av regeringen i propositionen om vissa ekonomisk-politiska
åtgärder. Då nedskärningen av dessa utbildningar uppenbarligen
kommer att göras annorlunda jämfört med regeringsförslaget
måste konsekvensändringar göras i nämnda fakultetsanslag. Det bör ankomma
på utskottet att göra erforderliga ändringar.
övriga departement
Socialdepartementet
På socialdepartementets område konstaterar föredragande statsrådet i
sina överväganden hur viktigt det är med forskarkompetens och långsiktig
kunskapsuppbyggnad. Det är glädjande att detta understryks. Föredraganden
drar emellertid inte den naturliga slutsatsen av sitt konstaterande,
nämligen att överföra ansvaret för den sociala forskningen i sin helhet till
högskolan. Föredraganden hävdar för din del att ”även om forskningen
inom skilda discipliner vid universitet och högskolor är grunden för långsiktig
kunskapsuppbyggnad kan den inte ensam föra utvecklingen framåt
inom socialtjänsten. Därtill krävs även en väl utvecklad fältanknuten FoU
som bl. a. inriktas mot att ta fram och dokumentera den dolda kunskap
som växer fram hos engagerade och erfarna fältarbetare i socialt behandlingsarbete,
barn- och äldreomsorg etc.” (s. 4). Varför inte högskolan skulle
kunna ansvara för all den av statsrådet önskade forskningen ges det ingen
förklaring till.
Som vi tidigare framhållit anser vi att den organisation för sektorsforskning
som gradvis byggts upp skall ersättas med ett mera direkt ansvar för
högskolor och universitet. Detta gäller också det sociala området.
Ansvaret för den forskning som initieras av socialdepartementets delegation
för social forskning (DSF) bör mot denna bakgrund överföras till
högskolan. Till en del kan detta ske genom en förstärkning av fakultetsanslagen.
Därigenom läggs ansvaret för de nödvändiga prioriteringarna di
Mot. 1983/84:2634
20
rekt på resp. fakultet. Övriga resurser bör överföras till medicinska forskningsrådet
som har att svara för den nationella överblicken inom det
område DSF verkar.
Kommunikationsdepartementet
Inom kommunikationsdepartementets område verkar i dag flera organ
med anknytning till forskning. Transportforskningsdelegationen (TFD)
spelar i detta sammanhang en central roll. Kollektivtrafikberedningen
(KTB) kan sägas komplettera TFD.
Kollektivtrafikberedningen (KTB) tillkom år 1979 till följd av riksdagens
trafikpolitiska beslut. Denna parlamentariska beredning har till uppgift
att närmare analysera behovet av nya trafiklösningar på kollektivtrafikens
område. KTB:s verksamhet ingick t. o. m. budgetåret 1982/83 som
ett delanslag under anslaget I 17. Transportforskningsdelegationen. I motion
1982/83:1927 framhöll vi att ”vi ser inga fördelar i att KTB permanentas
som beredning varför dess anslag — som tidigare — bör upptas
under transportforskningsdelegationen”. Riksdagen avslog emellertid
denna begäran. I motion 1983/84:2509 berör vi åter KTB och konstaterade
därvid att KTB inte borde permanentas utan successivt avveckla sina
arbetsuppgifter.
I enlighet med vad vi tidigare förordat i fråga om sektorsforskningen i
stort bör såväl transportforskningsdelegationen som kollektivtrafikberedningen
avvecklas. Från forskningsutgångspunkter är detta en bättre lösning
än den sammanslagning av de båda organen som regeringen nu
föreslår. På samma sätt som i fråga om övriga sektorsorgan som vi föreslår
avvecklade bör resurserna fördelas mellan forskningsråd och högskola.
Jordbruksdepartementet
Regeringen fäster stor vikt vid forskningen på miljövårdsområdet. Vi
anser detta riktigt. Särskilt försurningen måste ägnas all den uppmärksamhet
frågans allvar motiverar.
Vi kan emellertid inte instämma i föredragande statsrådets generella
uttalande om att det nu är angeläget att inom miljövårdsforskningen satsa
på målinriktad forskningsverksamhet. Denna ambition synes inte till fullo
förenlig med det allmänna anslag som präglar propositionen i övrigt.
Också framhävandet av den starkt sektorsinriktade naturvårdsverkets
forskningsnämnd ter sig mot bakgrund av propositionens allmänna inriktning
felaktigt.
