Mot. 1983/84

2615-2622

Motion

1983/84:2615

Thorbjörn Fälldin m. fl.

Forskning (prop. 1983/84:107)

Inledning

Det är angeläget att forskningen i vårt land även i framtiden kan inriktas
på det fria kunskapssökande som av hävd utgör grunden för det mänskliga
framåtskridandet.

Statsmakternas uppgifter inom forskningspolitiken bör vara att prioritera
knappa offentliga ekonomiska resurser och stimulera forskningen
inom områden som ur samhällssynpunkt är särskilt angelägna. Det är
också statsmakternas uppgift att garantera en fortlevnad av vissa grundfunktioner
som ger oss förmågan att stå i nära kontakt med den internationella
vetenskapliga utvecklingen.

Forskningsprogram — ett centerinitiativ

Redan 1973 (mot. 1973:1266) föreslog centern i en partimotion att ett
forskningspolitiskt handlingsprogram skulle utarbetas. Kravet upprepades
vid 1974 års riksdag i en mittenmotion (mot. 1974:1372).

Kravet på ett sådant program vann nu allmän uppslutning. Den nuvarande
ordningen med regelbundet återkommande samlade forskningspropositioner
kan till en del föras tillbaka på våra krav 1973 — 1974. Bl. a. har
regeringen under var och en av de tre senaste mandatperioderna lagt fram
forskningspolitiska propositioner. Full stadga fick systemet framför allt
genom 1982 års forskningspolitiska proposition (prop. 1981/82:106) som
framlades av mittenregeringen. I denna proposition fastlades de huvudsakliga
prioriteringarna av skilda forskningsområden som i den nu lagda
propositionen i huvudsak föreslås gälla även fortsättningsvis. Vi ansluter
oss till bedömningen att 1982 års riktlinjer kan ligga fast. I denna motion
kommer vi emellertid att lämna vissa förslag till kompletteringar av forskningsprogrammet.

Forskningen och utbildningen

Från många håll hävdas nu att rekryteringen av forskarstuderande inte
är tillfredsställande. För att förbättra situationen torde åtgärder över ett
brett fält erfordras. Det är exempelvis angeläget att eleverna redan i gymnasieskolan
åtminstone till en liten del kan göras förtrogna med forskning
och vetenskapligt tänkande. I den nyligen framlagda gymnasiepropositionen
föreslås återinförande av specialarbete, vilket från dessa utgångspunk

1 Riksdagen 1983/84. 3 sami. Nr 2615—2622

Mot. 1983/84:2615

2

ter måste hälsas med tillfredsställelse.

Den tekniska och naturvetenskapliga högre utbildningen och forskningen
har hög prioritet. Det är mot denna bakgrund mycket angeläget att de
svårigheter som nu präglar gymnasiets naturvetenskapliga linje kan bringas
till en lösning. Denna linje ger god grund för högre studier och forskning
inom naturvetenskap och teknik. Det är otillfredsställande om andra gymnasielinjer
lättare ger tillträde till denna typ av studier. Problemet torde
behöva lösas såväl inom gymnasieskolans ram som genom meritvärderingen
vid antagning till högskolan. Det är angeläget att pågående utredningsarbete
om högskolans antagningssystem kan leda fram till lösningar på
detta problem.

Högskolans grundutbildning utgör den främsta förberedelsen för en
forskarkarriär. Det mycket nära sambandet mellan forskning och utbildning
måste alltid noga beaktas när högskolans grundutbildning formas.
Det är viktigt att grundutbildningen inte utsätts för så hårda generella
besparingar att basen för forskningen urholkas. Den tendens till obalans
mellan grundutbildning och forskning som nu finns måste rättas till i
kommande budgetpropositioner. Centern har i motion 1983/84:1242 föreslagit
en strukturplan för den högre utbildningen, bl. a. med hänsyn till
de inskränkningar som kan bli aktuella. Det är viktigt att i detta sammanhang
beakta forskningens behov. Samtidigt som behovet kan minska på
vissa områden så är det nödvändigt att nya områden kan få utvidgade
resurser såväl när det gäller forskning som för grundutbildning. Sådana
områden kan gälla ekologiskt inriktad forskning, nya teknologier och
framtidsinriktad social forskning.

Det är vidare angeläget att högskolans linjeutbildningar i större omfattning
än vad som nu är fallet kan innehålla möjligheter till ämnesfördjupningar
som ger ökad kontakt och förtrogenhet med forskningsproblematiken.
Linjeutbildningar bör vara så konstruerade att de innehåller minst
ett 40-poängsavsnitt. Även 60-poängsavsnitt bör eftersträvas i större utsträckning.
I detta sammanhang vill vi också aktualisera frågan om att
återinföra någon typ av sammanhållen examensbenämning motsvarande
exempelvis den tidigare fil. kand.-examen. Den nuvarande ordningen har
bl. a. i samband med internationellt utbyte visat sig medföra olägenheter.
Den internationella förståelsen för vårt system har visat sig vara ringa. En
sådan grundexamen kan antingen gälla alla som uppnått 120 poäng eller
förbehålls utbildningar med en fördjupning till 60 poäng i minst ett ämne.

Frågan om återinförande av någon typ av mellanexamen i forskarutbildningen
har diskuterats ofta under senare år. När det nuvarande systemet
infördes var tanken att tiden för doktorsexamen skulle kortas av
väsentligt. Något utrymme för en mellannivå skulle därvid inte finnas. Vi
kan nu konstatera att förväntningarna om en allmän tidsnedkortning
endast till en del har infriats. Det är därför rimligt att frågan om mellanexamen
i en generellt reglerad utformning får sin belysning från denna nya

Mot. 1983/84:2615

3

utgångspunkt. Ett alternativ som därvid kan prövas är om eventuella
behov härvidlag kan tillgodoses genom framtagande av kursplaner för
längre och mer omfattande påbyggnadskurser än vad som nu förekommer.
Kurser på 120 och 140 poäng i ett ämne, innefattande ett omfattande
uppsatsarbete, kan ge såväl värdefull ämnesfördjupning som viss forskningserfarenhet.

Forskningen och administrationen

Det är angeläget att forskningens administration kan göras så enkel som
möjligt. Anslagna medel måste i så stor utsträckning som möjligt utnyttjas
för aktiv forskning medan krångel och byråkrati måste motverkas. För
närvarande sker den statliga forskningsadministrationen genom ett mycket
stort antal myndigheter av mycket skiftande karaktär. Också på departementsnivå
är splittringen påtaglig. Tillsättandet av ett särskilt statsråd
med ansvar för forskningsfrågor har snarast komplicerat bilden ytterligare.
Systemet är byråkratiskt och svåröverskådligt ur såväl forskarens som
avnämarens, allmänhetens och den politiska beslutsfattarens synpunkt. En
förenkling av systemet med tyngdpunkt på högskolan och forskningsråden
bör eftersträvas. Mot denna bakgrund är det angeläget att göra en samlad
översyn av den nuvarande forskningsadministrationen.

En intensiv diskussion förs för närvarande om storleken på de administrationspåslag
som görs på externa forskningsmedel. I bl. a. en frågedebatt
i riksdagen den 6 mars togs dessa frågor upp. Enligt vår mening kan
det vara en rimlig ordning att ha schabloniserade påslag när man rör sig
på låga nivåer (1,2 eller 3 %). Emellertid diskuteras nu väsentligt högre
nivåer (15 eller 44%). Det synes angeläget att ett närmare studium av
lämpliga påslagsnivåer kommer till stånd.

