18

Motion

1983/84:2596

Jan-Erik Wikström m. fl.

Forskning (prop. 1983/84:107)

Det svenska energisystemet genomgår f. n. en kraftig omvandling. I de
riktlinjer för energipolitiken som riksdagen antog våren 1981 angavs som
mål att användningen av olja skulle minska med ca 12 miljoner ton per år
fram till år 1990. Den utveckling som skett sedan detta beslut togs pekar i
riktning mot att målet också kommer att uppnås. Förverkligandet av 1981
års beslut kan dock bara betraktas som en etapp på vägen. Ytterligare
åtgärder blir nödvändiga på 1990-talet för att bringa ned oljeberoendet till
ännu lägre nivå.

Vidare har riksdagen beslutat att kärnkraften skall avvecklas år 2010
samt att ingen av de fyra orörda huvudälvarna i Norrland skall byggas ut
för energiproduktion.

Som också påpekades i regeringens proposition inför 1981 års beslut
innebär detta sammantaget att vi i början av 2000-talet måste basera vår
energiförsörjning på sådana energikällor som f. n. används marginellt eller
inte alls.

Det är i detta perspektiv man måste se på energiforskningen och dess
vitala betydelse för landets ekonomi och fortsatta välstånd. Energiforskningen
har därför de senaste tio åren haft en prioriterad ställning. Under
denna tid har riksdagen antagit tre treårsprogram för energiforskningen.
Det första programmet antogs av riksdagen 1975. Men det var först i och
med att riksdagen beslutade om de två följande programmen, för perioderna
1978/79—1980/81 resp. 1981/82—1983/84, som anslagen lyftes
upp på en verkligt hög nivå. Räknat per invånare så har Sverige under
denna tid satsat mer än något annat land på forskning och utveckling av
nya och förnybara energikällor. Framför allt inom områdena solvärme,
vindenergi och biomassa har satsningarna i Sverige varit markant högre än
någon annanstans.

En fortsatt snabb utveckling och omvandling av energisystemet är nödvändig
för att riksdagens olika energibeslut skall kunna förverkligas. Därför
bör statens insatser på forskning och utveckling även i fortsättningen
ligga på en relativt hög nivå. Stora insatser är nödvändiga både på projekt
som kan bli kommersiellt gångbara på kort och medellång sikt samt på den
mera långsiktigt relaterade grundforskningen.

Den kunskapsnivå vi nått genom de hittillsvarande insatserna ger dock
möjlighet att effektivare styra resurserna till sådana områden där förutsättningarna
för framtida tekniska och kommersiella tillämpningar i dag ser
ut att vara gynnsamma. På några områden har forskningen visat att för

Mot. 1983/84:2596

19

hållandena i vårt land inte är sådana att en bredare introduktion med
rimliga tekniska och ekonomiska förutsättningar kan förväntas.

Forskningen skall bl. a. ge oss kunskap om olika energikällors användbarhet.
Ibland innebär forskningsresultaten att vi måste dra slutsatsen att
en viss energikälla inte är värd att satsa vidare på. När detta händer inom
energiområdet har vi ofta på senare tid fått höra anmärkningar som t. ex.
att energiforskningen tilldelats för stora resurser, att onödiga och dåliga
projekt startats och genomförts, att kvalitetskraven varit för låga etc. Vi
utesluter inte att detta varit fallet vid några tillfällen. Men det förtjänar att
understrykas att energiforskningen f. n. genomförs under speciella och
extraordinära omständigheter.

På bara några få år skall vi till följd av folkomröstningsresultatet och
några andra riksdagsbeslut till stora delar omvandla vårt energisystem.
Nya produktionsformer för energi, som vi i dag vet väldigt litet om, måste
i stor omfattning in i systemet. Det säger sig självt att detta är omöjligt att
åstadkomma utan gigantiska forsknings- och utvecklingsinsatser. Forskning
innebär alltid ett visst mått av risktagande. Vi kan i stort sett aldrig
vara säkra på resultaten. Att det med dessa förutsättningar kommer fram
en del negativa resultat samt att vissa projekt misslyckas är det inte mycket
att säga om. Dessa misslyckanden ger oss också ovärderlig kunskap.