I konsekvens med vad vi föreslagit på andra områden anser vi att
naturvårdsverkets omedelbara ansvar för miljövårdsforskningen bör överföras
på andra organ. I första hand bör högskolorna och naturvetenskapliga
forskningsrådet, men också vissa fristående forskningsinstitut, kunna
komma i fråga.
Mot. 1983/84:2634
21
Riksdagen bör i avvaktan på organisationsförändringar som sin mening
ge regeringen till känna att den grundläggande forskningen inom miljövården
bör ges ökad prioritet i förhållande till regeringens förslag.
Arbetsmarknadsdepartementet
Som ett resultat av att arbetsmiljöfrågorna, i såväl fysisk som psykologisk/social
mening, uppmärksammats mera alltsedan 1970-talets början
har forskningsverksamheten på detta område utökats och givit många
intressanta resultat.
Forskningsinsatserna inom det arbetsmarknadspolitiska området har
samtidigt intensifierats. 1 propositionen omtalas den omprövning i ekonomisk
teori som ägt rum i utlandet under det senaste decenniet. Arbetsmarknadsministern
hävdar emellertid att detta lämnat grundvalarna för den
svenska arbetsmarknadspolitiken orubbade. Uttalandet tyder på en anmärkningsvärd
brist på respekt för vetenskapliga rön och är ett bland flera
skäl för varför forskningen också på detta område bör ges en i förhållande
till statsmakterna mer fristående ställning.
Forskning angående arbetsmarknadspolitik bör huvudsakligen bedrivas
i samma former och på samma villkor som annan samhällsvetenskaplig
forskning. Den direkta koppling som i dag finns mellan delegationen för
arbetsmarknadsforskning och arbetsmarknadsdepartementet inger mot
denna bakgrund betänkligheter. Forskningsråden bör i större utsträckning
finansiera den arbetsmarknadspolitiska forskningen. Vi har redan under
innevarande riksmöte lagt förslag som innebär ett första steg i denna
riktning. Det av oss tidigare framförda förslaget om en totalöversyn av
sektorsforskningen bör omfatta också arbetsmarknadsområdet.
Forskning om arbetsmiljö och arbetsliv finansieras huvudsakligen med
anslag från arbetarskyddsfonden och från arbetarskyddsstyrelsen. Arbetarskyddsfonden
erhåller 0,155 % av lönesumman, vilket innebär att den
får intäkter kring 760 milj. kr. under 1983/84. Ca 20 % av dessa använder
fonden för stöd till forskning.
Fonden har under senare år i högre grad börjat stödja långsiktiga forskningsprojekt
vid universitet och högskolor. Detta är i och för sig en positiv
utveckling. Vi vill emellertid ifrågasätta om inte dessa medel, som enligt
föredragande statsrådet för den närmaste treårsperioden beräknas motsvara
kostnaden för ett 30-tal tjänster, borde föras till högskolornas fasta
forskningsorganisation.
Beträffande arbetsmarknadsstyrelsens forskningsavdelning finns det
anledning att pröva i vilken utsträckning som verksamheten skall bedrivas
inom avdelningen och i vilken utsträckning utomstående krafter skall
anlitas. Det får ankomma på regeringen att inom ramen för den tidigare
begärda översynen analysera såväl fondens som arbetsmarknadsstyrelsens
forskningsverksamhet.
Mot. 1983/84:2634
22
Arbetslivscentrum, som huvudsakligen bedriver verksamhet inom det
samhällsvetenskapliga området, har uppenbarligen haft svårigheter att
finna lämpliga arbetsformer och arbetsuppgifter. Dess verksamhet har inte
hittills präglats av vetenskaplig kvalitet. Det finns anledning att ifrågasätta
huruvida arbetslivscentrum skall bestå i nuvarande former och omfattning.
Det är troligt att arbetslivsforskningen skulle gynnas av en starkare
knytning till forskningen vid universitet och högskolor.
Bostadsdepartemen tet
Vi har då byggforskningens inriktning och omfattning tidigare behandlats
hävdat att det är möjligt att minska anslagen till denna verksamhet.
Den tilltagande sektoriseringen har på detta område i särskilt hög grad lett
till olyckliga prioriteringar. I framtiden, har vi hävdat, bör sålunda byggforskningen
alltmera integreras i högskolans ordinarie verksamhet. Detta
gäller framför allt den samhällsvetenskapliga och ekonomiska delen av
byggforskningen. Vi står fast vid denna bedömning.