Institutionerna måste få spela en större roll i framtiden. Det är på dessa
som tyngdpunkten bör ligga. Sambandet mellan forskning och utbildning
manifesteras bäst genom en väl fungerande institutionsnivå. Deltagande i
internationellt vetenskapligt kontaktarbete sker bäst på institutionsnivå.
Det är nu angeläget att eftersträva tillskapande av en samlad basresurs av
så stor omfattning som möjligt till institutionerna. En genomsnittlig universitetsinstitution
hämtar i dag medel från minst fyra anslag enbart inom
utbildningsdepartementets anslagsområde (fakultetsanslag, forskningsrådsanslag,
linjeanslag, enstaka kursanslag). Den splittrade anslagsgivningen
motsvaras inte alltid av lika stor fragmentering av verksamheten.
En anslagsordning som stärker institutionerna och om möjligt ger dem en
samlad basresurs bör eftersträvas.

Forskningen och näringslivet

En betydande del av forskningsverksamheten i vårt land sker i företagen
eller i samarbete mellan företag och forskningsinstitutioner. I allmänhet

Mot. 1983/84:2615

4

rör det sig om tillämpad forskning medan grundforskningen av hävd
ansetts vara en uppgift för universiteten. Enligt vår mening finns inte nu
något påtagligt behov av att i mer väsentlig grad förändra grunderna i
denna uppgiftsfördelning. Det är särskilt angeläget understryka att en
eventuell vidgad medverkan från näringslivets sida i vissa typer av grundforskning
inte får tillåtas begränsa den fria användningen av grundforskningsresultat.

Forskningen vid de mindre högskolorna

Genom uppbyggnaden av de regionala högskolorna har i det närmaste
alla län fått tillgång till viss utbildning på akademisk nivå. Uppskattningen
härav i de olika regionerna är mycket stor. För exempelvis många små och
medelstora företag har det inneburit en närkontakt med högre utbildning
som de tidigare har haft små möjligheter till.

De mindre högskolorna har inte tilldelats några fasta forskningsresurser.
Enligt vår mening är det inte nu vare sig möjligt eller lämpligt att bygga
upp fasta forskningsresurser vid alla högskolor. Det är emellertid en betydelsefull
uppgift för fakulteterna vid universiteten att ta ett samlat ansvar
för forskningen i hela högskoleregionen. Inte minst behovet av nära kontakter
mellan forskning och utbildning gör det angeläget att sådana forskningskontakter
i större utsträckning kan komma till stånd. Ett bra exempel
på en lyckad forskningsanknytning vid en mindre högskola är den forskning
inriktad på småföretagsfrågor som bedrivs vid högskolan i Växjö.

Inom UHÄ har utarbetats ett förslag till stöd för forskningsprojekt vid
de mindre högskolorna. Enligt vår mening bör UHÄ:s förslag i sina
huvuddrag förverkligas. Det innebär bl. a. att tjänster som biträdande professorer
och forskningsassistenter skall kunna knytas till mindre högskolor.
För att Finansiera UHÄ:s program bör utöver anslaget enligt propositionen
på 1,5 milj. kr. för forskningsinformation vid mindre högskolor 5
milj. kr. ställas till UHÄ:s förfogande. Detta bör ske genom överföringar
från vissa fakulteter. Anslaget till humanistisk fakultet bör reduceras med
800 000 kr., till samhällsvetenskaplig fakultet med 950 000 kr., till medicinsk
fakultet med 650 000 kr., till teknisk fakultet med 700 000 kr. och till
matematisk-naturvetenskaplig fakultet med 1 900 000 kr. Vi vill särskilt
understryka att även de yrkestekniska högskolorna får del av dessa forskningsmedel.

Forskningens kvalitet

Svensk forskning har hög internationell standard. Det är viktigt att
denna höga nivå kan upprätthållas.

Kvaliteten på doktorsavhandlingar har diskuterats under senare år.
Denna diskussion måste hälsas med tillfredsställelse. Det är angeläget att
forskning och forskningsresultat i större utsträckning kan belysas i den

Mot. 1983/84:2615

5

allmänna debatten. 1 debatten har sättet att granska avhandlingar kritiserats.
Enligt vår mening bör självfallet en ordning eftersträvas som ger
största möjliga objektivitet och sakkunskap. Det är därför angeläget att
exempelvis eftersträva ett system där regelmässigt företrädare för ämnet
från andra lärosäten deltar i avhandlingsgranskningen.

Forskarutbildningen

Försörjningssituationen för forskarstuderande är i dag inte tillfredsställande
löst. Ekonomiska problem kan i många fall leda till att en forskarutbildning
avbryts. Inom vissa områden med stor efterfrågan på kvalificerad
arbetskraft kan gällande regler bli ett direkt hinder att rekrytera begåvade
forskarämnen. För många studerande som skulle vara lämpade för en
forskarkarriär erbjudes ofta tryggare arbetsförhållanden och högre lön om
vederbörande direkt efter den akademiska grundutbildningen söker sig till
näringslivet eller offentlig tjänst. Det är angeläget att dessa förhållanden
snarast kan bli föremål för översyn och att förslag till förstärkningar kan
presenteras.

I fråga om forskarutbildningen är det också angeläget att få till stånd en
belysning av sambandet mellan stipendiegivningen och de prioriteringar
av forskningsområden som statsmakterna gör. Enligt vår mening bör ett
samband dem emellan finnas i högre utsträckning än i dag.

Prioritering av forskningsområden

I fråga om prioriteringar av skilda forskningsområden konstaterar vi att
de prioriteringar som riksdagen gjorde med anledning av mittenregeringens
proposition 1982 föreslås ligga fast. Inget har heller enligt vår mening
inträffat som motiverar några genomgripande förändringar av dessa prioriteringar.
Vi begränsar oss därför nu till vissa kompletteringar av det
framlagda prioriteringsprogrammet.

Tyngdpunkten i programmet ligger på teknisk och naturvetenskaplig
forskning. Detta får dock inte innebära att de humanistiskt inriktade
vetenskaperna eftersätts. Vi vill i detta sammanhang också peka på behovet
av samordnade forskningsprogram som täcker språk, kultur, samhällsförhållanden
och religion i områden som kan utvecklas till betydelsefulla
marknader för svensk export eller är viktiga för svenskt utvecklingssamarbete
(exempelvis Ostasien, Sydostasien, arabländerna, Östafrika och
Latinamerika). Det är mot denna bakgrund exempelvis angeläget att förslag
rörande uppbyggnad av forskning om östasiatiska språk och kulturer
kan läggas i budgetpropositionen 1985 (jfr prop. s. 77).

En omfattande forskning om den offentliga sektorn håller på att växa
fram. Detta innebär bl. a. att den del av de initiativ som togs från centerhåll
under vår regeringsmedverkan nu håller på att ge resultat. Det gäller
exempelvis forskning rörande kommunerna — ett initiativ som togs av

Mot. 1983/84:2615

6

dåvarande kommunministern Karl Boo. Vi vill för vår del nu understryka
vikten av att forskningen om den offentliga sektorn kan inriktas på avsnitt
som ger tillämpbara resultat i fråga om exempelvis decentraliserat beslutsfattande
och fördjupad demokrati. Det är också angeläget att stimulera
forskning som syftar till att utveckla lednings- och styrningsmetoder för att
effektivisera den offentliga sektorn.