Regeringen behandlar i det avsnitt i propositionen som rör energin
väsentligen två huvudfrågor, nämligen organisationen och energiforskningsprogram
för perioden 1984/85— 1986/87. Vi behandlar dessa frågor
nedan var för sig.

Organisationsfrågan

1981 tog riksdagen beslut om en ny myndighetsorganisation på energiområdet.
Beslutet togs för att åstadkomma en effektivare och bättre samordnad
organisation. De flesta myndigheter och andra organ som dittills
verkat hade skapat eller fått väsentligen förändrade arbetsuppgifter i och
med 1973-1974 års oljekris. Den organisationen hade dock med tiden blivit
alltmer splittrad. Ibland var ansvarsfördelningen oklar.

Riksdagens beslut innebar att statens energiverk inrättades. Vid sidan av
verket skulle den nya organisationen bestå av ytterligare två organ, oljeersättningsfonden
som skulle administrera statens stöd till investeringar i
oljeersättande åtgärder samt energiforskningsnämnden som skulle handha
långsiktiga och övergripande uppgifter för energiforskningen. Senare har
riksdagen efter förslag från den nuvarande regeringen och mot folkpartiets
avstyrkan, beslutat att oljeersättningsfonden skall uppgå i verket.

Vid organisationsförändringen fördes de forskningsuppgifter, som dittills
handlagts av nämnden för energiproduktionsforskning (NE) och som
rörde kort och medellång sikt, till statens energiverk. De uppgifter som
handlades av delegationen för energiforskning (DFE) och de resurser som

Mot. 1983/84:2596

20

fanns för långsiktigt inriktad verksamhet hos NE sammanfördes till den
nya myndigheten energiforskningsnämnden.

Motiven för denna ordning var att undvika att den långsiktigt inriktade
forskningen skulle komma i skymundan. Föredragande statsrådet anförde
att risk för detta skulle finnas om dessa uppgifter fördes till ett verk där
åtgärder på kort och medellång sikt prioriteras.

Energiforskningsnämndens uppgift har varit att bevaka forskningsfrågor
av långsiktigt intresse inom hela energiområdet, planering och lämnande
av stöd till viss långsiktig forskning vad gäller energitillförsel,
ansvaret för programmet Allmänna energisystemstudier, frågor för och
inriktning av fortsatt forskning och utveckling inom energiområdet samt
fortlöpande utvärdering av energiforskningen.

Konkret har detta bl. a. inneburit att nämnden haft ansvaret för delprogrammen
Teknikbevakning och Fusionsenergi inom programmet Energitillförsel.
Av nämnden har dessa sammanförts till ett program kallat Långsiktig
energitillförsel (LET). Nämnden har också som ovan påpekats ansvarat
för programmet Allmänna energisystemstudier (AES). Vidare har
nämnden, i enlighet med sitt övergripande ansvar för energiforskningen,
i ett planeringsunderlag till regeringen lämnat sin syn på vissa övergripande
och långsiktiga frågor och på avvägningen av de statliga insatserna
under kommande treårsperiod.

Vi anser att de motiv som anfördes vid 1981 års beslut, för att lägga den
långsiktiga energiforskningen utanför statens energiverk, i allt väsentligt
fortfarande kvarstår. Det är anmärkningsvärt att regeringen så snabbt
föreslår en ny organisation. Det har inte framkommit några skäl, som inte
var kända vid 1981 års beslut, för den organisation regeringen nu föreslår.
Det finns heller inget som inträffat under tiden som motiverar ett sådant
steg.