Byggforskningsrådet (BFR) som institution bör gradvis minskas med
sikte på en total avveckling. Ansvaret för den relevanta verksamhet rådet
bedriver bör överflyttas på andra huvudmän. Högskolan bör ges ett ökat
inflytande över byggforskningen. En del av byggforskningsrådets medel
kan direkt överföras till fakultetsanslagen. I den totala översyn av sektorsforskningsorganisationen
som vi tidigare föreslagit bör dessa frågor analyseras
ytterligare.
När det gäller den teknikorienterade forskningen bör ansvaret för denna
i större utsträckning än hittills åvila byggbranschen. Ett första steg i den
riktningen har tagits genom att branschen bildat Svenska byggbranschens
utvecklingsfond (SBUF). Fonden satsar medel på projekt som är klart
teknikorienterade.
Statens institut för byggnadsforskning (SIB) bör på samma sätt som
BFR granskas med utgångspunkten att institutets skattefinansierade verksamhet
skall överföras till andra huvudmän. SIB har hittills finansierats
med årliga ramanslag och projektanslag från BFR samt med uppdragsintäkter.
Fr. o. m. budgetåret 1984/85 skall SIB finansieras med basanslag
under bostadsdepartementets huvudtitel. Därutöver kan SIB även fortsättningsvis
söka projektanslag från BFR och andra forskningsråd samt ta på
sig uppdrag.
SIB förfogar i dag över mycket goda laboratorie- och verkstadsresurser.
Dessa är i dag dåligt utnyttjade beroende på forskningens inriktning samt
också på dålig marknadsföring från institutets sida. För att lösa dessa
problem, samtidigt som staten avlastas kostnader för SIB, bör institutet
omedelbart åläggas en bestämd andel betald uppdragsverksamhet. Sådan
verksamhet förekommer redan i dag men i mycket blygsam skala. Vi
föreslår att andelen uppdragsverksamhet snabbt utökas parallellt med att
Mot. 1983/84:2634
23
möjligheterna att överföra uppgifter till högskolorna analyseras. Inom den
övergripande översyn av sektorsforskningen som vi begär bör institutets
fortsatta verksamhet belysas. Målet skall vara att öka uppdragsverksamheten
ytterligare och på sikt avveckla statens engagemang i SI B.
Industridepartementet
Teknisk forskning och utveckling är nödvändig för att svensk industri
skall kunna behålla sin konkurrensförmåga. Det är en väsentlig uppgift för
statsmakten att ge förutsättningar för detta arbete.
Den forsknings- och utvecklingsverksamhet som bedrivs inom företagen
är av avgörande betydelse. Verksamheten bidrar även till utvecklingsmöjligheter
utanför det egna företaget. Det finns därför anledning för statsmakterna
att underlätta företagsförlagd forskning.
Vi beklagar att regeringen även i detta sammanhang förordar selektiva
stödformer. Vi anser att det generella forskningsavdraget, som avskaffades
vid årsskiftet, bör återinföras.
Styrelsen för teknisk utveckling har gjort en värdefull insats genom att
finansiera verksamhet inom flera nya tekniska områden. STU:s anslag har
i stor utsträckning fått fylla tomrummet efter det tekniska forskningsråd
som en gång fanns. Därmed har emellertid bedömningen av forskningsprojekt
i mindre grad kommit att göras av forskare.
Ett nytt forskningsinriktat organ inom STU föreslås nu inrättas. Enligt
propositionen om forskning skall stöd till forskningsprojekt om sammanlagt
20 milj. kr. i framtiden avgöras efter rekommendation från detta forskarsammansatta
råd med en från STU fristående huvudsekreterare.
Rådets uppgift förutsätts alltså bara vara rådgivande. Dessutom utgör 20
milj. kr. endast en liten del av STU:s anslag till forskning. Det vore enligt
vår uppfattning en styrka om huvuddelen av anslagen till teknisk forskning
i stället fördelades av ett forskningsråd. Vi föreslår därför att medel
överförs till ett tekniskt forskningsråd utanför STU:s organisation. Rådet
bör för dess första verksamhetsår disponera 70 milj. kr. Medlen bör överföras
från anslaget Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och
utveckling under fjortonde huvudtiteln.