Information om forskning

För att resultaten av forskningen skall kunna nyttiggöras i praktisk
tillämpning krävs att bättre kontakter mellan forskningen å ena sidan och
närings- och samhällsliv å den andra kan utvecklas. Här kan exempelvis
de mindre högskolorna spela en mer aktiv roll. Det är angeläget att en
översyn nu kommer till stånd om hur informationen om forskningsresultat
kan utvecklas och förbättras. Bl. a. bör frågan om meritvärde för arbete
med forskningsinformation belysas närmare, i dag ges tyvärr sådan verksamhet
mycket ringa meritvärde.

Statliga forskningsfonder

Under senare år har flera statliga forskningsfonder av betydande omfattning
byggts upp för att stödja vissa typer av sektoriell forskning. Arbetsmiljöfonden,
industrifonden och oljeersättningsfonden är exempel på
detta. I vissa fall finansieras verksamheten genom särskilda avgifter. Enligt
vår mening bör nu överväganden komma till stånd om huruvida medel i
dessa fonder i ökad utsträckning bör få användas till grundforskning för
att långsiktigt stärka och bygga upp kunnandet.

Dataforskning

Brett upplagd forskning om datateknikens utveckling och användning
har hög prioritet. Det är därför beklagligt att regeringen inte nu kan lägga
ett förslag till forskningsprogram. Behovet av samordning mellan de
många discipliner som sysslar med olika typer av dataforskning är stort.
Därför bör det uppdras åt regeringen att senast våren 1985 framlägga ett
program för dataforskning baserat på UHÄ:s förslag. Vi anser därför att
ytterligare 1 milj. kr. bör anvisas för forskningssamverkan inom dataområdet.

Havsforskning

Havsforskningen är mycket viktig ur ekologisk och naturresurssynpunkt.
Regeringen lovade i samband med proposition 1983/84:10 att
återkomma till frågan om ett program för havsforskningen i forsknings

Mot. 1983/84:2615

7

propositionen. Något förslag föreligger dock inte. Det är angeläget att
frågan inte förhalas ytterligare. Riksdagen bör senast under våren 1985
kunna ta ställning till ett samlat havsforskningsprogram. Forskningen bör
bl. a. inriktas på frågor om Östersjöns, Öresunds, Kattegatts och Skageracks
marina miljö.

Vissa anslagsfrågor inom utbildningsdepartementets område

Energisekreterare

UHÄ begär i sin anslagsframställning medel för verksamheten med
energisekreterare. Regeringen föreslår emellertid inga särskilda medel
utan hänvisar till anslaget till KTH. Energisekreterarverksamheten är av
stor betydelse för forskningsinformationen på detta område. Enligt vår
mening bör därför medel även fortsättningsvis anvisas. För budgetåret
1984/85 bör 1 252 000 kr. anvisas. Anslaget till KTH bör reduceras i
motsvarande grad.

Professur i datalogi i Umeå

Regeringen föreslår att 300 000 kr. anvisas för datalogisk forskning i
Umeå. UHÄ har föreslagit ett samlat program för utbyggnaden, innefattande
bl. a. en professur i ämnet fr. o. m. den 1 juli 1986. Enligt vår mening
är det angeläget att en planerad uppbyggnad kan genomföras och vi
biträder därför redan nu UHÄ:s framställning att riksdagen redan nu bör
fatta principbeslut om en professur.

Professur i miljö- och naturresursinformation (KTH)

Vi konstaterar med tillfredsställelse att vårt tidigare krav på en professur
i miljö- och naturresursinformation har tillgodosetts.

Framtidsstudier

1 likhet med forskningsrådsnämnden (FRN) anser vi att anslaget för
framtidsstudier bör löne- och prisomräknas med 408 000 kr. Det är angeläget
att det viktiga kontakt- och informationsarbetet kring framtidsstudier
kan fortsätta. De organisatoriska formerna för verksamheten bör ses över.
Starka skäl talar enligt vår uppfattning för att sekretariatet omvandlas till
ett fristående institut.

Försöksdjur

Regeringen begär 3,9 milj. kr. ytterligare för 1984/85 för försöksdjur.
Enligt vår mening bör en minskad försöksdjursanvändning eftersträvas.
Påslagen bör därför reduceras till 1 950 000 kr. Samtidigt bör ett lika stort
belopp anvisas medicinska forskningsrådet att användas för stimulans till
forskning kring alternativa metoder.

Mot. 1983/84:2615

Ekologisk teoriutveckling m. m.

Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR) ansvarar för forskning
inom ekologin. Vi finnér det angeläget att NFR kan tillföras ytterligare
500 000 kr. att fördela projektstöd till ekologisk teoriutveckling och grundforskning
av betydelse för bevarande av jordens resurser.

Institutet för internationell ekonomi

UHÄ begär att institutets basorganisation skall breddas. Detta har betydelse
för möjligheterna att fullgöra den omfattande externfinansierade
forskningen vid institutet. Detta kräver 145 000 kr. utöver vad regeringen
föreslagit. Med hänsyn till Sveriges stora ekonomiska beroende av omvärlden
och till att satsade medel här möjliggör att mångdubbelt större resurser
ställs till forskningens förfogande, anser vi att UHÄ:s förslag bör bifallas
av riksdagen.

Försvarsforskningen

Det är viktigt att försvaret har förmåga att anpassa sig till teknisk,
samhällelig och säkerhetspolitisk utveckling. Försvaret har därför organiserat
en nära koppling mellan forskning, utveckling och anskaffning,
vilket gjort det möjligt att utveckla kvalificerad industriell kompetens för
försvarsändamål inom landet. Det är dock nödvändigt att i framtiden
ytterligare söka effektivisera överföringen av tekniskt vetenskaplig kompetens
från olika forskningsorgan inom landet till industrin för att därigenom
stödja en internationellt sett konkurrenskraftig industriell utveckling.
För att klara denna tekniskt vetenskapliga utmaning krävs i ökad utsträckning
ett samarbete mellan samhällssektorer, t. ex. försvaret, televerket, i
gemensamma program för teknikutveckling och -upphandling.

För detta krävs att man klart definierar olika myndigheters ansvar för
teknikutveckling och teknikupphandling och att man finner vägar för
gemensam finansiering mellan olika sektorer. Försvarssektorn kan visa på
vägar att sammanbinda forskning och industriell utveckling.

Forskningspropositionen (prop. 1983/84:107) pekar i bilaga 2 på möjligheten
till utökad samverkan i forskningsutförande på programnivå.
Detta är otillräckligt. Den mest akuta bristen ligger inte i att det är för litet
forskning, utan i svårigheten att definiera behov av forskningsstöd för
bl. a. den offentliga sektorns utveckling och anskaffningsbeslut, samt att
omsätta forskningsresultat till offentlig upphandling resp. till industriella
tillämpningar, att få industrin att hänga med i utvecklingen.

Exempel på område där samordning är önskvärd, utöver vad som
nämns i proposition 107, bilaga 2 s. 4 är det försvarsmedicinska området.

En klarare syn på programsamverkan kan också skapa förutsättningar
för att de nationella forskningsprioriteringarna effektivare skall kunna

Mot. 1983/84:2615

9

samordnas med den forskningsverksamhet, särskilt sektorsforskningen,
som pågår inom t. ex. informationstekniken eller biotekniken.