Vi anser det dock på sikt motiverat att energiforskningen integreras med
övrig forskningsverksamhet och att organisationen övergår i, för den här
typen av verksamhet, mer normala former. Den organisation energiforskningen
tidigare haft och även har i dag beror i hög grad på det behov som
funnits av att snabbt få i gång forskningsprojekt och att dessa genomförs
effektivt.

Dessa behov är alltjämt starka och därför borde enligt vår uppfattning
energiforskningsnämnden fått fortsätta den nu påbörjade verksamhetsperioden
ut.

I det läge som nu uppstått vill vi emellertid föreslå en annan lösning.
Redan regeringens beredningsarbete inför och förslag i propositionen har
åsamkat verksamheten vid energiforskningsnämnden sådan skada, att det
gör det svårt att nu fortsätta i oförändrade former.

Det förslag som regeringen lagt är dock enligt vår uppfattning det
sämsta tänkbara och bör bestämt avvisas. Regeringen föreslår att EFN
upphör som särskild myndighet och förs samman med energiverket. Man

Mot. 1983/84:2596

21

avser att inrätta en forskningsenhet inom verkets avdelning för frågor om
bl. a. energianvändning, analyser och prognoser.

Med den föreslagna ordningen finns det uppenbara risker att det långsiktiga
perspektivet kommer i skymundan. Det som skulle varit forskning
riskerar att bli utrednings- och utvecklingsverksamhet.

Vi tar i stället statens energiverks eget förslag, framfört i verkets yttrande
över bl. a. EFN:s förslag till nytt energiforskningsprogram (1983-09-28),
som utgångspunkt för att föreslå en organisation. Verket anförde i denna
skrivelse: ”Anslagen till grundläggande forskning bör i sin helhet överföras
till och integreras i NFR:s och STU:s ordinarie anslag, liksom den
långsiktiga delen av anslaget till teknikbevakning. Den vetenskapligt motiverade
delen av programmet allmänna energisystemstudier bör föras
över till samhällsvetenskapliga forskningsrådet.”

Det bör dock kompletteras enligt följande:

Delprogrammet geotermi inom LET bör gå till energiverket. Vi biträder
regeringens förslag att överföra ansvaret för fusionsforskningen till HFR.
Vi är tveksamma till om samhällsvetenskapliga forskningsrådet är rätt
instans för AES-programmet. Det bör prövas om inte forskningsrådsnämnden
(FRN) är lämpligare. Inom FRN har det tidigare bedrivits
systemstudier på energiområdet. Till FRN bör i så fall också det AES-råd
som nu är knutet till programmet föras. De projekt inom AES som rör
kommunal energiplanering bör dock föras till statens energiverk.

Den organisation av energiforskningen som blir följden av detta och
tidigare beslut innebär att statens energiverk får ett stort ansvar för forskningen,
framför allt den som är inriktad på kort och medellång sikt. Vi
anser därför att ett vetenskapligt råd bör knytas till energiverkets forskningsverksamhet.
Rådet bör utses av regeringen och bestå av vetenskapligt
meriterade forskare. Rådets främsta uppgift bör vara att diskutera större
forskningsprojekt i energiverkets regi. Men det bör även yttra sig i vissa
övergripande energiforskningsfrågor där energiforskningsnämnden i dag
har ett ansvar. Detta gäller t. ex. de treåriga energiforskningsprogrammen.

Energiforskningsprogrammet

I reala termer innebär regeringens förslag en kraftig neddragning jämfört
med föregående treårsperiod. Förslaget ligger ungefär på den nivå som
energiforskningsnämnden bedömt som en miniminivå för kommande period.
Enligt EFN skulle denna miniminivå innebära ”en i förhållande till
nuläget medvetet kraftigt sänkt ambitionsnivå på många områden vad
gäller stöd till teknikutveckling, större försök och försöksanläggningar
m. m. Det innebär också att energiforskningsstödet till några områden
praktiskt taget avvecklas.”

