Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1983/84:2630

Lars Werner m. fl.

Forskning (prop. 1983/84:107)

Det avsnitt i regeringens proposition som berör arbetsmarknadspolitiken
bygger på samma ideologiska grundprinciper och har samma politiska
målsättning som för övrigt präglar hela den ekonomiska politiken.

Där talar man om behovet av forskning om alternativa eller kompletterande
insatser, för att minska eller förebygga strukturella obalanser genom
olika åtgärder som underlättar industrins rekrytering och individernas
omställning till nya arbetsuppgifter.

Där talar man om nödvändigheten av ökade kunskaper, för att bedöma
behovet och effekterna av olika åtgärder som påverkar utbudet och underlättar
anpassningen, liksom om behovet av fortsatt forskning om de olika
faktorerna som påverkar arbetskraftsutbudets sammansättning och arbetskraftens
rörlighet.

Man uppfattar arbetsmarknadspolitiken som en aktiv och integrerad del
av den allmänna ekonomiska politiken. Den bör underkastas och anpassas
den ekonomiska politikens målsättningar, där arbetsmarknadspolitiken
blir ett instrument för att dämpa konflikter mellan olika mål för den
allmänna ekonomiska politiken. Därför understryker man behovet av
fördjupad forskning kring frågor om samordning mellan å ena sidan
arbetsmarknadspolitiska åtgärder och å andra sidan generella ekonomisk-politiska
insatser samt insatser inom industri-, regional-, social- och
utbildningspolitik. Och det gör man på ett sätt som inte bara underlåter att
ifrågasätta den nuvarande ekonomiska maktstrukturen och dess negativa
utvecklingstendenser, utan snarare strävar man till att genom en intensifierad
forskning på området stimulera och påskynda den utvecklingen.

Man bortser helt från den industriella strukturomvandlingen och dess
negativa utvecklingstendenser, som i vissa avseenden inte bara kommer i
direkt motsättning till vitala samhällsintressen, utan i väsentliga delar
starkt begränsar det politiska handlingsutrymmet som är en förutsättning
för kampen mot arbetslösheten. I propositionen konstaterar man att målen
för arbetsmarknadspolitiken främst är att öka sysselsättningen och minska
arbetslösheten.

Men samtidigt som det är allmänt bekräftat att arbetslösheten numera
är strukturellt betonad och nästan opåverkad av konjunkturella svängningar,
så föreslår man i propositionen intensifierade forskningsinsatser
för att underlätta individens anpassning till nya strukturella krav, med
avseende på yrkesutbildning, arbetstider och rörlighet. Forskningen blir
ett instrument som underlättar och påskyndar en utveckling inom indu

Mot. 1983/84:2630

strän som bygger på och utgår från enbart företagsekonomiska lönsamhetskalkyler.
De olika forskningsinstituten blir direkta serviceorgan för det
privata näringslivet, som i sina utvecklingsplaner inte kan ta hänsyn till
samhällsintressena för att den saknar de nödvändiga mekanismerna för
det.

Samma tankegångar präglar propositionens inriktning på ökad forskning
vad gäller de olika arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Där kan man
konstatera en extrem näringslivsanpassning både när det gäller arbetsmarknadsutbildning
och yrkesutbildning, men också vad gäller åtgärder
som syftar till att påverka företagens produktionskostnader, genom att
samhället övertar en del av lönekostnaderna för olika arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.

Enligt vårt partis uppfattning bör de framtida forskningsinsatserna få en
helt annan inriktning och omfattning om de skall kunna positivt påverka
uppfyllelsen av arbetsmarknadspolitikens målsättningar, nämligen ökad
sysselsättning och minskad arbetslöshet.

Hela propositionen om forskning bygger på ett avancerat klassamarbete
där arbetare, arbetsköpare och statsmakt förutsätts ha identiskt lika intressen.
Nu är inte problemen på arbetsmarknaden så enkla. Dagligen pågår
klasskampen där arbetsköparna genom sin ägar- och maktställning har ett
markant övertag, bl. a. genom sin totala dominans över forskningen.

Följdriktigt utifrån den klassamarbetssyn som forskningspropositionen
redovisar, finns inte någon tanke på förslag om partsforskning för arbetskollektivets
organisationer. Den fackliga forskningen lyser med sin frånvaro.

Praktiskt taget under hela 1900-talet har forskare, betalda av arbetsköparna,
sysslat med problemet hur man tar ut mesta möjliga arbete ur
lönearbetarna. Arbetsköparna har mycket medvetet tagit vetenskapen i sin
tjänst vid utsugningen av arbetskraften. Det har inte bara gällt tekniska
discipliner, utan också beteendevetare.

Forskningen som sker utifrån arbetarskyddsfonden, arbetarskyddsstyrelsens
forskningsavdelning och Arbetslivscentrum är traditionell forskning
där kapitalets vinstintressen och de värderingar som följer därav
smyger sig in på olika sätt och blir utslagsgivande i praktiken. Undantag
finns, men förändrar inte helhetsbilden av att forskningen styrs av de
ramar som det kapitalistiska systemet ger.