Det är här av särskild vikt att regeringen aktivt knyter an till redan
tidigare gjorda lokaliseringar till Umeå och Linköpingsområdena vad
gäller biomedicin/bioteknik resp. informationsteknologi. I detta sammanhang
är det särskilt väsentligt att beakta försvarets forskningsanstalt, som
under 1970-talet fått forskningsverksamhet förlagd till Umeå och Linköping
just med den forskningsinriktning som tidigare anvisats för resp.
region.

Av regionalpolitiska skäl såväl som forskningspolitiska skäl är det väsentligt
att regeringen redovisar hur de nationella programanslagen inom
de prioriterade områdena kan stödja utvecklingen av forskningskompetensen
i Umeå och Linköping och då inte minst genom samverkan mellan
olika sektorsforskningsorgan och högskolor.

Utrikespolitisk forskning

Den utrikespolitiska forskningen uppvisar en splittrad bild. Det framgår
klart av regeringens proposition. Vi anser att regeringen när den nu framlägger
en så gott som heltäckande forskningsproposition borde ha gjort en
översyn av den utrikespolitiska forskningen. Förutom de i propositionen
nämnda forskningsinstitutionerna bedrivs utrikespolitisk forskning bl. a.
vid universitetens u-landslinjer och Dag Hammarskjöldsstiftelsen i Uppsala.
Vi föreslår att riksdagen ger regeringen i uppdrag att göra en översyn
av forskningsverksamheten inom det utrikespolitiska området. Utrikespolitiska
institutet har en lång tradition och högt anseende såväl inom forskningen
som den information som institutet förmedlar. Vid den ovan nämnda
översynen bör Utrikespolitiska institutet ges en samordnad roll.

Forskning för bistånd

När Sveriges biståndspolitik utformades, utgick man ifrån att utvecklingsländerna
behövde impulser för att komma i gång. Behovet av bistånd
förutsattes vara tillfälligt och tidsbegränsat.

Sedan dessa mål formulerades, har vi fått en helt ny bild av hur det ser
ut i den fattiga världen. Om det inte på den tiden ansågs nödvändigt att
klart inrikta svenskt bistånd på de områden, där behoven är störst och där
resurser kan användas mest effektivt, så är det nödvändigt nu. Därvid
synes det självklart, att man måste utgå från de växande hot mot jorden
som hem för mänskligt liv, som bl. a. redovisas i Internationella naturvårdsunionens
strategi för naturvård.

Miljöförstöringen i u-länderna är delvis av annan karaktär än i i-länderna.
Den drabbar ofta mer direkt möjligheterna att tillgodose de mänskliga
basbehoven av mat, bränsle och vatten. I många avseenden har länder med

1* Riksdagen 1983/84. 3 sami. Nr 2615—2622

Mot. 1983/84:2615

10

tropiskt klimat en känsligare naturmiljö. Miljöförstöringen beror ofta på
att åker, betesmark, vattenresurser och skog överutnyttjas. Fattigdomen,
främst på landsbygden, tvingar människorna att för sitt dagliga uppehälle
nyttja resurserna långt över deras långsiktiga avkastningsförmåga. Till
detta kommer västvärldens konsumtionsmönster som verksamt bidrar till
att resurserna utarmas genom ständigt ökad efterfrågan på bl. a. skogsprodukter
och livsmedel producerade i u-länderna.

Inflyttningen till städer och tätorter skapar speciella miljöproblem. Dels
uppstår negativa miljöeffekter genom föroreningar och avfall, dels utsätts
de närmaste omgivningarna för ett ökande tryck genom de växande tätorternas
behov av livsmedel och brännved. Koncentration av industrier
förstärker dessa effekter. Många u-länder saknar, genom brist på lagstiftning
och organisation för dessa frågor, möjligheter att styra utvecklingen.

Sverige saknar i den meningen biståndspolitik, att vi inte har några
riktlinjer för vad slags verksamhet svenskt bistånd skall kunna gå till. Vi
saknar en samlad uppfattning om hur vår forskning, vår teknik och vårt
näringsliv mera systematiskt skall sättas in eller utvecklas för att möta de
av världens behov, som vi Finnér det mest angeläget att inrikta vårt bistånd
på.

Svenska forskningsinsatser måste inriktas på att skapa en grund för ett
effektivt utnyttjande av biståndet. De bör därför söka definiera de fattigaste
människornas grundläggande behov, klarlägga inom vilka av dessa
problemområden Sverige har störst förutsättningar att göra en insats, samt
Finna former för hur vårt bistånd bäst skall kunna styras in på dessa
områden. Forskarna bör också studera hur svensk produktion och svenskt
kunnande i högre utsträckning kan användas och utvecklas för att tillgodose
de fattigastes behov och åtgärda grundläggande problem.

Forskning inom jord- och skogsbruk

Regeringen fullföljer i stort sett nu gällande riktlinjer för forskning om
jord- och skogsbruk. Det gäller bl. a. behovet av att utveckla kunskaper för
att uthålligt kunna använda naturresurserna och för att kunna tillgodose
nationella och internationella behov av livsmedel, Fibrer och virke. Det
innebär en fortsatt utbyggnad av en biologiskt grundad helhetskunskap
om skilda produktionsåtgärders effekter i syfte att förena kraven på hög
produktivitet och bättre resurshushållning. I den nu gällande forskningsinriktningen
poängterades också hänsyn till miljö, livsmedlens kvalitet,
djurhälsa, djurskydd, sysselsättning och regional balans.

När det gäller forskning inom såväl jord- som skogsbruket är det viktigt
att det kombinerade jord- och skogsbrukets utvecklingsmöjligheter och
problem särskilt uppmärksammas. En särskild brist föreligger där när det
gäller skogsforskningen.

Regeringen föreslår att statens råd för jord- och skogsbruksforskning

Mot. 1983/84:2615

11

(SJFR) ges i uppdrag att ta fram ett forskningsprogram för alternativa
produktionsmetoder inom jordbruk och trädgårdsodling. I det sammanhanget
bör man särskilt uppmärksamma produktionsmetoder som direkt
kan användas i det s. k. konventionella jordbruket. SJFR bör också i sitt
program studera jordbrukspolitikens effektivitetskravs betydelse på kemikaliehantering,
djurskydd m. m.

Vi anser det vara angeläget att arbetet med att Finna nya produktionsformer
i jordbruk och trädgårdsnäring intensifieras. För att öka kunskapsuppbyggandet
bör en professur övervägas inom detta område när SJFR
tagit fram ett forskningsprogram kring alternativa produktionsformer.

Naturresurs- och miljöforskning

Det är synnerligen angeläget att en översyn av forskningen på miljö- och
naturresursområdet snarast kommer till stånd. Denna forskning är av
grundläggande betydelse för naturresurs- och miljöpolitiken och för exempelvis
de normer som skall gälla och tekniken för tillsynen. Mycket stora
resurser läggs varje år ned på detta forskningsområde och det är angeläget
för regering och riksdag att få en objektiv bedömning av hur dessa medel
används.

Miljövårdsforskningen är i dag mycket starkt bunden till naturvårdsverket,
som också självt har en mycket stor forskningsenhet. Detta organisationsmönster
avviker starkt från vad som gäller för annan forskning.
Enbart detta faktum är ett viktigt skäl för en utvärdering och översyn. Det
är viktigt att naturresurs- och miljöaspekter tas in i bilden i allt forskningsoch
utvecklingsarbete som berör dessa frågor. På lång sikt bör därför en
total integrering ske. Då bör också forskningsorganisationerna samordnas.
På medellång sikt, fem å tio år, torde det dock Finnas skäl att ha kvar en
särskild organisation för den forskning som är särskilt inriktad på naturresurs-
och miljöfrågor.