I propositionen motiveras den relativt låga nivån med ”att den dels skall
ses mot bakgrund av de stora insatser som totalt sett görs inom energisek

Mot. 1983/84:2596

22

torn, dels skall betraktas utifrån behovet av att skapa utrymme för mer
långsiktiga satsningar inom den grundläggande forskningen utanför huvudprogram
Energiforskning”.

För vår del anser vi i likhet med regeringen att det finns skäl att något
minska resurserna för forskningsinsatser inom energiområdet. Detta
främst beroende på att tidigare verksamhet nu gett oss kunskap att hårdare
prioritera insatserna till de mest angelägna och lovande områdena.

Det saknas dock möjligheter att utifrån ett sådant perspektiv bedöma
regeringsförslaget. I propositionen saknas helt ett övergripande strategiskt
resonemang om vilka områden som nu bedöms som intressanta och därför
bör prioriteras. Det är väldigt svårt att skapa sig en bild av vilka insatser
som planeras. Det är endast ramarna för huvudprogrammet som anges.
Det finns inga som helst delprogrambelopp angivna.

Det finns inga referenser till EFN:s maximimedel eller miniminivåer,
inte heller till programorganens fyra olika nivåer.

När det gäller huvudprogrammet teknikbevakning så finns över huvud
taget inget belopp angivet. Föredragande statsråd anser dock programmet
vara av stor betydelse och föreslår att ansvaret för det förs över på statens
energiverk. Frågan är dock: skall energiverket klara programmet på sitt
ordinarie anslag eller skall man tillföras nya pengar? Propositionen ger
ingen vägledning.

Det är orimligt att riksdagen skall ta ställning till energiforskningen på
ett sådant diffust och klent underlag. Vi föreslår därför att riksdagen
beslutar om ett forskningsprogram i huvudsak i enlighet med energiforskningsnämndens
miniminivå.

På två områden anser vi dock att detta förslag bör justeras. Det gäller för
det första programmet för Energiskogsodling, som bör utvidgas. För det
andra så är det en del insatser som rör alternativa drivmedel, där vi anser
att man bör välja en lägre nivå.

Från många håll har det knutits förhoppningar till energiskogen som
den nya energikälla som skall göra en fortsatt omfattande oljeersättning
möjlig. Energiskogen hör enligt vår uppfattning till de mera lovande nya
energikällorna men den är samtidigt en av de mest osäkra. Det är därför
angeläget att vi snarast skaffar oss ett omfattande och säkert beslutsunderlag
för att rätt kunna bedöma energiskogens potential och ekonomi.

Mot den bakgrunden anser vi att insatser bör göras i enlighet med NE:s
(nämnden för energiproduktionsforskning) nivå 4 för energiskogsodling.
Det innebär att storförsökens omfattning kan fördubblas. Försök med
energiskogbruk som en integrerad del av kommunal/industriell energitillförsel
inleds. Ytterligare maskinutveckling inryms också. Detta gör enligt
NE, att förutsättningarna för omfattande introduktion av energiskog blir
väsentligt bättre.

Det pågår i Sverige i dag en relativt omfattande forskning och utveckling
inom området alternativa drivmedel. Denna verksamhet finansieras en

Mot. 1983/84:2596

23

dast delvis inom energiforskningsprogrammet. Inriktningen är f. n. att
statsmakterna omkring 1988 skall ha ett tillräckligt underlag för beslut om
introduktion av alternativa drivmedel.

Under 1970-talet när de första planerna drogs upp för forskning och
utveckling på detta område var det välmotiverade satsningar. Utvecklingen
på oljemarknaden var dramatisk med kraftiga prishöjningar och en
osäker försörjningssituation. Nu har emellertid läget på de internationella
energimarknaderna ändrat karaktär. Prisutvecklingen är stabil och flera
nya leverantörer har tillkommit.