Inom fackföreningsrörelsen finns ingen forskningstradition. Detta har
inneburit att fackföreningarna har kommit i underläge. Arbetsköparna
lägger fram sina partsinlagor i form av mer eller mindre vetenskapliga
rapporter. Det är självfallet då också på det sättet att de problem som blir
föremål för forskning är sådana som arbetsköparna anser vara väsentligt
att få belysta.

Som ett led i den fackliga kampen för arbete, drägliga arbetsvillkor och
en bättre arbetsmiljö, måste arbetsköparnas forskningsmonopol brytas.

Mot. 1983/84:2630

Mot den av arbetsköparna styrda forskningen måste ställas en forskning
i facklig regi, där de arbetande anger problemen och inriktningen. Partsforskning
är nödvändig för att klargöra de verkliga problemen. Några
exempel på problemområden är: Lönenivå och lönesystem och dess inverkan
på livsbetingelser och livslängd, klassamarbetets effekter på fackföreningsrörelsens
möjligheter att hävda sina medlemmars intressen, möjligheter
till förbättringar av arbetsmiljön i tider av stor arbetslöshet och
ekonomisk stagnation: forskning om den nödvändiga arbetstiden i framtiden
i relation till industriproduktionens och den offentliga verksamhetens
utveckling. Vpk anser att statsmakterna villkorslöst skall finansiera en
sådan forskning och vidta åtgärder som gör det möjligt att inrätta fackliga
forsknings- och kontrollinstitut med forskare på olika områden.

I samband med detta måste också i lag slås fast att arbetsköparna inte
skall ha rätt att från arbetsplatserna utestänga fackliga förtroendemän,
experter eller forskare.

Ökade forskningsinsatser behövs för att undersöka den tilltagande
maktkoncentrationens och monopoliseringens effekter dels vad gäller sysselsättningssituationen,
dels vad gäller den del av den industriella strukturen
som är inriktad på den inhemska marknaden.

Ett drag som kännetecknar den svenska industriella omvandlingen är
den ökade multinationaliseringen av den svenska industrin. Det innebär
ökad utlandsetablering, ökad kapitalexport med ökad andel investeringar
utomlands. Den del av produktionen som flyttar utomlands är oftast den
som är mest arbetskraftsintensiv.

Multinationaliseringen av den svenska industrin påverkar direkt effekterna
av olika sysselsättningsskapande åtgärder som t. ex. regionalpolitiska
satsningar och olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Företagens
ökade möjligheter att flytta produktionen mellan olika länder påverkar
och begränsar dessutom fackets verksamhet och framtida roll. Därför är
det helt nödvändigt med ökad forskning som belyser multinationaliseringens
effekter på sysselsättningssituationen i Sverige, den framtida industriella
strukturen och fackets roll och framtida utvecklingsmöjligheter.

När det gäller arbetsmarknadsutbildning, yrkesutbildning och utformning
av olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder krävs det kraftfulla forskningspolitiska
insatser med en inriktning som utvecklar de olika arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna, med syftet inställt på att dels ge medborgarna
en bred och allsidig yrkesutbildning, dels att höja arbetarklassens
allmänna kunskapsnivå.

Invandrarnas situation på den svenska arbetsmarknaden är speciellt
oroväckande, inte bara med tanke på de dubbelt så höga arbetslöshetssiffror
som invandrarna uppvisar i dag, utan också med utgångspunkt från
olika andra faktorer som präglar deras mycket svåra läge. Sådana faktorer
är den ensidiga koncentrationen kring vissa yrken och branscher, den
bristfälliga yrkesutbildningen, den mycket varierande och för vissa grup

Mot. 1983/84:2630

per mycket låga allmänna utbildnings- och kunskapsnivån, språksvårigheter,
bostads- och social segregation, invandrarfientlighet ooh diskriminering
på arbetsmarknaden.

Det är nödvändigt och brådskande med forskning kring det problemkomplex
som syftar till att dels kartlägga problemens olika dimensioner
och omfattning, dels komma med förslag till olika lösningar.

Med hänvisning till det anförda föreslås

1. att riksdagen uttalar sig för ökad forskning om maktkoncentrationens
och monopoliseringens effekter vad gäller sysselsättningssituationen,
den indutriella strukturen och den inhemska
marknaden,

2. att riksdagen uttalar sig för ökad forskning om multinationaliseringens
effekter vad gäller sysselsättningen i Sverige, dess
begränsade effekt på olika sysselsättningsskapande åtgärder och
dess effekter på fackets roll, verksamhet och framtida utveckling,

3. att riksdagen uttalar sig för ökad forskning kring arbetsmarknadsutbildningen
och andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder
i enlighet med vad som anförs i motionen,

4. att riksdagen uttalar sig för ökad forskning om invandrarnas
situation på arbetsmarknaden i enlighet med vad som anförts i
motionen,

5. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för inrättande
av fackliga forsknings- och kontrollinstitut enligt vad i
motionen anförs.

Stockholm den 20 mars 1984
LARS WERNER (vpk)

BERTIL MÅBRINK (vpk) NILS BERNDTSON (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk) EVA HJELMSTRÖM (vpk)

JÖRN SVENSSON (vpk) ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk)

LARS-OVE HAGBERG (vpk)