Ett huvudalternativ bör vara tillskapandet av ett från naturvårdsverket
helt fristående forskningsråd enligt samma mönster som gäller för bl. a.
jord- och skogsbruket.

Den nuvarande miljövårdsforskningen är i övervägande grad inriktad
på att identiFiera och följa olika utsläpps komponenter i miljön samt hur
dessa föreningar omvandlas och ger upphov till akuta eller kroniska effekter
i miljön eller på människor. Därvid studeras och övervägs i första hand
åtgärder för att bestämma enskilda föreningars effekter och sätta gränsvärden
för tillåtet utsläpp till miljön.

Miljövårdsarbetet inriktas på att begränsa skadeverkningar av användningen
av existerande teknik. Mera sällan förekommer att man försöker
Finna långsiktiga möjliga utvecklingstrender och klarlägger de valmöjligheter
som står till buds. Genom att på ett tidigt stadium identiFiera olika
tänkbara utvecklingar kan man nå betydligt längre. Detta erbjuder också

Mot. 1983/84:2615

12

en grund för överväganden om styrmedel.

De internationella miljöproblemen bör särskilt bli föremål för ökade
forskningsinsatser. Det gäller inte minst koldioxidproblemet, uttunnandet
av ozonskiktet och försurningsproblemet. Vi vill här erinra om de förslag
som vi under allmänna motionstiden förelagt riksdagen vad gäller ökade
forskningsinsatser.

De möjligheter som finns för tvärvetenskaplig forskning bör särskilt
beaktas. Många av de framtida miljöproblem som vi i dag kan ana vidden
av rör olika forskningsfält. En samordning är nödvändig för att i tid se och
inse problemen.

Transportforskning

Regeringen har i forskningspropositionen föreslagit att kollektivtrafikberedningen
(KTB) och transportforskningsdelegationen (TFD) sammanförs
till en ny myndighet — transportforskningsberedningen (TFB).

Centern anförde i sin trafikpolitiska partimotion 1983 angående kollektivtrafikberedningen:
”Visserligen utgör beredningens praktiskt inriktade
verksamhet ett viktigt bidrag i strävandena att finna lämpliga kollektivtrafiklösningar.
Men vi anser det inte lämpligt att för all framtid permanenta
beredningen. Beredningens arbetsuppgifter bör på sikt kunna ombesörjas
av någon annan redan befintlig myndighet, t. ex. transportforskningsdelegationen
vad avser forskningsprojekten och statens väg- och trafikinstitut
när det gäller de praktiska försöken. Vi anser därför inte att kollektivtrafikberedningen
bör tas upp som ett separat anslag utan som tidigare år
upptas under anslaget transportforskningsdelegationen.” Med den utgångspunkten
har vi inget att invända mot att KTB:s anslag slås ihop med
TFD:s. Däremot anser vi, åtminstone på sikt, att den nya myndigheten
TFB:s kansliresurser kan minskas i stället för att helt enkelt bestå av en
sammanslagning av TFD:s och KTB:s kanslipersonal. Genom att på så
sätt minska forskningsbyråkratin skulle en större del av de anslagna medlen
kunna tillföras den direkta forskningen.

Vi anser vidare att den nya myndigheten, TFB, bör lokaliseras till
Linköping med hänsyn till de möjligheter till forskningssamarbete, som då
uppkommer i förhållande till VTI och Linköpings universitet.

Rent allmänt vill vi fästa vikt vid att transportforskningen även bör
behandla glesbygdens transportproblem. Inom det området kan intressanta
erfarenheter hämtas även från forskningen i andra länder.

Industriell utveckling och förnyelse

Forskning och teknisk utveckling är av stor betydelse för industriell
utveckling och förnyelse. I en partimotion angående proposition 1983/

Mot. 1983/84:2615

13

84:135 kommer vi från centerpartiets sida att närmare redovisa vår syn och
våra förslag vad avser frågor som rör teknisk utveckling och industriell
förnyelse. I föreliggande motion tas endast frågor upp som behandlar
verksamheten vid styrelsen för teknisk utveckling (STU) och energiforskningsprogrammet
för åren 1984/85—1986/87.

Inledningsvis vill vi dock erinra om att centerpartiet i annat sammanhang
krävt att det särskilda forskningsavdraget vid taxering till statlig
inkomstskatt skall återinföras. Forskningsavdraget innebar enligt vår mening
en avsevärd stimulans för företagen att bedriva nödvändig forskning
eftersom det ekonomiska risktagandet blev mindre för satsningar som
omedelbart inte kunde förväntas ge ekonomiskt utbyte. Vi kan heller inte
underlåta att peka på den socialdemokratiska regeringens yrvakna konstaterande
att det svenska skattesystemet medför svårigheter när det gäller att
i tillräcklig omfattning rekrytera kvalificerade utländska forskare. Detta
bör enligt vår mening kunna tolkas som en senkommen insikt om att det
nuvarande skattesystemet rymmer betydande problem. Vi ser därför med
tillfredsställelse att regeringen nu tar initiativ i syfte att komma till rätta
med de skattetekniska problemen vid rekryteringen av kvalificerade gästforskare.

STU

STU är central förvaltningsmyndighet för statens stöd till teknisk forskning
och industriellt utvecklingsarbete. Från centerpartiets sida kan vi
konstatera att de föreliggande förslagen i flera betydelsefulla avseenden
följer upp initiativ som tagits av centerpartiet i såväl regeringsställning
som opposition. Det är bl. a. väsentligt, vilket föredraganden understryker,
att STU :s resurser inte binds upp för uppbyggande av fasta resurser vid
högskolan. Vidare delar vi föredragandens uppfattning att STU:s stöd
även i fortsättningen skall utgå i form av bidrag som villkoras med att
mottagaren — om projektet blir lönsamt — skall betala royalty eller annan
avgift. Positivt är även strävandena att dels få till stånd en omställning av
flygindustrin mot en civil och exportinriktad produktion, dels försöka få
industriföretagen att ta ett större ansvar för den s. k. kollektiva forskningen,
dvs. frågor som rör en hel bransch eller en grupp av företag. Nedan
kommer vi emellertid att ta upp några frågor där enligt vår mening vissa
kompletteringar är nödvändiga från riksdagens sida.

Inriktningen av STU :s långivning

Föredraganden framhåller att STU :s samlade stöd till utvecklingsarbete
endast är en bråkdel av de resurser som industrin själv satsar. Den helt
övervägande delen av industrins satsningar står storföretagen för. STU :s
stöd bör därför företrädesvis ske där projektägarens egna finansiella resur

1** Riksdagen 1983/84. 3 sami. Nr 2615-2622

Mot. 1983/84:2615

14

ser är knappa och STU:s stöd kan spela en avgörande roll för projektets
genomförande. Föredraganden förordar därför att en ”ytterligare förskjutning
av STU:s utvecklingsstöd mot de mindre företagen och då särskilt de
unga teknikbaserade företagen”.

Från centerpartiets sida delar vi uppfattningen att STU:s stöd bör inriktas
mot de mindre företagen. Föredragandens uttalanden står emellertid i
klar motsättning till de konkreta förslag som regeringen lägger. Dessa
innebär att stödet till teknisk utveckling minskar med närmare 40 milj. kr.
— eller med 25 % räknat i fast penningvärde — till 174 milj. kr. kommande
budgetår. Detta är förvånande med hänsyn till uttalanden som föredraganden
gör.