Detta innebär inte att vi anser att vi bör ompröva grunderna för energipolitiken.
Vårt oljeberoende är fortfarande alldeles för stort och bör
genom kraftfulla åtgärder pressas ned. Men vi anser att dessa åtgärder
inom överskådlig tid bör koncentreras till att ersätta eldningsolja.

Det är knappast troligt att vi före sekelskiftet får uppleva förändringar
på energimarknaderna som motiverar en övergång från bensin och dieselolja
till nya s. k. alternativa drivmedel. Tvärtom så kommer produktionskapaciteten
i Västeuropa för lättare petroleumprodukter att byggas ut de
närmaste åren. Flera anläggningar för katalytisk krackning planeras. Detta
innebär att vi har och kommer att få en överkapacitet på raffinaderisidan.
I Sverige tas OK:s nya anläggning i drift 1985.

Denna utbyggnad sker samtidigt som alla prognoser tyder på att förbrukningen
av drivmedel de närmaste åren i alla fall inte kommer att öka.

Ett ytterligare argument för att koncentrera de oljeersättande åtgärderna
till eldningsoljan är att det internationella beroendet på drivmedelssidan
i stort sett omöjliggör en ensidig svensk övergång till t. ex. metanol.

Det innebär att vi anser att nya forskningsinsatser på området alternativa
drivmedel f. n. inte är motiverade. De som har påbörjats bör dock i
huvudsak slutföras, om möjligt i begränsad omfattning. Det gäller bl. a.
försöksverksamheten med M 100.

Enligt vår mening är det inte försvarligt att under de närmaste åren satsa
ekonomiska resurser på en demonstrationsanläggning för förgasning i
Sverige. En sådan skulle uppskattningsvis kräva en investering på 200—
300 milj. kr. Det medför i sin tur att forskningsinsatserna på områdena
förgasning av biobränslen resp. skiffer kan ges en mindre omfattning än
vad regeringen föreslår. När det gäller skiffer anser vi, av skäl som anges
nedan, att verksamheten bör avvecklas.

Försöksverksamhet med förgasning av kerogen för betanolframställning
har bedrivits. Kerogen finns i de svenska alunskiffrarna. Det finns
flera skäl, förutom de redan nämnda som hänger ihop med drivmedelsmarknaden
i stort, att den verksamheten avvecklas. Enligt de bedömningar
som gjorts kommer framställning av metanol från kerogen att bli dyrare än
t. ex. produktionskostnaderna i ett eventuellt Nynäskombinat eller om
man använder naturas som råvara. Miljökonsekvenserna av brytning av
alunskiffrarna är omfattande. Dessutom är tillgångarna begränsade, så att

Mot. 1983/84:2596

24

de endast till en del skulle kunna fylla behovet av metanol på en eventuell
svensk marknad.

Mot denna bakgrund bör besparingar, som är nödvändiga för att täcka
dels vår föreslagna högre ambitionsnivå för programmet Energiodling,
dels den yrkade ökningen av antalet doktorandtjänster m. m. som föreslås
i vår motion angående utbildningsdepartementets verksamhetsområde,
göras i huvudprogrammet Energianvändning i fordon och delprogrammet
Bränsleförädling m. m. under huvudprogrammet Energitillförsel. Vi uppskattar
besparingsmöjligheten till netto ca 25 milj. kr.

Hemställan

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställs

1. att riksdagen med avslag på proposition 1983/84:107 förslag
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
beträffande den framtida organisationen av energiforskningen,

2. att riksdagen beslutar att ett vetenskapligt råd knyts till statens
energiverk i enlighet med vad i motionen anförts,

3. att energiforskningen för gällande programperiod baseras i huvudsak
på den av energiforskningsnämnden förordade miniminivån
med de ändringar däri beträffande forskning om energiskog
och drivmedel som föreslås i motionen.

Stockholm den 20 mars 1984

JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp)

JÖRGEN ULLENHAG (fp) KARL ERIK ERIKSSON (fp)

KERSTIN EKMAN (fp)