Bildandet av ett fristående tekniskt-vetenskapligt forskarråd aktualiserar
hur den resterande delen av STU:s verksamhet skall organiseras.
Under delprogrammet Industriservice anslås via STU medel för diverse
regionalt anknutna projekt. Huvuddelen av denna verksamhet skulle kunna
utföras av fristående konsultbolag eller av näringslivets egna branscher
och regionala organisationer. Projekten saknar den direkta anknytning till
allmän forskning och teknikutveckling som bör finnas om finansiering
med offentliga anslag skall vara motiverad. Anslaget bör avvecklas.
Situationen för uppfinnare är lik den som andra små- och nyföretagare
befinner sig i. I en motion med anledning av proposition 1983/84:135
Mot. 1983/84:2634
24
redovisar vi en sammanställning av förslag som väsentligt skulle underlätta
uppfinnarnas situation.
Våra förslag skulle innebära förbättringar för de allra flesta uppfinnare.
Regeringens förslag till uppfinnarstipendier kommer däremot endast ett
fåtal uppfinnare till godo. Sannolikt kommer det ändå att visa sig svårt att
finna mottagare för denna typ av stöd. Vi finner det trots detta rimligt att
man under en kortare tid prövar ett system med stipendier.
Energiforskningen är — som vi tidigare framhållit — ett exempel på den
typ av stora program som under en följd av år tillåtits dominera statens
forskningsinsatser. Regeringen föreslår att programmet skall föras vidare
om än i en något reducerad form.
Vi redovisar i en särskild motion våra mer detaljerade förslag i fråga om
energiforskningens inriktning. En ny organisation för denna forskning blir
också aktuell om en mera omfattande omorganisation av den nuvarande
sektorsforskningen genomförs. Ansvaret för energiforskningen bör i ett
längre perspektiv i huvudsak kunna åvila högskolan direkt samt det tekniska
forskningsråd vi just föreslagit.
Vi föreslår sammanlagda besparingar inom energiforskningsprogrammet
med 100 milj. kr./år. De frigjorda resurserna bör utnyttjas för angelägna
förstärkningar — utöver regeringens förslag — inom forskningen i stort
enligt de förslag som tidigare redovisats i denna motion.
Ci vildepartementet
Föredragande statsrådet föreslår angående kommunalt orienterad
forskning dels att denna bör ges en vidare inriktning till offentlig verksamhet
i stort, dels att forskningen skall samordnas av en särskild delegation.
Vi avvisar båda förslagen.
Specifikt kommunalt orienterad forskning är emellertid angelägen. Förslagsvis
kan en forskning med denna smalare inriktning jämfört med
föredragande statsrådets förslag samordnas genom en arbetsgrupp knuten
till forskningsrådsnämnden.
Hemställan
Mot bakgrund av vad som ovan anförts hemställer vi
1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om en översyn av den
sektoriella forskningen och en successiv överföring till högskolan
och forskningsråden av sektorsforskningsmedel,
2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om övergripande prioriteringar
inom forskningsområdet,
3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till en
Mot. 1983/84:2634
25
gradvis avveckling av de i motionen angivna forskningsadministrationerna,
4. att riksdagen beslutar att som sin mening ger regeringen till
känna vad som i motionen anförts om statliga utredningar och
kommittéer,
5. att riksdagen beslutar att som sin mening ger regeringen till
känna vad som i motionen anförts om fleråriga planeringsramar
för utbildning och forskning inom högskolan,
6. att riksdagen beslutar att förbudgetåret 1984/85 anslå 15 milj.