Regeringen anvisar samtidigt avsevärda resurser för industrifondens
verksamhet. Fonden får 600 milj. kr. under den kommande treårsperioden.
Fondens verksamhet är vidare enbart inriktad mot storföretagen. Från
centerpartiets sida anser vi att — i enlighet med föredragandens intentioner
— att stödet till teknisk utveckling hos de mindre företagen måste
stärkas och föreslår att ytterligare 50 milj. kr./år avsätts för detta ändamål.
Medelsanvisningen till industrifonden bör minskas i motsvarande omfattning.

Enligt vår mening bör vidare inget projektstöd i traditionell mening utgå
från STU till storföretagen. De erfarenheter som STU redovisar innebär att
storföretagen vanligen utnyttjar STU-lånen i de fall projekten misslyckas.
Vi anser därför att STU enbart bör lämna garantistöd i någon form för
projekt som storföretag initierar, exempelvis s. k. projektförsäkring. STU
bör således upphöra med den direkta långivningen till storföretagen.

Enskilda uppfinnare

Enskilda uppfinnare har en stor betydelse för den industriella förnyelsen.
Uppfinnare är därför — och måste vara — en viktig målgrupp för
STU:s stöd. På förslag av STU införs nu en ”uppfinnarlön”, vilken skall
göra det möjligt för mottagaren att under en tidsperiod på upp till två år
koncentrerat kunna arbeta med nya idéer och utvecklingsarbete. Vi har
inget att erinra mot detta förslag. De personer, som torde komma i fråga
för stöd i form av den s. k. uppfinnarlönen, är etablerade innovatörer. Det
bör emellertid understrykas att det är av stor vikt att stöd även utgår till
personer som har idéer men inte tidigare arbetat med uppfinnarverksamhet.
Det är därutöver nödvändigt att de möjligheter som i dag finns att utge
stöd till personer utan dokumenterad erfarenhet av uppfinnarverksamhet
utnyttjas i så stor omfattning som möjligt och att de regler som finns
tillämpas generöst.

Mot. 1983/84:2615

15

Energiforskningsprogrammet

De energiforskningsprogram som fastlagts 1978 och 1981 har inneburit
att Sverige i dag satsar mer än något annat land i världen räknat per person
på forskning kring de förnybara energikällorna. Under socialdemokratins
tidigare regeringsinnehav hade praktiskt taget allt utvecklingsarbete blivit
eftersatt när det gäller att utnyttja olika former av skogsenergi, torv, sol och
vind.

Energiforskningsprogrammet för tiden 1981/82—1983/84 innebar att
1 400 milj. kr. avsattes för treårsperioden. Det innebar en fyrdubbling
jämfört med det energiforskningsprogram som beslutades 1975. Programmet
innebär att stora resurser satsas för forskning och utveckling av teknik
i syfte att få fram teknik för att utnyttja energikällor som sol, vind, torv och
biomassa. Stora resurser satsas vidare på energibesparande åtgärder inom
industrin och i bostäder.

Energiforskningsnämnden har enligt regeringsbeslut 1982 i uppdrag att
göra en samlad redovisning för de olika delområdena som enligt nämndens
bedömning bör ingå i det energiforskningsprogram som skall gälla
för åren 1984/85—1986/87. EFN har valt att redovisa sin i tre olika nivåer
— benämnda minimi-, medel- och maximinivån. Den totala omslutningen
för energiforskningsprogrammet är i de skilda alternativen (inkl. fusionsforskning)
1 270, 1 809 och 1 080 milj. kr. för treårsperioden. För en oförändrad
ambitionsnivå krävs exkl. satsningen på fusionsforskning ca 1 600
milj. kr.

Regeringens förslag innebär att totalt satsas knappt 1 200 milj. kr. för
den kommande treårsperioden — dvs. en satsning som innebär en avsevärd
sänkning av ambitionsnivån. Detta är förvånande bl. a. eftersom
huvuddelen av remissinstanserna har förordat en oförändrad ambitionsnivå.

En sänkning av ambitionsnivån inom energiforskningsprogrammet kan
enligt vår mening inte accepteras. Det är självklart att i takt med att
forskning och utveckling leder till att en viss teknik är färdigutvecklad för
introduktion på marknaden vissa omprioriteringar sker i programmen.
Gällande energipolitiska beslut innebär emellertid att energisystemet inom
något eller några decennier huvudsakligen skall baseras på utnyttjande av
energislag som nu inte används i någon större omfattning och på effektivare
energianvändning. Detta kräver enligt vår mening fortsatta kraftfulla
satsningar på forskning och utveckling inom energiområdet. Det är därför
oroande att föredragande statsråd, i strid med vad huvuddelen av remissinstanserna
anfört, ansluter sig till den fientliga inställning till samlad och
långsiktig energiforskning som huvudsakligen statens energiverk ger uttryck
för.

Mot. 1983/84:2615

16

Finansiering av energiforskningsprogrammet

Energiforskningsprogrammet finansieras med avgifter på olja, bensin,
kol och kärnkraftsel. Avgifterna tillförs energiforskningsfonden och utgår
från och med den 1 januari 1984 med 33 kr./m3 olja, 3 öre/l bensin, 10
kr./ton kol samt 0,2 öre/kWh kärnkraftsproducerad el.

1 enlighet med den praxis som den socialdemokratiska regeringen infört
redovisas inte i propositionen hur stora intäkterna till energiforskningsfonden
kan beräknas bli under den kommande treårsperioden. Från centerpartiets
sida har vid upprepade tillfällen påtalats den nonchalans detta
förfaringssätt innebär mot riksdagen och dess arbete. Vi förutsätter att
vederbörande utskott vid sin behandling av propositionen på nytt påtalar
detta missförhållande.

Intäkterna till energiforskningsfonden från oljeavgiften kan med utgångspunkt
från en försiktig bedömning av importerad oljevolym för den
kommande treårsperioden anges till ca 1 100 milj. kr. Avgifterna på kol
och bensin, resp. på den kärnkraftsproducerade elen kan totalt beräknas
inbringa ca 450 milj. kr. resp. ca 280 milj. kr. under samma tidsperiod.
Totalt tillförs således fonden under treårsperioden drygt 1 800 milj. kr. Det
finns därför ekonomiskt utrymme för en bibehållen ambitionsnivå även
med en betydligt snabbare minskning i oljeanvändningen än vad som
förutsätts här.

Det tillgängliga ekonomiska utrymmet skall jämföras med de knappa
1 200 milj. kr. som anvisas i propositionen. Det kan således konstateras att
det föreslagna energiforskningsprogrammet innebär en kraftig sänkning
av ambitionsnivån för forskningsinsatserna på energiområdet. Den socialdemokratiska
regeringens neddragning av insatserna på energiforskningsområdet
kan således inte motiveras med bristande ekonomiska resurser.
Enligt vår mening krävs en bibehållen ambitionsnivå och vi föreslår därför
att 1 600 milj. kr. anvisas förbudgetåren 1984/85—1986/87 för forskningsinsatser
på energiområdet. Inom denna ram bör ej några medel för fusionsforskning
anvisas. Regeringens bemyndigande att ikläda staten ekonomiska
förpliktelser för forskning om utveckling inom energiområdet för budgetåren
1987/88 och 1988/89 bör räknas upp i motsvarande grad.

Organisationsfrågor

1981 års energipolitiska beslut innebar bl. a. att tre myndigheter på
energiområdet skulle inrättas — statens energiverk (STEV), energiforskningsnämnden
(Efn) och oljeersättningsfonden (OEF). Avsikten med den
oförändrade myndighetsorganisationen var en strävan från den dåvarande
regeringens sida att effektivisera handläggningen av skilda frågor på
energiområdet. Myndigheterna avsågs börja sin verksamhet den 1 juli
1982. Socialdemokraterna lyckades emellertid få inrättandet av energiver

Mot. 1983/84:2615

17

ket uppskjutet ett år och försenade därmed medvetet reformeringen av
myndighetsorganisationen. Energiforskningsnämnden kunde dock som
planerat påbörja sitt arbete den 1 juli 1982.

I den nu föreliggande propositionen föreslås att energiforskningsnämnden
efter två år skall upphöra som egen myndighet och inordnas i energiverket.
Detta förslag kan kritiseras ur flera synpunkter. En omorganisation
efter knappt två år kan enbart ha en negativ inverkan på myndigheternas
effektivitet. Avsikten med bildandet av Efn var vidare en strävan att slå
vakt om den långsiktiga och mera övergripande energiforskningen — en
forskning som riskerar att komma i skymundan för mera kortsiktiga och
i detta perspektiv mera lönsamma insatser inom energiområdet. Det bedömdes
vidare vara väsentligt att det fanns flera självständiga myndigheter
med möjlighet att lägga skilda aspekter på olika energifrågor och därmed
ge ett bredare beslutsunderlag för statsmakterna. Ett samgående mellan
STEV och Efn innebär en uppenbar risk att den långsiktiga energiforskningen
får vika för kortsiktiga insatser inom energiverkets mera centrala
verksamhetsområden. Verkets negativa inställning till forskning på energiområdet
framgår för övrigt klart av remissvaret över planeringsunderlaget
för energiforskningsprogrammet. Energiverket är uppenbarligen helt
centrerat kring kortsiktiga energitillförselfrågor. Av propositionen att döma
förefaller föredragande statsråd att ansluta sig till energiverkets negativa
inställning till den mera långsiktiga energiforskningen. Energiverket
får, ofta i strid med vad andra myndigheter anfört, gehör för förslag till
nedskärningar av forskningsinsatserna.

Enligt vår mening måste det även i fortsättningen finnas en seriöst
syftande långsiktig energiforskning. Efn bör därför kvarstå som självständig
myndighet och propositionens förslag att inordna Efn i STEV avslås.

Förändringar i olika myndigheters programansvar kan givetvis diskuteras.
Det torde däremot vara olyckligt, att i samband med att själva forskningsprogrammet
läggs fast, kraftigt förändra ansvaret för skilda program.
Enligt vår mening bör i princip nuvarande ansvarsfördelning för genomförande
av det pågående programmet även gälla för det kommande och
eventuella förändringar av programansvariga organ tas upp vid nästkommande
energipolitiska beslut. Det är särskilt väsentligt — såsom vi nedan
återkommer till — att Byggforskningsrådet (BFR) får behålla sina nuvarande
uppgifter.

Energiforskningsprogrammets inriktning

Regeringens förslag till energiforskningsprogram tar i alltför stor utsträckning
sikte på energitillförselområdet. Sambandet mellan tillförsel
och användning av energi beaktas inte tillräckligt, vilket leder till en
felaktig inriktning av arbetsinsatser och resurser. Enligt vår mening bör
forskningsresurser främst satsas på frågor som rör energianvändning.

Mot. 1983/84:2615

18

Sammanfattningsvis bör följande fördelning av anvisade medel för energiforskning
gälla för perioden 1984/85—1986/87:

1.	Energianvändning i industriella processer m. m.	Prop. 228	Mot. 250	Ökning 32
2.	Energianvändning för transporter och samfärdsel	96	150	54
3.	Energianvändning för bebyggelse	118,5	350	221,5
4.	Energitillförsel	568,5	600	31,5
(5.	Allmänna energisystemstudier (AES)	?	(835)	?)
6.	Övrig långsiktig forskning och grundforskning inkl. AES	117,5	150	32,5
7.	Reserv för senare fördelning	63	100	37
	Summa (milj. kr.)	1 191,5	1 600	408,5

Vårt förslag ansluter nära till Efn:s s. k. medelnivå med undantag för att
enligt vår mening inga medel bör anvisas för fusionsforskning. Den föreslagna
inriktningen innebär gentemot regeringens förslag en markerad
satsning på framför allt forskning kring energianvändning inom transporter
och samfärdsel resp. energianvändning i bebyggelse.

Inom transportområdet är det framför allt en intensifierad forskning
och utveckling av alternativa drivmedel som krävs. För att kunna utnyttja
optimalt de fördelar som inblandning av t. ex. etanol kan ge krävs en
omfattande forskning kring bensinens kvalitet och sammansättning. Etanol
har bl. a. en oktanhöjande effekt och kan ersätta blyet i bensin och
därmed ge en förbättrad miljö som följd. Vidare bör också satsningar i
syfte att vidareutveckla motorer för ren etanoldrift prioriteras. Sådana
motorer torde lämpligen kunna utnyttjas för bussar och lastbilar i tätortstrafik,
vilket skulle innebära avsevärda miljöfördelar. Beträffande forskning
och utveckling kring energianvändningen i bebyggelse är det framför
allt nödvändigt att utveckla en byggteknik där värmeförsörjningskällan är
en del av själva byggandet. Solfångaren måste vara en integrerad del av
byggnaden. Värmepumpen måste ses som del i ett större värmeförsörjningssystem
etc. Det är därför av största vikt att forskning om byggteknik
och värmeförsörjningssystem i bostäder inte separeras. Byggforskningsrådet
har på detta område förvärvat en avsevärd kompetens som måste
vidmakthållas. BFR bör därför även i fortsättningen ha programansvaret
för den del av forskningsprogrammet som rör energianvändning i bebyggelse.
Någon överföring av ansvaret för vissa insatser inom delprogrammen
Solvärmeteknik, Värmepumpar, Värmelagring och Värmedistribution
från BFR till STEV bör ej ske.

På energitillförselområdet måste den gällande inriktningen mot forskning
och utveckling av förnybara energikällor som skogsbränslen, torv, sol
och vind ligga fast. Ett intressant område som också bör studeras är vilka
möjligheter vågkraften har att bidra till vår energiförsörjning. Inom ramen
för forskningsprogrammet bör därför en referensanläggning på vågkraft

Mot. 1983/84:2615

19

verk tas fram. Slutligen bör enligt vår mening programmet för Allmänna
energisystemstudier (AES) finnas kvar som eget program med Efn som
ansvarigt organ. Programmets karaktär innebär att det bör vara fristående
gentemot andra program och framför allt inte inordnas i energiverket.