kr. utöver regeringens förslag till studiefinansiering inom forskarutbildning
att fördelas på fakultetsanslagen i enlighet med
vad som i motionen anförts,
7. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen förordats rörande arvodestjänst
som assistent,
8. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om bedömning av doktorsavhandling,
9. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om doktorsexamen som
behörighetsvillkor för vissa tjänster och om lektorstjänster i
gymnasieskolan,
10. att riksdagen beslutar att till Humanistisk-samhällsvetenskapliga
forskningsrådet för budgetåret 1984/85 anvisa ett reservationsanslag
om 96 116 000 kr., ett i förhållande till regeringens
förslag förhöjt anslag med 14 000 000 kr.,
11. att riksdagen beslutar att till Medicinska forskningsrådet för
budgetåret 1984/85 anvisa ett reservationsanslag om
180 356 000 kr., ett i förhållande till regeringens förslag förhöjt
anslag med 4 000 000 kr.,
12. att riksdagen beslutar att till Naturvetenskapliga forskningsrådet
m. m. för budgetåret 1984/85 anvisa ett reservationsanslag
om 255 092 000 kr., ett i förhållande till regeringens förslag
förhöjt anslag med 4 000 000 kr.,
13. att riksdagen beslutar att ändra reglerna för allmän och särskild
behörighet för forskarutbildning i enlighet med vad som i motionen
anförts,
14. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om ”privatister” i forskarutbildningen,
15. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till ny
tjänsteorganisation för högskolan att träda i kraft den 1 juli
1985 i enlighet med vad som i motionen anförts,
16. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
Mot. 1983/84:2634
26
känna vad sorn i motionen anförts om mellanexamen/specialistexamen,
17. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag att till kontaktverksamhet
vid mindre högskoleenheter för budgetåret
1984/85 anslå 1 500 000 kr.,
18. att riksdagen beslutar att till Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål
för budgetåret 1984/85 anvisa ett reservationsanslag
om 47 999 000 kr., ett i förhållande till regeringens förslag
minskat anslag med 1 500 000 kr.,
19. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om handledares närvaro-,
yttrande- och beslutanderätt i betygsnämnd,
20. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära redovisning av
samtliga förefintliga forskningsstiftelser och de särskilda förhållanden
som motiverat inrättandet av resp. stiftelse i enlighet
med vad som i motionen anförts,
21. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna att tidsbestämda mål för andelen kvinnor på tjänster
som professor, docent, forskarassistent och forskare inte skall
anges,
22. att riksdagen beslutar att till Nationell halvledarforskning för
budgetåret 1984/85 anvisa ett reservationsanslag om
21 000 000 kr., ett i förhållande till regeringens förslag förhöjt
anslag med 5 000 000 kr.,
23. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna att 600 000 kr. av de under anslaget Forsknings- och
utvecklingsinsatser inom kulturområdet föreslagna medlen skall
fördelas av humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet
på sätt som i motionen anges,
24. att riksdagen beslutar att till Humanistiska fakulteterna för
budgetåret 1984/85 anvisa ett reservationsanslag om
171 678 000 kr., ett i förhållande till regeringens förslag förhöjt
anslag med 10 000 000 kr.,
25. att riksdagen beslutar att till Samhällsvetenskapliga fakulteterna
för budgetåret 1984/85 anvisa ett reservationsanslag om
201 494 000 kr., ett i förhållande till regeringens förslag förhöjt
anslag med 10 000000 kr.,
26. att riksdagen beslutar att godkänna vad som i motionen anförts
om att för budgetåret 1985/86 ge utrustningsnämnden för universitet
och högskolor ett beställningsbemyndigande för utrustningsanskaffning
på 47,5 milj. kr., ett i förhållande till föregående
budgetår höjt bemyndigande med 15 milj. kr.,
27. att riksdagen beslutar att till Inredning och utrustning vid högskoleenheterna
för budgetåret 1984/85 anvisa ett reservations
Mot. 1983/84:2634
27
anslag om 305 000 000 kr., ett i förhållande till regeringens
förslag i proposition 1983/84:100 förhöjt anslag med
10 000 000 kr.,
28. att riksdagen beslutar att inrätta ett tekniskt-vetenskapligt
forskningsråd i enlighet med vad som i motionen anförts,
29. att riksdagen beslutar att till Tekniskt-vetenskapliga forskningsrådet
under tionde huvudtiteln (nytt anslag) för budgetåret
1984/85 anvisa ett reservationsanslag om 70 000 000 kr.,
30. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om forskning om den offentliga
sektorn.
STAFFAN BURENSTAM LINDER (m)NILS CARLSHAMRE (m)
Stockholm den 20 mars 1984
ULF ADELSOHN (m)
LARS TOBISSON (m)
INGEGERD TROEDSSON (m)
CARL BILDT (m)
PER PETERSSON (m)
H. BERTIL LIDGÅRD (m)
ANDERS BJÖRCK (m)
ROLF DAHLBERG (m)
L. ARNE ANDERSSON (m)
i Ljung
ROLF CLARKSON (m)
INGRID SUNDBERG (m)