Fusionsforskning

I propositionen föreslås att erforderliga medel för deltagande i det
europeiska samarbetet kring fusionsforskningen skall bestridas över ett
särskilt anslag, benämnt forskningssamarbete med EG. Det finns enligt
vår mening inga skäl för Sverige att delta i detta arbete med hänvisning till
att kärnkraften endast övergångsvis skall utnyttjas för vår energiförsörjning.
Riksdagen bör därför som sin mening uttala att förhandlingar upptas
i syfte att åstadkomma en avveckling av Sveriges deltagande i forskningssamarbetet
kring fusionsfrågor. Detta innebär att den ekonomiska belastningen
på statsbudgeten kan minska med upp till ca 150 milj. kr. under
treårsperioden.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförs i motionen hemställs

1. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförs

a) rörande sambandet mellan gymnasieskolan och den högre
utbildningen,

b) rörande samspelet mellan forskningen och den grundläggande
högskoleutbildningen,

c) om sammanhållen examensbenämning samt möjligheterna
till ämnesfördjupning inom högskolans linjeutbildningar,

d) i fråga om en eventuell mellanexamen,

e) i fråga om kursplaner för påbyggnadskurser om 120 och 140
poäng,

f) rörande översyn av den statliga forskningsorganisationen,

g) rörande översyn av nivån på administrationspåslag på externa
forskningsanslag,

h) rörande institutionernas ställning och möjligheterna att skapa
en samlad basresurs för dessa,

i) rörande medverkan från andra lärosäten vid avhandlingsgranskning,

j) rörande översyn av forskarstuderandes försörjningssituation
och prioritering av forskarutbildningsresurserna,
k) rörande samordnade forskningsprogram som täcker språk,
kultur, samhällsförhållanden och religion i områden som är av
betydelse för Sveriges internationella samarbete i kommersiella,
tekniska och utvecklingsfrågor,

Mot. 1983/84:2615

20

1) rörande inriktningen av forskningen om den offentliga sektorn,

m) rörande översyn av informationen om forskningsresultat,
n) rörande meritvärdet av arbete med forskningsinformation,
o) rörande användning av medel i vissa statliga forskningsfonder
till grundforskning,

p) om tillskapande av ett fristående institut för framtidsforskning,

2. att riksdagen hos regeringen begär att samlade forskningsprogram
föreläggs riksdagen senast under våren 1985, för

a) datafrågor,

b) havsforskning,

3. att riksdagen för forskning vid mindre högskolor anvisar ett
reservationsanslag om 5 000 000 kr. som ställs till UHÄ:s disposition,

4. att riksdagen beslutar att en professur i datalogi inrättas i Umeå
från den 1 juli 1986,

5. att riksdagen till D 16 Humanistiska fakulteterna anvisar ett
reservationsanslag om 160 878 000 kr.,

6. att riksdagen till D 19 Samhällsvetenskapliga fakulteterna anvisar
ett reservationsanslag om 190 544 000 kr.,

7. att riksdagen till D 20 Medicinska fakulteterna anvisar ett reservationsanslag
om 421 780 000 kr.,

8. att riksdagen till D 23 Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna
anvisar ett reservationsanslag om 382 504 000 kr.,

9. att riksdagen till D 24 Tekniska fakulteterna anvisar ett reservationsanslag
om 370 163 000 kr. innefattande 1 252 000 kr. för
fortsatt energisekreterarverksamhet,

10. att riksdagen till D 28 Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål
anvisar ett reservationsanslag av 50 499 000 kr. innefattande
ytterligare 1 000 000 kr. för samordning av dataforskning,

11. att riksdagen till D 29 Forskningsrådsnämnden anvisar ett reservationsanslag
av 42 045 000 kr. innefattande full pris- och
löneomräkning för verksamheten med framtidsstudier,

12. att riksdagen till D 32 Naturvetenskapliga forskningsrådet anvisar
ett reservationsanslag av 251 592 000 kr. innefattande
ytterligare 500 000 kr. för ekologisk teoriutveckling m. m.,

13. att riksdagen till D 31 Medicinska forskningsrådet anvisar ett
reservationsanslag om 177 056 000 kr. innefattande 1 950 000
kr. till forskning om alternativ för att nedbringa användningen
av försöksdjur,

14. att riksdagen till D 39 Institutet för internationell ekonomi
anvisar ett reservationanslag av 2 594 000 kr.,

Mot. 1983/84:2615

21

15. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförs
rörande biståndsforskning,

16. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av forskningsverksamheten
inom det utrikespolitiska området,

17. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförs
rörande samverkan mellan försvarets forskning och annan
forskning,

18. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförs

a) rörande forskning om det kombinerade jord- och skogsbrukets
utvecklingsmöjligheter,

b) rörande forskning om alternativa produktionsmetoder som
direkt kan användas i det konventionella jordbruket,

c) rörande professur i alternativa produktionsformer,

d) rörande organisation och inriktning av naturresurs- och
miljöforskning,

19. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs under avsnittet Transportforskning angående omfördelning
av medel från administrationen till den direkta forskningen,

20. att riksdagen beslutar att den nya myndigheten transportforskningsberedningen
skall lokaliseras till Linköping,

21. att riksdagen beslutar att till Styrelsen för teknisk utveckling:
Teknisk forskning och utveckling för budgetåret 1984/85 under
fjortonde huvudtiteln anvisa ett i förhållande till proposition
1983/84:107 med 50 milj. kr. förhöjt reservationsanslag i
enlighet med vad som anförs i motionen,

22. att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts i motionen
beträffande inriktningen av styrelsens för teknisk utveckling
långivning till forskning och utvecklingsarbete i företagen,

23. att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts i motionen
om formerna för stöd till enskilda uppfinnare,

24. att riksdagen godkänner riktlinjer för verksamheten inom huvudprogram
Energiforskning som förordas i motionen,

25. att riksdagen beslutar att under budgetåren 1984/85—1986/87
får användas 1 600 000 kr., utöver de medel som ej disponeras
under budgetåret 1983/84, för huvudprogram Energiforskning,
samt att begärt bemyndigande för regeringen att ikläda
staten ekonomiska förpliktelser för forskning och utveckling
inom energiområdet för budgetåren 1987/88 och 1988/89 räknas
upp i motsvarande mån i enlighet med vad som anförts i
motionen,

26. att riksdagen till Energiforskning för budgetåret 1984/85 under
tolfte huvudtiteln beslutar anvisa ett reservationsanslag av
500 000 000 kr.,

Mot. 1983/84:2615

22

27. att riksdagen beslutar avslå förslaget i proposition 1983/84:107
om förändrad myndighetsorganisation på energiområdet i
enlighet med vad som förordas i motionen,

28. att riksdagen beslutar avslå förslaget i proposition 1983/84:107
om förändrad ansvarsfördelning mellan myndigheter för skilda
programområden och som sin mening uttala att dessa frågor
bör behandlas i samband med nästkommande beslut om riktlinjerna
för energipolitiken i enlighet med vad som anförs i
motionen,

29. att riksdagen hos regeringen begär att förhandlingar upptas i
syfte att avveckla ekonomiska åtaganden från Sveriges sida
som rör det internationella samarbetet kring fusionsforskning
i enlighet med vad som anförs i motionen.

Stockholm den 20 mars 1984

THORBJÖRN FÄLLDIN (c)

KARIN SÖDER (c)

RUNE GUSTAVSSON (c)

KJELL A. MATTSSON (c)

BERTIL JONASSON (c)

GUNILLA ANDRÉ (c)

ANDERS DAHLGREN (c)

BRITTA HAMMARBACKEN (c)

GUNNAR BJÖRK (c)
i Gävle

OLOF JOHANSSON (c)
NILS G. ÅSLING (c)
GUNNEL JONÄNG (c)
ARNE FRANSSON (c)
CLAES ELMSTEDT (c)
TAGE SUNDKVIST (c)
KARL BOO (c)

EINAR LARSSON (c)